Krönika Med det nya året som vi går in i finns anledning att reflektera över hur vi som individer agerar gentemot varandra och över de värderingar som utgör den svenska gemenskapen. Sverige ska vara ett frihetens och öppenhetens samhälle där varje individ kan känna trygghet. Det ska råda absolut tydlighet att hatbrott med våld som medel inte har en plats här.

Fördomar och misstänksamhet mot människor som råkar tillhöra en viss grupp hör den förhatliga rasismen till och bör bekämpas i alla dess former. Det gäller inte minst den växande antisemitism som har tillåtits att gro i svenska städer och på svenska skolor. Antisemitismen representerar hatets krafter som vill förstöra det öppna samhälle vi har skapat och som legitimerar och uppmuntrar våld. Samma brutala våld som vi tvingades bevittna i Malmö och Göteborg under föregående år.

Dessa händelser är tyvärr inga enskilda företeelser, utan del i en utveckling av ökat hat mot judar och en framväxt av alternativa rättssystem i flera svenska förorter. Att ifrågasätta judars rätt att leva och Israels rätt att existera är betydligt större än fördomsfullhet. Men dessa tankar föds och göds ur fördomar och hat mot judar.

I vårt samhälle syns dessa fördomar i form av medvetna eller omedvetna insinuationer och konspirationsteorier om dold judisk makt. Politiska händelser förklaras genom den ”judiska lobbyn” och ”judiska bankirer”. Och judar skuldbeläggs för det våld som riktas mot dem med Israels politik som förevändning.

Omedvetenheten om att antisemitismen också föder hatet mot Israel märks i vår egen utrikespolitik genom den oproportionerliga kritik som ständigt riktas mot demokratin Israel, samtidigt som terrororganisationer som Hamas och Hizbollah och de mest brutala diktaturregimerna i regionen möts med tystnad eller rent av förståelse. Svenska ställningstaganden mot Israel blir till ett stöd för de krafter som hatar landet på grund av dess existens.

Israel omges av grannar som vill förgöra den judiska nationen just för att den är judisk. Den Palestinska myndigheten, som erhållit stöd av den svenska regeringen, tillåter och stöder skolundervisning där judar inte betraktas som människor. I detta sammanhang borde Sverige stå upp för det enda öppna samhället i Mellanöstern. När vi är oförmögna att bekämpa hatets krafter i Mellanöstern uppstår gråzoner på hemmaplan som i sin tur drabbar judar i Sverige.

Ordets makt ska inte underskattas, men ord kräver handling. Med politisk vilja och ett starkt rättsväsende som ger konsekvenser för de som begår brott måste vi hindra att denna brutala ondska sprider sig. Och återta tryggheten. Det kräver att vi är konsekventa i vår utrikespolitik och i vår inrikespolitik och det kräver att vi erkänner det angrepp mot mänsklig värdighet som antisemitismen och alla former av rasism utgör. Det räcker inte med chockerade deklarationer om dessa inte följs av handling och kompromisslöshet.

Nu måste en ny tid börja i kampen mot antisemitismen. Det kräver mod och vilja att agera i politiken, på skolor och mellan individer för att hatets krafter aldrig ska få segra över det fria och öppna samhället.