Ledarkrönika Socialminister Annika Strandhäll (S) har råkat i rejält blåsväder, efter hennes märkliga beslut att sparka Försäkringskassans generaldirektör Ann-Marie Begler. Men det är inte enda gången hon på kort tid kommit att figurera på anmärkningsvärda sätt.

I en debatt med Jimmie Åkesson i TV4 24/5 påstod hon följaktligen att Sverigedemokraterna skulle ha infört den så kallade pensionärsskatten tillsammans med den dåvarande Alliansregeringen.

Ett äkta dubbelfel.

Svenska Dagbladet kan i sin faktagranskning (svd.se) konstatera att Strandhäll har "mestadels fel". Vad det handlar om är alltså hur Alliansen genomförde sina jobbskatteavdrag, men inte sänkte skatten för pensionärer i motsvarande utsträckning. Fyra av de fem jobbskatteavdragen infördes under mandatperioden 2006-10, då SD inte ens var representerade i riksdagen. Partiet kunde därmed bara stödja ett jobbskatteavdrag, det sista påföljande mandatperiod.

Fast, som SvD också konstaterar, är själva begreppet "pensionärsskatt" missvisande. Det har aldrig införts någon sådan skatt! Vad som hände var att Alliansen inte sänkte skatten för pensionärer i motsvarande utsträckning som jobbskatteavdraget, varför hela debatten om vem som införde vad blir helt meningslös. Den som vill kan naturligtvis kritisera Alliansens dåvarande politik, men i så fall för att regeringen inte sänkte skatten för pensionärerna tillräckligt mycket. Inte att något som inte existerar infördes.

Att "pensionärsskatten" blivit ett begrepp får i stor utsträckning tillskrivas riksmedierna och bidrar säkert till att vissa uppfattar desamma som vänstervridna. Fast snarare handlar det nog om simpel slentrian.

Under alla omständigheter är det illa att Strandhäll skarvar så fritt. Det hela ger ett inkompetent intryck, men tyvärr är det svårt att frigöra sig från misstanken att hon uttryckt sig lite försiktigare om hennes motståndare varit någon annan än Åkesson. Socialdemokraterna förlorar röster till Sverigedemokraterna, så försökte sig socialministern på en rövare?

Illa i vilket fall som helst – och kontraproduktivt. Åkesson hade rätt och Strandhäll fel. Med sådana resultat är det inte konstigt att det går bra för SD och dåligt för S.