Ledarkrönika Hur kunde den principiellt ateistiska marxismen vinna sådant stöd inom Svenska kyrkan efter 1968? Jag ställer frågan till Johan Sundeen, docent i idé- och lärdomshistoria vid högskolan i Borås och författare till den omdebatterade boken "68-kyrkan". Platsen är ett fartyg i Visby hamn, samma dag som boken kritiserats på DN Kultur av den tidigare ärkebiskopen Anders Wejryd.

Sundeen konstaterar att den "kristna" marxismen faktiskt kritiserades på tiden det begav sig – av renläriga marxister! Men inom den så kallade dialogrörelsen söktes ändå en märklig syntes. Och kyrkans vänstervridning blev med tiden väldigt påtaglig. Hur kunde det bli så?

"Bara några månader efter studentrevolten i Paris 1968 avhölls världskyrkomötet i Uppsala" säger Sundeen. "En ny generation av kristna, sociala aktivister påverkades starkt av händelserna." Kyrkan som sådan är visserligen inte vänstervriden, men "en agendasättande elit får väldigt stort inflytande. Skickliga opinionsbildare, som gör kyrkliga karriärer. Ett antal professorer som kallar sig kristen vänster utbildar generationer av präster".

Kyrkan hade genomgått en marginaliseringsprocess sedan 50-talet, men genom det sena 60-talets sociala aktivism kunde kyrkan plötsligt framstå som relevant för sin samtid. Vänstervridningen mötte svagt internt motstånd. "Det är en skillnad mot i dag. Det finns fortfarande en stark kristen vänster, men också en stark kritik av densamma", säger Sundeen.

Kyrkans relativa vänstervridning på mer central nivå känner många igen. Den har alienerat såväl kristna traditionalister som liberaler under decennier. Men medan "revolutionsåret -68" och dess mer eller mindre dystra efterbörd debatterats under många år, har intresset för motsvarande rörelse inom Svenska kyrkan tidigare förbigåtts med tystnad. Det är förstås en förklaring till att Sundeens bok väckt stort intresse. Dess like står helt enkelt inte att finna.

Sundeen själv förklarar det tidigare ointresset med vad han kallar "religionsblindhet", indirekt ett resultat av sekulariseringen. Kyrkan har uppfattats om irrelevant, men "kyrkan är fortfarande en resursstark organisation". Enligt Sundeen avspeglas tidens gång särskilt väl just i Svenska kyrkan. Hans forskningsinsats behövs och debatten lär fortgå.