Ledare USA:s president Donald Trump vill införa strafftullar på stål och aluminium, vilket i sin tur fått EU i form av ingen mindre än vår egen handelskommissionär Cecilia Malmström att föreslå strafftullar på olika amerikanska varor, allt från whiskey till jordnötssmör! Något som i sin tur fått frihandelsvänner i bland annat Sverige att reagera. Trots, eller just på grund av, att Trumps eventuella ståltullar riskerar att slå särskilt hårt mot oss, finns det skäl att fundera på varför två fel sällan gör ett rätt. Ett eventuellt handelskrig kommer att slå hårt på båda sidor Atlanten och Europa kan mycket väl sluta som en nettoförlorare.

Under dylika omständigheter är det kanske inte så konstigt att den svenska blockgränsen förefaller helt utsuddad när EU-minister Ann Linde (S) och Europaparlamentarikern Christofer Fjellner (M) får kommentera möjliga vägar framåt. Båda är överens om att Trumps agerande bryter mot världshandelsreglerna, varför Förenta Staterna bör stämmas hos världshandelsorganisationen WTO. Principiellt är det rätt. Realpolitiskt tyvärr lika fel.

Visserligen har Fjellner rätt att en motsvarande stämning i WTO mot USA 2003 slutade med europeisk seger. Men då hette presidenten George W Bush och inte Donald Trump. Hur den senare skulle reagera på ett nederlag är svårt att sia om, men man ska inte utesluta möjligheten att han hotar lämna WTO.

Samtidigt kan EU inte lägga sig platt, i synnerhet inte som Trump skulle få blodad tand. Presidenten är en primitiv politisk natur, vilken åldern till trots uppför sig som en ouppfostrad medeltida prins. Utan att under normala omständigheter förespråka barnaga, är det därför nödvändigt att peka på rottingen som ligger på katedern.

Men just eftersom prinsen inbillar sig vara just det, måste konsekvensbeskrivningen ske med viss servilitet. Det kallas diplomati, med målet att åtminstone förmå Trump att utverka undantag för europeiska produkter. Ty egentligen har både EU och USA gemensamma intressen gentemot Kinas aggressiva handelspolitik.

Också ett sådant samfällt agerande riskerar att skada den globala frihandeln, det bör vi ha i minnet oavsett hur illa vi tycker om den kinesiska diktaturen! Men nu gäller det att laga efter läge, att på en och samma gång skydda europeiska företag och långsiktigt – bortom Trumps mandatperiod – skydda de lika viktiga politiska relationerna över Atlanten.