Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson har tre katter. De heter Mats, Sture och Sparris. Mats är en hona.

När Liberalernas ledare Jan Björklund gick på den första middagsdejten med sin fru skulle de äta sniglar. Fiaskot var ett faktum när hon såg de små antennerna på sniglarna.

Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch Thor varken slänger sina ytterkläder på golvet eller hänger upp dem när hon kommer hem på kvällen. Kläderna hamnar på skötbordet.

Allt det här och mycket mer berättar partiledarna om sig själva i programmet Partitempen, som influencern Margaux Dietz har på videosajten Youtube. Tanken med programmet är att öka ungas intresse för politik.

Margaux Dietz, som är ett stort namn på sociala medier, följs av hundratusentals främst i åldersgruppen 18-35 år. Hon är en av många som inför valet i höst vill ge en personligare bild av partiledarna.

I en annan kanal på Youtube träffar bloggaren Johan Hedberg, känd som Matgeek, partiledarna för att laga mat. Centerledaren Annie Lööf anrättar en köttfärssås och Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt slänger ihop en klassisk förrätt från Georgien.

På nyhetssajten Nyheter24 berättar sedan alla partiledare vilken pizza de gillar bäst. Socialdemokraternas Stefan Löfven väljer Mafioso – en pizza med oxfilé, färsk tomat och vitlök. Miljöpartiets språkrör Gustav Fridolin äter helst Getahåla, som serveras på Vittsjö pizzeria.

Uppenbarligen är det så här det låter när det partiledarna ska vara personliga. Det blir mindre sakpolitik och mer skvaller.

Idén som många intervjuare har – om att ge en personligare bild av partiledarna – må vara vällovlig. Tanken är ju att få fler intresserade. Men intresserade av vad? Av politik? Eller skvaller?

Samtidigt som den svenska offentligheten suckar över att den amerikanska politiken liknar en dokusåpa omfamnas samma förhållningssätt till politik. Till och med i den senaste söndagsintervjun i Sveriges Radio P1 ska allmänheten få veta allt. Moderaternas partiledare Ulf Kristersson konfronteras med när han sexdebuterade. I den politiska dokusåpan är inget privat.

Visst kan det på sitt sätt vara underhållande att få en annan bild av partiledarna. Men tänk om samma intresse lades på politiken. Tänk om partiledarna i stället fick frågor om hur landet ska fungera efter valet och vilka skarpa reformförslag de har.

När Alliansen vann valet 2006 hade det föregåtts av omfattande förberedelser. Reformförslagen var färdiga, kalkylerna och budgeterna lika så. Regeringsunderlaget var tydligt presenterat.

Internt inom Moderaterna inför valet 2006 talades det om silverkulor, det var riktiga reformer som gick att genomföra. Ordningen var då att politiken kom först – seriöst och rejält – därefter kommunikationen (Fokus, 23/3 2017).

Har partierna några depåer av silverkulor nu? Eller räknas det med att favoritmat och en skön personlighet ska vinna osäkra väljare?