Ledare Säga vad man vill om den så kallade kulturprofilen, han har åtminstone lyckats skapa sig herostratisk berömmelse genom den kris som drabbat Svenska Akademien. Dessutom är händelserna ett levande bevis för att #metoo faktiskt gjort nytta. Det var ju så inte bara hans, milt uttryckt, olämpliga uppträdande mot kvinnor uppdagades, utan också de osunda relationerna till Svenska Akademien, där hustrun Katarina Frostenson sitter på en av de aderton stolarna.

Ja, om de nu är 18 längre. Tre ledamöter har hoppat av, efter ha misslyckats få Frostenson utesluten. Ytterligare två ledamöter lyser sedan tidigare med sin frånvaro, men egentligen har ingen av dem hoppat av. För det går inte, enligt Svenska Akademiens egna statuter. En ledamot sitter på livstid, men kan förstås välja att inte delta i arbetet.

Därför påstår den ständige sekreteraren Sara Danius att man skulle kunna omtolka regelverket, så att de som vill ska kunna hoppa av på riktigt. Det är ett agerande som nästan för tankarna till en kupp.

Gustav III grundade Svenska Akademien 1786 och skrev statuterna, som egentligen inte går att ändra. Fast det hade förstås gått ändå, på 1700-talet. Under det gustavianska enväldet kunde kungen själv besluta om att sätta upp akademier eller, om han så hade önskat, lägga ned desamma. Liksom naturligtvis ändra förordningar efter eget gottfinnande.

Sedan kom revolutionen, det vill säga 1809 års revolution – som skapade en monarki, av modern modell. Kungamaktens politiska betydelse har därefter successivt minskat, för att i dag knappast existera mer än som viktig symbolik. Men i den processen glömdes Svenska Akademien bort. Kan Carl XVI Gustaf utöva samma rätt som Gustaf III, det vill säga ändra på akademiens arbetsordning efter snille och smak? Eller har den rätten de facto överförts till regering och riksdag?

Få politiker lär anmäla sig frivilligt. En praktisk lösning vore istället om kungen, i samtal med Svenska Akademiens ledamöter, formellt godtar reformer som kommer från akademien självt. Till exempel ge möjligheter för ledamöter att sluta frivilligt – underförstått framför Katarina Frostenson, som tills vidare dock jobbar vidare som om ingenting hänt.