Krönika En strategiskt placering av en nyhet i matvaruaffären ledde till ett spontaninköp häromdagen. Och en tångbaserad ”vegiar” fick ersätta kaviarn på frukostägget.

Ett typiskt modernt beteende, kan antas. Dels för att inköpet underlättades av butikens val av display (mängdrabatter, tilltalande produktplaceringar, provsmakningsmöjligheter – ibland är min upplevda valfrihet uppenbarligen helt i händerna på andras önskemål) – dels för att när vi nu äter allt mindre kött sannolikt äter allt mer vegetariskt. Kaviar är nu förvisso inte rött kött, men dess tångvariant får helt enkelt symbolisera utvecklingen av de allt fler alternativ av mat vi faktiskt har tillgängliga idag.

Ur hälsosynpunkt tyder det mesta på att det är en välkommen utveckling att rött kött blir en del av middagen snarare än att vara den huvudsakliga beståndsdelen. Dels är användningen av antibiotika i djurhållningsindustrin en del av det allvarliga hot mot vår förmåga att hantera infektioner som antibiotikaresistensen utgör, dels ökar stor konsumtion risken för vissa cancer och hjärt- och kärlsjukdomar. Om det är den rätta vägen att gå för att rädda klimatet argumenteras det en del kring, men industrin som helhet (och vi som konsumenter) har allt potential att minska sin klimatpåverkan.

Förvisso är var och hur vi ställer tallriken och vilka vi delar den med minst lika viktigt för samhället (ja faktiskt) som vad vi lägger på den – samvaron kring måltider bör inte underskattas för människans väl och ve. De allra flesta middagsbord är nu som väl är långt borta från offentliga regleringar, men inom alla de måltider som erbjuds inom den offentliga välfärden finns allt ett arbete att göra även här.

Oavsett så är vad vi lägger på tallriken och inte minst hur det kommer dit en politiskt fråga, och kommer sannolikt att så förbli ett bra tag framöver. Därför är produktutvecklingen fascinerande att följa. För det går trender i dieter, om det ska vara rått eller kokt och serveras med ris eller pasta eller om en ska fasta. Men det är inte osannolikt att det är mitt i en form av matrevolution vi befinner oss. En där säsonger åter gör revansch. Och där vegetariska alternativ allt oftare ett lika naturligt val som en kött eller fiskbaserad måltid. Det är inte minst en berikande utveckling, ger oss helt enkelt mer att välja på, och välja mellan. Mumma för en individualist helt enkelt.

Ett tips för sommarens diskussioner är därför att fundera över vad som kommer näst – och när. För inte kan det vara långt borta innan insektmjöl är en lika självklar produkt som quinoa, linschips, bönpasta och havrebaserat protein till tacosen? Det kommer krävas en del tillvänjning, för många. Och inte minst en del regleringsbearbetning. Men flexitarianerna får, överlag, antas vara en frisk och därmed röststark och potent grupp opinionsbildare.

Vegiaren då. Nja. Uppsidan ska nog vara större om jag ska välja just den igen. Men med lite crème (elller då kanske havre-) fraîche och (hemodlad!) gräslök på en skiva (glutenfritt) knäckebröd som tilltugg. Ja, osannolikt är det i vart fall inte att det blir nästa sommars signum.