Ledare Hur många som röstade på Miljöpartiet i riksdagsvalet, insåg att de därmed också röstade för att (uppskattningsvis) lägga upp till 25 miljarder kronor på nytt luftvärn? Fast MP-väljarna är förmodligen luttrade vid det här laget, liksom den gröna partiledningen – som fått lära sig vad som menas med realpolitik, den hårda vägen.

Språkrören Fridolin och Lövin hade naturligtvis inget att säga till om när försvarsminister Peter Hultqvist (S), med Stefan Löfvens stöd, satte ned foten. De borgerliga partiledarna inom försvarsgruppen (C, KD, M, MP och S) var förmodligen mer svårflirtade, men till sist gick allt Hultqvists väg. Han hade tidigt bestämt sig för att vi borde köpa amerikanska Patriot och man kan ju fråga sig varför.

Försvarsmakten tillstyrker det amerikanska alternativet, men brukar å andra sidan inte ta strid i politiskt känsliga frågor – annat än om det finns starka skäl för ett annat alternativ. Så är inte fallet när det gäller nytt luftvärn. Båda de aktuella alternativen – Patriot och franskitalienska Samp/T-Aster, har sin för- och nackdelar. Patriot är beprövat, men Samp/T-Aster mindre personalkrävande och sannolikt kostnadseffektivare.

Att det ändå blir Patriot har primärt politiska skäl. Inte heller här var visserligen bilden entydig, för utökat europeiskt försvarssamarbete talade till fransk fördel. Men svenska politiker – från höger till vänster – förstår sig fortfarande inte på den europeiska dimensionen, och dessutom bygger Hultqvist-linjen på ett så nära samarbete med USA som det bara går. Utan att Sverige går med i Nato, ska tilläggas.

Den som inte vill vara med i klubben (Nato) men ändå vara kamrat med den mest inflytelserika medlemmen (Förenta Staterna) får förstås visa vänskap på andra sätt. Köpet av Patriot är viktigt i sig, men utgör också en säkerhetspolitisk signal. Mer lär följa.

Som av en tillfällighet träffade Hultqvist och Finlands försvarsminister Jussi Niinistö deras amerikanske kollega James Mattis bara dagarna innan beslutet om luftvärnsköp offentliggjordes. Under mötena träffades företrädare för de nordiska länderna och våra baltiska grannar – men också Nederländerna, Polen, Storbritannien och Tyskland. Däremot inte Frankrike. Det illustrerar Sveriges säkerhetspolitiska prioriteringar i Nordeuropa.

Eftersom statsministern till liv och pina inte vill ha någon Nato-debatt, kan Hultqvist räkna med att få igenom nästan vad han vill – om det samtidigt innebär att Nato-frågan hamnar i bakgrunden. Och i tvekampen med utrikesminister Margot Wallström (S) vinner Hultqvist varje rond. Det lär gå på samma sätt med det nya FN-sanktionerade kärnvapenförbudet. Sverige kommer inte att skriva under. Men vi kommer att köpa in ett visserligen dyrt, men effektivt och framför allt nödvändigt luftvärnssystem. Det är faktiskt inte så illa.