Ledare Miljöpartiet må vara litet, men har lyckats påverka invandringspolitiken i liberal riktning under både socialdemokratiska och borgerliga regeringar. Ända tills politiken körde i diket under den dramatiska hösten för två år.

Det sved naturligtvis i den gröna själen och partiets senaste kongress beslutade att så kallade ensamkommande barn ska få en ny prövning. Enligt vissa uppgifter ska Miljöpartiet till och med varit berett att göra förslaget till en kabinettsfråga.

Och till sist föll Socialdemokraterna till föga. Det är faktiskt lite svårbegripligt.

Frågan har i praktiken framför allt handlat unga afghanska män (eller, om man så vill, pojkar). Många påstås ha hunnit fylla 18 under handläggningstiden och ska nu få en ny chans. Förutom att lagstiftning med retroaktiv verkan alltid är tveksam, försöker regeringen emellertid inte ändra asylreglerna så mycket som att kringgå dem.

Enligt uppgift från TT har i själva verket färre än 2 500 ensamkommande under perioden (till 24 november 2015) fått avslag på asylansökan efter att ha hunnit fylla 18 innan Migrationsverket fattat beslut. Till detta kommer knappt 3 000 som ännu inte fått sina ärenden prövade. Men många av dessa kommer förmodligen att få sin ålder uppskriven. Av de 11 500 avslag som hittills aktualiserats rör sig nämligen inte mindre än 7 000 om personer som fått sin ålder uppskriven till över 18 sedan åldersprövning började tillämpas.

Men om vi ska förstå regeringen rätt (och det är svårt, för under gårdagens presskonferens kunde de rödgröna inte presentera några tydliga besked), kommer också dessa 7 000 i de flesta fall att erbjudas uppehållstillstånd. Förutsättningen är att de studerar eller ”har för avsikt” att göra det. Totalt kan närmare 10 000 personer omfattas.

I praktiken handlar det snarast om en allmän så kallad flyktingamnesti. Det vill säga precis vad Miljöpartiet önskade från första början.

Det går att förstå varför åtminstone Stefan Löfven vill slippa statistik och amnestidebatt, eftersom han rimligtvis inser att många av de egna väljarna inte vill ha någon återliberaliserad migrationspolitik – i synnerhet inte som den presenterade rödgröna politiken i grund och botten är ett godtyckligt försök att blidka migrationspolitiska minoritetsuppfattningar. Fast varför gick han då De gröna till mötes? Han hade utan vidare kunnat kosta på sig en regeringskris, eftersom densamma förmodligen kokat ned till att MP hade lämnat regeringen. Ingen större förlust. De borgerliga är måttligt intresserade av att ta över och Löfven hade förmodligen kunnat sitta kvar som statsminister i ensamt majoritet.

En som borde vara glad är däremot Jimmie Åkesson. Sverigedemokraternas landsdagar (partikongress) i Norrköping var inte någon större succé och slutade med att en ledamot uttryckte sig rasistiskt om muslimer. Det har gått relativt dåligt för SD i opinionsundersökningarna och partiet kläms mellan Socialdemokraterna och Moderaterna.

Nu öppnar Löfven en flank vidöppen för sverigedemokratisk propaganda. Gissa om Åkesson kommer att ta för sig!