Krönika Med en förändrad hotbild i omvärlden har Europas länder börjat nå insikt om behovet av stärkta nationella försvar. I EU fördjupas nu det säkerhetspolitiska samarbetet och i Sverige konstaterade Försvarsberedningen i december att väpnade angrepp mot Sverige inte längre kan uteslutas. Men denna insikt måste omsättas i handling. Den får inte stanna i retoriken eller fastna i Löfvens idéer om sannolikhet.

I dag pågår krig mot Europa på olika nivåer. Vi ser det genom Rysslands militära upprustningar, cyberkrigföring och finansiering av extremistiska partier. Sannolikheten att Ryssland skulle invadera och annektera Krim i Ukraina var inte särskilt hög. Men det skedde. Liksom många av de historiska krig som har utspelat sig på vår kontinent och som just var grunden till det fördjupade samarbetet mellan Europas länder.

Därmed blir sannolikheten för väpnad konflikt mot Sverige och mot Europa en bristfällig grund för utformandet av vårt försvar eftersom vi inte kan veta vad som händer i morgon. När Löfven talar om sannolikhet snarare än att beskriva verkligheten som den ser ut, nämligen att angrepp inte kan uteslutas, får det också konsekvenser. Ingen kan känna till sannolikhetens variabler. Den falska sannolikhetsläran har tvärtom lett oss i Sverige och i Europa att kraftigt försumma våra försvar.

Att sannolikheten för konflikt upplevs som låg spelar ingen roll när konflikten är ett faktum, eftersom en konflikt drabbar oss till 100 procent. Den säger heller ingenting om omfattningen av vårt försvar. Vi måste vara förberedda även för oförutsedda konflikter. Sannolikheten förändras nämligen varje dag, i en takt som går snabbare än Försvarsförberedningens sammanträden, och då har vi inte råd att bara tala om sannolikhet.

I en verklighetsförankrad säkerhetspolitik ingår att kunna diskutera våra säkerhetspolitiska samarbeten utifrån vad som gäller och inte utifrån vad vi önskar vore gällande. Det blir särskilt tydligt i debatten om försvarets finansiering, men också i de olika uppfattningarna om svenskt Natomedlemskap.

En stor del av Sveriges befolkning tror att Nato skulle komma till Sveriges skydd vid ett väpnat angrepp, trots att Natos generalsekreterare och andra företrädare vid upprepade tillfällen har konstaterat att endast ett medlemskap kan garantera skydd. Det bygger på missförstånd och okunskap, och missar de förberedelser som skulle krävas för att Sverige överhuvudtaget skulle kunna ta emot hjälp.

Vår säkerhetspolitiska debatt måste bygga på hur verkligheten ser ut i dag. Även om delar av regeringen hellre vill tala om en låg sannolikhet för konflikt måste vi förhålla oss till att Sverige inte längre kan utesluta väpnade angrepp.

Den falska sannolikhetsläran har gjort att vi har förlorat flera år med nedskärningar i försvaret som vi nu behöver ta ikapp. Sverige måste kunna möta både nutida och framtida hot i samarbete med andra länder. Det stärker oss som land och det stärker Europa och de värderingar som är grunden för de europeiska samhällena.