Ledare Filmen ”The Post” – som hade premiär tidigare i år – var en kärleksförklaring till papperstidningen. Handlingen utspelar sig i den amerikanska huvudstaden Washington D.C. Året är 1971. De stora tidningarna New York Times och Washington Post tar ställning för yttrandefrihet, publicerar regeringshemligheter och hamnar i strid med Vita huset. Lite som i dag.

I en scen i filmen får publiken följa papperstidningen – från publiceringsbeslutet på natten till att tidningen når läsaren i gryningen. Scenen fulländas när tidningsbuntar landar framför Vita huset. Det är oberoende media.

”The Post” visades på SF i Norrköping, på kulturhuset i Finspång och på Söderköpings bio. I Söderköping gavs föreställningen på dagtid. Efter visningen kändes verkligheten utanför biosalongen – småstaden i eftermiddagssol – som en utan koppling till dramatik på tidningsredaktioner i USA. Men det stämmer inte riktigt.

För på den lilla gården Rävbrinken, belägen utanför Mogata i Söderköpings kommun, föddes år 1918 Ewert Karlsson. Nu, 100 år senare är han fortfarande känd under sin signatur EWK. En signatur som undertecknat satirteckningar som publicerats i många tidningar, bland annat New York Times. Därmed har Mogatasonens skapelser gjort en resa genom tidningsdistributionen likt den som skildras i ”The Post”.

Då det är 100 år sedan EWK föddes uppmärksammas han med en utställning på Söderköpings stadsbibliotek (NT 14/4). På Arbetets museum i Norrköping finns även EWK-museet.

En del av EWK:s verk är fortfarande märkligt aktuella. Som illustrationen av den svenska äldreomsorgen, som går att se på EWK-museets hemsida. Ett äldre par med katt, burfågel och väska ses vandra upp en lång steril korridor och passera anonyma dörrar. Paret verkar oroligt. I en tankebubbla över deras huvuden ses en pittoresk stuga, som de lär längta efter. Bilden ger fortfarande en tankeställare om hur äldreomsorgen bedrivs – hur mycket anpassas efter individen och hur mycket styrs av effektivitetskrav och standardisering? Hålls vad som lovas?

I en annan teckning av EWK ses byråkrater från Norrköping rulla ihop socknarna på Vikbolandet, som om det vore frågan om en gräsmatta på rulle. Ur rullen sticker det ut kyrktorn, fötter och skyltar med ortsnamnen Östra Husby, Kuddby, Tingstad, Tåby, Dagsberg och Furingstad. Snart slukas även kyrkorna i Östra Ny och Rönö av rullen, som lär symbolisera det växande Norrköpings kommun.

Tillsammans pekar de två satirteckningarna på hur samhälle omformades under EWK:s levnad. De mindre gemenskapernas självbestämmande gick upp i större enheter. I stordriftens namn lär en i vissa fall opersonligare värld ha uppstått – likt den som mötte det äldre paret.

Trots att EWK:s vassa teckningar ofta var dagsaktuella kommentarer finns det en tidlöshet i en del verk. Lite som budskapet i filmen ”The Post”. Att besöka någon av utställningarna där EWK:s teckningar visas kan tjäna som en påminnelse om hur vissa politiska konflikter är beständiga och vissa är överspelade.