Ledare På Naturvårdsverkets hemsida, där Sveriges miljömål presenteras, inleds den första meningen med ett vi: "Vi i Sverige ska lösa våra miljöproblem nu och inte lämna över dem till kommande generationer. Det har riksdagen beslutat."

Vilka är då vi som ska lösa problemet? Enligt Språktidningen kan svenskans vi beteckna både "jag och du och eventuellt några fler" och "jag och någon eller några andra, men inte du."

I just det här fallet kan det på goda grunder antas att Naturvårdsverket använder det vi som är inkluderande. Alla ska med.

Men får alla vara med i miljöarbetet? När det i Sveriges radio P1 under påskens annandagsmorgon diskuterades idéer som kan rädda miljön är vi – i vi som ska vårda naturen – begränsat. I sändningen medverkade en person som utbildar i feminint ledarskap, en biosfärområdessamordnare, en ornitolog, en strategisk hållbarhetsrådgivare, en chef på ett kommunalt utvecklingsbolag, en representant för organisationen Artister för miljön, en utbildningskonsult och en företrädare för myndigheten Skogsstyrelsen.

Det som saknades var en representant för alla de bönder samt jord- och skogsägare som faktiskt utför mycket av Sveriges vård av natur. Den grupp vars perspektiv inte var med är den som ser till att hagmarkerna betas, skogen sköts på ett ansvarsfullt sätt och åkrarna producerar mat och allmänna nyttigheter.

Det går självklart att invända att P1 har valt gäster för att få ett intressant program. Det är ett rimligt påpekande. Men hade det inte varit intressant att få jord- och skogsbrukarnas perspektiv? Det är ju ändå deras mark som det talas om när "vi ska skydda natur". Och det är den gruppen som har beskrivits av miljöprofessorn Johan Rockström (Land, 13/7 2015) som: "världens bästa planetskötare.”

Att jord- och skogsbrukares arbete som planetskötare inte synliggörs var dock ett perspektiv som framkom även under en temakväll om äganderätt, som hölls innan påsk i Valdemarsviks Folkets hus. En lantbrukare i publiken ställde under kvällen en fråga, efter att en myndighets miljöarbete presenterats. Frågan löd något i stil med: "Varför ska vi som har vårdat skogen så att den har höga naturvärden bli belönade med att staten löser in marken med motiveringen att naturen måste skyddas?" En relevant undran när systemet faktiskt fungerar på det sättet.

Men vilka inkluderade lantbrukaren in i det "vi” som har vårdat skogen? Det framkom i nästa mening – det handlade om personens föräldrar och farföräldrar.

Ett vi som inkluderar tidigare och troligen kommande generationer bör vara en dröm inom miljöarbetet. Samtidigt signalerade lantbrukaren att dennes generationsövergripande "vi" låg i konflikt med det statliga miljöarbetets "vi".

Frågan som ställdes en kväll i Valdemarsviks Folkets hus pekar på att dagens miljöarbete inte bjuder in alla. Snarare framstår "vi som ska lösa miljöproblemen" som en gemenskap som exkluderar en del, lite likt P1:s sändning på annandagsmorgonen. Det är något av ett miljöproblem.