Ledarkrönika Det är lätt att göra sig lustig över kommunalrådet Olle Johansson (S), efter hans uttalande vid ett möte med lärare på Kyrkskolan (NT 16/5). Johansson tycker att det ställs för höga krav på eleverna och bibringade sällskapet egna erfarenheter: ”Jag var ute och besökte en andraklass för inte så länge sedan och kunde inte lösa det mattetal de fått”!

Tja, vi får förmodligen de politiker vi förtjänar – och skolresultaten i de så kallade Pisa-mätningarna ser ut därefter. Men denna putslustiga episod får inte stå i vägen för en seriös debatt kring den större frågan: skolans problem i Norrköping och den politiska oförmågan att lösa densamma.

När Johansson och andra politiker i utbildningsnämnden träffade anställda på Kyrkskolan, skedde det utifrån en fond av smärtsamma besparingar. Åtta tjänster försvinner bara på Kyrkskolan och i hela kommunen kommer 150 arbetstillfällen att försvinna till hösten. Är det någon som inbillar sig att detta kommer att gå obemärkt förbi? Är det märkligt om allt fler föräldrar sneglar mot bättre skötta friskolor?

Naturligtvis är det nödvändigt att rätta mun efter matsäck och utbildningsnämndens underskott går inte att tänka bort. Innevarande och kommande år väntas besparingar på 43 respektive 65 miljoner kronor.

Att skolan tvingas till så stora besparingar ett valår påvisar hur desperat situationen är. Samtidigt är Johansson inte lite fräck som hävdar att enda lösningen är skattehöjningar. Kvartetten har redan höjt skatten en gång under mandatperioden! Ett gott exempel på hur skattehöjningar snabbt äts upp av politisk ineffektivitet. Strax är man tillbaka till utgångsläget – men kommunens invånare har blivit lite fattigare.

Givet omständigheterna har den politiska budgetdisciplinen brustit. Något inte bara Johansson utan hela Kvartetten får ta ansvar för.

En annan sak är att skolkostnaderna är pressande – och inte bara för Norrköpings kommun. Därtill har kommunen tagit emot många asylsökande familjer, med barn som måste erbjudas skola. Det kan diskuteras huruvida staten tagit sitt fulla ansvar gentemot kommunerna.

Frågan om den kommunala skolans eventuella återförstatligande förtjänar därför åter att väckas.