Ledare I en färsk FN-rapport utpekas Sverige som rasistiskt, nästan i klass med Sydafrika under apartheidtiden om man ska tro Ivar Arpi på Svenska Dagbladet. Det är förstås utomordentligt allvarligt. Eller rättare sagt, det hade varit utomordentligt allvarligt – om rapporten varit sann. Nu är den inte det, fast det är i och för sig illa nog.

Det är en av alla dessa tveksamma grupper tillsatta på FN-nivå, med formellt uppdrag att uträtta något gott, men i praktiken främst för att avlöna ett antal tjänstemän för att sprida en politiserad agenda. FN:s rasdiskrimineringskommitté har alltså kommit fram till att Sverige plågas av svår rasism. Men man vet på råd! Politiker, journalister och tjänstemän som ägnar sig åt denna rasism ska utredas och straffas! Bland annat föreslås organisationsförbud, vilket sannolikt vore grundlagsvidrigt. (Däremot är det möjligtvis talande att problem med antisemitism bara nämns i förbigående).

Men i det offentliga Sverige – där FN åtnjuter ungefär samma devota vördnad som påven under medeltiden – hummar de flesta medhåll. Alla vet att det bara är fråga om dravel, men ingen vill kosta på sig att faktiskt kritisera FN.Och i medierna rapporterar reportrarna pliktskyldigt och okritiskt om den senaste bannbullan från FN-skrapan i New York.

I sin rapport har FN-kommittén bland annat utnyttjat ”sakkunskapen” hos Afrosvenskarnas riksförbund, som till exempel gjort sig skyldig till medlemsfusk, och Sveriges unga muslimer – som nyligen förlorade sitt statliga bidrag på grund av extremism. I en artikel på nyhetsplats i SvD undras det ändå vilken betydelse just dessa två kontroversiella organisationer kan ha haft, då många fler organisationer och ”experter” hörts. Jaha, med samma resonemang kunde man lika gärna släppt in Nordiska motståndsrörelsen också. De har åtminstone åsikter om rasism!

Det finns kritiska röster, till exempel Moderaternas utrikespolistiske talesperson Jonas Jacobsson Gjörtler, men regeringen ställer upp på rapporten utan större invändningar (i den mån den inte gör sig oanträffbar). Det är kort sagt uselt.

Fast som sagt inte förvånande. Inte så sällan är det så här FN fungerar. Organisationen är i stora stycken övertung och omvittnat ineffektiv, men eftersom vi i Sverige inbillar oss att allt nog egentligen är lika fantastiskt som på Dag Hammarskjölds tid, saknas vilja att ens framföra hovsam kritik. Dessutom agerar ärligt talat Sverige som medlemsland inte alltid mer hedervärt än andra, vilket fjäskandet inför valet till säkerhetsrådet påvisade.

Visst finns det rasism i Sverige! Men det behöver vi inte FN för att förstå och det finns ingen anledning att klä sig i säck och aska. Rapporten bör lämpligen förpassas till pappersåtervinningen.