Ledare ”Bara för att vädret är galet, måste inte politiken vara det.” Sist ut i Almedalsveckan valde Isabella Lövin att fokusera på miljöfrågor i allmänhet och klimathotet i synnerhet under sitt tal. Ett ganska givet val – inom miljöpolitiken har Miljöpartiet fortfarande ett visst förtroende att förvalta. Politiken är inte galen! Åtminstone inte helt och hållet...

Fast om man skärskådar den gångna mandatperioden är det ömsom vin, ömsom vatten som De gröna bjudit på. Varje parti bör ju bedömas utifrån sina förutsättningar och att då kritisera MP för att exempelvis försöka forcera kärnkraftsavvecklingen är visserligen meningslöst. Miljöpartiet gick till val på avveckling, så det är inga konstigheter. (En annan sak är att vi med den förda politiken riskerar energibrist och/eller tvingas bygga ut vattenkraften.)

Den miljöpartistiska miljöpolitiken är dock inte bättre än att den emellanåt är obegriplig – även utifrån dess egna förutsättningar. Är det verkligen välanvända skattepengar att subventionera elcyklar? Vad är vitsen med att införa motsvarande subventioner för båtmotorer, när regelverket i praktiken gör det snudd på omöjligt att utnyttja desamma? Och vad ska vi säga om de krångliga möjligheterna att införa körförbud för främst dieselbilar på vissa storstadsgator? Eller ett av de gröna otroligt hyllat bonus-malusssystem, vilket i praktiken innebär långt mer än av det senare än det förra – det vill säga bjuder på långt mer piska än morot?

Kanske ska vi inte vara förvånade. För, handen på hjärtat, beter sig inte miljöpartisterna ofta precis så flummigt och rörigt som man hade kunnat förvänta sig?

Det finns dock gränser. När lagar blir omöjliga att tillämpa eftersom de är så dåligt skrivna, då har en allvarlig gräns passerats. Vissa riksdagsledamöter inbillar sig måhända att de kan fatta vilka beslut som helst, men så är det inte. Lagen gäller också för våra folkvalda politiker.

Lagen får så att säga inte bryta mot lagen – vilket ser ut att bli fallet med den (också av De gröna otroligt hyllade) gymnasielagen. Den som enligt tämligen godtyckliga principer tillkommit för att ge 9 000 unga huvudsakligen afghanska män chansen att få stanna. En lag som kritiserats hårt av lagrådet och som nu underkänns av Migrationsdomstolen i Malmö.

Flopp igen för Lövin & Fridolin. Och flopp för Stefan Löfven, som borde varit den vuxne i rummet och inte släppt igenom lagen. I vanlig ordning duckar han dock och säger sig vilja se vilka eventuella överklaganden som följer.

”Miljöpartiet behövs för planetens framtid” hävdar Isabella Lövin. Frågan är dock på vilket sätt. Kanske som avskräckande exempel?