Ledare Snart kommer alla vi konsumenter att se konsekvenserna av årets torka. Först ett överskott av svenskt kött, rimligtvis med lägre priser som följd. Därefter brist på detsamma, i synnerhet av ekokött. När torkan slår ut foderproduktionen tvingas lantbrukare nödslakta sina besättningar.

Och det ser riktigt illa ut. Enligt Jordbruksverket gav till exempel årets första vallfoderskörd i bästa fall bara 70 procent av en genomsnittlig normalskörd. Den andra skörden gav i bästa fall bara 30 procent...

Landsbygdsminister Sven-Erik Bucht (S) tillhör tack och lov en av regeringens relativt få handlingskraftiga statsråd. Han har därför begärt hjälp av EU-kommissionen, som till sitt förfogande bland annat har en krisfond för dylika situationer. Risken är annars att många svenska lantbruksföretag slås ut, likaså att ridsporten drabbas hårt. Vad gör hästgårdarna när det råder foderbrist och det som finns bara kan köpas till allt högre priser?

Det är dock inte fråga om att tigga med mössan i hand i Bryssel. Sverige är ju en av unionens nettobetalare. Då är det också rimligt med skatteåterbäring under särskilt svåra omständigheter, som alltså är fallet i år.

Samtidigt tjuter alltså alla riksdagspartier sig hesa i sina krav på bantad sameuropeisk jorbrukspolitik inom EU. Det är lätt att säga – i synnerhet om man inte betänker konsekvenserna. För om kraven mot förmodan skulle vinna fullt gehör, skulle det rimligtvis också innebära mindre möjligheter till nödstöd i trängande situationer som efter årets torka. Då skulle vi ställas inför en situation där antingen svenska staten skulle tvingas till kostsamt akutstöd eller att vi helt enkelt accepterar hur en stor del av svenskt lantbruk dör sotdöden – inte minst ekoproduktionen. I slutändan skulle konsumenterna få betala kostnaderna genom högre priser på kvalitetsprodukter.

Händelserna påvisar hur beroende vi europeiska nationer är av varandra, men också hur detta skapar möjligheter att ömsesidigt stödja varandra. Den ack så ofta kritiserade europeiska jordbrukspolitiken fyller trots allt sin funktion, men alla tycker inte att lagom är bäst. Både Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna vill att vi lämnar EU, med svåröverskådliga konsekvenser för bland annat jordbruket. Tänk på det i denna sommar av missväxt.