SVT har i dagarna publicerat intervjuer med riksdagsledamöter och kommun- och regionpolitiker på hög nivå som berättar om hot och våld de utsatts för. Berättelserna är tyvärr många och obehagliga, och de spänner över hela den politiska kartan, från vänster till höger. Kommunalrådet Nils Karlsson (MP) i Malmö blev överfallen på öppen gata när han var ute och promenerade med sitt 3-åriga barn. Lennart Bondeson (KD) i Örebro blev dödshotad via telefon. Östgötska riksdagsledamoten Linda Snecker (V) beskriver hur hon får motta en lång ström av hot och trakasserier, ofta med sexuellt innehåll.

Exemplen SVT visar skulle kunna ha varit många, många fler. Kommunstyrelsens ordförande Pierre Esbjörnsson (S) i Skurup avgick tidigare i år efter att någon satt eld på hans bil utanför hemmet och sprejade nazistiska symboler på hans hus. Riksdagsledamoten Jörgen Anderssons (M) 14-årige son blev i våras misshandlad med faderns politiska engagemang som motiv.

Enligt Brottsförebyggande rådets undersökning från 2015 uppger en femtedel av politikerna att de påverkas i sitt förtroendeuppdrag hot, våld eller trakasserier. 14 procent uppger att de undvikit att uttala sig i en fråga på grund av risken för hot. Det är besked som borde oroa hela landet. Varje politiker som slutar på grund av hot och våld är en stor förlust för demokratin. Att få skarp kritik för en skolnedläggning eller sjukhusstängning är en sak. Att hotas till livet och få bilder på könsorgan skickade till sig är en helt annan. Sociala mediers hastighet och möjlighet till anonymitet och omedelbar spridning gör att trösklarna blir låga för den som går till attack. Men även den fysiska miljön förändras. Allt fler kommun- och regionhus går från att vara öppna för medborgarna till att bli stängda enheter med omfattande skyddsbarriärer. Säkerheten måste naturligtvis gå först, men det är en sorglig utveckling när själva symbolen för demokratin i våra städer får allt större hänglås.

Det är redan i dag svårt att rekrytera nya människor till politiska uppdrag, och 97 procent av alla förtroendevalda är fritidspolitiker. Att dra fram politikens baksida i ljuset kan initialt skrämma fler från engagemang, men det är nödvändigt för att få till stånd en nödvändig förändring. Brotten mot förtroendevalda måste prioriteras högre och framför allt behöver de som hotar och våldför sig på politiker fällas och straffas. Andelen uppklarade olaga hot har sjunkit från 14 till 10 procent de senaste tio åren. Den trenden måste vändas. Vi har inte råd med fler politiker som avskräcks från att upprätthålla demokratin.