Ledare Vi närmar oss slutet på mandatperioden och därmed facit för den fridolinska utbildningspolitiken. Underkänt, ligger väl närmast till hands – åtminstone man ser intresset för lärarutbildningarna.

I vanlig ordning har det till exempel talats vitt och brett om lärarbristen. Till liten nytta, eftersom det är faktiskt är färre som söker sig till just dessa lärarutbildningar. 2017 fanns det knappt 17 000 behöriga förstahandssökande på universitet och högskolor. Nästan 1000 färre än året innan.

Lite kan situationen förklaras med högkonjunktur och därmed en relativt god arbetsmarknad inom många branscher, men på det hela taget står ändå utvecklingen och stampar. En förklaring ges till exempel i DN 30/5, där tre studenter får ge sin syn på utbildningen.

Deras slutsatser kan enkelt sammanfattas i ett önskemål om högre krav! Det är en klok insikt, men också resultatet av erfarenheter från utbildningen till lågstadielärare. Det är en lång utbildning, därtill med helt års praktiktjänstgöring. Tempot är därefter och anpassat så att alla ska hänga med. Såväl förkunskaperna som intresset tycks variera.

Tja, det känns väl lite som svenska skolan i största allmänhet!

Det ligger något typiskt svenskt – i dess sämre mening – över anpassningen nedåt i lärarutbildningarna. En utveckling där kvalitet offrats till förmån för kvantitet, tills effekterna blir så negativa att också de kvantitativa satsningarna blir lidande. Finns det inte några sökande, så finns det ju inte.

Alla varken kan eller bör bli lärare och utbildningen borde inte bygga på några flumsocialistiska föreställningar om att alla ska få chansen etcetera. Tvärtom borde färre få chansen! Kraven borde höjas med det närmast uttalade målet att alla inte bör klara utbildningen. Bara de begåvade och inte minst ambitiösa. Det skulle närmast per automatik höja yrkets status och det krävs knappast mer än en grundläggande amatörpsykologisk analys, för att inse vilken tillfredsställelse ansträngningens belöning ger.

Ibland kan verkligheten vara paradoxal. Vill vi åtgärda lärarbristen, behöver det utbildas färre lärare. Men lärare som klarar jobbet och stannar i yrket.