Ledarkrönika Barn- och utbildningsnämnden i Söderköping ajournerade oväntat sitt möte i tisdags. Orsaken var ett ärende där politikerna ska ta ställning till om Brobyskolan ska delas i två enheter och dess elever i årskurs 4-6 flyttas till lokaler i närheten av Ramunderskolan. Förslaget är en nödlösning för att hantera det stora elevantalet, fram tills en ny skola är byggd vid Alboga om tidigast fyra år.

Men det är inte första gången det här beslutet skjuts upp. I slutet av januari återremitterades ärendet för vidare beredning.

Nämndens ordförande Kjell Eriksson (S) ville inte specificera för NT (7/3) varför beslutet skjuts upp igen, nu till ett extrainsatt möte på måndag. Ledtråden Eriksson gav var att "det handlar om att fördjupa vårt underlag." En motivering som signalerar att beslutsunderlaget brister, trots återremiss.

Att frågan om flytten av elever är känslig lär bero på att den tydliggör det kanske största beslutet som har tagits av Söderköpings kommun under mandatperioden – det handlar om skolans inriktning.

På ett år har kommunen tvärvänt kring hur skolan ska organiseras i framtiden. Från att de gamla, småskaliga och centralt belägna skolorna Broby och Berga skulle renoveras är nu inriktningen att bygga en ny och – med Söderköpings mått mätt – större skola vid Alboga. Det betyder att de centrala delarna av staden blir utan låg- och mellanstadieskola.

Det som ledde fram till den nya politiken var att det under tingshuset, en av Bergaskolans byggnader, upptäcktes föroreningar av diesel. Därmed stoppades den planerade renoveringen av Bergaskolan och i förlängningen även renoveringen av Broby. Noterbart är att tingshuset uppenbarligen inte är i sämre skick än att delar av socialförvaltning flyttar in där i september (NT 3/3).

Förslaget att omplacera Brobyskolans mellanstadieelever – något som kan vara det första steget mot en nedläggning av Brobyskolan om några år – är även känsligt för att orsaken till att en del familjer har sökt sig till Söderköping är den skolan. Det var något som framgick när jag i veckan träffade en grupp föräldrar som är engagerade i framtiden för Brobyskolan.

Föräldern Ann-Louise Baca berättade att hennes familj flyttade från Norrköping till Söderköping för att barnen skulle få gå på Brobyskolan. Hon sade vidare: "Många föräldrar har sitt arbete och sina barns fritidsaktiviteter i Norrköping. Om de små skolorna i Söderköping försvinner vad finns det då för anledning att bo här?"

De andra föräldrarna som var med, Jenny Johansson, Lars Lönn och Peter Othberg, gav en liknande bild. Lars Lönn tillade: "De familjer som inte har en koppling till Söderköping lär sannolikt flytta hit för att skolan – precis som resten av kommunen – genomsyras av småskalighet, mindre gemenskaper och närhet till natur- och kulturmiljöer. Med den bakgrunden är det djupt olyckligt att kommunen inte satsar på Broby och Berga.”

Kommentarerna från föräldrarna tangerar här den verkliga konflikten kring flytten av Brobyskolans elever – i grunden handlar den om vad Söderköpings kommun ska står för. Det handlar om vad kommunens konkurrensfördel för att locka inflyttning från Norrköping ska vara, för att låna uttryck från företagsekonomin.

Att föräldrarna sedan säger att de inte förrän sent i processen har blivit lyssnade på och att politiken saknar visioner för skolan ger inte mindre laddning till ärendet.