Försvaret har alltid haft sin egen terminologi. En dykare är följaktligen inte det, utan en grodman och en pilot är i själva verket en flygförare. Ryggsäck kallas för stridssäck, ett headset för talgarnityr och det korrekta namnet på en gasmask är skyddsmask. Detta känner alla som en gång gjort värnplikten till.
Många yngre svenskar vet dock inte vad jag talar om, de har aldrig kommit i kontakt med värnplikten. Och kommer inte att komma i dess närhet, trots regeringens överraskande snabba beslut under onsdagen att återinföra just värnplikten. Den här gången är namnet detsamma både i den militära och civila världen – men innebörden fundamentalt annorlunda.
När Ipsos förra året tillfrågade svenska folket om värnplikten, var en förkrossande majoritet för ett återinförande. Intressant nog dock fler äldre än yngre, samtidigt som sex av tio tyckte att alla – både pojkar och flickor – bör kallas till mönstring. 100 000 i en genomsnittlig årskull.
Det är lätt att förstå varför svaren blir som de blir. Många noterar hur dåligt rustat försvaret är och minns, ibland med nostalgi, sin egen tid i lumpen (även om det rimligtvis inte kan gälla kvinnorna). Därtill kommer den lika politisk korrekta som rimliga åsikten att en modern värnplikt bör vara könsneutral. Och då växer plötsligen de potentiella mönstringskullarna med inte mindre än 100 procent.
Det vore lika meningslöst som ekonomiskt omöjligt att utbilda alla – eftersom det då skulle röra sig om ett teoretiskt dubbelt så stort försvar som vi kunde ställa upp med under det kalla kriget... Att bara kalla in pojkarna skulle leda till protester. Och att mönstra alla, men bara kalla in ett fåtal kommer att upplevas som meningslöst resursslöseri.
Inget av detta kommer heller att bli verklighet. Den av regeringen återinförda allmänna värnplikten är varken allmän eller (i praktiken) en plikt, men kan förhoppningsvis åtminstone värna Sverige bättre. Kanske.
Varje år skall 13 000 av ovanstående årskull på 100 000 mönstras. De mest intresserade och ”lämpligaste” kommer att väljas ut, av båda könen – men, kan man misstänka, med manlig slagsida (intresset för tjänstgöring är i dag mycket större bland män). Hur urvalet ska gå till är något oklart, likaså vad som händer om någon vägrar. I praktiken vore det både tjänstgöringsmässigt meningslöst och politiskt omöjligt att försöka tvinga någon.
Til syvende og sidst kommer hur som helst bara 4 000 att kallas in för tjänstgöring och i den siffran ryms också de som tänkt sig en militär karriär. Inte mycket att hurra för, även om politiken långsiktigt skapar möjligheter att skapa större manskapsreserver än vad dagens mer yrkesinriktade försvar kan bidra med. Dessutom blir det, kanske, rentav lite billigare.
Det är precis därför regeringen vill återinföra värnplikten. Och just av den anledningen finns det inte någon anledning att jubla.
I dagens Försvarsmakt om 50 000 tänkta tjänster saknas 7 000 personer, framför allt deltidssoldater. Det är inte lätt att vara indelt knekt på dagens arbetsmarknad och dessutom har regering och riksdag aldrig kunnat erbjuda konkurrenskraftiga löner. Istället hoppas ministären Löfven att tillräckligt många värnpliktiga frivilligt ska göra militärtjänstgöring under oklart hur lång tid, till förmodligen medioker ekonomisk ersättning.
Vi bör komma ihåg det ovanstående när den nya så kallade värnplikten bedöms – likaså att det krävs ytterligare utbildningsresurser som försvaret inte kompenserats ekonomiskt för.
Det finns stora fördelar med återinförd värnplikt, även i liten skala! Inte minst ska medborgaraspekten inte underskattas. Att försvara sitt land är en rätt – och en skyldighet. Vid förvärrad hotbild är det också lättare att bygga ut organisationen, än med dagens yrkesinriktade försvar – främst tänkt för internationell verksamhet.
Men det finns också en stor fara i att återinföra en underfinansierad verksamhet, som fel verkställd rentav kan leda till mindre försvarsvänliga attityder i folkdjupet. Vi är inte betjänta av dåligt utrustade och korttidsutbildade soldater och matroser, därtill över tiden sannolikt allt sämre motiverade. Och vi är inte betjänta av att låtsas införa värnplikt, när det i praktiken handlar om någonting annat.