Ledarkrönika Elisabeth Sandlund på tidningen Dagens ledarsida kallar den, ganska träffande, för kyrkans babyloniska fångenskap. En partipolitisk fångenskap som inte bara består, utan till och med förstärks efter söndagens kyrkoval.

Valets stora vinnare är nämligen de ”vanliga” politiska partierna (eller nomineringsgrupper som de formellt heter i kyrkovalet) – Socialdemokraterna, Centern och naturligtvis Sverigedemokraterna. Fast i det senare fallet duger det att tala om ett halvfiasko. Till sist landade partiet på drygt 9 procent. Måttligt imponerande.

Förklaringen är rimligtvis en enastående mobilisering av väljare på andra håll, som först och främst inte vill sverigedemokrater i kyrkan. Det innebar ett rekordhögt deltagande på – drygt 18 procent...

Det sätter onekligen framgången i perspektiv. Likaså ska man betänka att jämförelsen med motsvarande resultat på 50-talet haltar. Då var (nästan) alla svenskar medlemmar i Svenska kyrkan, långt fler besökte gudstjänsterna och var föreningsaktiva.

Politiskt kan årets val ändå få viss betydelse. Ty försöken att avpolitisera kyrkan har misslyckats. Av de oberoende partierna är det i stort sett bara Posk (Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan) som med drygt 17 procent gör ett bra val. De ”halvpolitiska” partierna (som i praktiken har viss anknytning till sina gamla riksdagspartier) har däremot misslyckats. Särskilt anmärkningsvärt är hur det Moderaterna närstående Borgerligt alternativ backar till mindre än 9 procent. Det ser om inte annat illa ut. Man kommer inte heller ifrån risken att Svenska kyrkan utnyttjas för partipolitiska utspel – utan att Moderaterna kan göra så mycket.

Nu gäller allt ovanstående för kyrkomötet (”riksdagen”). På stifts- och församlingsnivå lär sannolikt resultaten variera en hel del. Fast det är kyrkomötet som väcker nationellt intresse. Med över 30 procents stöd kommer den fragmentiserade församlingen att domineras av Socialdemokraterna. För Svenska kyrkan duger det möjligen att tala om en lätt vänstervridning, men annars väntar inga stora förändringar av politiska skäl. Däremot riskerar kyrkans medlemsmässiga kräftgång med åtföljande ekonomiska bekymmer fortgå.