Vi lever i om inte den bästa av världar, så åtminstone den bästa av länder – och med den bästa av regeringar. Så lätt går det faktiskt att sammanfatta vårbudgeten, som finansminister Magdalena Andersson (S) presenterade under gårdagen.

Nu har för allt i världen varje regering ”rätt” att skryta över sin politik – inte minst ett valår. Det har inte varit fundamentalt annorlunda under borgerliga regeringar. Men sällan har det väl varit så svårt att känna igen sig i den socialdemokratiska världsbilden!

För samtidigt som Sverige levt under högkonjunktur med goda skatteintäkter för staten under hela mandatperioden skenar brottsligheten med åtföljande polisbrist. Invandringspolitiken kollapsade redan tidigt under mandatperioden, bristerna inom vård, skola, omsorg är omvittnade och återrustningen av försvaret går med myrsteg.

Ett par ögonblicksbilder räcker för att beskriva situationen. När Stefan Löfven tog över statsministerposten lovade han kortare vårdköer och EU:s lägsta arbetslöshet. I själva verket har vårdköerna blivit mycket längre och arbetslösheten ligger på plats 17 i unionen. ”När var sjätte elev lämnar grundskolan utan behörighet till gymnasiet, satsar regeringen lika mycket pengar på skolan som elbåtsmotorer” konstaterar Liberalernas ekonomiska talesperson Mats Persson.

Därtill saknas det faktiskt pengar i budgeten. Enligt Konjunkturinstitutet (vars åsikter nog får sägas vara oväldiga), saknas över 20 miljarder kronor för 2019 och 2020. Antingen måste pengarna sparas in eller skatten höjas.

Den frågan låtsas inte Andersson inte om. Väl medveten om att Medelsvensson tordes vara ytterst kallsinnig till skattehöjningar, men att Vänsterpartiet samtidigt aldrig skulle gå med på större besparingar – och att det stukade Miljöpartiet behöver sitt i form av billigare elcykllar och lite knepiga dieselförbud.

En mer övergripande fråga är dock varför det föregivna behovet av skattehöjningar för att klara framtidens vård, skola, omsorg så sällan problematiseras i samhällsdebatten. Detta i ett land med världens högsta skattetrycket. Är den enda vägen framåt ännu högre skatter kan det bara tyda på allvarliga systemfel.