Ledare Som Dagens Nyheter kunde avslöja (4/12), har utrikesdepartementet fifflat undan nästan 900 sidor information, på vad som föregick när Sverige lyckades mingla sig till en plats i FN:s säkerhetsråd. Därtill visar konstitutionsutskottets granskning att det saknas hundratals handlingar, som bara har försvunnit...

Det är inte svårt att hålla med yttrandefrihetsexperten Nils Funcke, som tycker att ”det är hög tid att dra åt tumskruvarna på utrikesministern”. Enligt Margot Wallström (S) har det begåtts misstag eftersom rutiner inte följts. Jo, det förstår vi! Men varför agerar inte Wallström förrän nu?

Fast kanske ska vi vara glada för att Wallström (S) varit relativt lågmäld på senare tid. Hennes högljudda agerande som ny utrikesminister resulterade allt för ofta i kalabalik. Wallström lyckades till exempel göra sig ovän med både Israel och Arabförbundet – samtidigt.

Hur som helst – Sverige lyckades ju faktiskt bli vald till FN:s säkerhetsråd. Detta genom att fjäska för ett antal mindre stater. Ett antal FN-ambassadörer bjöds på gratis lyxresor till Sverige, där de bland annat fick träffa kronprinsessan Victoria.

När halva mandatperioden på två år i säkerhetsrådet nu gått, kan vi alltså konstatera att allvaret i situationen möjligen gjort Wallström lite försiktigare. För övrigt är det magert med egentliga resultat.

Jo, Sverige har bland annat efterfrågat så kallat genusmedveten rapportering i olika frågor, vi har varit medarrangör vid ett möte om svält och så har vi förstås drivit frågan om ökad öppenhet i FN-arbetet.

Eller har vi? Den stora skandalen under året var när 47 länder röstade in Saudiarabien i FN:s jämställdhetskommission. Hur Sverige röstade har Wallström vägrat svara på.

Fast Sveriges agerande är förmodligen ganska logiskt, ty Wallström lär ha vinnlagt sig om Saudiarabiens stöd vid invalet i säkerhetsrådet. Dessutom hade utrikesministern lite att reparera efter den tidigare dispyten med Arabförbundet – där Saudiarabien som bekant har en nyckelroll.

Under tiden som Wallström & Co ägnat mödan åt FN, har vår Europapolitik förflackats. Kanske är det lika bra, att utrikesministern rusar runt i FN-skrapan istället för i Bryssel! Hon ställer förmodligen till mindre skada på det sättet. Men den utrikespolitiska prioriteringen kan diskuteras och till detta ska nu läggas ett synnerligen anmärkningsvärt hemlighetsmakeri (eller möjligen kvalificerat slarv) med viktiga handlingar på UD.