Ledare Nordea har beslutat att flytta sitt huvudkontor till Helsingfors – och reaktionerna är ungefär de förväntade. Borgerliga företrädare kritiserar regeringen, vars politik driver företag ur landet. Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt hävdar däremot att bankerna ägnar sig åt utpressning gentemot demokratin.

Den verkliga verkligheten (inte den utspelspolitiska) kan emellertid vara lite mer nyanserad än så.

Nordea motiverar sitt beslut utifrån att banken vill befinna sig inom EU:s bankunion, till vilken eurolandet Finland anslutit sig. Det är faktiskt ett rimligt argument.

Dylika beslut brukar bygga på ganska genuina bedömningar. Regeringens vinglande och osäkerheten kring framtida regelverk kan säkert haft betydelse för flytten.

En annan sak är att storbanker (och inte bara svenska) emellanåt tycks agera på ett sätt som långsiktigt knappast gynnar dem själva. Inte minst gäller det Nordea. Och alla som vill ta dem i försvar mot den rödgröna regeringens företagsfientlighet, kan ju fundera på vad som hände under den föregående – borgerliga – regeringen.

Det var då finansminister Anders Borg (M) konstaterade att ”bankerna körde fram Sverige till kanten av en vulkan. Vi åkte inte in i den, men det var inte bankernas förtjänst, utan de tog mycket stora risker med svensk ekonomi. Då anser vi att i det här läget finns det inte skäl att göra stora aktieutdelningar, höja styrelsearvoden eller betala ut omfattande bonusar. Pengarna bör sparas i bankerna genom att vi skärper kapitaltäckningen”.

Och för den som tyckt att ministären Löfvens numera till resolutionsavgift omgjorda förslag till bankskatt är höjden av socialistisk ondska, bör betänka att det faktiskt var Borg som ursprungligen kläckte idén.

Nordeas styrelseordförande Björn Wahlroos befann sig snart i skarpt meningsutbyte med Borg, samtidigt som han gav dumkapitalismen ett ansikte när han (ganska kort efter den globala finanskraschen för knappt tio år sedan) aviserade hårda besparingar – och samtidigt talade sig varm för generösa bonusavtal. Att avskeda personal jämförde han med konsten att trimma seglen på en båt.

Men också en segelbåt kan torpederas...

Vad Wahlroos och andra marknadsfundamentalister gärna bortser ifrån, är de politiska effekterna av bankkriser och hur desamma kan resultera i politisk radikalisering. Effekterna av den senaste finanskrisen syns bland annat i framväxten av en hårdför nynationalism i Europa, vars protektionism ofta går hand i hand med krav på statlig reglering som vanligtvis brukar återfinnas ganska långt till vänster på den traditionella politiska skalan.

Det insåg Borg, som tillgrep en marknadsliberal helhetssyn och därför vägrade fjäska för bankerna. Av liknande skäl finns det nu, några år efter finanskraschen, anledning att lagom kyligt bedöma Nordeas flytt av huvudkontor. Den är en bedrövlig utveckling, men knappast någon katastrof och lär inte heller följas av de andra svenska storbankerna eftersom de inte är lika starka utanför Sverige.

Nordea har hur som helst sina problem. Av storbankerna har Nordea de minst nöjda kunderna och det är tveksamt om de kommer att bli gladare efter flyttbeslutet.