Logga in
Logga ut
Kluvet Land, tokfeminismen Anders Bockgård (LPo) Anders Bockgård (LPo)
Vädersponsor:

Anders Bockgård (LPo)

Storskalig skändning

Skrickerum  

Jag har berört frågan tidigare, men det finns anledning att återkomma. Det gäller den storskaliga skändningen av gravar på många kyrkogårdar. De stora kyrkogårdarna i städerna med sina många och stora kulturgravar med höga stenar verkar ofta ha klarat sig ifrån vandalernas framfart. Men mindre församlingar på landsbygden med kyrkogårdar som sköts på distans och med många små oansenliga fattigmansgravar är hårt drabbade. Här kan man se hur mängder av endast 40-50 cm höga gravstenar är stöttade med pålar och spännband. Orsaken är självklart någon sorts missriktat säkerhetstänk och oförmåga att skilja stort från smått. Kyrkogårdar är ingen lekplats och de små gravstenarna skulle möjligen kunna skada en mus om de skulle råka falla omkull.

Visst kan jag välja att stå utanför Svenska kyrkan, men begravningsavgiften på skattsedeln kommer man inte undan om man är folkbokförd i Sverige.

 

Det är en skam

Skrickerum Smaken är som Jerusalem delad, men jag tycker vindkraftsverk är vackra och skulle helst vilja ha ett utanför köksfönstret att titta på. Det är så rogivande. Men när inte det gick pga närhet till bebyggelse, befintligt elnät mm., så försökte jag med etablering ute i S:t Annas skärgård. Men när inte det gick med hänsyn till flygets radar, rörligt frilufts- och fågelliv mm, så fick det bli engagemang i en vindkraftspark norr om polcirkeln istället. Där kan de måhända störa renarna i deras vinterbetesland, men det blev en bra årlig slant till byalaget i Aapua.

I östra Östergötland har etablering av vindkraft visat sig omöjlig. Det är många icke sakägare som skall vara med och tycka till. Många säger sig gilla vindmöllor och förnybar energi, men få vill ha möllorna inom sina egna inpinkade revir. Det är en skam för oss i östra länet att vi inte lyckats bidra till en hållbar energiproduktion utöver de gamla kraftverken i Norrköpings ström och några få mikroverk i några mindre vattendrag. Vi åker snålskjuts på andra landsändar och blundar för stora energiförluster i långa överföringsledningar från norra Sverige.

När det skulle byggas kärnkraftsverk vid Marviken och vid Syltvik utmed Valdemarsviken var det inga större protester vad jag kan minnas. Syltvik skulle ge mängder av arbetstillfällen, en ny väg ut mot kusten och den lilla sömniga köpingen vittrade morgonluft.

Varför inte dra åt skogen

Skrickerum  

 

Mellan hägg och syren borde ingen tvingas arbeta, åtminstone inte inomhus. Skönast är det på efternätterna när jag de senaste dagarna har hjälpplanterat stora lärkplantor i morgonsolen. Fastän blir det inte regn snart känns arbetet tröstlöst, mer som att kasta stora pengar i sjön än att investera för framtiden för barn och barnbarn. Men med solen i nacken, borret i handen, hinken vid foten och P1 i örat blir det tid över att fundera och tänka stora tankar. 

Det är lugnt och och stilla i skogen, under mina 48 år som skogsarbetare har jag bara träffat på sju personer i timmerskogen, om jag kommer ihåg rätt. Och hör och häpna, en dag år 2000 kom det två stycken i min väg, varandra ovetande, samma dag. Två år senare höll jag på att såga av benen på en tredje, en döv äldre herre tillika svampplockare som hukade under en yvig kjolgran. Även statestiken stödjer mina okulära iakttagelser. Svenska folkets utflykter i skog mark har minskat drastiskt under de senaste 30 åren. Det är mycket annat som konkurrerar om intresset och många är rädda fär fästingar och andra odjur i skogen.

Ändå har det aldrig funnits så många skogliga experter som idag. Det är många som vet och ger uttryck för hur skog skall skötas och inte skötas, och det verkar som kunskapen ökar ju längre bort personerna bor från trädens rötter och kronor. Numera är det ju fritt fram för alla i Sverige och i övriga EU att bli skogsägare här, och jag är något förundrad över att inte fler skaffar sig ett eget litet skogsskifte för att i praktiken förverkliga sin skogspolitik. Statliga Sveaskog borde sälja ut mer av sin skogsmark. Många olika enskilda skogsägare ger mer mångfald i både biologi och debatt.

Infrastruktur, en statlig angelägenhet

Skrickerum  

I veckoslutet flockades representanter för rikdsdagspartierna likt flugor kring en sockerbit i Örnsköldsvik när den ideella riksorganisationen Hela Sverige skall leva höll hov och landsbygdsriksdag i staden. Alltså samma vecka som många orter i norra Sverige förlorade sin flygförbindelse med yttervärlden. En fungerande infrastruktur som eldistributionen, inrikesflyget, järnvägen och vägnätet är avgörande för att ett avlångt land som Sverige skall hålla ihop och bör vara en statlig angelägenhet.

Nu finns det lite luddiga förslag om att underhållet av en stor del av det allmänna vägnätet på landsbygden skall övertas av de boende i området. Alltså en sorts återgång till tiden före 1944 när alla vägar i landet underhölls av bönderna. Farfar hade sig tilldelad en vägstump av riksvägen Stockholm-Kalmar en knappa mil bort som han skulle sköta vinter som sommar. Vägstenarna som finns kvar här och där utmed vägarna minner om den tiden.

Visst kan vi ta över vägunderhållet och konvertera vägarna till enskilda vägar och stänga av dem för obehörig trafik där det känns bra, eller ta ut vägtullar där det är mer intressant.

Döden, ingen privatsak

Skrickerum  

 

Idag har jag varit på en värdig och mycket välbesökt begravning och mina tankar blir måhända lite djupare än i vardagslag.

En del tycker kanske att dagen för den första tatueringen är den viktigaste dagen i livet. Andra åter anser att studentbalen, körkortet, bröllopsdagen, skilsmässan eller pensionsdagen är den största dagen i livet.

Men det finns två händelser som överglänser allt annat och det är födelsen och döden.  Ändock är det nu för tiden många som väljer att förbegå den senare med tystnad. Allt fler väljer att bränna direkt utan ceremonier eller återblickar. Men det handlar om hur man ser på människovärdet. Döden är ingen privatsak, och det kan finnas många utanför den trängre familjekretsen som vill hedra och ta avsked. Men jag vill förtydliga; påkostade gravöl har ingen rätt att begära.

Anders Bockgård, 68 år, jord- och skogsbrukare på en släktgård i Tryserum sedan medeltiden, entreprenör, historiker och författare
Ledamot i kommunfullmäktige i Valdemarsvik för Landsbygdspartiet Oberoende

Sportbloggar

Kultur- & nöje

Livsstil

Övrigt

Politiker

Frågor om våra bloggar?

Behöver du komma i kontakt med oss angående våra bloggar?
Mejla till bloggar@ostgotamedia.se