Logga in
Logga ut
Varför inte dra åt skogen Anders Bockgård (LPo) Anders Bockgård (LPo)
Vädersponsor:

Anders Bockgård (LPo)

Det är SD:s fel

Skrickerum Inte nog med att Sverigedemokraterna har solkiga rötter, de har även tagit, för att inte säga stulit en massa röster från Moderaterna och Socialdemokraterna. Och inte slut med det. Det är även SD:s fel att invandring och integration har gått över styr. Om vi tänker bort SD så hade aldrig Reinfeldt snedtänt och gjort en långtgående migrationsöverenskommelse med de gröna. En överenskommelse som huvudsakligen var avsedd som en spark i skrevet på SD för att få ner dem på knä. Med andra ord, det mesta är SD:s fel.

Varför inte dra åt skogen

Skrickerum  

 

Mellan hägg och syren borde ingen tvingas arbeta, åtminstone inte inomhus. Skönast är det på efternätterna när jag de senaste dagarna har hjälpplanterat stora lärkplantor i morgonsolen. Fastän blir det inte regn snart känns arbetet tröstlöst, mer som att kasta stora pengar i sjön än att investera för framtiden för barn och barnbarn. Men med solen i nacken, borret i handen, hinken vid foten och P1 i örat blir det tid över att fundera och tänka stora tankar. 

Det är lugnt och och stilla i skogen, under mina 48 år som skogsarbetare har jag bara träffat på sju personer i timmerskogen, om jag kommer ihåg rätt. Och hör och häpna, en dag år 2000 kom det två stycken i min väg, varandra ovetande, samma dag. Två år senare höll jag på att såga av benen på en tredje, en döv äldre herre tillika svampplockare som hukade under en yvig kjolgran. Även statestiken stödjer mina okulära iakttagelser. Svenska folkets utflykter i skog mark har minskat drastiskt under de senaste 30 åren. Det är mycket annat som konkurrerar om intresset och många är rädda fär fästingar och andra odjur i skogen.

Ändå har det aldrig funnits så många skogliga experter som idag. Det är många som vet och ger uttryck för hur skog skall skötas och inte skötas, och det verkar som kunskapen ökar ju längre bort personerna bor från trädens rötter och kronor. Numera är det ju fritt fram för alla i Sverige och i övriga EU att bli skogsägare här, och jag är något förundrad över att inte fler skaffar sig ett eget litet skogsskifte för att i praktiken förverkliga sin skogspolitik. Statliga Sveaskog borde sälja ut mer av sin skogsmark. Många olika enskilda skogsägare ger mer mångfald i både biologi och debatt.

Infrastruktur, en statlig angelägenhet

Skrickerum  

I veckoslutet flockades representanter för rikdsdagspartierna likt flugor kring en sockerbit i Örnsköldsvik när den ideella riksorganisationen Hela Sverige skall leva höll hov och landsbygdsriksdag i staden. Alltså samma vecka som många orter i norra Sverige förlorade sin flygförbindelse med yttervärlden. En fungerande infrastruktur som eldistributionen, inrikesflyget, järnvägen och vägnätet är avgörande för att ett avlångt land som Sverige skall hålla ihop och bör vara en statlig angelägenhet.

Nu finns det lite luddiga förslag om att underhållet av en stor del av det allmänna vägnätet på landsbygden skall övertas av de boende i området. Alltså en sorts återgång till tiden före 1944 när alla vägar i landet underhölls av bönderna. Farfar hade sig tilldelad en vägstump av riksvägen Stockholm-Kalmar en knappa mil bort som han skulle sköta vinter som sommar. Vägstenarna som finns kvar här och där utmed vägarna minner om den tiden.

Visst kan vi ta över vägunderhållet och konvertera vägarna till enskilda vägar och stänga av dem för obehörig trafik där det känns bra, eller ta ut vägtullar där det är mer intressant.

Döden, ingen privatsak

Skrickerum  

 

Idag har jag varit på en värdig och mycket välbesökt begravning och mina tankar blir måhända lite djupare än i vardagslag.

En del tycker kanske att dagen för den första tatueringen är den viktigaste dagen i livet. Andra åter anser att studentbalen, körkortet, bröllopsdagen, skilsmässan eller pensionsdagen är den största dagen i livet.

Men det finns två händelser som överglänser allt annat och det är födelsen och döden.  Ändock är det nu för tiden många som väljer att förbegå den senare med tystnad. Allt fler väljer att bränna direkt utan ceremonier eller återblickar. Men det handlar om hur man ser på människovärdet. Döden är ingen privatsak, och det kan finnas många utanför den trängre familjekretsen som vill hedra och ta avsked. Men jag vill förtydliga; påkostade gravöl har ingen rätt att begära.

Jag gör en Zlatan

Skrickerum  

 

På förekommen anledning vill jag deklarera att jag inte står till förfogande nu när akademien skall göra ett bottenskrap och försöka att bli fulltaliga igen och bredda sin kompetens. Jag tror att de har en framtid och kan komma med näsan över ytan igen, så mitt ställningstagande är helt beroende av praktiska och logistiska skäl.

Jag har svårt att närvara vid torsdagssammankomsterna. Stora delar av kvartal ett och kvartal två har jag kalvkor och kan inte lämna gården några längre stunder. Vi saknar dessutom numera sedan en tid kollektivtrafik här i Skrickerum och jag måste ta min egen bil till Norrköping för vidare transport. En gammal glupsk dieselbil ger stora utsläpp och ökar på växthuseffekten, och man vill ju inte stämplas som miljöbov. Dessutom är det stora problem att bli av med bilen på rimligt avstånd från järnvägsstationen för en äldre man som haft en hjärthändelse och medicinerar tungt.

Det måste alltså tyvärr bli ett nej, även om jag gillar ärtsoppa och pannkaka med hjortronsylt.

Vegansk kost och alla blir nöjda

Valdemarsvik I min gamla mangelbod hänger ett välbevarat vargnät. Det har tillhört min farmors mormors far Anders Svensson. Eftersom han var fjärdingsman och nämndeman så fick han bära sin del av ansvaret för de stora vargskall som genomfördes här i Tjustbygden på 1820-30-talet. Vargskallen var allt sedan Magnus Erikssons landslag från 1300-talet tvingande för allmogen och en stor betungane pålaga för småfolket. Överste skallfogde i Norra Tjust var greve Posse på Fogelvik, och skallen som gick genom hela häradet var väldiga arrangemang med närmast militär ordning med tusentals personer involverade.

Men både vargskallen samt varggropar och varggårdar var ganska ineffektiva och det blev istället med gift som vargen kunde utrotas i nästan hela Sverige under 1800-talet, och många människor kunde tack vare detta födas och överleva i sina skraltiga torp och backstugor. Nu har vargen genom effektiva insatser lyckats etablera sig i Sverige igen och konflikterna mellan varg och människa har inte oväntat nått nya nivåer.

De stora rovdjuren är regale, dvs tillhör kronan, staten, och den sista veckan har statens vargar rivit ca 65 får i Södermanlands största fårgård trots avvisande elstängsel med ca 5000 volt. Produktionen måste troligen läggas ner och lite mer lammkött får importeras istället. Till sorg för många och till glädje för andra. Enda långsiktiga lösningen där alla kan bli nöjda är väl att myndigheterna genom forskning, avel och socialisering kan få ulven att övergå till ren vegansk kost, blåbär, granskott, kvickrotsrötter och svamp.

Anders Bockgård, 68 år, jord- och skogsbrukare på en släktgård i Tryserum sedan medeltiden, entreprenör, historiker och författare
Ledamot i kommunfullmäktige i Valdemarsvik för Landsbygdspartiet Oberoende

Sportbloggar

Kultur- & nöje

Livsstil

Övrigt

Politiker

Frågor om våra bloggar?

Behöver du komma i kontakt med oss angående våra bloggar?
Mejla till bloggar@ostgotamedia.se