Logga in
Logga ut
Lokalt integrationsråd Jenny Elander Ek (C) Jenny Elander Ek (C)
Vädersponsor:

Anders Bockgård (LPo)

Ett riktigt nödår

Skrickerum 1917 var det hungeruppror i Västervik, slut på brödet, dåliga skördar och handelsblockad. Det blir nog inget bröduppror i år fastän 2018 hittills lovar att kunna bli historiskt, riktigt dåliga skördar av både brödsäd, potatis och foder. Ett år som herren glömt och som blir ett i raden av nödår, likt 1697, 1709, 1770, 1867-68, 1917 och 1955.

Det handlar om nödslakt, slaktköer, skogsplantor som dör och konkurser, men det kommer nog ingen att prata om på Almedalen. Där finns det viktigare saker att avhandla.

Skatteparadis i taigan

Skrickerum  

Sverige har en av Europas högsta bränsleskatter för jordbruk och även en hög skattebelastning på den svenska åkeribranschen som har svårt att konkurrera med utländska aktörer på de svenska vägarna. Alliansen vill lätta på denna ryggsäck för bönderna, med undantag av Liberalerna, som sin vana trogen sticker ut och tycker att svenskt jordbruk skall straffbeskattas även framledes. Det leder bara till mer import av livsmedel med osäker härkomst och att de annars hyllade ekoodlarna får det kärvt. Ekoodling kräver nämligen mer mekanisk bearbetning av jorden än den konventionella odlingen som istället kan ta en kortare genväg med hjälp av kemiska medel.

Ingen kör ju traktor för nöjes skull och inte heller bilåkandet är något större nöje. Sverige är som bekant avlångt och ett glest befolkat land i den norra taigan. Höga bränsleskatter innebär att ta på sig en tagelskjorta som skaver i onödan, och gör inte heller mycket nytta för miljön, men gröper stora hål i landsbygdsbefolkningens plånböcker. Generella skatteavdrag för höga bränslekostnader för boende i glesbygdsområden skulle kunna lindra en del. Dessutom skulle dessa utpekade "skatteparadis" kunna locka tillbaka boende och vända trenden och öka skattekraften i gles- och landsbygdsdominerade kommuner där många hus nu står tomma och öde.

Landsbygdspartiet vill ha ett Sverige i balans,  som håller ihop och med en levande och livskraftig landsbygd.

Kluvet Land / Äganderätten hotad

Skrickerum  

 

 

Dalkarlen Martin Moraeus har skrivit kapitlet om äganderätten i vår antologi Kluvet Land som han har kallat "Vi skall icke stå efter vår nästas ägodelar". Där har han gjort en avancerad historisk tillbakablick och konstaterar att en stark äganderätt är det som skapar högst samlat välstånd, nytta och lycka i samhället. Det är inte relevant att diskutera äganderätt till resurser som det finns i överflöd, som luften vi andas, och han skärskådar i sammanhanget allemansrätten och dess avgränsningar.

Det finns gott om lingon i skogen och värdet av oplockande  lingon har inte varit så högt att det varit befogat att hindra någon även utöver markägaren att plocka dem. Om oplockade lingon i framtiden skulle få ett högt värde, så skulle allemansrätten svårligen kunna upprätthållas. Skogen hade långt tillbaka i tiden föga värde utöver som vedbrand och hustimmer i ett mycket glest befolkat land. Skog fanns i överföd och tillhörde ursprungligen ingen, men för kanske 1000-2000 år sedan kom den att tillhöra byar samfällt eller enskilda hemman. För ca 300 år sedan när kolningsskog i och med bergsbruket blev eftertraktad blev det nödvändigt och rationellt att skifta ut skogen till enskilda lagfarna ägare.

Forskning har visat att den starkaste parametern för att skilja länder med högt välstånd från länder med relativt lågt, är hur väl definierad äganderätten är. De socialistiska experimenten världen över står alla androm till varnagel. Men den privata äganderätten motiveras inom stora delar av borgligheten och socialdemokraterna, inte utifrån de moraliska och ekonomiska principerna, utan mer som ett hjälpmedel för att uppnås statens mål. Den politiska eliten accepterar alltså privat ägande av resurser men bara så länge det tjänar statens syfte.

Skogsägande kräver av naturliga skäl långsiktighet, skogens omloppstid är mellan 70 och 160 år. Att de som inte äger skog, utifrån sina snabbt föränderliga preferenser, ska få vara med och bestämma över hur enskilt ägd skog skall skötas, gör att långsiktigheten hotas och det uppstår en stor politisk risk inom skogsägandet.

Det paradoxala i sammanhanget är att de personer som inte anses vara i stånd att att själva bestämma över rätt och fel i sin egen skog, anses ha kunskap att via vårt demokratiska system bestämma vad som är rätt och fel i all skog i Sverige!

Naturskyddsföreningen och fria, annars liberala, debattörer har i artiklar efter artiklar i likhet med socialisterna förespråkat mer skydd och konfiskering av enskilt ägd skog i Sverige. Det är talande för hur långt från grundläggande liberala värderingar som den svenska liberalismen och borgligheten har hamnat.

Debatten visar också på ett tydligt storstadsperspektiv på frågan. Det råder en nyexotistisk inställning till landsbygden. Landsbygden ses som det förlorade paradiset, ett ställe för rekreation som skall vara orört. De som fortfarande envisas med att bo kvar ses som lågutbildade och därmed mindre intelligenta. De förstår inte sitt eget bästa, de behöver upplysas och utbildas.

Vad är det egentligen för människor som lever på landsbygden, lever på bidrag, röstar på Sverigedemokraterna eller Landsbygdspartiet, vill skjuta vargar och hugga ner "barnens skogar"?

Kluvet Land / Staffan Danielssons strider

Skrickerum  

Staffan Danielsson, 71 år ung,  är en centerpartistisk riksdagsman som i decennier stridit för svensk landsbygd och svenskt jordbruk och som ofta gått lite före, och därför inte alltid i takt med sitt eget parti. Han står för erfarenhet och realism och befinner sig nog i partiets mittfåra, om än inte i partiledningens.

I sitt kapitel Mina stider med landsbygd och lantbruk i fokus i antologin Kluvet Land, så redogör han kortfattat för sin bakgrund, sin ideologi och sitt engagemang och sina strider i bl.a. Centerpartiet och LRF. Hans minibiografi om både sak- och personstrider i bondeorganisationen borde ha varit intressant att ta upp och redovisa i LRF-media, men där rådde nästan total tystnad, vilket är både intressant och talande. Danielsson var bl.a. mycket kritisk mot det s.k. spårbytet, där LRF tidigt kastade in handduken och Sverige som enda land i Europa skulle genomföra ett marknadsliberalt experiment i full skala och göra en ensidig svensk avreglering av jordbruket. EU-inträdet kom emellan, men det är en annan historia.

Parallellt med sitt engagemang i LRF gjorde Staffan en karriär inom Centerpartiet med början som fritidspolitiker i Linköpings kommun. Efter att han lämnat sin plats i LRFS:s riksförbundsstyrelse kunde han satsa helhjärtat på partipolitiken och partiet fick med honom en riksdagsman som inte låter sig ledas i koppel. Sammanfattningsvis kan man väl säga att Staffan haft bättre stöd från partiets gräsrötter än dess ledning. Han skriver att hans värsta stund i Centerpartiets riksdagsgrupp var när Maud Olofsson utan förvarning informerade om att den jordbruksfientliga regeringen Reinfeldt som ett led i energiuppgörelsen skulle återinföra "ryggsäcken" med stegvisa dieselskattehöjningar.

Staffan Danielsson redogör vidare för "det stora livsmedelshyckleriet", närodlat framför eko, djurskydd, allemansrättens skyldigheter, natomedlemskap och hans kontroversiella åsikter om migration, som tidigare låg en bra bit utanför åsiktskorridoren.

I år återfinns Staffan en bit ner på Centerpartiets riksdagslista, han anses väl för gammal och mossig, men vädjar i en personvalskampanj för förnyat förtroende av östgötarna. Om fler centerpartister vore av samma skrot och korn som Staffan, så skulle knappast Landsbygdspartiet Oberoende behövas.

Kluvet Land / Har SD kommit för att stanna?

Skrickerum  

En av medförfattarna i antologin Kluvet Land, Lars-Håkan Halldin, under en period lantbruksdirektör i Sparbankerna,  arbetade i yngre år under Torbjörn Fälldin och har varit (C) trogen även om han började vackla för några år sedan när en arbetsgrupp i partiet presenterade förslag om bl.a. månggifte och fri invandring. Halldin avled tidigare i år och kan tråkigt nog inte längre strida på barrikaderna för att försvara landsbygdens intressen.

Sitt kapitel har han kallat Har Sverigedemokraterna kommit för att stanna? 2014-20015 fanns det kanske några klentrogna som fortfarande tvivlade på partiets livskraft. Numera kretsar väl funderingarna snare om partiet skall bli riksdagens näst största parti eller inte. Halldin konstaterar att partiets sympatisörer för det mesta är rätt ordinära människor, varken extrema, rättshaverister  eller våldsverkare. Många av dem har tidigare varit aktiva i de andra mer rumsrena partierna, men ofta blivit utskuffade därifrån av olika anledningar och känner sig försummade. SD har ett mörkt förflutet i barndomen men drömmer numera snarare om ett socialkonservativt folkhem.

Halldin menar att det inte går att rycka på axlarna och kalla de som stödjer SD för tokar, nazister eller fascister. Det är ingen framkomlig väg anser han och överlåter till läsaren att dra egna slusatser efter att ha läst hans genomgång av de olika ideologierna och om Sverigedemokraternas självbild, deras flirt med pensionärerna, decemberöverenskommelsen och om hur SD-monstret fötts och ammats av de andra partierna.

I sin epilog föreslår Halldin försoning med SD:s väljare. Ge dem människovärdet tillbaka: "Kunde Mandela så borde vi kunna! Att hata meningsmotsåndare ger inget utan skadar endast Sverige på lång sikt."

 

Kluvet Land

Skrickerum  

Våren 2015, ett halvår efter förra riksdagsvalet, var jag redaktör och medförfattare av antologin Kluvet Land med åtta författare med anknytning eller intresse för klyftan mellan inte minst stad och land. Så här i backspegeln kan vi, inte utan stolthet, konstatera av utvecklingen att vi hade ganska rätt i våra analyser och farhågor. Klyftorna i samhället har inte minskat, snarare tvärt om, och makten över vardagen tycks hela tiden komma längre bort från individen. Motsättningarna har ökat, och extremister på såväl vänster- som högerkanten och de som står extremt i mitten vittrar morgonluft.

Jag planerar att i kommande inlägg presentera författarna och deras ämnesområden som handlar om bl.a. Staffan Danielssons strider i (C) och LRF, en analys av SD, hur mår feminismen, äganderätten, konflikter i Sameland, vargfrågan ur olika perspektiv samt  en berättelse ur verkligheten om "djurskydd". Själv synar jag tredje statsmakten, dvs media ur ett landsbygdsperspekiv.

Mer om antologin Kluvet Land finns att läsa på www.tryserumgardar.se

Anders Bockgård, 68 år, jord- och skogsbrukare på en släktgård i Tryserum sedan medeltiden, entreprenör, historiker och författare
Ledamot i kommunfullmäktige i Valdemarsvik för Landsbygdspartiet Oberoende

Sportbloggar

Kultur- & nöje

Livsstil

Övrigt

Politiker

Frågor om våra bloggar?

Behöver du komma i kontakt med oss angående våra bloggar?
Mejla till bloggar@ostgotamedia.se