Logga in
Logga ut
Bevisbörda och beviskrav i tvistemål Juristbloggen Juristbloggen
Vädersponsor:

Anders Bockgård (LPo)

Hälsningar från en akademiledamot

Skrickerum  

Jag kan hälsa från professor P.D.A. Atterbom, ledamot i Svenska Akademien på den tiden samfundet bestod av 18 ledamöter, och med djupa rottrådar i Östergyllen. Vi har varit på en av våra många kyrkogårdssafarin i helgen, närmare bestämt på den stora kulturkyrkogården i Uppsala där Dag Hammarskjöld och en lång rad andra storheter kommit till sin sista vila. Där står väldiga stenblock som fallossymboler mer eller mindre på lut och vittnar om klassamhället, utan stöttor, rep och stag som på så många andra kyrkogårdar med löjligt små och låga stenar.

Atterbom har gått vid min sida i många år. Han var svåger me bondsonen, komminstern Gustaf Abraham Thrysell från Övre Skrickerum och dessutom var han brorson till prosten Nils Atterbom i Tryserum. Till detta kommer att han även var svåger till bruksdisponenten, nykterhetsivraren Carl af Ekenstam på Gusums bruk och med prosten Sven Adam Hägerstrand i Björsäter, som är en viktig person i min kommande bok om Guttormarna från Gärdsnäs i Hannäs.

Bonnjävlar

Skrickerum  

"Nu får ni banne mig ta och ge er, bonnjävlar." Så stilstiskt elegant uttryckte sig Fredrik Segerfeldt, den frilansande tyckarindustrins egen gossen ruda, på sin Facebooksida nyligen. 

Sånt kan man leva med, det stänker bara tillbaka på Segerfeldt själv. Värre är det med den debattartikel i Expressen som kom som efterbörd på hans utfall på Facebook. Man skulle kunna tro att han skulle nyansera sin kritik mot EU:s jordbrukspolitik, som innebär ett massivt stöd till konsumenterna och ger billiga livsmedel. En stor del av produktionskostnaden betalas istället över skattsedeln, och är en konstruktion som de svenska bönderna aldrig bett om. Men istället fortsätter han att skjuta från höften och artikeln är utspädd med faktafel.

Ur hållbarhetssynpunkt kommer Sverige först på sjätteplats enligt Segerfeldt, vilket tydligen inte är något att hänga i julgran. Vi kan lägga ner svenskt jordbruk och istället importera från t.ex. Colombia, Island, Nya Zeeland eller Norge, skriver han. Colombia exporterar mest kaffe och narkotika, och visst kan kaffe vara gott och narkotika uppiggande, men det är inte mycket att bli mätt på. Island har inte mycket till livsmedelsproduktion, bortsett från sitt fiske, och kan väl försörja en ort i Finspångs storlek. Norge är själva en stor importör av livsmedel och har en av världens högsta prisnivåer på livsmedel. Återstår Nya Zeeland med goda förutsättningar för ett konkurrenskraftigt jordbruk, men de kan ju inte försörja hela världen. Vidare skriver han att det är barockt att mer än hälften av böndernas intäkter utgörs av bidrag. Det stämmer inte alls, men väl av deras nettoinkomst.

Segerfeldt upplever nu att han oförskyllt får löpa gatlopp och drivs till vansinne. Ett påstående jag inte helt ut kan verifiera.

Segerfeldt skiter i svenska bönder

Skrickerum  

Det finns liberalism och så finns det nyliberalism långt ut på högerkanten som tror att marknaden kan fixa allt. En god representant för den senare -ismen är debattören Fredrik Segerfeldt som vi kunde se i TV4:s morgonpanel i fredags. Jag hade satt kaffet i vrångstrupen om det inte vore så att jag bara dricker té.

Den trehövdade panelen skulle prata torka och skördekatastrof, men det gled snart över på att svenska bönder var bidragsdopade och det fanns ingen anledning att ens i denna krissituation köpa svenskt kött. Segerfeldt deklarerade stolt med ett hånflin att han av princip aldrig köpte svenskt kött, och att han struntade i om landskapet växte igen, eller så kunde det hållas öppet av den offentliga sektorn.

Må så vara att Segerfeldt skiter i om svenska bönder överlever, men han kunde väl åtminstone ha lite empati med 100 000 hästägare/hästbrukare som nu kommer sist i kön i kattrakandet efter vinterfoder för att hålla nödslakten borta från stallet.

Jag är en landsbygdstaliban

Skrickerum  

 

 

Jag är ända sedan unga år en rättrogen landsbygdstaliban. Min livshållning finner troligen sin förklaring i händelser som utspelade sig redan i min barndom och som kommer att belysas i en kommande självbiografi. Jag är en hygglig karl, konflikträdd och inte militant, men i mina drömmar vågar jag testa gränserna och kan bli uppfylld av en helig vrede.

Min penna är mitt svärd, mitt tangentbord är min spikklubba och min självkänsla är min rustning. Enklast och bekvämast vore annars att låta sig flyta fram med strömmen i huvudfåran, i kungsådran som inte får täppas till. Urbaniseringen är en kraft som inget mänskligt rår på. Det handlar egentligen bara om uppehållande försvar där återtåg till bakre försvarslinjer är den enda realistiska försvarstaktiken.

Landsbygdens avfolkning har ibland bromsats något av gröna vågor som vällt fram. Men det är egentligen inte annat än krusningar på ytan som inte i stort förändrar utvecklingen. Det finns inget annat att vänta. I en demokrati är det majoriteten som bestämmer och egenintresset som regerar. Spärrar håller små partier utanför parlament, fullmäktigeförsamlingar och styrelser. Hundratusentals väljare saknar representation.

Men ingen röst är bortkastad när samvetet är rent och man gjort sin plikt, gjort vad man har kunnat.

 

Skam på torra land

Nämndemansgården, Skrickerum Nu går skam på torra land, och det beror inte på klimatet. MP:s Isabella Lövin har genom ett utspel idag deklarerat att vi behöver höja självförsörjningen av livsmedel i Sverige, och så långt håller jag med. Men så påstår hon att ökad ekologisk odling och produktion är rätt väg att gå för att nå det målet. Nej, säger jag med 20 års erfarenhet av ekologisk odling, som ger 30-40 % lägre skördar.

Ekologisk odling må ha sina fördelar, men inte löser det foder och livsmedelsbrist. Ekologisk odling innebär större risktagande och är betydligt mer känslig för extrem väderlek och för skadeangrepp, som i år. Sedan kan man fråga sig om det är solidariskt och rätt väg att beträda med tanke på en hungrande värld och ökad global befolkning.

Almedalen

Skrickerum  

 

Jag har varit på bokmässan i Göteborg ett antal gånger, men en dag i Almedalen i Visby blev premiär i år. Utställarna är till del samma, och publiken är nästan identisk på de bägge begivenheterna. 90 % är välbeställd medelklass och 98 % är "etniska svenskar mitt i livet" för att använda Reinfeldts vokabulär. Därtill kommer några vilsna skockar av skränande nassar som lever i symbios med media. Uppmärksamhet där är deras livsluft.

I hela Almedalen anas ett sammanhållande kitt. På seminarier och hen och hen emellan på gatan kan man överhöra att SD-s väljare är dumma i huvudet, och bättre och lojalare valarbetare kan väl knappast Jimmie och hans stallbröder önska sig.

Anders Bockgård, 68 år, jord- och skogsbrukare på en släktgård i Tryserum sedan medeltiden, entreprenör, historiker och författare
Ledamot i kommunfullmäktige i Valdemarsvik för Landsbygdspartiet Oberoende

Sportbloggar

Kultur- & nöje

Livsstil

Övrigt

Politiker

Frågor om våra bloggar?

Behöver du komma i kontakt med oss angående våra bloggar?
Mejla till bloggar@ostgotamedia.se