Är monopol bra ? Reidar Svedahl (L) Reidar Svedahl (L)
Vädersponsor:

Att bygga broar

Söderköping I förra veckan lyssnade jag på Kristina Paltén, ultralöpare och författare. Hon hade en fix idé; att springa genom Iran från väst på gränsen till Turkiet tlll gränsen mot Turkmenistan längst bort i öst, en sträcka på över 200 mil. Varför nu utsätta sig för denna extrema kraftansträngning? Tanken var att hon skulle komma nära människor i ett land som vi vet mycket litet om men som vi har många fördomar om. Med erfarenheterna från denna löparprestation i bagaget skrev hon sedan en bok, som hon nu åker runt och berättar om. 

Vad är då hennes erfarenheter? Hon berättade att hon var rädd och orolig för en massa saker när hon började sin löparresa, att bli våldtagen och att bli haffad av Irans hemliga polis var två av hennes skräckscenarier. Däremot var hon mindre rädd för trafiken på vägarna hon sprang på eller att råka ut för sjukdom. När hon närmade sig slutet på sin löparprestation var hon inte alls rädd för att bli våldtagen eller fysiskt attackerad av människor från en annan kultur, knappast heller någon rädsla för polisen. Däremot fick hon inse att trafiken var besvärlig och att det kan vara lätt att bli sjuk, magsjuk inte minst.

Det som var slående i hennes berättelse var hur väl hon blev mottagen där hon sprang. Ryktet om hennes löpning och var hon skulle komma förbi spreds via facebook och från mun till mun. Överallt blev hon bjuden på mat och ofta också husrum. Generositeten var påfallande. Den spontana värmen som mötte henne från helt främmande människor var överväldigande, berättade hon. Ofta sprang unga människor, både män och kvinnor tillsammans med henne en bit av vägen. 

Resultatet, utöver en massa positiv publicitet i Iran, är att nu planerar hon en tjejmil tillsammans med Iranska ambassaden i Stockholm. En fantastisk tanke, som man bara kan hoppas blir en realitet. Det finns en kvinnofrigörelse i idén och ett systerskap mellan iranska och europeiska kvinnor som genomför en sådan millöpning. Enligt min mening ett utmärkt exempel på hur det är möjligt att bygga broar, gemenskap och tillit mellan folk genom idrott och kontakter. 

Det finns andra exempel från Israel och Palestina, där kultur och musik skapar förbrödning mellan människor. Blandade körer och orkestrar som turnerar tillsammans för att visa upp en gemenskap som alternativ till det hat som idag tycks omöjliggöra en fredsprocess i det härjade landet. Men hatet och oförsonligheten i Palestinakonflikten slår också över i antisemitism i Sverige och Europa i övrigt, något som är fullständigt oacceptabelt. Därför är det glädjande med de initiativ som tagits av judiska och muslimska nätverk i Malmö, där syftet är att tillsammans göra skolbesök, anordna studiekvällar och andra evenemang där både de judiska och muslimska nätverken deltar. Det måste vara möjligt att ha en kritisk hållning till Israel och samtidigt undvika antisemitism, likaväl som man kan förhålla sig kritisk till många arabstaters teokratiska styre utan att man därför förfaller till islamofobi.

Här i Söderköping tycker jag att man kan glädjas över de initiativ till integration som tagits av exempelvis Östra Ryds IF och deras fobollsprojekt för ensamkommande ungdomar, Svenska kyrkan och andra församlingar i Söderköping som ordnar olika typer av sociala projekt, utflykter och fester. Det är viktigt att detta fortsätter, och får stöd av kommunen. Det behövs mer av den här typen av initiativ. Det är sådant som skapar tillit och trygghet, något som tyvärr annars riskerar att trasas sönder av flyktingkritiska grupper på nätet som sprider hat och rädslor. 

Brunnslasarettet - en del av stans kulturhistoria

Söderköping Så har vi fått ytterligare ett exempel på okänslighet när det gäller stans kulturmiljöer.  Att riva Brunnslasarettet har blivit en nyhet. Förhoppningsvis blir det inget mer. Frågan är bara om det är ett tjänstemannainitiativ eller om det är ett uppdrag från politiskt håll, det vill säga från den politiska majoriteten, bestående av socialdemokrater, moderater och miljöpartister. Visserligen säger  Anders Bevemyr, (s), att han helst ser att lokalen fortsatt kan stå kvar och användas, men det är väldigt försiktigt formulerat. Man kan ana att det finns olika viljor i majoriteten. Vad säger Börje Natanaelsson, (m), ordförande i samhällsbyggnadsnämnden?

Så sent som för ett år sedan användes Brunnslasarettet för flyktingboende, visserligen temporärt, men det är verkligen uppseendeväckande om det då efter ett år är utdömt och livsfarligt att gå in i lokalerna, som någon tjänsteman på samhällsbyggnadskontoret hävdar. Antingen har man överdrivit riskerna i ett försök att få opinionen för en rivning, eller så har man underskattat rasriskerna för ett år sedan. Det sistnämnda vore än mer anmärkningsvärt. Nog måste man ha gjort tillräckliga undersökningar för att kunna garantera boende för femtiotalet människor? 

Brunnslasarettet gränsar till Brunnsparken och ingår i helheten kring Brunnen. Om lasarettet rivs och bostäder byggs i denna del av Brunnsområdet kommer själva parken att omgärdas och inskränkas från två håll. Parken, i engelsk stil - med träd och relativt stora grönytor - kommer att krympas och sannolikt också ändra karaktär, enligt de planer som presenterats från majoritetens ledande företrädare. Jag tror inte det är vad Söderköpings invånare vill.

Visserligen behövs det nya bostäder, men knappast i första hand dyra bostadsrätter i ett område som alltmer riskerar att bli ett rikemansreservat. Det finns för övrigt många områden som kan bebyggas i lägen som är betydligt bättre med tanke på närhet till affärer och samhällsservice. Ett område som knappast nämnts hittills i diskussionen om lämpliga markområden är "ödetomten" som för närvarande delvis används som hundrastgård. Det var Naturskyddsföreningens ordförande, Björn Esping, som häromdagen undrade varför inte detta område lyfts i debatten. En byggnation där innebär gångavstånd på ett par hundra meter till Apoteket, Willys, ICA med flera affärer. 

En av Söderköpings historiska kulturmiljöer är hotad. Nu väntar en avgörande debatt kring Brunnsparken på fullmäktige den sjunde februari. Jag hoppas att medborgare i stan reagerar och protesterar. Det finns protestlistor utlagda i flera affärer, och det blir en manifestation utanför kommunhuset den sjunde februari en timma före fullmäktiges sammanträde när avgörandet ska ske.

Lönar det sig att protestera?

Söderköping Lönar det sig att skriva på protestlistor? Jag har en viss erfarenhet av att försöka samla namn och därmed skapa opinion för eller emot i en angelägen fråga. Ibland funkar det, och ansvariga politiker låter sig påverkas, i andra sammanhang går det inte. Men en sak är säker; det är att ansvariga beslutsfattare med intresse följer hur mycket namn som samlas in. Det perspektivet har jag också erfarenhet av. Jag minns hur den dåvarande majoriteten på landstinget följde kampanjen för ett ograverat Vrinnevisjukhus med stort intresse. Tyvärr lyssnade vi för dåligt och konsekvenserna fick vi ta i valet därefter. 

I Söderköping har jag varit med och samlat namn för bevarandet av den landstingsdrivna vårdcentralen. Trots närmare 2500 namnunderskrifter lät sig inte den socialdemokratiska landstingsledningen bevekas. Jag kan tänka mig att det kommer att ha betydelse när människor i Söderköping ska lägga sin röst nästa höst i landstingsvalet, den blå valsedeln. Många minns fortfarande med bitterhet hur nonchalant som regionstyrelsens ordförande, Mats Johansson och hälso- och sjukvårdsstyrelsens ordförande Christer Bernsköld, båda socialdemokrater, behandlade frågan. Inledningsvis ville man hävda att nedläggningen inte ens var en politisk fråga. Nå, den saken tvingades man ändra på, och de bägge politikerna fick också besvära sig med att komma hit till Söderköping och möta medborgarna här på ett fullsatt bibliotek och svara på oroliga och kritiska frågor. 

I sak har kritikerna haft rätt. Även om Geria gör sitt bästa, tvingas vi patienter konstatera att det dröjer längre med återbesöken. Prioriteringarna har  blivit hårdare, och att komma till en läkare inom sju dagar är ett minne blott för många oroliga patienter. 

De namninsamlingar som är aktuella nu är Naturskyddsföreningens initiativ för att bevara Brunnsparken intakt och pensionärorgansiationernas - PRO och SPF - kamp för att Albogaexpressen ska finnas kvar. 

Albogaexpressen är en ovärderlig kollektivtrafikhjälp och gratistjänst för många äldre som bor i ytterområdena av stan. Att få komma ner till stan och handla, träffa bekanta och kanske ta en fika är ovärderligt. Enligt alla folkhälsovetare är det bra för hälsan också. Ensamhet dödar. Dessutom sparar kommunen en massa pengar när hemtjänsten slipper handla till de pensionärer som tack vare Albogaexpressen kan göra detta själv. Idag, den 12 december är sista chansen att skriva på listorna. Jag tror att vi på mindre än en vecka, och med begränsade möjligheter att själva stå och samla namn, ändå har fått ihop mer än 500 underskrifter. Det var i vart fall inte svårt att få folk att skriva på protestlistan. Och det finns goda chanser att detta påverkar de förtroendevalda i samhällsbyggnadsnämnden som ska besluta om detta.

När det gäller bevarandet av Brunnsparken är den insamlingen ännu i sin linda. Men det engagemang som läggs ner av Naturskyddsföreningen och den välvilja affärerna i centrum visar, är lovande.

Sammantaget är min erfarenhet att människorna i Söderköping följer med när det gäller aktuella politiska frågor och gärna också vill visa vad man tycker. Det är alltså av största vikt att försöka skapa opinion, bland annat genom att skriva på listor och att på det viset ha kontakt med medborgarna i kommunen. 

 

Tack socialdemokrater

Söderköping Ett stort tack till de socialdemokrater, bland annat Arbetarkommunen i Söderköping, som tryckt på i frågan om att låta de afghanska flyktingungdomarna få en ny chans att stanna i Sverige. Det har varit viktigt att ni uthålligt orkat ta kampen mot er egen regering. Utan den insatsen hade det knappast varit möjligt att få till stånd en ändrad inriktning i flyktingfrågan, oavsett vad vi vänsterpartister och miljöpartister säger.

Det finns säkert anledning att komma tillbaks och analysera vad som blir det konkreta resultatet av detta beslut. Säkert kommer detta också att skärpa motsättningarna till sverigedemokrater, de flesta moderater och kristdemokrater samt chefredaktör Widar Andersson. Att vinna den debatten blir viktigt för att vi  fortsatt ska kunna få respekt i omvärlden som ett anständigt folk som värnar asylrätt och är solidariska. Men låt oss för en dag eller två enbart få glädjas åt att det den här gången gick att bygga en opinion som var omöjlig för regeringen att negligera.

Rör inte Albogaexpressen

Söderköping Albogaexpressen är namnet på en buss som några gånger per dag kör turer från Alboga och Husby backe ner till centrum i vår kommun. Det är en uppskattad transportmöjlighet som inte kostar något för de äldre som huvudsakligen nyttjar trafiken. Tack vare den här kollektivtrafiken kan många av våra äldre kommuninvånare komma ut, handla, göra andra ärenden och träffa bekanta. 

Nu finns det signaler om att trafiken ska läggas ned. Dels kostar det enligt tidningsuppgifter kommunen 350-tusen kronor, dels pratas det om att Östgötatrafiken skulle ha synpunkter på detta initiativ som ursprungligen kom från stadens köpmän.

Det sistnämnda låter märkligt. Hur kan Östgötatrafiken ha invändningar? Vad jag förstår måste det vara möjligt för en kommun att suveränt besluta om den lokala trafiken. Om kommunen har möjlighet att hitta lösningar som är effektiva och kostnadsmässigt billiga i förhållande till Östgötatrafiken vore det absurt om detta skulle förhindras. Jag kan inte tro att detta är sant. Skulle det vara så, måste våra regionpolitiker reagera. 

Det andra argumentet är att det skulle vara för dyrt att finansiera verksamheten för samhällsbyggnadsnämnden, som visserligen går med kraftiga underskott. Nu är 350-tusen kronor en i sammanhanget låg kostnad som jag inte tror är tillräckligt. Jag misstänker att några av de större butikerna är med och bidrar, liksom Ramunderstaden, kommunens fastighetsbolag. Åtminstone var detta fallet när Albogaexpressen infördes för några år sedan. 

Nu hoppas jag att kommunens ledande politiker tar sig samman och hittar en lösning. Man skulle till exempel kunna flytta över ansvaret från samhällsbyggnadsnämnden till kommunstyrelsen om det nu handlar om en enskild nämnds problem att hålla budgeten. Det finns naturligtvis också ett intresse från såväl bostadsbolaget som affärsidkarna i stan att bidra till att äldre människor kan ta sig ner till centrum och affärerna där. Ta upp en diskussion med dessa intressenter, istället för att försämra villkoren för äldre människor som har svårigheter att annars komma ut. Albogaexpressen måste få vara kvar!

 

 

Björn Grip, Vänsterpartiet, är ledamot i  kommunfullmäktige i Söderköping.

Sportbloggar

Kultur- & nöje

Livsstil

Övrigt

Politiker

Frågor om våra bloggar?

Behöver du komma i kontakt med oss angående våra bloggar?
Mejla till bloggar@ostgotamedia.se