Logga in
Logga ut
Älskade vardag! Hälsocoachen Hälsocoachen
Vädersponsor:

Brunnsparken...igen

Söderköping Igår var jag på Stinsen och lyssnade på landskapsarkitekt Ingmar Hillerström och Lars Sylvan, känd profil i Söderköping med stor kunskap om samhällsplanering och starkt engagemang för vår stad. Det var Naturskyddsföreningen som stod för arrangemanget. De argument som tidigare framförts i den offentliga debatten, framför allt när det gäller stadens kulturhistoria, blev konkreta och visuella genom de pedagogiska föreläsningarna. Hillerström påpekade bland annat vikten av offentliga gröna rum. Detta sagt med anledning av den politiska majoritetens betoning av att man ska utveckla parken. Risken är stor att den rekreation och möjlighet till meditation som dagens Brunnspark ger möjlighet till blir ett minne blott - om man okänsligt ska skapa såväl lekpark för barnen som moderna motionsredskap för motionärer och tjusiga rododendronöar för andra parkbesökare i detta hitills mäktiga trädrum. 

Än viktigare är att det blågröna stråk som Parken med Storån utgör, och som lyfts fram i den så kallade FÖP:en (fördjupad översiktsplan), allvarligt kommer att inskränkas. Den sträckningen både för ögat och som promenadstråk blir svårt att upprätthålla. De huskroppar som nu planeras, och som Riksbyggen och byggmästaren, han som bygger -drömmar, ni vet, Eddie Demir, med förtjusning sätter igång att förverkliga, kommer att göra det mycket svårt att hemtamt nyttja promenadstråket för allmänheten. Utsikten kommer också att skymmas och skämmas av de stora huskropparna. Risken för överklaganden är mycket stor och den dispens som krävs för att få bygga kommer att bli lätt att argumentera för i en överklagan till Miljööverdomstolen.

Beslutsavgörandet när det gäller Brunnsparken närmar sig. Den 7 februari, klockan 17.30 klubbas kommunfullmäktige igång och då ska ärendet avgöras. Jag vet att det finns kritiska röster inom den styrande majoriteten inom såväl socialdemokrater som moderater och miljöpartister. Jag vet moderater som ser sig tvungna att stanna hemma från nästa fullmäktige, miljöpartister och socialdemokrater som förmås rösta mot sin övertygelse. Annars lär man hamna utanför valbar plats inför nästa mandatperiod. Detta är det mer eller mindre uttalade hotet.

För att inte tala om väljarna.  Den allmänhet som skrivit på protestlistor, i skrivande stund ca 2000 personer, är en ansenlig del av väljarkåren i kommunen. Säkert har många av dessa personer hittills i stor utsträckning röstat på de tre partier som nu tänker driva igenom en byggnation som förstör en kulturhistoria och som dessutom går emot den översiktsplan som kommunfullmäktige kommer att kunna ta i stor endräkt. Det rimliga vore att frågan återremitteras. Om inte annat borde majoriteten - socialdemokrater, moderater och miljöpartister (inte minst) - gå med på en återremiss av ren självbevarelsedrift.  

 

Miljö- och klimatpolitik en gång till

Söderköping Klimat- och miljöfrågorna har äntligen seglat upp som en av de viktigaste frågorna i valet. Miljöpartiet klarar sig kvar i riksdagen tack vare vädret kan man förmoda. Alla partier - utom SD - spottar upp sig och inser att något måste göras. Bra så. Även om det finns olika inriktning och den borgerliga alliansens förslag knappast är tillräckliga eller ibland ens realistiska, så är det bra att det finns en samsyn om att det krävs kraftfulla åtgärder.

Jimmie Åkesson, SD:s partiledare,  mäler ut sig och hånade i sitt sommartal i Sölvesborg häromsistens de som målar upp klimat- och miljöfrågorna som ett akut problem, med tanke på den extremt heta sommaren. Han avfärdar detta. Han menar tydligen också att det inte är lönt att göra något i Sverige. Åtgärder måste göras internationellt. Sverige behöver inte alltid gå före, är hans uppfattning.

Jag tror att det är ytterst angeläget att klimat- och miljöfrågorna kommer upp på allvar såväl internationellt som nationellt och lokalt. Och man ska inte underskatta opinionsbildning och goda exempel. Det är min uppfattning.

Här i Söderköping har jag noterat att Liberalerna, med sitt nya första namn, Ellen Friberg, vill profilera sig som det bästa miljöpartiet i kommunen. Hon har sagt, på facebook, att Liberalerna har tagit flest initiativ i fullmäktige. Bortsett från att det är fel - jag har kollat med vår kommunsekreterare - så tycker jag att det är synd om man inte söker samarbeta i dessa avgörande frågor och uppmuntrar varandras initiativ. Så har vi i vänsterpartiet gjort. Utöver våra egna initiativ har vi stött flera av de motioner och interpellationer som lagts av liberalerna när de debatterats i fullmäktige. 

Jag noterade i lokaltidningen igår, onsdagen den 15 augusti, att Liberalerna inte kan tänka sig att samarbeta med vänsterpartiet. Jag tycker det är olyckligt att man kategoriskt avfärdar varandra på det sättet. Så, Ellen, fundera en gång till och upprepa inte mekaniskt vad din partiledare tycker och tänker när det handlar om vem man kan tänka sig att samarbeta med. Det är trots allt stor skillnad på rikspolitik och vad som gäller i den lokala politiken. Och samarbete behöver ju inte gälla alla frågor. Låt oss analysera förslagen från våra respektive partier på de olika sakområdena innan vi dömer ut varandra. Det är viktigt, inte minst när det gäller miljö- och klimatfrågorna.

Sverigedemokraternas historieförfalskning

Söderköping Vi lär få Sverigedemokrater som ställer upp i kommunalvalet i Söderköping.  Till slut har man lyckats förmå fem personer att ställa upp, bland annat Annelie Sjöberg, den för sina rasistiska uttalanden avskedade läraren, som under en tid drivit försåtlig propaganda på olika websiter. Frågan är dock om man hinner få fram förtryckta valsedlar. Hur det än blir med deras valdeltagande är det hög tid att kritiskt granska partiet, inte minst för att man ideologiskt försöker att vilseleda beträffande svensk modern historia.

Så här skriver min partikamrat Per Sundgren angående Sverigedemokraternas film om socialdemokratins så kallade rasistiska förflutna:

- Jag har kollat SD:s film om socialdemokratin. Den tar upp antisemitismen under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet samt Sverige under andra världskriget och steriliseringarna. Det finns grova faktafel, men visst, det fanns socialdemokratiska antisemiter och den av S ledda regeringen fattade ett antal skamliga beslut. Ändå är filmen en historieförfalskning, för besluten sätts inte in i ett sammanhang.

För det första: Socialdemokraterna var inte ensamma om att hysa antisemiter, inte ensamma om att fatta skändliga beslut. Rasismen var utbredd och de flesta skamliga besluten som togs var med stöd av hela borgerligheten.

För det andra: Det som framför allt undanhålls är hur de partier som som var dåtidens motsvarigheter till SD agerade. Dessa nationalistiska, socialkonservativa och rasistiska partier hade antisemitismen som en ideologisk grundbult. De kritiserade regeringen från höger och ville att Sverige skulle ställa upp på Hitlers sida i kriget. Men om detta finns ingenting i filmen, vars syfte är att rentvå SD och bagatellisera deras  nazistiska rötter och rasistiska politik.

Det är viktigt att diskutera ideologier. Än viktigare är det att ta reda på den faktiska historien. Läs gärna historikern och journalisten Johan Perwes bok "Mörkäggningen", som handlar om nazismen i Norrköping och motståndet mot detta under 1930- och 40-talen. Även Söderköping finns med på ett hörn där.

Men det som framför allt visas i Perwes bok är att motståndet faktiskt lönade sig. Nazismen vann aldrig särskilt stort stöd i Norrköping. Men de som varit aktiva hemmanazister var ytterst angelägna om att mörklägga sitt förflutna när det stod klart att nazisterna och Hitler skulle förlora kriget. Låt oss bemöta rasism och fascism i alla dess former även nu när det dyker upp i mer eller mindre försåtliga former.

Slutna Söderköping

Söderköping Jag skrev en debattartikel i våras som avslutades "Slutna Söderköping var ordet". Den gången handlade det om möjligheterna att få ut offentliga handlingar. Jag tror det blev en nyttig debatt som följde på den artikeln. Vissa förbättringar har skett när det gäller möjligheterna att ta del av offentliga handlingar i kommunen.

Nu är det tydligen dags igen. Kommunens personalchef har försökt att sätta munkavle på kritiska anställda inom hemtjänsten. Det har föranlett Nils Funcke, yttrandefrihetsexpert, att på förfrågan skarpt kritisera kommunen. 

- Det strider mot tryckfrihetsförordningen och inskränker meddelarfriheten för de anställda, säger han, enligt NT (25 juli). 

Det tar emellertid inte slut här. När tidningen dagen efter följer upp Funckes kritik genom att ställa frågor till kommunikationschefen tillika tillförordnade kommundirektören vill hon inte svara på kritiken utan meddelar att hon endast svarar på skriftliga frågor. Anmärkningsvärt! Det är samma stil som Vladimir Putin och andra potentater använder när frågorna blir besvärliga! Dessutom blandar hon in "varumärket Söderköping" i diskussionen på ett märkligt sätt. Uppenbart är emellertid att hon vill stävja offentlig kritik från anställda. Mycket besynnerligt. 

Kommunstyrelsens ordförande, Anders Bevemyr blir också intervjuad i tidningen. Även han pratar "varumärke", ett begrepp hämtat från det privata näringslivets managementskultur, som är tvivelaktigt i offentlig verksamhet. Han hoppas, att "vi alla jobbar mot samma mål". "Vänd dig till din närmaste chef när du vill påtala brister", säger han också. Men tänk om det just är chefen som är problemet!? 

Men snälla Anders! Snärj inte in dig i en begreppsvärld som används i privata koncerner. Kommunal verksamhet är till för sina medborgare. Verksamheten ska vara transparent och meddelarfriheten för anställda får inte inskränkas. Punkt.

Äntligen tiillbaka i Sörping

Söderköping Jag är tillbaka i Söderköping efter en månads ledighet i mitt föräldrahem utanför Hörby, en kommun som i mångt och mycket liknar Söderköping och där jag fortfarande har goda vänner och bekanta. 15 000 människor bor i kommunen. Det är en modern handelsort med anor långt tillbaka. Samhället finns i en traditionell jordbruksbygd som ännu är levande. Många byar finns runtom i kommunen som har en stark identitet. Det politiska styret är också bekant. Av tradtion borgerlig ledning, men den senaste mandatperioden socialdemokratisk kommunstyrelseordförande i bred koalition....se där ett antal likheter.

Men det finns skillnader också. Framför allt gäller det politiken och det offentliga samtalet. I Hörby är tonen betydligt mera otrevlig. Personangreppen är vanligt förekommande på insändarsidorna i pressen. Åsikterna är hårdare polariserade säger min politiskt intresserade granne, Kalle, aktiv lantbrukare med inriktning på köttdjur. Han har varit centerpartist av födsel och ohejdad vana, men överväger nu att rösta på Sverigedemokraterna, eftersom han tycker att de etablerade partierna sviker landsbygden och lantbruket.

Min syster som bor kvar i vårt föräldrahem är orolig. Hon upplever också att tonen hårdnat, att rädsla och otrygghet ökar, att misstänksamhet sprider sig. Hotet, som hon och många fler upplever, är en allt mer aktiv och aggressiv sverigedemokratisk opinionsbildning, där förtalskampanjer och insinuationer gentemot kommunledningen är stående inslag.

Sverigedemokraterna i kommunen är etablerade sedan flera år, man blev näststörsta parti i förra valet och räknar med att bli störst i fullmäktige efter valet i september.

Detta är en påtaglig skillnad mot situationen här i Söderköping. Även om debatterna kan vara hårda i fullmäktige, finns det en respekt mellan partiföreträdarna. Vi som är politiskt aktiva kan prata med varandra. Och vi är medvetna om att det finns en ärlig strävan att göra det bästa för Söderköping. Vi ifrågasätter inte varandras goda vilja. Den hållningen ska vi vara rädda om. Och det är viktigt att vi som är politiskt aktiva kan vara föredöme i detta avseende. Jag har förstått att det ser annorlunda ut på sociala medier även här i vår kommun, där kampanjer och så kallade "stalkning" förekommer. Det finns människor också hos oss som uppenbarligen försöker förgifta samtalsklimatet. Hittills har man dock inte vågat sig ut i den offentliga debatten eller ställa upp med kandidater i kommunvalet. Gott så. Kan man inte skriva och debattera inom ramen för publicistiska och demokratiska regler så är det bättre att låta bli.

Nu börjar valrörelsen på allvar. Vi ska möta väljarna, tala om vad vi har gjort och framför allt beskriva vad vi vill göra den kommande mandatperioden. Vi ska debattera med våra politiska motståndare. Låt oss försöka göra valrörelsen ärlig, tydliggöra skillnader och gärna ta politiska poänger, men utan att misskreditera våra motståndare. 

 

Klimat eller väder

Söderköping Det regnar, det regnar, jublar mina facebookvänner i Söderköping. Så icke där jag befinner mig. Här mitt i Skåne berättar min granne Kalle, bonde till professionen, att det inte kommit något regn överhuvudtaget på mer än två månader. Han pratar bekymrat om det magra betet för sina djur och att det finns risk för att nödslakt kommer att bli nödvändigt om inte regnet snart kommer.

- Jag tycker inte synd om bönderna. Du väljer själv vad du vill syssla med, sa en stöddig kund i den lokala livsmedelsbutiken, med anledning av torkan och lantbrukets svåra situation.

Och i det kustnära och soliga samhället Torekov på Bjärehalvön fyller många välmående villaägare obekymrat sina swimmingpooler, trots att kommunen utfärdat förbud mot såväl detta som att bevattna gräsmattor.

Aningslösheten och solidariteten är tyvärr begränsad, åtminstone på sina håll.

På SMHI finns Anna Jonsson, som är vatten- och klimatanpassningsexpert. Hon blir refererad i den utmärkta tidningen ETC. De flesta i Sverige tar vatten för givet och är dåligt mentalt förberedda på den torka som slagit till nu. Men det är inte enbart torrt väder som blir allt vanligare. Även nederbördsmängderna ökar på årsbasis. Mellan 25 och 40 procent kan man räkna med att nederbörden ökar de närmsta åren. Variationen beror på var i landet man bor, men också i vilken utsträckning som koldioxidutsläppen kan begränsas. 

I Almedalen pratar partiledarna den här veckan. Endast vänsterledaren Jonas Sjöstedt har hittills tagit upp klimathoten och den nu aktuella krisen för bönderna med anledning av den ovanligt långa torrperioden. Dock ska sägas att Isabella Lövin, Mp  i en TV-intervju också tagit upp klimatkrisen som vi är mitt uppe i. Det är emellertid bedrövligt att inte klimatfrågorna har fått större utrymme i valrörelsen.

Det går att göra något åt torrperioder i Sverige. Vi måste titta över vattenfördelningen, säger en professor i teknisk vattenresurslära. Det krävs en tydligare planering och fördelning av vilka vattenresurser som ska vara tillgängliga vid torka och vem som då får använda de resurserna, säger han. 

Så är vi där igen. Det krävs planering och det krävs solidaritet. Det går inte att lita på att marknadskrafterna löser problemen. Och det duger inte att enbart sköta sig själv och strunta i andra. Det gäller såväl lokalt som globalt om våra efterlevande ska överleva på det här jordklotet.

Björn Grip, Vänsterpartiet, är ledamot i  kommunfullmäktige i Söderköping.

Sportbloggar

Kultur- & nöje

Livsstil

Övrigt

Politiker

Frågor om våra bloggar?

Behöver du komma i kontakt med oss angående våra bloggar?
Mejla till bloggar@ostgotamedia.se