Logga in
Logga ut
Moderaternas handlingsprogram! Anna Nilsson (M) Anna Nilsson (M)
Vädersponsor:

Valrörelse - hat eller hopp

Söderköping Strategierna för valrörelsen har lagts fast i respektive parti. ”Lilla valrörelsen” är i full gång och avslutas i början av juli med Almedalsveckan. Kommentatorer och ledarskribenter lägger pannorna i bekymrade veck. Opinionssiffrorna pekar på ett dramatiskt annorlunda politiskt läge efter nästa val, där de rödgröna partierna får vara nöjda om man tillsammans når upp till 40 procent. Borgerligheten lär enligt opinionsinstituten få ungefär samma resultat. Detta förutsatt att småpartierna klarar fyraprocentsspärren. Sverigedemokraterna når nya rekordhöjder, det är ingen omöjlighet att man dubblar sitt tidigare valresultat och blir största parti, spår institut och förståsigpåare. Det är ett bekymmersamt läge, kan man lugnt säga, om man vill slå vakt om humanistiska värden och inte vill se ett samhälle där misstänksamhet, rädslor och hat styr debatten.

Det som är svårt för en annan att begripa är att alla partier, vänsterpartiet och centern möjligen undantaget, har anammat den verklighetsbild som drivits fram av Sverigedemokraterna och deras media, Samhällsnytt, Avpixlat med flera.  Migrationen är då roten till alla problem, grovt och sexualiserat våld eskalerar, antalet utanförskapsområden i förorterna blir allt fler, orimligt höga belopp av skattebetalarnas pengar betalas ut till lata invandrare som har kommit till Sverige därför att här finns det bidrag av olika slag att hämta ut, utan att det ställs krav. Den svenska identiteten, vilken den nu är, är hotad när främlingar med annan religion och tradition blir allt fler. Ja ni känner igen bilden som förmedlas. Nyhetsreportrarna i media söker framför allt och allt mer nyheter i polisrapporterna, delvis därför att det är en relativt enkel källa att leta fram. I sociala media härskar trollfabrikerna med mer eller mindre osannolika budskap och ett hat mot invandrare, feminism och radikalism som blir allt grövre. Jag tittade nyligen på SD:s valfilm, där Jimmie Åkesson tecknar en bild av ett Sverige som hotas av horder av invandrare som okontrollerat väller in över Sveriges gränser. Filmen är suggestiv men förfärlig i sin onyanserade ensidighet.

Det tragiska är att socialdemokrater, moderater och kristdemokrater, i viss mån även liberalerna, har lagt upp sin valstrategi utifrån den här bilden. Det leder till att frågor som migration, brott och straff, fler poliser, identitet och Sverigebild får dominera valdebatterna. Och rädslorna griper omkring sig bland människor.

Nu börjar dock allt fler etablerade skribenter och opinionsbildare ändå ifrågasätta den bild och debatt som grundar sig på hat, misstänksamhet och rädslor.

Rekordsiffrorna vi inte får prata om i Sverige, skriver DN:s chefredatör Peter Wolodarski, och lyfter fram att andelen sysselsatta aldrig varit så hög som nu, att även invandrare kommer in på arbetsmarknaden i allt större utsträckning, och att arbetslösheten har pressats ner betydligt. Den verkligheten har knappast fått särskilt stort utrymme i massmedia eller för den delen på sociala media. Det är obegripligt att inte socialdemokraterna kraftigare lyfter fram dessa politiska framgångar som ansågs helt orealistiska när målen sattes upp 2015.

Sven-Eric Liedman, professor i idéhistoria efterlyser i Göteborgsposten en politisk debatt där klassklyftorna lyfts fram, där höger och vänster bryts mot varann och där identitetspolitik och rasideologier nagelfars kritiskt. Och hans professorskollega, Bo Rothstein, är bekymrad över att inte den politiska debatten handlar om visioner om framtiden som kan ge människor hopp.

I DN, 27/5, kunde man läsa ett upprop undertecknat av Antje Jackelén, ärkebiskop i Svenska kyrkan, Björn Eriksson, ordförande Riksidrottsförbundet och tidigare landshövding här i Östergötland samt ytterligare fyra ledande företrädare för de största civilsamhällsorganisationerna. Rubriken är Hatet vinner terräng – nu måste politikerna besinna sig. Innehållet i artikeln lyfter fram vikten av att kämpa för delaktighet och gemenskap, för inkludering och innanförskap. Man vädjar till politikerna att föra en respektfull dialog och att samarbeta och nyttja föreningsliv och folkrörelser. Man avslutar med att lyfta fram civilsamhällets organisationer som en kraftfull motor som värnar och tar ansvar för en inkluderande samhällsutveckling.

Kanske är det här, i samarbetet mellan politiken och folkrörelserna inklusive folkbildningen, som formerandet av en hoppfull vision om framtiden ska sökas.

Sverigedemokraternas historieförfalskning

Söderköping Vi lär få Sverigedemokrater som ställer upp i kommunalvalet i Söderköping.  Till slut har man lyckats förmå fem personer att ställa upp, bland annat Annelie Sjöberg, den för sina rasistiska uttalanden avskedade läraren, som under en tid drivit försåtlig propaganda på olika websiter. Frågan är dock om man hinner få fram förtryckta valsedlar. Hur det än blir med deras valdeltagande är det hög tid att kritiskt granska partiet, inte minst för att man ideologiskt försöker att vilseleda beträffande svensk modern historia.

Så här skriver min partikamrat Per Sundgren angående Sverigedemokraternas film om socialdemokratins så kallade rasistiska förflutna:

- Jag har kollat SD:s film om socialdemokratin. Den tar upp antisemitismen under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet samt Sverige under andra världskriget och steriliseringarna. Det finns grova faktafel, men visst, det fanns socialdemokratiska antisemiter och den av S ledda regeringen fattade ett antal skamliga beslut. Ändå är filmen en historieförfalskning, för besluten sätts inte in i ett sammanhang.

För det första: Socialdemokraterna var inte ensamma om att hysa antisemiter, inte ensamma om att fatta skändliga beslut. Rasismen var utbredd och de flesta skamliga besluten som togs var med stöd av hela borgerligheten.

För det andra: Det som framför allt undanhålls är hur de partier som som var dåtidens motsvarigheter till SD agerade. Dessa nationalistiska, socialkonservativa och rasistiska partier hade antisemitismen som en ideologisk grundbult. De kritiserade regeringen från höger och ville att Sverige skulle ställa upp på Hitlers sida i kriget. Men om detta finns ingenting i filmen, vars syfte är att rentvå SD och bagatellisera deras  nazistiska rötter och rasistiska politik.

Det är viktigt att diskutera ideologier. Än viktigare är det att ta reda på den faktiska historien. Läs gärna historikern och journalisten Johan Perwes bok "Mörkäggningen", som handlar om nazismen i Norrköping och motståndet mot detta under 1930- och 40-talen. Även Söderköping finns med på ett hörn där.

Men det som framför allt visas i Perwes bok är att motståndet faktiskt lönade sig. Nazismen vann aldrig särskilt stort stöd i Norrköping. Men de som varit aktiva hemmanazister var ytterst angelägna om att mörklägga sitt förflutna när det stod klart att nazisterna och Hitler skulle förlora kriget. Låt oss bemöta rasism och fascism i alla dess former även nu när det dyker upp i mer eller mindre försåtliga former.

Slutna Söderköping

Söderköping Jag skrev en debattartikel i våras som avslutades "Slutna Söderköping var ordet". Den gången handlade det om möjligheterna att få ut offentliga handlingar. Jag tror det blev en nyttig debatt som följde på den artikeln. Vissa förbättringar har skett när det gäller möjligheterna att ta del av offentliga handlingar i kommunen.

Nu är det tydligen dags igen. Kommunens personalchef har försökt att sätta munkavle på kritiska anställda inom hemtjänsten. Det har föranlett Nils Funcke, yttrandefrihetsexpert, att på förfrågan skarpt kritisera kommunen. 

- Det strider mot tryckfrihetsförordningen och inskränker meddelarfriheten för de anställda, säger han, enligt NT (25 juli). 

Det tar emellertid inte slut här. När tidningen dagen efter följer upp Funckes kritik genom att ställa frågor till kommunikationschefen tillika tillförordnade kommundirektören vill hon inte svara på kritiken utan meddelar att hon endast svarar på skriftliga frågor. Anmärkningsvärt! Det är samma stil som Vladimir Putin och andra potentater använder när frågorna blir besvärliga! Dessutom blandar hon in "varumärket Söderköping" i diskussionen på ett märkligt sätt. Uppenbart är emellertid att hon vill stävja offentlig kritik från anställda. Mycket besynnerligt. 

Kommunstyrelsens ordförande, Anders Bevemyr blir också intervjuad i tidningen. Även han pratar "varumärke", ett begrepp hämtat från det privata näringslivets managementskultur, som är tvivelaktigt i offentlig verksamhet. Han hoppas, att "vi alla jobbar mot samma mål". "Vänd dig till din närmaste chef när du vill påtala brister", säger han också. Men tänk om det just är chefen som är problemet!? 

Men snälla Anders! Snärj inte in dig i en begreppsvärld som används i privata koncerner. Kommunal verksamhet är till för sina medborgare. Verksamheten ska vara transparent och meddelarfriheten för anställda får inte inskränkas. Punkt.

Äntligen tiillbaka i Sörping

Söderköping Jag är tillbaka i Söderköping efter en månads ledighet i mitt föräldrahem utanför Hörby, en kommun som i mångt och mycket liknar Söderköping och där jag fortfarande har goda vänner och bekanta. 15 000 människor bor i kommunen. Det är en modern handelsort med anor långt tillbaka. Samhället finns i en traditionell jordbruksbygd som ännu är levande. Många byar finns runtom i kommunen som har en stark identitet. Det politiska styret är också bekant. Av tradtion borgerlig ledning, men den senaste mandatperioden socialdemokratisk kommunstyrelseordförande i bred koalition....se där ett antal likheter.

Men det finns skillnader också. Framför allt gäller det politiken och det offentliga samtalet. I Hörby är tonen betydligt mera otrevlig. Personangreppen är vanligt förekommande på insändarsidorna i pressen. Åsikterna är hårdare polariserade säger min politiskt intresserade granne, Kalle, aktiv lantbrukare med inriktning på köttdjur. Han har varit centerpartist av födsel och ohejdad vana, men överväger nu att rösta på Sverigedemokraterna, eftersom han tycker att de etablerade partierna sviker landsbygden och lantbruket.

Min syster som bor kvar i vårt föräldrahem är orolig. Hon upplever också att tonen hårdnat, att rädsla och otrygghet ökar, att misstänksamhet sprider sig. Hotet, som hon och många fler upplever, är en allt mer aktiv och aggressiv sverigedemokratisk opinionsbildning, där förtalskampanjer och insinuationer gentemot kommunledningen är stående inslag.

Sverigedemokraterna i kommunen är etablerade sedan flera år, man blev näststörsta parti i förra valet och räknar med att bli störst i fullmäktige efter valet i september.

Detta är en påtaglig skillnad mot situationen här i Söderköping. Även om debatterna kan vara hårda i fullmäktige, finns det en respekt mellan partiföreträdarna. Vi som är politiskt aktiva kan prata med varandra. Och vi är medvetna om att det finns en ärlig strävan att göra det bästa för Söderköping. Vi ifrågasätter inte varandras goda vilja. Den hållningen ska vi vara rädda om. Och det är viktigt att vi som är politiskt aktiva kan vara föredöme i detta avseende. Jag har förstått att det ser annorlunda ut på sociala medier även här i vår kommun, där kampanjer och så kallade "stalkning" förekommer. Det finns människor också hos oss som uppenbarligen försöker förgifta samtalsklimatet. Hittills har man dock inte vågat sig ut i den offentliga debatten eller ställa upp med kandidater i kommunvalet. Gott så. Kan man inte skriva och debattera inom ramen för publicistiska och demokratiska regler så är det bättre att låta bli.

Nu börjar valrörelsen på allvar. Vi ska möta väljarna, tala om vad vi har gjort och framför allt beskriva vad vi vill göra den kommande mandatperioden. Vi ska debattera med våra politiska motståndare. Låt oss försöka göra valrörelsen ärlig, tydliggöra skillnader och gärna ta politiska poänger, men utan att misskreditera våra motståndare. 

 

Klimat eller väder

Söderköping Det regnar, det regnar, jublar mina facebookvänner i Söderköping. Så icke där jag befinner mig. Här mitt i Skåne berättar min granne Kalle, bonde till professionen, att det inte kommit något regn överhuvudtaget på mer än två månader. Han pratar bekymrat om det magra betet för sina djur och att det finns risk för att nödslakt kommer att bli nödvändigt om inte regnet snart kommer.

- Jag tycker inte synd om bönderna. Du väljer själv vad du vill syssla med, sa en stöddig kund i den lokala livsmedelsbutiken, med anledning av torkan och lantbrukets svåra situation.

Och i det kustnära och soliga samhället Torekov på Bjärehalvön fyller många välmående villaägare obekymrat sina swimmingpooler, trots att kommunen utfärdat förbud mot såväl detta som att bevattna gräsmattor.

Aningslösheten och solidariteten är tyvärr begränsad, åtminstone på sina håll.

På SMHI finns Anna Jonsson, som är vatten- och klimatanpassningsexpert. Hon blir refererad i den utmärkta tidningen ETC. De flesta i Sverige tar vatten för givet och är dåligt mentalt förberedda på den torka som slagit till nu. Men det är inte enbart torrt väder som blir allt vanligare. Även nederbördsmängderna ökar på årsbasis. Mellan 25 och 40 procent kan man räkna med att nederbörden ökar de närmsta åren. Variationen beror på var i landet man bor, men också i vilken utsträckning som koldioxidutsläppen kan begränsas. 

I Almedalen pratar partiledarna den här veckan. Endast vänsterledaren Jonas Sjöstedt har hittills tagit upp klimathoten och den nu aktuella krisen för bönderna med anledning av den ovanligt långa torrperioden. Dock ska sägas att Isabella Lövin, Mp  i en TV-intervju också tagit upp klimatkrisen som vi är mitt uppe i. Det är emellertid bedrövligt att inte klimatfrågorna har fått större utrymme i valrörelsen.

Det går att göra något åt torrperioder i Sverige. Vi måste titta över vattenfördelningen, säger en professor i teknisk vattenresurslära. Det krävs en tydligare planering och fördelning av vilka vattenresurser som ska vara tillgängliga vid torka och vem som då får använda de resurserna, säger han. 

Så är vi där igen. Det krävs planering och det krävs solidaritet. Det går inte att lita på att marknadskrafterna löser problemen. Och det duger inte att enbart sköta sig själv och strunta i andra. Det gäller såväl lokalt som globalt om våra efterlevande ska överleva på det här jordklotet.

Upphandlingsraseriet är orimligt

Söderköping Hur mycket kostar marknadsbyråkratin, frågade Agneta Stark, professor emerita, för några dagar sedan i tidningen ETC. Det finns all anledning att ställa frågan, i synnerhet i tider då upphandlingsraseriet har blivit legio i våra kommuner. Det tar tid för parter att komma överens och det tar också tid att lösa de problem som kan uppstå.Vad exakt stod det i kontraktet? Vems är ansvaret? Vem ska lösa problemet och betala för lösningen? Vem betalar experter som kan behövas? Och vem betalar juristen om det bllir tvist om kontraktet?

Att komma överens kostar. Det krävs experter, upphandlingskonsulter, specialiserade jurister. Överklaganden av upphandlingar kan ta år i juridiska processer. Dessutom finns en mängd kontrollfunktioner som ska säkra att det som levereras stämmer med kontraktet. Alla de människor som arbetar med "komma-överens-och-kontrollera" ska ha betalt. Man kan med Agneta Stark undra vad - denna vid upphandlingar helt nödvändiga - marknadsbyråkratin kostar?

Även om detta är viktigt är kärnfrågan ändå en annan -Vem bär ansvaret? När till exempel skolgolvet måste bytas ut i förtid. Är det materialleverantören, byggaren, städföretaget, förvaltaren, fastighetsägaren, rektor? Risken är att ingen tycker sig ha skäl att ta ansvaret. Ansvarsfrågorna handlar också i allt större utsträckning i domstol med kostnader och tidsspillan som konsekvenser.

Upphandlingarna har blivit allt fler och omfattar också i allt större utsträckning välfärdens kärnområden. Frågan om vad av välfärden som ska upphandlas och vad som ska drivas av kommuner och landsting är den kanske viktigaste ideologiska frågan idag. Synd då, att ansvarsproblematik och frågorna kring kostnader för marknadsbyråkratin sällan kommer upp till diskussion. Att den diskussionen verkligen kommer till stånd är ett ansvar som vi i vänstern får ta på oss! Ingen annan lär göra det!

Björn Grip, Vänsterpartiet, är ledamot i  kommunfullmäktige i Söderköping.

Sportbloggar

Kultur- & nöje

Livsstil

Övrigt

Politiker

Frågor om våra bloggar?

Behöver du komma i kontakt med oss angående våra bloggar?
Mejla till bloggar@ostgotamedia.se