Nicklas Lundström (V)

SD vill censurera kulturen i Norrköping

Dagens kommunfullmäktige var en relativt kort och lugn tillställning. Det blev dock en ganska stor debatt kring Sverigedemokraternas förslag om att censurera kulturen i Norrköping. Ja ni läste alldeles rätt, SD visade i debatten hur extremt dålig känsla partiet har för demokrati och yttrandefrihet. Motionen går kortfattat ut på att att kommunen ska ta fram  en politisk policy för vilken kultur som kommunen kan medfinansiera. Kravet är att kultur som framförs ska vara ”politiskt neutral” och att den inte heller får "chokera eller provocera". Detta vore faktiskt ordboksdefinitionen av censur, det vill säga att makthavaren (i det här fallet kommunpolitiker) förhandsgranskar och bestämmer vad som får framföras. Det man undrar lite om är ju ifall SD och motionären och gruppledaren Markus Wiechel tänkt efter kring konsekvenserna innan motionen lades. Tyvärr verkar det så eftersom att partiet stod kvar vid sitt förslag om att införa censur under hela debatten.

 

Sen funderar jag också kring SD:s kultursyn, själv har jag aldrig tagit del av någon kultur som inte varit eller kan tolkas politiskt. Det finns ingen "politiskt neutral kultur" och om all kultur som kan ses som politisk skulle bli av med sin finansiering skulle det bli ytterst lite om något kvar. Det är helt grundläggande för den politiska demokratin att kulturen är fri att kritisera både åt höger och vänster, även alla politiska partier (inklusive Vänsterpartiet såklart). Det vore förödande att förbjuda kulturen från att delta i det offentliga samtalet om politiken och samhället.

 

Sverigedemokraterna i Norrköping tycker vidare att det vid eventuella kulturyttringar som släpps igenom ”förhandsgranskningen” ska ha en varningstext där det ska ”framgå vilket politiskt perspektiv det ses ifrån”. Här blir det hela ännu löjligare och farligare, vilka politiker ska avgöra vilken kultur som ska förses med denna varningstext och vad som ska stå där? Markus Wiechel? Eller jag för den delen? Jag hoppas och kämpar för att SD inte ska få göra verklighet av såna här antidemokratiska förslag i framtiden. För då är vi riktigt illa ute.

 

Nej låt kulturen vara så fri som möjligt!

 

För övrigt måste jag berömma särskilt Fredrik Bergqvist (M) och Linda Snecker (V) som gjorde riktigt bra och passionerade inlägg i den här debatten.

 

 

Stjernkvist sänker Socialdemokratin

Socialdemokraterna upplever just nu sin värsta kris sedan, ja antagligen sedan någonsin. Opinionssiffrorna ligger på 23 % och krismöten pågår hela tiden.

Då går Lars Stjernkvist ut och råder Stefan Lövfen att bryta allt samarbete med Vänsterpartiet på alla nivåer. Stjernkvist tillhör högerfalangen i S och privatiserade ju förra veckan hemtjänsten i Norrköping. Att han är övertygad om att högerpolitik är den rätta vägen för S är inte alls överraskande.

Men jag tror att det Stjernkvist och andra högersossar nu sysslar med är dåligt både för deras parti och för Sverige. För det Stjernkvist egentligen förespråkar är ”den enda vägens politik”. I praktiken är det Margret Thatchers och nyliberalismens slagord från 80-talet som nu nylanseras via Norrköpings ”starke man”. Enligt Stjernkvist är det inga problem alls för S att samarbeta med borgerliga partier, varken på kommunnivå eller i regeringen. Om man funderar på vad det innebär och ser på den politik som Stjernkvist förespråkar så inser man att det gör Socialdemokraterna till ett helt onödigt parti.

Lika som bär? Kanske inte men med liknande inställning till politikens möjligheter.

Stjernkvists vision av S är så högerinriktad att samarbete med högern är naturligt men samarbete med vänstern är otänkbart. Då finns det ju faktiskt inte längre någon anledning för väljare att rösta på S istället för på ett borgerligt parti. Det är då antagligen bättre att rösta på ett borgerligt parti eftersom de har mer erfarenhet av högerpolitik och faktiskt tydligare står för sina högervärderingar.

Vänsterpartiet skulle vara den stora vinnaren om Löfven lydde Lars Stjernkvists råd och helt slutade att föra vänsterpolitik, också på regeringsnivå. De förslag om utökad välfärd och stopp för privata vinster som regeringen fått mest beröm för är ju ofta de som S och V förhandlat fram. Om S istället förvandlas till ”nyaste moderaterna” skulle, om vi inte riktigt gör bort oss, många forna S-väljare gå till oss. Stödet för en god allmän välfärd utan privata vinster, för ökad jämlikhet och bra villkor i arbetslivet är fortfarande stort bland svenskarna. Men jag tycker ändå att det vore illa.

Det vore illa för Sverige eftersom det skulle göra väljarna än mer politiskt desillusionerade och samla nästan alla partier kring samma visionslösa högerpolitik vars egentliga grundbudskap är: Politiken kan inte lösa några problem – det är bättre att överlämna samhället till den ekonomiska eliten. De ”breda lösningar” Stjernkvist förespråkar är ju faktiskt högerlösningar. Jag tror att ganska många faktiskt vill ha politiker som vill och vågar förändra samhället. Jag är också övertygad om att inte bara S-väljarna utan väljarkåren i stort tycker att jämlikhet och rättvisa är viktiga värden. Därmed står dom lång till vänster om Stjernkvists politiska projekt. Att S i då ska försöka trängas med 4 (6?) andra mitten-högerpartier om borgerliga röster känns faktiskt ganska snedtänkt.

Tyvärr finns det viss risk att S slår in på Stjernkvists väg trots att Löfven är en betydligt klokare politiker än Stjernkvist. Vi i vänstern behöver skärpa till oss och förbereda oss på en stor tillströmning av väljare och medlemmar framöver. Och det kräver en del av oss också, vi måste bredda oss och förändra en hel del för att bli arbetarnas nya parti.

Avgå Åkesson!

Det är något konstigt med media och medborgare nuförtiden. En av de värsta skandalerna i svensk politik någonsin rullas just nu upp. Men det rapporteras rätt lite i media och på lokala opinionssidor inte alls.

Vi har alltså ett gäng fulla toppolitiker som går till rasistiska och sexistiska angrepp på slumpvis utvalda människor på stan. Som hotar med våld och beväpnar sig med järnrör. Sagda partis ledning mailar sedan till varandra om hur dom ska få en av de nämnda toppolitikerna att avgå som riksdagsledamot för att kunna rädda en av de andra snubbarna som dom är kompisar med. Dom kommer fram till att det är en bra idé att muta riksdagsledamoten att avgå genom att överföra miljoner till honom som en muta för att han ska träda tillbaka tyst och utan att ställa till problem. Det är alltså skattepengar vi pratar om här. Dessutom ska mutpengarna överföras via olika bolag så att partiet ska slippa skatta för dem. Det handlar om bokföringsbrott och skattebrott för 100 000-tals kronor i skattemedel. Hela partiledningen inklusive partiledare och ekonomichef är inblandade i planeringen och utförandet av detta.

För alla svenska partier hade detta varit en katastrof och alla inblandade hade utan minsta tvekan avgått, både på grund av det hårda mediala trycket och på grund av rasande medlemmar som sett hur partiets pengar fuskats bort i mutor och fiffel.

Nu är det dock så att ledamoten som betedde sig som en idiot på stan var Erik Almqvist (SD), Partiledaren som visste om det hela var Jimmie Åkesson (SD) och ekonomichefen var Martin Kinnunen (SD). Kinnunen står nu inför rätta för bokförings- och skattebrott och riskerar 1,5 års fängelse. Åkesson tycks dock ohotad och Almqvist fick sina 3,6 miljoner i oskattade skattepengar (!) för att hålla tyst.

Visst har media skrivit om detta men det har definitivt inte varit någon drevmentalitet, i jämförelse med hur exempelvis Juholt jagades eller för den delen moderater som inte betalt TV-avgiften har SD verkligen behandlats med silkesvantar. Det normala i ett sånt här fall vore dygnet-runt-bevakning tills de fifflande politikerna lämnade sina poster. Kanske beror det på att journalisterna är rädda för den hatande och hotande SD-svansen?

Eller beror det på att man vet att SD-sympatisörerna är helt immuna mot kritik av det egna partiet? För så tycks det vara. Oavsett hur mycket partitoppen berikar sig på partiets pengar eller till och med begår rena brott tycks många av de inte sällan rasistiska anhängarna tycka att partiledningen och den stora ledaren är helt ofelbara. Som ni antagligen kan utläsa av de ilskna kommentarerna här nedanför har man helt enkelt inte några problem med fiffel och miljonrullning så länge det är just SD-eliten som håller på. En sådan blind lojalitet mot ledarna i ett parti med nazistisk bakgrund är i sig jäkligt oroande.

Det är helt enkelt skandal att detta inte blivit en skandal.

För övrigt så är det KF på måndag. Då har Socialdemokraterna tillsammans med borgarna tänkt rösta igenom ett förslag om att privatisera hemtjänsten i Norrköping. Det skulle betyda mindre pengar till de äldre och sämre arbetsvillkor för undersköterskorna. Lyssna gärna på debatten! Du kan följa sammanträdet som åhörare på plats i sessionssalen i kommunhuset Rosen, Trädgårdsgatan 21, från kl.16:30. Du kan också följa via webbsändningarna från kommunfullmäktige: http://play.quickchannel.com/Qc/create/mainshow.asp…

Om jag var kommunalare…

Skulle jag vara jäkligt förbannad på min ledning idag. Skandalen kring fackförbundets toppar rullar på. Och den är motiverad. Som vanligt så är kvällstidningarna granskning ofta hårdvinklad och ibland överdriven, en del av det som framställs som galet är ganska normalt (som att investera i fastigheter vilket som alltid är lönsamt först på sikt). Men överlag är det ju så som det rapporteras – förmånerna gällande representation och boenden och löner är alldeles för frikostiga. Och för mycket pengar har gått till sådant som inte gynnar Kommunals medlemmar.

Och det värsta är att det inte är så jäkla konstigt att det blivit så. Om fackledningen bor i Stockholms innerstad och har skyhöga löner och mest umgås och med folk i samma positioner så förflyttas säkert gränserna ganska fort. Men det är ju definitivt ingen ursäkt. Det är ett första naturligt steg att den nuvarande ledningen avgår, och jag tror det är helt nödvändigt.

Men Kommunal behöver nog ta till mer radikala grepp än så för att återfå förtroendet. Dom skulle ju till exempel kunna snegla på den del av arbetarrörelsen som jag representerar. Det skulle innebära:

1. Absolut ingen alkohol alls för organisationens pengar. Att betala en egen slant för vinglaset eller ölen till maten är väl inga problem?

2. Rejält sänkta löner, V:s toppavlönade politiker får ut runt 28000 efter skatt, 10 000 mindre än andra politiker. Eller varför inte säga att topplönen inom kommunal ska vara dubbelt vad lägstalönen är? Det skulle ge en mer rimlig levnadsnivå.

3. Sälj omedelbart av all lyxverksamhet som medlemmarna ändå inte har råd med. Och medan man håller på, bygg om paradvåningarna till mindre lägenheter och gör dom tillgängliga för vanliga medlemmar.

Detta är fullt möjligt att rösta igenom på Kommunals Kongress i vår, nu tror jag inte att det blir så radikalt som det jag föreslår ovan men det skulle förvåna mig om ombuden inte tar några steg åt det hållet.

Men samtidigt ska man inte glömma vad kommunal i grund och botten är och de 100 000-tals arbetare dom representerar. Varje dag jobbar tusentals skyddsombud för sina arbetskamraters arbetsmiljö, utbildningar anordnas och förhandlingar pågår. Och framförallt är lönerna och arbetsvillkoren ett resultat av en ständig kamp mellan facket och arbetsgivaren. Därför borde kommunalare sluta sig samman, engagera sig mer och driva igenom en vettigare ordning i förbundet.

Nu under våren är det ju dags för avtalsförhandlingar igen. Och i bästa fall kan detta få Kommunal att kämpa ännu hårdare i den kommande avtalsrörelsen, det måste man liksom göra för att bevisa att man fortfarande är relevant. Och det tror jag man kommer att fixa.

För övrigt vore rejäla löneökningar en välgärning för svensk ekonomi också. Magdalena Andersson vågar ju inte stimulera ekonomin alls i den omfattning som behövs och riksbanken har ju gjort slut på sina verktyg, inte ens köpen av statsobligationer för 100-tals miljarder har lyckats. Att ge Kommunals medlemmar mer pengar i fickan skulle få igång ekonomi och konsumtionen som en bra bieffekt till det faktum att dom verkligen förtjänar mer i lön för det helt avgörande arbete dom utför för Sverige.

 

Sämsta julklappen till Norrköpings äldre

Socialdemokraterna och tre borgerliga partier har nu bestämt sig för att privatisera hemtjänsten i Norrköpings kommun. Det Lars Stjernkvist tänker genomföra måste vara den vara den sämsta tänkbara julklappen att ge till kommunens alla äldre i behov av hemtjänst och till alla undersköterskor som jobbar där.

Som förslaget såg ut i Kommunstyrelsen när det diskuterades häromveckan var det faktiskt värre än jag hade trott. Jag hade inte kunnat föreställa mig att Socialdemokraterna skulle gå så långt i att tillmötesgå de borgerliga partiernas privatiseringsiver. För det är ju ingen hemlighet att det finns många inom S och inom Fackföreningsrörelsen som inte är överlyckliga över förslaget.

Det finns två delar i förslaget som är särskilt illa. Det ena är att man vill ha total etableringsfrihet för de privata aktörerna. Precis det som gör att privata företag kan ”plocka russinen ur kakan” och välja bort områden med tyngre ”kunder” eller långa restider. Kommunen får ta hand om de dyrare områdena och hemtjänsten blir totalt uppstyckad. Detta är sådant som gör att kostnaderna skenar och precis det som tidigare var ett av S främsta argument mot en privatisering.

Det andra är att det i förslaget inte finns något som säkrar undersköterskornas rätt att jobba heltid och rätt att slippa delade turer. Någon som tidigare har varit två reformer som ni varit mycket stolta över. Det enda som står är att ni ska ”överväga differentierad ersättning”. En sak kan jag lova, om man inte kräver rätt till heltid så kommer bolagen främst att anställa folk på deltid. Eftersom personalen står för nästan alla utgifter så är det främst genom att skära ner där som större vinster till bolagsägarna kan uppstå.

Från och med någon gång kring julen 2017/2018 har Stjernkvist och Kvartetten tänkt att hemtjänsten inte längre ska präglas av behovsstyrning och omsorg, istället ska det privatiseras, effektiviseras och vinstmaximeras. Undersköterskan som kommer hem till de äldre under julhelgen ska inte längre främst tänka på de gamlas välmående utan tvingas prioritera bolagets profiter. Det låter rent ut sagt som det blir en ganska kass julstämning för våra äldre om två år vid den här tiden…

 

För övrigt är det oerhört glädjande att PODEMOS får över 20 % i det spanska valet, dom kallar sig inte vänster men dom bedriver vänsterpolitik och det är gott nog åt mig. Tillsammans med IU, de regionala vänsterpartierna och Socialdemokraterna skulle en progressiv regering alltså vara möjlig. Tyvärr är jag rätt övertygad om att också Spaniens socialdemokrater gått allt för långt högerut för att det ska vara sannolikt. Men vem vet, det är i alla fall hoppfullt att vänstern går bra i stora delar av Sydeuropa när man ser hur rasister och högerpopulister går framåt i norr.

SD-topparna berikar sig själva

Det här blogginlägget är en replik i en liten debatt jag hade på insändarsidorna för ett tag sedan. Tyvärr slarvade NT:s insändarsidor bort repliken. Jag glömde bort saken och det är lite sent att publicera i tidningen nu. Därför kör jag det här istället. Trevlig läsning!


Tack för repliken anonyme Lasse! Att SD gör lika fel som andra partier och fortsätter att höja redan höga riksdagsarvoden är inget bra argument, såvida man inte tycker att över 62 000 i månaden (+ förmåner) är för lite för dem som borde representera vanligt folk.

SD och dess sympatisörer får lära sig att stå för sina beslut, som när man röstade för en alliansbudget som innebar fortsatt straffskatt på pensionärer, fortsatta utförsäkringar och Fas-3. Och att SD varenda gång röstar för ytterligare höjda politikerarvoden - och dessutom vill att skattebetalarna ska så för hunddagis åt riksdagsledamöterna.

Det finns många partier som tycker att den yttersta politikereliten i Sverige ska ha ännu högre löner. Till de partierna hör SD som ger Åkesson över 100 000 i månaden. Och som nu senast ökade också gruppledaren Mattias Karlssons lön till över 96 000 i månaden - som såklart också ska utbetalas retroaktivt. Det gör att SD är ett parti som med skattemedel väljer att ge sin egen politikerelit riktigt höga löner. Jag tycker det är bra att denna diskussion förs här i tidningen. Jag är säker på att många av SD:s väljare inte kände till dessa verklighetsfrämmande löner innan.

Sen stämmer ju inte anonyme Lasses uppgifter om någon vänsterpartistisk ledamots föräldraledighet heller. Så lång var inte någon föräldraledighet. Men framförallt är Vänsterpartiet ett parti som lever som vi lär. Eftersom vi tar ut partiskatt för våra riksdagsledamöter på över 10 000 i månaden så tjänar våra ledamöter inte ekonomiskt på att gå i tjänst istället för att vara föräldralediga. Skillnaden är bara att dom i sådana fall arbetar under sommaren istället för att som i stort sett alla andra ledamöter vara lediga och kvittera ut över 60 000 i alla fall.

Ett parti som SD som ofta säger sig värna fattigpensionärer i sin retorik kan inte rimligen samtidigt ledas av människor som sitter och höjer varandras arvoden till vad som för vanligt folk nog ter sig som rätt astronomiska summor.

För övrigt så fattade S-V-MP i Vård och omsorgsnämnden för två år sedan i går beslut om att inte privatisera Norrköpings äldreomsorg. Nu går S i stället i spetsen för det största privatiseringsexperiment inom välfärden Norrköping någonsin har upplevt när LOV ska införas. Undersköterskornas arbetsvillkor lär raseras och skattepengar kommer numer att gå till vinst istället för omsorg om våra äldsta. För vissa vänder kappan lätt när det blåser lite…

Nicklas Lundström bedriver skarp oppositionspolitik från vänster i bland annat kommunfullmäktige och kommunstyrelsen i Norrköping. Jag drivs av att jag tycker att det är helt jäkla orimligt att vi ska ha desperat fattiga barn i Norrköping samtidigt som Sverige är rikare än någonsin. Lite mer rättvisa är det enda rätta.

  • Mest lästa bloggar
  • Senaste blogginläggen

Sport

Kultur- & nöje

Livsstil

Övrigt

Politiker