Jag förstår att det är många som drömmer om det. Vakna upp till min ljuva stämma och vackra anlete. Imorgon kan drömmen bli sann. Ni kan se mig kl 06.43 på SVT1 diskuterandes John McCain med Birgitta Ohlsson. Jag ska hoppa på ett tåg till Stockholm nu. Taxin går från hotellet kl 05.50. Puh. Sen är det direkt hem till Norrköping.

Budgetfullmäktige är avslutat. En rätt tam tillställning. Det var inte mycket schvung i vänsterkoalitionen. De pratade mest om att deras budget var som våran. Det stämmer mycket illa. Det skiljer sisådär 600 miljoner kronor i investeringar. Det är dessa miljoner som gör att vänsterkoalitionen tömmer kassakistan och sätter Norrköping i skuldfällan.

Tyvärr fick vi också reda på vad som gäller angående budgeteringen för Idrottsparken. Via SMS fick jag reda på att IFK förlorade borta mot Sundsvall. Äventyret i Allsvenskan är över - för den här gången. Det känns tragiskt faktiskt. Men allting är relativt. Fem familjer har förlorat sina hem i en brand. Då är fotboll inte allt. Men nu måste det göras rent hus i IFK. Det säger jag inte som kommunpolitiker, utan fotbollsfan.

God natt!

Jag hörde i fredags i Stockholm att Marit Paulsen var på väg tillbaka. Just nu håller hon pressträff och berättar varför. Jag kom ju in i partiet lite efter hennes storhetstid med det fantastiska valresultatet 1999. Men de gånger jag lyssnat på henne vid fp-möten så har jag gillat det. En politiker som går genom tv-rutan, är väl det minsta man kan säga.

Politiken i Bryssel är ofta rätt seg att följa, men Marit gjorde det levande. Kul att hon göra comeback nu. Vi behöver fler kärringar i Bryssel!

Vi laddar på båda sidorna idag för årets budgetdebatt. Det är den största debatten i kommunfullmäktige, det brukar ta ett antal timmar. Därmed inte sagt att det är den bästa debatten. Men jämfört med många andra fullmäktigeförsamlingar har jag förstått att vi har hyfsat schvung i våra debatter.

Det är ett oerhört viktigt beslut vi står inför. Vi är på väg in i, eller är väl redan snarare i en lågkonjunktur. Norrköping står tyvärr väldigt illa rustat att möta den. Slösande med pengar under de goda åren gör att vi inte har några ekonomiska muskler att möte den dåliga åren. Det är ett misstag som upprepats så många gånger. Vi har i folkpartiet och Alliansen lagt fram många budgetar där vi tar ansvar för skattepengarna. Hade dessa budgetar gått igenom hade vi stått mycket bättre rustade. Nu blir det tufft.

Jag är lite ledbruten idag. Hjälpte pappa att flytta från Kumla till Örebro igår. Skönt att man fick en extra timme att vila igår.

Ser att Mattias Ottosson skriver positivt om kärnkraft. Det är mycket bra. Tyvärr kommer aldrig hans åsikter få något genomslag så länge de samarbetar med miljöpartiet. Vi har centern på våra sida, men dom har mycket större förståelse för företagens villkor. Därför har de gått med på att öka effekten i dagens kärnkraftverk. Vi måste respektera varandras ståndpunkter, men med de utmaningar vi står inför, både klimat och ekonomi, måste kärnkraften byggas ut. Det är ingen lösning på alla problem, men det är en mycket viktig del. Inte minst för Norrköping.

Jag sitter här framför datorn med härlig utsikt över Söder i Stockholm. Jag har ytterligare några möten här uppe idag och tyckte det var bättre att sova över. Kompis Lampan var vänlig nog att tillhandahålla ett hörn av sin lägenhet. Han bor i den tidigare skatteskrapan på Söder. Numera är det studentboende här. Riktigt fräscht.

Hushållen fick förra året sin högsta ökning av sin disponibla inkomst sedan mätningarna inleddes 1975. Folk fick alltså mer pengar att röra sig med. Orsaken är att löner har ökat och att skatten har sänkts.

Johan Norberg skriver också om avskedsseminariet med Maurico Rojas. Han slutord, som jag citerade fritt ur minnet, är fina:

"Vi ska inte sörja. Vi fick denne vandrare till låns, han lärde oss så mycket om oss själva och han spred så mycket värme. För det ska vi vara tacksamma. Så lycka till Mauricio, gå nu ut och finn tryggheten i nya förändringar och äventyr."

Igår besökte jag tillsammans med Gertrud och Kerstin från gymnasienämnden Film- och musikgymnasiet. En liten friskola som hänger ihop med Studiefrämjandet och sitter delvis i samma lokaler i industrilandskapet.

Intrycket från besöket är överväldigande. Fina lokaler, bra utrustning, väldigt nöjda och engagerade lärare och superentusiastiska elever. Dessutom var två föredetta elever på besök. Direkt efter utbildningen hade de startat företag och kunde nu leva på det, alla fem. CrazyPictures.se hittar ni dom på.

Idag har regeringens forskningssatsning presenteras av Lars Leijonborg. Den största forskningssatsningen någonsin!  Men det är inte bara mer pengar. Hur pengarna ska delas ut ändras också. De som producerar forskning mest bäst kvalité ska belönas.

För Linköpings universitet innebär de nya resurserna 77 miljoner i ökade anslag. Eller en ökning på 14 %. Inte illa.

Jag är väldigt lättköpt. Ett kommunalråd (som på kyrkomöte av alla ställen!) dricker Newcastleöl, då smälter jag! Dricker du en till Lasse så lovar jag nästan att rösta för din budget på måndag.

Jag tror jag ska ta en själv, kanske kan det få mig att glömma bort att IFK ikväll spelade bort sig ur Allsvenskan. Det har varit många måstematcher, men det här var den sista. Nu är det kört och det känns så fruktansvärt tragiskt. Jag tittade i helgen på bilderna från när vi firade segern i Superettan förra året. Så stora förhoppningarna var då.

Något som inte är tragiskt är att vi ikväll i folkpartiet nominerade José Kimenga som Östergötlands kandidat till Europaparlamentet. José kommer dessutom in som ersättare i fullmäktige nu. Extra kul var att de andra två kandidaterna också var från Norrköping. Vi har en mycket bra folkpartiförening. Jag satt som mötesordförande så jag slapp faktiskt välja mellan de tre.

Nej, mot kylen och den kalla ölen. Skål Lasse!

Igår skrev kommunstyrelsens ordförande Mattias Ottosson om att Norrköping är väl rustat för att möta krisen. Idag publicerar NT min artikel där jag konstaterar att Norrköpingsborna är fenomenala på att resa sig efter kriser, men att kommunen står dåligt rustad. Utan ekonomiska muskler är det lätt att blåsa omkull i lågkonjunktur. Det går ut över skolorna, hemtjänsten och allt annat som är viktigt i vår kommun.

Ett besök på Ottossons blogg kan rekommenderas. Där får man en djupare inblick i ordförandens inre tankar.

Det var många människor som ville tacka Mauricio Rojas för vad han betytt för dom i livet, nu när han lämnar Sverige och flyttar till Spanien för att bli rektor.

Anders Milton, var en av de första svenskar som Mauricio träffade när han besökte Sverige 1971 och när han flyttade hit 1973. Tillsammans har de bland annat varit mycket aktiva för att hjälpa flyktingar i Sverige. Merit Wager, medborgarnas flyktingombudsman (som Rojas införde) var kvällens moderator. Hon visade ett klipp från SVT där de två själva på 90-talet demonstrerade utanför riksdagen. "Flyktingar är också människor" var deras budskap.

Flera andra hyllade Rojas och menade att han hade haft en avgörande betydelse för att de idag är den de är. Sofia Nerbrand, Johan Norberg, Gunnar Strömmer, Erik Ullenhag, Lena Adelsohn Liljeroth, Benny Carlsson, professor i ekonomisk historia och kollega med Mauricio, Nyamko Sabuni och många fler.

Efter alla dessa känslosamma anföranden var det dags för Mauricio. På sin underbara brytning och härliga retorik berättade han om sin tid i Sverige. Hur han först kom hit, hur han upptäckte Sverige och det svenska. Hur han långsamt insåg genom egna upplevelser vad utanförskapet vad för något och vad det gör med människor. Ingen kan förklara Sverige så bra för mig som han. Det är inte bara för att han inte är född här, det är för att han har en sällsam förmåga att både förstå och berätta.

Jag tycker det är mycket ledsamt att han lämnar Sverige. Men han har insett att han inte kommer längre, han har gjort sitt. Hans idéer har redan fått stort genomslag och kommer fortsätta få det. Tänk bara på ordet utanförskap och framförallt dess djupa innehåll. Det var inte Per Schlingmann som kom på det.

Som Johan Norberg sa så ska vi inte vara ledsna att han lämnar oss, vi ska vara glada att vi fick ha honom till låns ett tag.

Partiledare och lite annat löst folk (läs partisekreterare) har träffats på Eja-Märtas vandrarhem i Varberg för att diskutera Allians för Sverige fram till nästa val och hur politiken för nästa mandatperiod ska formeras. Resultatet är riktigt spännade:

1. Vi kommer att möta väljarna i valet 2010 som en samlad Allians och med ett gemensamt valmanifest.

2. En särskild valplattformsgrupp tillsätts med syfte att ta fram en valplattform som tydliggör vilka samhällsproblem vi ser som våra utmaningar och politikens framtida inriktning.

3. En arbetsgrupp tillsätts för att utarbeta grunderna och ett konkret reformprogram för den ekonomiska politiken för nästa mandatperiod. Utgångspunkten är en ansvarsfull ekonomisk politik som främjar arbete och företagande.

4. I augusti 2009 tillsätts ca tio särskilda reformgrupper med uppgift att lägga grunden för Alliansens politik på centrala områden.

5. Som en del i arbetet med en valplattform kommer ett brett samråd, Samtal med Sverige, att ske under våren 2009. Det innebär att vi gemensamt öppnar upp den politiska processen för delaktighet från partiorganisationerna, men också allmänheten.

6. Träffpunkt Allians skapas. Nätet ska bli ett nav för människor att skapa relationer med Alliansen och i de tre storstäderna kommer Allianskontor öppnas i valrörelsen.

7. Under våren 2009 kommer partiledarna att genomföra en Alliansturné i norra Sverige. Denna kommer fram till valet att följas av ytterligare turnéer.

8. Fram till valet kommer vi att ge ut en gemensam Allianstidning vid tre tillfällen per år.

9. En särskild kommunikationsgrupp tillsätts med uppgift att samordna Alliansens kommunikation.

10. En gemensam kampanjstab inrättas för att operativt säkerställa Alliansens olika aktiviteter.

I SvD skriver partisekreterarna om satsningen på nätet. Låter utmärkt!

Ikväll på fullmäktige debatterade vi halvårsresultatet och prognosen för hela året. Redan innan finanskris och lågkonjunktur (siffrorna är från sista augusti) så stod Norrköping mycket dåligt rustat att möta det som komma skall. Underskott i verksamheten, en kassakista som är helt tom någon gång 2010. Istället hade vi behövt ha en välfylld kassakista och ekonomiska muskler så vi kunde klara välfärden även i en ekonomisk nedgång.

Tyvärr ägnar sig vänsterkoalitionen enbart åt att slå ifrån sig. När jag pekade på att det är den nämnd vänsterpartiet styr som står för den största delen av underskottet kom de verkligt tung argumenten fram. Håkan Liljeblad påpekade att folkpartiets ersättarplats minsann hade stått tom under flera möten. Ja, det är ju naturligtvis inte bra. Men kom igen! Snacka om att försöka komma undan sitt eget ansvar. Så nämnden går med underskott för att vi inte besatt en ersättarplats i opposition...

I NT har Monika Magnusson och Haralampos Karatzas en debattartikel idag om klimatsatsningarna i regeringens budget. Deras sågning av vänsterblockets splittrade och märkliga miljöpolitik är mycket läsvärd. Tyvärr hittar jag inte artikeln på nätet. NT vakna!

I Folkbladet skriver jag en insändare där jag undrar varför Lars Stjernkvist på riksplanet leder attacken mot vänsterpartiet, men här i Norrköping ger dom ansvaret för den näst största nämnden. Resultatet har inte låtit vänta på sig. Underskott två år i rad.

Nu ska jag snart knalla ner till fullmäktige och debattera delårsresultatet. Det är en mycket trist läsning. Redan innan finanskris och lågkonjunktur står Norrköping mycket dåligt rustat. Underskott och tom kassakista. Det är inte ett bra utgångsläge innan en lågkonjunktur.

En fullspäckad vecka ligger framför mig. Kommunfullmäktige idag, blir nog lite förspel till budgetdebatten nästa måndag. På lunchen ska jag prata för Rotary om presidentvalet.

Imorgon ska jag en sväng till Stockholm på en avskedsgrej för Mauricio Rojas som flyttar till Spanien för att bli rektor på en skola där. En stor förlust för Sverige. Dessutom lite andra möten där uppe.

På onsdag besök på Film- och musikgymnasiet och sen nomineringsmöte för Europaparlamentet på kvällen. Förra fp-ledaren Maria Leissner kommer hit. Hon gör comeback och kandiderar igen.

Torsdag mestadels lugn men en debatt om presidentvalet i Stockholm på kvällen.

Fredag är jag kvar i Stockholm för en del möten och på lördag ytterligare en presidentdebatt. Söndag ska jag hjälpa farsan att flytta.

Sen börjar det om igen! I slutet på nästa vecka åker jag till USA igen för att vara med i slutspurten på kampanjen. Det ser minst sagt mörkt ut för McCain men skam den som ger sig. Får se till att vinna Nevada i alla fall.

Stjernkvist skriver i sin blogg:

"Mathias Sundins blogg är inte lika världsberömd, men läsvärd. Men han slarvar med fakta. Kommenterar vårt budgetförslag, och skriver att vi bara ökar antalet förskoleplatser med 130. Fel. Vi ökar med YTTERLIGARE 130 jämfört med tidigare prognoser. Ökningen är den totala, samma som i Sundins budgetförslag."

Nej, det är faktiskt fel. Jag undrar om Lasse har begripit det själv, för det hela är mycket märkligt. Jag såg i siffrorna att det var fel, men kunde ändå inte riktigt tro det. Så jag gick och frågade en ekonom på utbildningskontoret. Jodå, mycket riktigt. Pengarna, ca 8,9 miljoner till förskolan, är exakt samma summa som förra årets prognos. Jag frågade dessutom på kommunstyrelsen, där Stjernkvist inte var med, om jag gjorde rätt tolkning. Denna gång bekräftade ks-ordförande Mattias Ottosson att så var fallet.

I din budget, Lasse, har ni tillfört pengar som exakt motsvarar det som var prognosen förra året. I årets prognos tillkommer lika mycket pengar. Men dessa finns inte. Om jag ska tro på att du faktiskt har pengarna någonstans så får du allt redovisa exakt var någonstans.

Så det är inte detsamma som i min budget, där ligger 23 miljoner till förskolan om jag minns rätt.

Nej gud, det är alldeles för sent för att sitta i blogga. God natt.

Tack vår eminente kanslist Björn Börjesson så har Folkpartibloggen vaknat till liv igen. Idag kan man läsa om gårdagens professorsbesök (jag ska skriva om det också). Varmt välkomna!

Ni är också välkomna till vår nya Facebook-grupp.

Stefan Arrelid menar att jag missat klimatproblemen eftersom jag ställer upp på Jan Björklunds beskrivning av miljöpartiets bilfientliga politik. Deras politik skulle höja energipriser och göra det mycket dyrare att åka bil. Det skulle bli dyrare att göra bilar i Sverige och det skulle bli färre bilar i Sverige. En sådan politik skulle sänka Volvo och stora delar av den basindustri som är en mycket viktig del av Norrköpings näringsliv.

Vi måste jobba med klimatproblemen. Men lösningen ligger inte att skapa massarbetslöshet. Lösningen ligger i att tillverka mer klimatvänlig energi, som kärnkraft och vattenkraft, och ta fram nya drivmedel till bilar, flyg och båtar. Men vi kommer inte till det om vi chockhöjer skattter. Då slås människor ut och ingen kommer ha möjlighet att ta hand om klimatproblem.

Stefan Arrelid är kommunalråd i Norrköping. Men tanke på hur många tusen människor som är beroende av basindustrin i Norrköping är det en rejält oansvarig och farlig linje Stefan förespråkar.

Läser vänsterkoalitionens budget. Prognoserna de använder, exemplvis över hur många nya barn det blir i förskolan, är inte årets prognoser. Det är förra årets! Då trodde man att antalet barn i förskolan skulle bli 130 fler nästa år. De nya prognoserna som vi fick i år tror dock att det kommer bli dubbelt så många nya barn, alltså 260 stycken nästa år. Ändå får förskolan bara pengar för att klara 130 fler barn. 130 barn försvinner vips, genom att drag av pennan.

Få ihop budgeten genom att låtsas att det fortfarnade är 2007. Varför kom jag inte på den idén?

Ikväll kl 18.30 - 20.00 föreläser professor Magnus Henrekson om entreprenörskap i folkpartilokalen på Skolgatan 19. Alla är välkomna, medlemmar som icke-medlemmar.

Förutom att ta del av Magnus spännande forskning kring entreprenörskap så är det ett utmärkt tillfälle att diskutera finanskrisen.

Henrekson är professor vid Handelshögskolan i Stockholm och VD för Institutet för Näringslivsforskning. Förra året gav han ut boken Entreprenörskap.

På väg hem från Hudik. Det var ingen vidare konferens. Eller som jag skrev i utvärderingen: Som en studiedag för lärare som ska börja jobba med elevinflytande var det en dålig konferens. Som en konferens om elevinflytande för en publik bestående huvudsakligen av elever var det en katastrof.

Konferensen bestod nästan enbart av föreläsningar på rätt hög akademisk nivå. Med på konferensen var som sagt i huvudsak högstadie- och gymnasieelever. Hur kan man planera så korkat? Extra konstigt är det med tanke på att tidigare konferenser tydligen varit väldigt bra, där eleverna kommit hem fulla av idéer. Nu kommer de hem utan det, men troligen ändå rätt stolta över att de redan är väldigt duktiga.

Som tur är var avslutningen väldigt bra. Pär Johansson från Glada Hudik-teatern pratade. Den där teatern med utvecklingsstörda och förståndshandikappade. Han var varm och rolig, så man åker ändå hem med en bra känsla i kroppen.

Apropå det. Det börjar kurra i magen. Mot bistrovagnen!

Jag sitter på tåget mot Hudiksvall. Glada Hudik kallas ju det, jag hoppas det stämmer. Ska på en konferens om elevinflytande. Med på resan (eller faktiskt redan framme) är en tjänsteman från utbildningskontoret, Sofia, min kollega i presidiet i gymnasienämnet Morgan, och två elever vardera från de kommunala gymnasieskolorna.

Jag missade Alliansens budgetpresentation igår eftersom jag var uppbokad sedan tidigare i Stockholm. Men Fredrik Franzén täckte upp för mig på ett förtjänstfullt sätt.

Vi satsar, till skillnad från vänsterkoalitionen, alla de pengar som behövs för attbygga ut förskolan i den takt som krävs. Men framförallt är det en budget med hängslen och livrem. Den ekonomiska politik vi flera år förespråkat hade varit väldigt bra att ha i ryggen i dessa tider. Nu står vi där istället med en sinande kassakista, underskott och lite resurser att satsa.

Fördelen med att åka mycket tåg är att man hinner läsa en del. Har försökt ta mig igenom en specialrapport från tidningen The Economist om världsekonomin och finanskrisen. Det är en komplicerad materia, minst sagt. Inga enkla förklaring, tyvärr. Både ett politik och ett marknadsmisslyckande.

Nu har jag lite skrivuppgifter framför mig på tåget. Jag gillar att åka tåg.

Jan Björklund tog i början av partiledardebatten upp en oerhört viktigt sak. Han pekade på miljöpartiets budgetförslag i riksdagen och alla deras förslag för att begränsa bilåkande. De vill höja skatter, införa förbud och regler. Med deras politik är de varsel vi ser på Volvo bara början. Siste man släcker lampan.

För övrigt kan man notera att vänsterblocket inte var överens inom ett enda av alla de områden som diskuterades. Alliansen var inte överens inom ett område, samkönade äktenskap, där kd sticker ut.

Självklart har vi i partierna olika åsikter, men vi klarar att förhandla ihop oss och vara tydliga med det vi lovar väljarna. Sådant ledarskap är inte minst viktigt i dessa kristider.

Det jag reagerat mest på hittills i partiledardebatten är Mona Sahlins debattstil. Hon pratar ständigt i mun på de andra, "nu måste jag få komma in", "det där måste jag få bemöta" och så vidare. Det är ingen konstigt att man är lite ivrig och laddad och vill komma in, det har alla gjort sig skyldiga till. Men Sahlin håller på så hela tiden.

Tänk om Göran Persson hade gjort det, vilket liv det hade blivit - med all rätt. Men det är inte bättre när Sahlin gör det.

Annars är en bra debatt, märks att alla är rejält laddade!

...utom Ohly, för han var inge roly.

Mona Sahlin och Maria Wetterstrand har landat upp inför kvällens debatt i SVT tillsammans på Sahlins rum. Lars Ohly fick inte ens någon inbjudan.

Själv sitter jag på Rådhuset och väntar på att skrivaren ska bli klar. Skriver ut lite OH-bilder för morgonens presentation i riksdagen. Bra att ha som back up om inte tekniken funkar.

Ser verkligen fram mot debatten ikväll. Inte minst för att det är kul att se lite svensk debatt som ett avbrott till all den amerikanska jag har sett. Måste försöka hinna tvätta lite nu på kvällen också. Nu blev skrivaren klar.

"Vi har haft möten i ett och halvt år och det har slutat med att de har sagt nej till att vara med," säger miljöpartiets språkrör Peter Eriksson om vänsterpartiet.

"En väldigt tydlig lögn," kallar vänsterpartiets ledare Lars Ohly det uttlandet.

Det trovärdiga alternativet, sa Sahlin. Det trovärdiga alternativet, sa Bull.

"Detta är det trovärdiga alternativet," sa Mona Sahlin i onsdags när hon presenterade sitt nya historiska samarbet med miljöpartiet. På fredagen fick hon som bekant göra en halv pudel och öppna dörren för vänsterpartiet igen. Men så idag på DN Debatt så attackerar (s) och (mp) återigen vänsterpartiet:

"Vi avvisar vänsterns krav på att slopa utgiftstaket."

Okej, så dörren är stängd igen?

Kravet i sig är det verkligen inget fel på, det märkliga är bara att socialdemokraterna själva spräcker utgiftstaket i sin budget för 2009 och 2010.

Socialdemokraterna jobbar hårt på att försöka ta poäng på finanskrisen. De bjuder in sig själva till samtal, dock utan att ha presenterat en enda idé om vad de vill göra. Lokalt tycker Lars Stjernkvist också att Sahlin också borde få komma till Rosenbad och träffa Reinfeldt.

Jag måste ha missat något.

Jag tillhör oppositionen i Norrköping men har inte fått någon inbjudan till krissamtal. Norrköping påverkas självklart också av den globala krisen. Det påverkar vår budget och vår verksamhet. Men trots det har Lars Stjernkvist inte bjudit in till samtal. Eller har min inbjudan kommit bort?

Om vänsterkoalitionen vill bjuda in alliansen på samtal om det ekonomiska läget i kommunen så välkomnar jag självklart det, men det är inget krav jag ställer. Vill koalitionen ha Alliansens stöd i några av de ekonomiska besluten är jag självklart beredd att diskutera det. Men jag skulle aldrig stå utanför kommunalrådskorridoren och begära att få bli inbjuden till samtal - bara för att.

Uttrycket rödgrön röra känns uttjatat, men idag kan jag inte komma på något bättre sätt att beskriva vad som händer på vänsterkanten i svensk politik.

Först lovar Sahlin evig trohet till miljöpartiet, eller ja, trohet till 2020 i alla fall. Sen får hon svidande kritik från SSU, fackföreningar, medlemmar och såklart vänsterpartiet. Då ändrar hon sig, säger att hon gör en halv pudel, och skickar ett brev till vänsterpartiet där hon ber om ursäkt. Plötsligt är vänsterpartiet en tänkbar regeringspartner igen. I alla fall för Sahlin. Miljöpartiet säger fortfarande tvärt nej till vänsterpartister i en regering.

Genom sina manövrar har Sahlin dessutom minskat möjligheten att få vänsterpartiet att överge en del av sina mest galna ekonomiska idéer. Det enda positiva som kunde kommit fram av s och mp:s samarbete.

Mitt i en av världshistoriens värsta finansiella kriser så visar oppositionsledaren att hon fullständigt saknar känsla för stämningar inom sitt eget parti. Att hon inte klarar att ena oppositionen är en sak, att hon inte klarar att hålla ihop sitt eget parti - tyder det på att hon är redo att leda Sverige? Nej.

NT och Folkbladet rapporterar att en av de tre rottweilers som dödade en hund förra veckan i Ljusfallshammar ska avlivas. De andra två får tydliga restriktioner som att alltid gå i kortkoppel, ha munkorg osv.

Jag vet inte om det beslutet är fel eller rätt, jag har inte träffat hundarna. Men nog känns det konstigt att vi ska ha hundar i samhället som måste bära munkorg för att de inte kan vistas bland andra hundar och folk.

Mitt svar till John Haxholm finns nu infört i NT, jag klistrar in det nedan:

"Jag har stor respekt för John Haxholms kunskaper och kärlek till rottweilers. Jag är också mycket medveten om den positiva inverkan hundar kan ha på människors liv, hundmänniska som jag är sedan födseln. Men den typen av hundar som gör att människor nu i Ljusfallshammar är så rädda för att gå ut att de kontaktar polisen, måste bort från vårt samhälle.
 
Jag tycker att dessa hundar, kamphundar såväl som en del vakthundar, ska ses som vapen, för det är faktiskt vad de är. De är framavlade för strid och är farliga både i bra och dåliga ägares händer. Naturligtvis är de farligare i dåliga ägares händer än i bra ägares, men trots allt farliga.

Eftersom de ska likställas med vapen ska de också behandlas som vapen. Alltså regleras kraftigt. Så länge det inte finns något praktiskt användningsområde för dessa hundar ska de förbjudas.

Att exempelvis rottweilers används som vakthundar kan jag tänka mig, men inte sällskapshundar som får röra sig fritt i samhället.

 
John Haxholm föreslår själv att någon sorts förarlicens ska införas. Det är ju ett medgivande om att dessa hundar är så farliga att de inte kan hanteras om man inte är specialutbildad. Jag ser ingen anledning till någon förarlicens, eftersom jag i stället tycker hundraserna ska förbjudas.

Vi måste också inse fakta att många skaffar sig dessa hundar just för att de är farliga och de vill sprida skräck med hundarna. De kan säkert klara av en kurs och få en licens, men det betyder inte att de kommer hantera hunden bra i alla fall.

Men återigen, grundproblemet ligger inte hos ägaren, hunden är farlig oavsett ägare och eftersom det inte finns någon användning av dessa hundraser i samhället ska de förbjudas."

Jag och Lars Stjernkvist gästade idag lärarutbildningen på Linköpings universitet och pratade om vår syn på skolan och läraryrket. Vi fick inleda varsina 20 minuter och diskuterade sedan med studenterna. För mig var det extra kul eftersom jag själv läst på lärarutbildningen och började med just den här kursen, Leva i världen.

Jag berättade om den negativa trend vi ser vad gäller kunskapsutvecklingen i Sverige och vad vi ska göra åt det. Lasse pratade en del om hur viktigt läraryrket är och det är bara att instämma.

När jag ändå är inne på att instämma med Stjernkvist så kan jag fortsätta med satsningen på föreningarna i utanförskapsområden. Det är något folkpartiet har efterlyst länge, inte bara i Norrköping, och jag ser mycket positivt på det som presenterades igår. Har inte hunnit läsa några detaljer, men det ser väldigt bra ut.

Idrotten och föreningslivet behövs för att människor i utanförskap ska kunna lämna det. Grunden för att komma in i ett samhälle är naturligtvis ett jobb. Då behöver man kunna svenska om man är invandrare, det lär man sig bäst i samtal med andra. Utanförskapet gäller inte bara invandrare och den sociala kontakten och nätverket man skaffar sig i föreningslivet kan vara avgörande för att man ska komma in på arbetsmarknaden igen.

Nu ska jag till folkpartilokalen för lite retorikutbildning.

Jag har precis plockat ut mina pengar som jag hade placerat i Kaupting Bank, en av de isländska banker som håller på att gå omkull. Nu håller jag bara tummarna att de skickar över mina stålar snabbt som attan. Visserligen finns det insättningsgaranti men det känns ändå riskabelt eftersom pluttelandet Island ska rädda så många och stora banker.

Jag har tidigare inte hittat min inloggningskod till banken, men fann den nu på eftermiddagen. Phew.

Det jag får höra från alla de hundägare som försvarar sina jyckar är hur snälla och gulliga voffsingarna är. I NT idag kan man läsa om de tre rottweilers som dödade en hund i förra veckan flera gånger attackerat både människor och hundar:

"I maj blev en man biten i Ljusfallshammar och fick uppsöka läkare och i augusti bet en av hundarna en flicka som sträckte fram handen för att hälsa. Det finns även två nedlagda ärenden som berör samme man och hans hundar. I juni förra året attackerade två av hundarna katten Pelle i Ringdansen i Norrköping. Katten överlevde men fick allvarliga skador, och i december högg de efter en kvinna och bet tag i hennes jacka."

John Haxholm har idag skrivit i NT till mig och jag har skickat in en svar, så jag låter bli att kommentera det här på bloggen tills vidare.

Har inte hunnit sätta mig in speciellt mycket ännu i oppositionens budgetar på riksplanet. Noterar dock att en påbörjan av Ostlänken finns med vilket är mycket välkommet. Det ökar pressen på regeringen att ta med den när pengarna som lades fast i infrastrukturproppen fördelas.

Men vi ska komma ihåg vilka ihåliga löften sossarna lämnade efter sig 2006. Infrastrukturlöften som motsvarade en kostnad på ungefär 80-90 miljarder - som det inte fanns pengar till. Genom en välskött ekonomi kan vi återigen satsa på vägar och järnvägar här i landet, även sossarna.

Det finns två saker i budgeten som känns väldigt allvarligt.

För det första att (s) säger nej till att sänka skatten för låginkomsttagare. Ett vårdbiträde med 17 000 i månadslön får vid nyår 200-300 kronor mer i plånboken - det säger (s) nej till. S, v och mp har sagt nej till alla dessa skattesänkningar för låginkomsttagare, var är rättvisan i det?

Sen kan man också undra vems budget som gäller, socialdemokraternas, miljöpartiets eller vänsterpartiets? De lägger tre olika budgetar som dessutom är väldigt olika. Vänsterpartiet vill höja skatten för låginkomsttagare med över 1000 kronor i månaden, exempelvis.

Pär Nuder attackerade Alliansen två år innan förra valet och krävde en gemensam politik. När kräver han samma sak av sina egna?

Jag var ikväll inbjuden till Hantverkande borgerskapet i Norrköping för att prata om presidentvalet. I början av mötet höll vi en tyst minut för en medlem som gått bort. Under minuten vibrerade mobilen till. När jag kollade SMS:et sen visade det sig att Gais tagit ledningen över IFK. Kändes som ett ödets ironi. Att dessutom strömmen gick på Parken känns ju inte heller som något gott tecken.

Men mötet var mycket trevligt. Hantverkande borgerskapet är en snart 170 år gammal förening som inrättades innan skråväsendet togs bort. Så här skrivs det om burskap och hantverkande borgerskapet i Wikipedia:

"Den som vunnit burskap kan dock i vissa städer få tillgång förmåner, i form av intagning på en inrättning som förvaltas av stadens borgerskap, eller bidrag från borgerskapets kassor, stiftelser och fonder. Exempel på sådana i modern tid är Hantverkande borgerskapets kassa i Norrköping, vilken bildades 1839 och alltjämt existerar."

Att vinna burskap innebär: "Den som hade blivit borgare i en viss stad, och alltså hade vunnit burskap där, hade vissa lagstadgade rättigheter såsom rätt att bedriva näringsverksamhet, hantverk och handel, men även skyldigheter, som att betala skatt till staden, delta i brandvakthållning och upplåta husrum åt soldater."

Kommunfullmäktiges ordförandes kedja har tillverkats av borgerskapet och ringarna innehåller namnen på ordförandena. Det lärde jag mig under en mycket intressant kväll.

På NHL-matchen i lördags läste jag i matchprogrammet hur det gick till när Mario Lemiuex tillslut fick politikerna i Pittsburgh att lova en ny arena för 290 miljoner dollar. Idrottsparken kostar som bekant 290 miljoner kr.

Efter sega förhandlingar tröttnade han och låtsades att han skulle sälja klubben till en annan stad (det funkar ju så i NHL). På presskonferenser på olika ställen i landet berättade han hur han träffade lokala representanter som var villiga att köpa klubben och flytta den från Pittsburgh. Politikerna gav sig och lovade en ny arena.

Det har varit många turer kring Idrottsparken i Norrköping men hittills har vi i alla fall sluppit pressträffar i Motala och Nyköping med folk som vill flytta IFK dit.

Väldigt kul med NHL-hockey. Det gick snabbt och smälldes på bra.

Delar av publiken fick mig dock att fundera över människosläktet. De hade betalat 800 kr för en biljett men spenderade lika mycket tid utanför läktarna drickandes öl ute i hallarna och missade stora delar av matchen.

En person som tyvärr både hann dricka öl och kolla på matchen skrek nästan oavbrutet till spelarna - på svenska! Visserligen fanns en svensk på planen, men ändå...

Stefan Arrelid (mp) är ute och snurrar rejält i hans senaste blogginlägg:

"Att som Alliansen  göra politik och gå ut och lova att de satsar i sin budget på ett luftstaket är alltid lätt att göra i opposition och på det sättet få medial uppmärksamhet.

Vi har istället valt att träffa Vargarnas styrelse, för att diskutera deras behov av investeringar och vilka finansierings alternativ som behövs för att höja säkerheten för förarna och andra behov som kan behövas utifrån elitserieplatsen. Jag hoppas att det kommer ge konkreta resultat och inte bara löftespolitik, som Alliansen ägnar sig åt."

Vi i Alliansen meddelade för ett par veckor sedan att vi i vårat budgetförslag hade lagt in en halv miljon för ett så kallat luftstaket som ska skydda förarna.

Menar Stefan Arrelid att vi inte ska gå ut och säga att vad som står i vår budget? "Löftespolitik" kallar han det. Jaha, vad är det för fel med att ställa ut löften? Han vill istället göra något konkret. Ja men gör det då! Vi sitter som bekant i opposition och har svårt att bestämma att en halv miljon ska gå till Vargarna. Förhoppningvis kan vi vinna väljarnas förtroende i nästa val och under tiden påverka majoriteten att fatta bra beslut. Om det nu blir något konkret till Vargarna är jag nöjd. Men Stefan Arrelids inlägg känns väldigt märkligt.

Det vore trevligt om Stefan för en gångs skull kunde bemöta ett av mina inlägg. Han skriver och angriper mig titt som tätt men när jag svarar så besvarar han aldrig mina inlägg.

Det får mig att minnas att Lars Stjernkvist inte heller har svarat på frågan om han tycker att skolor som inte sköter sig ska kunna bötfällas eller inte. Han skrev ett inlägg som sa i mot sig själv och jag undrade vad han egentligen tyckte. Vi får se om det blir något svar. 

Jag ska imorgon bege mig till Stockholm för att bevista lite partiråd i Folkpartiet, men även en NHL-match. Jo, faktiskt, NHL i Stockholm. Inte träningsmatch, riktig NHL-match. Ett nytt koncept som testades i London förra året. Nu är det Stockholms tur. Ottawa mot Pittsburgh är det som bjuds.

Det betyder att jag inte kommer uppdatera fören tidigast söndag. Alla ni som mailat om kamphundar ska jag försöka svara då. Tills dess, trevlig helg!

Jag hann se det mesta av Jan Björklunds tal till folkpartiets partiråd idag. Som vanligt bra. Han håller alltid en hög klass, kul med en sån ledare. TT lyfter fram några bra grejor:

- Regeringen kunde ha hanterat FRA-frågan mycket bättre och lyssnat tidigare på kritikerna.


Han kritiserade också socialdemokraternas partiledare Mona Sahlin, som lovat att riva upp lagen och utreda FRA-lagen igen.

- Den svenska underrättelsetjänsten har skyddat oss mot kommunismen. Nu vill Mona Sahlin ge den svenska kommunistledaren vetorätt mot FRA-lagen. Jag undrar vad Tage Erlander hade sagt, det är sorgligt att se.

- De flesta svenskar har accepterat fartkameror för att minska trafikolyckor. De som kör för fort fotograferas. Men nu vill Vägverket fotografera alla bilister för att kunna räkna ut hur fort folk kör mellan fartkamerorna. Det är en orimlig tanke att staten ska kunna registrera vara alla medborgare befinner sig.

- Medborgarna ska kunna veta allt om myndigheterna, men myndigheterna ska inte kunna veta allt om medborgarna.

Han pratade också en del om höghastighetståg och sa saker som verkade positivt för Ostlänken. Minns inte de exakta formuleringarna så jag återkommer när talet läggs ut på nätet. Ni kan se det här då.

Få saker verkar engagera så mycket som frågan om kamphundarnas vara eller icke vara. Det har blivit så mycket inlägg i bloggen så jag har svårt att svara på alla och tänkte därför skriva lite mer allmänt så får ni kommentera.

Den första reflektionen jag gör är att väldigt många av dessa kamphundsägare (och vakthundsägare) har svårt att föra en debatt utan ständiga påhopp på mig som person. Det gör inget annat än stärker mig i uppfattningen om att många som skaffar den här typen av hundar är olämpliga att ha dom. Att inte kunna föra en debatt utan att ständigt förolämpa motparten antyder att man saknar respekt för andra människor. 

Jag har full förståelse om man blir väldigt arg. Det har jag inget problem med. Men man kan för trots det uppföra sig hyfsat och föra en saklig debatt.

Jag vill också påpeka att några har varit precis tvärtom. Zan här på bloggen argumenterar sakligt och jag hoppas han eller hon skickar mig ett mail så vi kan träffas vid tillfälle och diskutera vidare. Jag träffar gärna andra också och diskuterar frågan.

Min uppfattning har hittills inte ändrats. Den här typen av hundraser är vapen. De är farliga. Självklart blir de farligare i dåliga ägares händer - och döma av vissa kommenterar så finns det gott om dåliga ägare - men de är som ras även farliga i bra ägares händer.

Några skjuter in sin kritik på att rottweilrar inte är kamphundar. Nej, det stämmer. Men det intressanta här är inte definitionen eller exakt vilka hundraser som ska förbjudas. Utan själva frågan om vi ska tillåta att den här typen av hundar finns i samhället.

Vakthundar ska om de ska ha något existensberättigande vara just vakthundar. Inte sällskapshundar. Kamphundar ser jag överhuvudtaget inget användningsområde för och bör därför inte vara tillåtna alls. Kan någon visa mig ett lämpligt användningsområde är jag beredd att ändra mig.

Jag tror inte mycket på detta med hundkörkort som flera föreslår. För det första är det ju en bekräftelse av problemet. Det här är hundar som är så farliga att man måste gå en särskild kurs för att man ska kunna ha dom. För det andra har ännu ingen förklarat för mig hur det ska gå till, förutom att just nämna en kurs. Om man nu skriker till motparten i debatten att denne är okunnig och därför bör hålla tyst så tycker jag det vore på sin plats av de som anser sig kunniga att mer i detalj förklara hur det ska gå till med detta körkort.

Jag för mer än gärna en debatt om detta. Jag tänker dock inte lägga tid på att bemöta alla de otrevliga och oborstade typer som enbart spyr galla. För en hyfsad debatt, vara gärna arga om ni känner för det, men var sakliga. Det är ju ärligt talat det bästa sättet att påverka.

Alla - nästan - ropar på mer regleringar av finansmarknaden. Det låter tryggt och fint kristider. Men som jag skrivit tidigare bör man först verkligen utvärdera vad de tidigare regleringar åstadkommit. Det finns säkert både bra och dåliga saker. Johan Norberg pekar på några väldigt viktiga punkter som lett fram till den nuvarande krisen. Är verkligen fler regleringar lösningen på problem som regleringar skapat:

"Staten blåste alltså upp en fastighetsbubbla, pressade fram bolån till hushåll som inte hade råd med dem, ökade risktagandet eftersom skattebetalarna skulle ta eventuella förluster och införde regleringar som gjorde att värdena rasade vid minsta nedgång."

Hans Stigsson Michajlov tycker att vi kommunpolitiker ska sluta leka och ägna oss åt den mer akuta finanskrisen. Han raljerar över att vi igår på kommunfullmäktige debatterade en vision som sträcker sig mot 2030.

Det har han en poäng i såklart och vi ägnar oss faktiskt en hel del åt krisen. Jag återkommer strax om den saken. Men först ett par invändningar.

För det första så har vi en modell för att styra kommunen. Högst upp, längst fram, eller hur man nu vill se det, finns en vision. Utifrån den visionen ska man ta fram program som styr mer i detalj olika områden och sedan ute i nämnderna tas sedan uppdragsplaner fram för varje år. Såklart ännu mer detaljerade.

Det finns en del problem med den här modellen det tycker jag, men vi kan knappast kasta den överbord och inte göra det vi måste för att det är kris i finansbranschen.

För det andra så är det väl ändå inte orimligt att diskutera visioner även i dagar av akuta problem. Visionerna påverkar faktiskt vår vardag också. Men visst, vem som har lyckats skriva de mest högtravande orden kan kännas lite malplacerat att debattera - inte bara vid finanskriser.

Men så till detta med krisen. Vi sitter just nu i Alliansen i djupa budgetförhandlingar. Där är det hela tiden avvägningar och bedömningar av framtiden som diskuteras. Hur stora säkerhetsmarginaler ska vi ha? Vad kan vara rimligt att satsa på? Hur mycket ska man gasa och hur mycket ska man bromsa? Och så vidare.

Där tycker jag att det är viktigt med både hängslen och livrem. Det bästa vi kan göra för att få stabilitet i Norrköping är en välskött ekonomi. Tyvärr går kommunen i år med underskott och kassakistan som fylldes på vid försäljningen av NME töms snabbt. Den kommer vara slut snart - kanske precis när lågkonjunkturen träffar botten. Det är inget roligt läge.

Därför har vi länge förespråkat en annan politik och fortsätter med en dåres envishet att göra det.

Kollega Bergqvist kom in här på morgonen och sa:

- Det blir omtag på torsdag.

- Va?

- Ja, det blir omtag på torsdag. Det tas om.

Jag, fast i kommunfullmäktiges värld som fortsätter sitt möte på torsdag eftersom vi inte hann klart igår fattade nada. Skulle hela kommunfullmäktige tas om? Skulle hyresavtalet upp igen?

- Nej, amerikanska kongressen!

Ah!

(Ja, det är för tidigt.)

Ibland känns ju ens egen vardag rätt futtig. På kommunfullmäktige har vi debatterat hyresavtalet mellan IFK och kommunen. I amerikanska kongressen debatterar de en överenskommelse om hur motsvarande näsan 5000 miljarder kronor ska användas.

Nåja, avtalet och KF-ärendena är viktiga de också, men aningen mindre.

Folkpartiet höll en klar linje i hela ärendet. Överenskommelsen mellan kommunen och IFK var förra året att IFK ska betala 15 miljoner per år så länge de spelar i Allsvenskan. Nu lägger vänsterkoalitionen in flera stora och små hyresrabatter så IFK inte behöver betala 15 miljoner.

Vi vägrar gå med på att skattebetalarna ska ta några mer kostnader.

Men som sagt, ibland känns 15 miljoner rätt futtigt, trots att det i sig är en jädra massa pengar.

Ser att Kronofogden har ekonomiska problem. Om de inte betalar sina räkningar, vem driver in skulderna då?

Idag blir en lång dag. Först budgetförhandling fram till klockan 15, sedan kommunfullmäktige från 16.30 fram till säkerligen 22. Det blir mycket Idrottspark. En information om ombyggnaden, en interpellation från Jörgen och till sist själva hyresavtalet.

Det sistnämnda är en soppa utan like. Fullpepprat med stora och små fördelar i IFKs riktning. Folkpartiets linje är att det som bestämdes i kommunfullmäktige för snart ett år sedan, att IFK ska betala 15 miljoner per år, också är det som ska gälla framöver. Vi säger nej till alla delar, stora som små, där IFKs hyra lastas över på skattebetalarna.

Tänkte på det när jag gick till jobbet nyss. Första gången jag och Karin Augustsson fick projektet presenterat för oss skulle det kosta skattebetalarna noll kronor. Det var då det.

I förmiddags var det folkpartijacka och gympaskor på för kampanj i Hageby. I eftermiddag kostym och slips för uppvaktning i Linköping för Karin Granbom som gifte sig igår. Karin är riksdagsledamot för folkpartiet och ordförande i länsförbundet. Jag är vice ordförande så jag uppvaktade å länsförbundets vägar.

Hon har en himla trevlig släkt. Det var en mycket internationell grupp. Hennes make är från Frankrike men har en amerikansk far och tysk mor, eller om det var tvärtom. De hade också släkt från andra länder. Många roliga samtal blev det.

På hemvägen läste jag om Rwanda. De ha återhämtat sig efter det fruktansvärda folkmordet på 90-talet då 800 000 människor hackades ihjäl. FN och världen tittade på. Nu satsar Rwanda på att bli Afrikas Schweiz, säger de själva. Trots att valet enligt internationella observatörer var helt demokratiskt så menar en del att demokratin inte alls funkar som den ska. Alldeles för ofta är det fallet i afrikanska länder.

Karin och hennes make Alex ska till Sydafrika på smekmånad. Spännade land med stabila statsfinanser och rätt hög tillväxt. Men samtidigt klara ledarproblem och ett stort parti som totalt dominerar politiken. Sånt leder ofta till korruption vilket vi också ser i landet. Våldet är också ett stort problem som leder till att många välutbildade flyttar utomlands.

Det läste jag på vägen till Linköping, men tyckte väl kanske inte det var det optimala samtalsämnet med Karin.

Jag har läst Lars Stjernkvists inlägg om att bötesfälla skolor några gånger men lyckas ändå inte lista ut vad han egentligen tycker. Inlägget heter "Bötesfälla skolor?" med ett frågetecken. Och ett frågetecken är det enda som kvarstår när jag läst vad han skriver.

Han verkar tycka att straffa skolor är fel:

"Bestraffningar är liksom ett ledmotiv i regeringens skolpolitik. Jag tycker att det speglar en slags uppgivenhet. Som om hämnden är den enda trösten när barn misslyckas."

Men så följer han upp med att säga att "jag är inte mot straff i alla lägen".

Han skriver också att man måste "reagera snabbt" när en skola inte ger alla barn det stöd de behöver. Reagera hur? Tydligen ska det ske genom dialog. Men utesluter han straff? Han är inte mot straff i alla lägen, men i vilka lägen är han för?

Ska skolor som inte sköter sig kunna straffas, eller inte?