Jag har ställt två frågor till två socialdemokrater här på bloggen, Lars Stjernkvist och Thomas Idenås. Hittills inga svar. Men de kanske har missat frågorna, så jag upprepar:

Stjernkvist skriver om ordning och reda i ekonomin och lägger samtidigt fram en budget där ett underskott på en kvarts miljard kronor planeras in. Jag skulle gärna vilja förstå hur de hänger ihop.

Idenås vill ha mer dialog och tydligare regler i skolan, men inte något ordningsomdöme (som jag tror leder fram till just det). Därför undrade jag hur Idenås vill uppnå denna ökade dialog och tydligare regler.

Dagen har ägnats åt gruppledarträff där styrmodell, flygplatser och symfoniorkestern avhandlades. Sedan åt budgetarbete. Vi är klara nu. 99 procent har varit klart ganska länge, men alltid en del detaljer att finslipa. 

Nu ska jag ses vad som behöver göras innan det blir hemgång. Ikväll ska jag på bio. "Folkpartifilmen" Fyra år till står på programmet.

I lördags var det nostalgiskt värre. Jag var och tittade på en Starcraft-turnering. Senast jag gjorde det live var nog nästan tio år sedan.

Det var min kompis Jonathan Liberman som drog med mig. Han har hamnat i eSports-världen och jobbar nu med ett bolag som bland annat sänder eSport på Aftonbladet och i SVT.

Tävlingen gick av stapeln på Inferno Online i Stockholm. Ett gigantiskt gamingcenter med närmare 400 datorer. Det var kval till helgens Dreamhack, som börjar idag. SVT Play sänder live med start imorgon kväll klockan 17. Men det är ett dygn senare som den riktiga höjdpunkten utspelar sig. Finalen i Starcraft II-turneringen. För att kommentera har de flugit in Day[9]. Imponerande satsning, även om han inte råkar vara min favoritkommentator.

Ja, rubriken, Starcraft-gubbe, kanske kräver en förklaring. När jag hälsade på kidsen i helgen och Jonte berättade för dem att jag varit förbundskapten för det svenska laget i de första World Cyber Games för nästan tio år sedan, då tittade de på mig som om jag vore en dinosaurie. "Då var jag åtta år", sa någon snorvalp. Jag kände plötsligt ett starkt behov av en käpp att luta mig mot.

Lasse Stjernkvist skriver att "vi måste se till att kommunen har ordning och reda i sin ekonomi, att vi har marginaler när det händer saker i vår omvärld." Detta med anledning av hur det som hände i Korea påverkar världen och därmed även Norrköpings kommuns ekonomi. Vi kan lägga till Grekland, Irland, Spanien och Portugal på den listan. Plus mycket mer.

Jag instämmer till fullo med Lasse, vi måste ha ordning och reda och marginaler. Så långt är jag med.

Men sen begriper jag inte längre.

För när jag läser Lasses budget så har 2011 ett nollresultat. Marginalen är noll. 2012 har Lasse planerat in att kommunen ska gå med över 100 miljoner minus. 2013 med drygt 80 miljoner minus. Och 2014 med lite drygt 10 miljoner minus. 

Hur blir det ordning och reda och marginaler? Peka gärna ut marginalerna för mig. Jag förstår inte.

Det märktes på partirådet. Det märks på bloggarna. Det märks i Folkpartiet. Det märks i Alliansen. Vi är sugna på idéutveckling! Sjukt kul!

Mitt förslag om en hårdsatsning på ekonomifrågorna för Folkpartiet har i huvudsak fallit i god jord.

Niklas Frykman skriver: "Om Folkpartiet gör anspråk på att på sikt bli ett stort parti måste det skapa förtroende på det här området."

Han lägger till en del kloka saker som jag instämmer i är nödvändiga för Folkpartiet:

"Det finns några frågor som inte är stora röstvinnare men där de liberala kärnväljarna och tyckarna har starka åsikter. Integritetsfrågorna till exempel. Utan en kovändning och avbön här undrar jag om processen att återvinna de liberala opinionsbildarna ens kan börja."

"I grunden tror jag att mycket av det som blivit fel i Folkpartiet handlar om en förändrad syn på staten. Många ledande Folkpartister tycks ha blivit kära i staten och tycker att den är något gott i sig."

Johan Ingerö spinner vidare på Frykman:

"[D]et är främst på områden där den politiska sektorn kan och bör göra mer som partiet förmår prestera. Frihetsfrågorna, do nothing-frågorna, existerar inte längre för partiet."

Flera bloggar och ledarsidor deltar i diskussionen:

Rasmus Jonlund, Erik Svansbo, Adam Cwejman, Catrine Norrgård, Hans Åberg, Sydsvenskan, Expressen och Göteborgs-Posten.

Thomas Idenås svarar snabbt. Kul! Han skriver för övrigt mycket bra blogginlägg även om annat.

Han vill lösa ordningsproblemen genom ökad dialog mellan lärare och föräldrar och tydliga regler.

Ja, precis. Och min fråga till Thomas är: HUR DÅ?

Folkpartiet har ett förslag. Ordningsomdömet är menat att åstadkomma just dessa tydliga regler och ökade dialogen.

Om någon form av omdöme, eller betyg, ska levereras skriftligt i slutet av terminen så får det större uppmärksamhet i arbetet under terminen. Både i skolan, mellan lärare och elev, och i samtalen mellan lärare och föräldrar.

Vare sig betyg eller omdömen presenteras i slutet av terminen helt oförberett.

Thomas skriver:

"Om vi kan få dialogen mellan lärare och föräldrar under terminens gång att förbättras, varför ska vi då också ha ett papper i slutet på terminen som visar på det alla inblandade redan vet?"

För att det är ett naturligt och bra sätt att jobba. Om vi håller oss till en termin, för exemplets skull. I verkligheten jobbar vi med längre tidsramar.

* I början av terminen fastställer man mål och regler för terminen.

* Under terminens gång jobbar man med dessa och återkopplar löpande hur det går.

* I slutet av terminen lämnar man ett samlat betyg eller omdöme om hur det har gått.

Och så fortsätter det.

Så återigen, Thomas. Du vill ha ökad dialog och tydliga regler. Inte i den form jag föreslår, utan HUR DÅ?

Thomas Idenås och Teresa Carvalho skriver om Folkpartimotionen som kommer upp i KF på måndag, där vi bland annat föreslår införandet av ett ordningsomdöme.

De är så klart emot det, som Socialdemokraterna har varit inledningvis mot alla av Folkpartiets förslag inom skolområdet.

Argumenten känns märkliga. Så här skriver Idenås:

"Det är nog ingen som på allvar tror att ett ordningsbetyg kommer att få lugn och ro i klassrummen. Den elev som är stökig i skolan har förmodligen andra problem ovanpå det, om man vill ha ordning och lugn i skolan är det ett långsiktigt arbete med både barn och föräldrar, det är inget man löser med ett ordningsbetyg."

Jag undrar, är det någon som har påstått att ett ordningsbetyg kommer lösa alla problem? Argumentet "det löser inte alla problem" kan användas mot precis allting som finns inom skolan. Typ

"Flera kuratorer löser inte alla problem."

"Fler lärare löser inte alla problem."

"Matteböcker gör inte alla barn lär sig att räkna."

"Utvecklingssamtal löser inte alla problem."

Ingen har påstått att någon enda åtgärd löser alla problem. Det betyder inte att de enskilda åtgärderna, som de ovanstående, är dåliga. De är delar av en helhet. Ordningsproblem i skolan gör att eleverna får svårare att lära sig det de ska. Ett ordningsomdöme skulle förbättra den situationen, inte lösa problemen helt.

Idenås fortsätter:

Jag hävdar med bestämdhet att dialogen mellan föräldrar och lärare ska föras under terminens gång ... Skulle jag som förälder få ett papper i December som berättar att mitt barn har varit stökigt i skolan under hösten skulle jag bli förbannad, varför har ingen sagt något innan."

Men herregud, hur tror du det går till i skolan? Återkoppling till föräldrar sker under hela terminen. Såklart även med ordningsomdöme. Det är just detta som är hela poängen. Att ordningsfrågorna ska få större vikt vid exempelvis utvecklingssamtal. Det är en långsiktig process, precis som allting i skolan.

Sen tar Idenås upp en massa frågor kring ordningsomdömena. Svaren tycker jag man kan utläsa i motionen, men för er som inte sett den så kommer lite svar här också:

"Sen ska det bli intressant att höra definitionen på vad ordning innebär och vad som ska ingå och när man ska ge en elev dåligt betyg i detta."

Det handlar exempelvis om språkbruk, hur man behandlar sina kamrater, om man kommer i tid, om man har med sig rätt material till lektionerna, och så vidare.

"Om eleven har haft jobbigt de första 2 månaderna men sen varit lugn 2 månader ska han/hon då få ett sämre betyg fast eleven visat klar förbättring?"

Det är sådana bedömningar lärarna gör utifrån de kriterier som utbildningskontoret, skolorna och eleverna tar fram - som vi skriver i motionen.

Till sist, igen om argumentet om att "enbart detta löser inte alla problem", så blir det lite extra lustigt just nu. Motionen innehåller nämligen sex olika förslag. Ordningsomdöme är ett av dem. En pusseldel.

Och nej, de sex förslagen löser inte heller alla problem. Men en del del av dem.

På måndag har Idenås lite att bevisa. Vad är hans lösningar? Svensk skola har lång tid tappat i kunskapsnivå. Norrköpings skolor ligger under Sverige-nivån. Det är facit efter ett långvarigt socialdemokratiskt maktinnehav.

Det är fyra år till nästa val. Inga folkomröstningar eller EU-val emellan. Fyra år är en unik lång tid utan val i Sverige. Den chansen ska vi ta tillvara för en rejäl, djuplodande idéutveckling i Folkpartiet. Samma sak efterlyser PJ Anders Linder på SvD för hela Alliansen.

I fredags hade vi partiråd. Valanalysen presenterades och debatterades. Två saker verkade folk överens om: 1) Valanalysen var bra och rubriken på den, "Stolt men inte nöjd", sammanfattade väl valresultat (även om den var sossig). 2) Det är dags att bredda partiet. Skolfrågan ska vi inte släppa, men vi behöver bli bättre i andra frågor.

Arne Modig från Novus visade just det. Väljarna älskar vår skolpolitik, där är vi bäst i klassen. Men i övrigt finns det inga områden som är välkända och gillade av väljarna. Några, som integration, försvar, kärnkraft, är mer kända än andra områden, men det duger inte.

Åsikter går såklart isär om vad vi ska prioritera för ytterligare stor fråga. Men det fanns också en insikt, både i valanalysgruppen och bland de som kommenterade på partirådet, att vi måste satsa på de statsbärande frågorna. Arne Modig pekade också på det. Att väljarna gillar de som "kan sköta landet".

Där har vi flera frågor, men framför andra ekonomisk politik. Jag tror också man kan lägga till rättsväsende, försvarspolitik och utrikespolitik. De senare två är inte viktiga för väljarna när de väljer parti, men de signalerar just att man kan sköta landet.

Men det stora satsningen måste ske inom den ekonomiska politiken. Moderaterna dominerar. Det kommer ta lång tid för Folkpartiet att bygga upp en förtroende där. Desto större anledning att börja direkt.

Jag vill att partistyrelsen tillsätter en arbetsgrupp om, låt oss säga, cirka tio personer. Hälften ska vara personer hämtade utifrån, liberala ekonomer från akademi och näringsliv. Hälften personer av personerna inifrån partiet.

En arvoderad huvudsekreterare bör utses. Vore inte exempelvis Andreas Bergh ett spännande namn?

Uppdraget bör vara tydligt: En ny ekonomisk politik (som naturligtvis utgår från den politik vi för i regeringen idag) och en skattereform som ska göra Sverige till den mest dynamiska ekonomin i världen.

Vi får INTE utse en grupp som rapar upp 90 procent gamla förslag och föreslår någon liten detaljförändring här eller där. Nu har vi tid med djuplodande idéarbete. Ta chansen!

Socialdemokraternas nya laguppställning i nämnderna imponerar. När sossarna på riksplanet mest tjafsar med varandra på DN Debatt så verkar sossarna på lokalplanet mer inriktade på praktiskt handling. Intressant mix av unga och gamla, nya och erfarna. Deras ordförande Kikki Liljeblad verkar driva på en bra utveckling. Tyvärr ännu ingen förnyelse av politiken, men det kanske kommer.

Från Folkpartiets sida tycker jag vi också har lyckats med en bra mix.

Vi har tre presidieposter, alltså andre vice ordförande: Gymnasienämnden, vård- och omsorgsnämnden och Rådhus AB.

I gymnasienämnden kommer Fredrik Franzén sitta. Han är bara drygt trettio år, men nog den mest rutinerade skolpolitikern i kommunen faktiskt. Senaste mandatperioden i barn- och ungdom, innan dess i gymnasiet och nu återvänder han alltså dit, men på en upphöjd position.

Vård- och omsorg är kommunens näst största nämnd och där sätter vi Gunnar Asserhed. Han har varit landstingsråd i många år och senaste perioden ordförande i landstingsfullmäktige. Han kan de här frågorna på sina fem fingrar. Gunnar får uppbackning av bankmannen Anders Magnusson, som också sitter i Hyresbostäder. Socialnämnden tas om han av Sylva Hedell, ordförande för Liberala seniorer i Östergötland och socionom.

Rådhus AB tar jag själv hand om.

I övrigt har vi också en bra mix. Barn- och ungdom tas om hand av Alex Nejdemo, 23 år, som var vår näst mest kryssade kandidat. Alex är också verksamhetschef på studieförbundet Vuxenskolan. Han får hjälp av Anders Nordin, pensionerad gymnasielärare.

I stadsplanering blir det också nytt i form av civilingenjören Pia Gustafsson. I bygg- och miljö hittar vi vår yngsta ledamot, Daniel Collin, 20 år. I tekniska och kollektiv fortsätter Monika Magnusson. Linda Lundqvist, vår tvåa på listan, blir ordinarie ledamot i AV-nämnden och ersättare i kultur- och fritid. Där sitter konstnären och fd boxningstränaren Åke Bjurhamn kvar som ordinarie ledamot. I kommunstyrelsen sitter jag och får nu med mig en kompis i form av IT-killen Anders Berglund.

I bolagen kommer rutinerade Göran Weber sitta och får sällskap i andra bolagsstyrelser av Andreas Nilsson och Fredrik Österberg. Två framgångsrika killar i 30-års åldern.

Vi har en riktigt bra laguppställning, om jag får säga det själv. Och det får jag ju. Det kommer att behövas. Mycket nytt och bra på den rödgröna sidan.

Jag har hunnit titta lite noggrannare på de rödgrönas budget. Tyvärr saknar vi fortfarande investeringsdelen, och den verkar omöjlig att få tag i. Har de inte gjort någon ännu? Det måste de väl ändå? Det påverkar ju i högsta grad driftbudgeten.

Hur som helst. Det bästa i deras budget är att de satsar på att återigen öppna Ria - verksamheten för hemlösa och andra trasiga människor - på eftermiddagarna. Alliansen sa nej till neddragningen och vi lovade i valet att tillföra den miljon som krävs för att kunna ge människor tak över huvudet även på eftermiddagarna. Jag kan lova att den miljonen kommer finnas med i vår budget också.

Jag delar upp min kommentar kring de rödgrönas budget i två delar. I det här inlägget om innehållet i budgeten. I det andra om deras påstående om att de tvingas spara, för att regeringen minskar statsbidraget.

Det är ingen lätt uppgift att snickra ihop mandatperiodens budget, det ska jag villigt medge. De rödgröna gav sig själva dessutom extra svåra förutsättningar genom att tidigare planera in ett underskott på nästan 200 miljoner kronor nästa år.

I dessa besparingar, som de nu tvingas till för att nå nollresultat, prioriterar de framförallt barn- och ungdomsnämnden, tycker jag mig kunna utläsa. Det är bra. Men det blir trots allt en del besparingar, framförallt inom gymnasiet. Det är allvarligt med tanke på att vi inför en helt ny gymnasieskola nästa höst, och ska leva med två parallella system ett tag. Sånt kostar.

Men det riktigt allvarliga i budgeten är den lättsinniga inställningen till de finansiella målen. Grunden är en budget i balans och ett viktigt mål kan vi kalla "spara i ladorna"-målet:

"För att undvika att behöva tvärbromsa vid sämre tider bör kommunen åstadkomma överskott under goda tider som kan användas vid sämre tider."

Klokt - och beslutat i bred politisk enighet.

Nu ser vi starka tecken på att vi är på väg in i en högkonjuktur. BNP ökar kraftigt i år och nästa år, samtidigt som arbetslösheten har börjat sjunka och fortsätter göra det. Kommunerna släpar efter lite, men inte så mycket.

Trots detta mål, trots läget vi befinner oss i och trots den jobbiga situation som uppstår nu med det planerade underskottet, så finns nya stora underskott planerade även år 2012, 2013 och 2014. Sammantaget 225,5 miljoner kronor under de tre åren.

Att bryta mot de finansiella målen är som att bygga hus och hälla för mycket sand i cementen. Grundfundamenten blir porösa och ostadiga.

Att upprätta hålla de finansiella målen har vi i Alliansen gjort i varenda budget under förra mandatperioden. Det kommer vi göra nu också, och det är mycket oroande att se de rödgröna återigen bryta dessa.

För att Norrköpings kommuns ekonomi inte ska urgröpas krävs en positivare utveckling än vad vi kan se i prognoserna. Att fler kommer i arbete så skatteintäkterna ökar mer än vad vi tror just nu.

Det är med andra ord bara att börja hoppas.

Jag delar upp min kommentar kring de rödgrönas budget i två delar. I det här inlägget om deras påstående om att de tvingas spara, för att regeringen minskar statsbidraget. I det andra om själva innehållet i budgeten.

Så här skriver de:

"Vi ser dock med oro när regeringen sänker skatterna och minskar statsbidragen till kommuner och landsting. Det innebär 100 miljoner mindre till skolan, omsorgen och förskolan..."

Vad de hänvisar till är alltså att det tillfälliga statsbidraget på 10 miljarder för 2010 inte är kvar 2011 (en miljard till kommun och landsting motsvarar ca 10 miljoner för Norrköpings kommun). Observera att detta inte är någon nyhet, utan något vi vetat om hela tiden. Man kan ju till exempel ana det av namnet "tillfälligt statsbidrag".

Finanskrispaketet från regeringen till kommunerna innebar en förstärkning på totalt 17 miljarder 2010. Fem miljarder av dessa är permanenta, dessa pengar får vi alltså även 2011 och framåt. I regeringens budget för 2011 finns också ett tillfälligt stöd på 3 miljarder. Alltså ungefär 80 miljoner mer för Norrköping än vad vi planerade för tidigare.

Men det verkliga stödet är regeringens ekonomiska politik i helhet. Den har lett till att vi klarat finanskrisen bättre än de flesta länder och nu har en kraftigt ökade BNP och en sjunkande arbetslöshet. Sådant ger skattekulor in i kommunerna.

Det är bara att jämföra kommunens egen prognos från förra året, med årets prognos. För ett år sedan trodde kommunen att skatteintäkterna år 2011 skulle bli 5891 miljoner kronor. Nu, ett år senare har de förbättrats så mycket att intäkterna ser ut att bli 6031 miljoner. En förstärkning på nästan 140 miljoner kronor. I detta ingår statsbidragen.

Till sist: Vilka skattesänkningar pratar de om?

Den enda skattesänkning som genomförs 2011 är sänkt skatt för pensionärer. Ni som minns valrörelsen kommer ihåg att ett av de rödgrönas trumfkort (enligt dem själva) var att de sänkte skatten mer för pensionärerna än Alliansen.

Och jobbskatteavdraget, accepterade de. Så, vilka skattesänkningar pratar de om?

Den verkliga anledningen till de rödgrönas besparing är att de i budgeten som beslutades i år planerade för ett underskott på nästan 200 miljoner kronor 2011. Verksamheten har alltså inte börjat anpassa sig redan år till en smalare väg nästa år. Därför måste de spara hårdare nu.

Jag har varit hemma i Sverige än vecka nu och precis avverkat det första kommunstyrelsesammanträdet med nya besättningen. Jag har fått en folkpartikompis i form av Anders Berglund, eftersom FP gick fram i valet.

Apropå det, så presenterar Folkpartiet på riksplanet valanalysen idag. Jag har suttit med i valanalysgruppen. Möjligen kommer den konkurreras ut av lite andra dagsaktuella politiska händelser, men den är väl värd att läsa tycker jag.

Vi har haft väldigt kort tid på oss, tre-fyra veckor ungefär, men ändå fått ihop en bra produkt. Eftersom tiden varit så knapp har vi hunnit föra debatten inom partiet så mycket, utan får ta just den delen i efterhand med analysen som utgångspunkt.

Några viktiga punkter:

Vi är inte nöjda med valresultatet. Vi kan se att en del av väljarförlusten (från 7,5% till 7,1% berodde på stödröstning på KD och C. Vi tog netto väljare från Moderaterna, vilket är en bedrift med tanke på deras framgångar och att det historiskt är så att när M går upp går vi ner ungefär lika mycket, och tvärtom. Trots det alltså, inte nöjda.

Unik lång tid till nästa val, ta vara på det. Det är fyra år till nästa val. Det ger chans till ett ordentligt och djupt idéarbete. Framförallt måste vi bredda partiet och bli starkare i de statsbärande frågorna, som ekonomi, rättspolitik och försvar. I detta arbete ska vi bjuda in många externa krafter. Ett nytt partiprogram vill vi se och det långa tiden till det ska vara klart (2013) ger chans till en bra process runt om i FP-landet.

Tydlig förankring i ideologi. Integritetsfrågorna, bland annat, gjorde att vi tappade väljare netto till Miljöpartiet. Tappet blev inte speciellt stort, men det finns där i alla fall. FRA-debatten rev upp en del sår i partiet. Vi behöver en djupare förankring i ideologi i flera frågor, bland annat integritet.

Kommentera gärna här, mejla eller skriv i egna bloggar!

En jättelik våg har svept bort demokraterna från makten i representanthuset. Den största sedan 40-talet. Demokraterna höll greppet om senaten, och majoritetsledaren Harry Reid överlevde ett extremt hårt val i Nevada, men majoriten krympte avsevärt. Republikanerna tog dessutom över ett stort antal guvernörsposter runt om i landet.

Denna våg surfade svenskättlingen Randy Hultgren in på i kongressen. Farfars far utvandrade från Jönköping och själv har han bott i Säffle. Så Säffle har nu sin man i amerikanska kongressen.

Jag har bloggat hela natten på www.amerikanskpolitik.se och återkommer senare idag (efter lite sömn) med fler funderingar och uppdateringar.

På våning 103, 412 meter upp i Willis Tower (fd Sears) har de byggt små glasburar på utansidan av byggnaden. De är helt genomskinliga och glaset såg ut att vara, i alla fall när man skulle kliva ut, väldigt tunt.

Utan att riktigt tänka mig för klev jag ut.

Tittade ner. Det svindlade till. Jag såg rakt ner i marken. Rakt ner. 412 meter. Willis Tower är västra hemisfärens högsta byggnaden. Femma i världen. Paniken började bubbla upp i kroppen. Knäna blev svaga och jag fick tyst säga: "Lugn, lugn, lugn. Det är helt säkert. Inget kan hända."

Jag klev in och tog fånigt nog tag i väggen på insidan. Vad skulle det hjälpa? Jag blev lugnare i alla fall.

Efter någon minut att hämta andan och samla mig klev jag ut igen och tog ett kort rakt neråt. Hade jag klivit ut där ville jag ha bildbevis på min dårskap.

Lite senare såg jag att man kunde gå ut på ett annat ställe, där de såklart tog kort (som man kunde köpa dyrt senare, vilket jag gärna gjorde).

Abraham Lincoln rankas ofta som den bästa amerikanska presidenten genom tiderna. Det var ingen slump att Barack Obama lanserade sin kampanj utanför samma byggnad där Lincoln höll sitt berömda House Divided-tal.

Jag befinner mig nu i the land of Lincoln. Chicago närmare bestämt. Lite semester och turistande kombinerat med att följa valet som pågår här. Det är mellanårsval - valet mellan två presidentval - och många spännande race som pågår. Bland annat ska någon väljas till senaten på samma plats som Barack Obama hade 2005-2009.

Ni kan följa min valbevakning på min andra blogg: www.amerikanskpolitik.se

Här ska jag vara till på lördag då jag åker till Minneapolis, Minnesota. Där blir det också valbevakning kombinerat med att besöka gamla svenskbygder. Bland annat de platser som finns med i Vilhelm Mobergs fantastiska utvandrar-serie. 

Om jag inte minns helt fel röstade Karl-Oskar på Abraham Lincoln.