De senaste dagarna har jag varit mer i Stockholm än i Norrköping.

Först var det SKL onsdag och torsdag. Jag hängde kvar till fredagen för att klara av ett möte på torsdag kväll.

På fredag åkte jag ner en sväng till Norrköping för att vara med på jobbkommissionens andra möte.

Sedan bar det av igen upp till Stockholm, där jag nu sitter på möte - inomhus samtidigt som den sista sommardagen utspelar sig utanför - med Folkpartiets arbetsgrupp för miljöpolitik.

Både SKL och miljöarbetsgruppen är roliga och viktiga uppdrag - men nu längtar jag hem!

Lars Stjernkvist har många positiva egenskaper, inget tu tal om saken. Men att han var synsk, det visste jag faktiskt inte.

Budgeten som fastställs varje år bygger på prognoser. Dessa görs för kommunens räkning av Sveriges Kommuner- och Landsting, SKL. Man tittar på BNP-tillväxt, arbetade timmar, arbetslöshet och så vidare. Utifrån det gör man en bedömning av hur stora skatteintäkterna ska bli

Denna prognos ligger som sagt till grund för hur vi fördelar pengarna i budgeten.

Utifrån dessa siffror beslutade majoriteten om ett underskott i budgeten 2012 på 129 miljoner kronor.

Men - och det är här den synska förmågan kommer in - Lasse Stjernkvist visste bättre än så. Till Folkbladet säger han:

"Enligt kommunstyrelsens ordförande Lars Stjernkvist var man dock på det klara med att de siffrorna skulle komma att förbättras."

Prognosen sa alltså inte att de skulle förbättras. Men på något sätt visste Stjernkvist det. Och han hade rätt. Siffrorna blev ännu bättre under vårenb.

Trist bara att han tydligen missade den ekonomiska krisen i början av augusti som nu gör att vi är tillbaka på ruta ett med kraftig underskott för 2012...

Carl Bildt är naturligtvis en av Sveriges mest kompetenta utrikesministrar genom tiderna. Men det betyder inte att hans åsikter alltid är de rätta.

Jag har många gånger ifrågasatt och frågat mig hur Folkpartiet kan ställa upp på den utrikespolitik Sverige - eller rättare sagt Carl Bildt - för. Vi framstår som en västvärldens skarpaste kritiker av Israel, exempelvis.

Daniel Schatz, doktorand och visting fellow vid Stanford skriver om detta i Aftonbladet i dag:

"Sverige har ett unikt internationellt inflytande till följd av Bildts kompetens och breda kontaktnät. Men medan utrikesministern uppvisade ett starkt engagemang för mänskliga rättigheter när han stod på Norrmalmstorg och demonstrerade för de baltiska folkens frihet, har demokratiperspektivet inte varit lika framträdande under chefskapet för UD."

Tåget rullade iväg. I tid!

Jag plockade fram mobiltelefonen för att knappa fram tågbiljetten. Den ska kompletteras med legitimation. Då slog det mig! Legitimationen ligger - tillsammans med kontokort - i innerfickan på en kavaj. Som hänger på en hängare i min lägenhet.

Såg ut genom fönstret där Norrköping började försvinna. Ingen legitimation, inget kontokort och inga kontakter, på väg till Stockholm.

Som tur är betalar SKL (dit jag ska på möte) mat och hotell. Och jag lyckades låna några hundra av Roland PM uppe i Stockolm.

Jag är på torr mark således. Om nu inte några oförväntade underskott slår till. Man vet ju aldrig med den här konjunkturen.

24NT intervjuade mig i går om nätrasism. Den ökar och en del ropar på förbud, regleringar och inskränkningar av internet. Det är helt fel väg att gå.

Inslaget kan ni se här (innehållandes en fin Newcastle-vimpel!).

Jag skriver idag i NT om Lars Stjernkvists påstående att det är krisen som skapat underskottet nästa år och att det vi måste fokusera på är jobben:

"Det krävs flera åtgärder för att få ner arbetslösheten. Jag sträckte i våras ut handen till Socialdemokraterna och sa att vi måste samarbeta över blockgränsen. Det resulterade i Jobbkommissionen, vars första uppgift är att ge vuxenutbildningen långsiktiga förutsättningar. Sedan följer flera åtgärder.

Kollegorna påpekade i morse att Lasse Stjernkvist skrivit en märklig debattartikel i NT. Jag läste den och måste instämma i omdömet: den är mycket märklig.

Lasse säger att den ekonomiska krisen i omvärlden riskerar att radera ut reformutrymmet i kommunen nästa år. Alltså pengar som kan användas till satsningar av diverse slag.

Det märkliga är att det inte finns något reformutrymme. Vare sig nu eller tidigare.

I den budget som är beslutad för 2012 finns ett underskott på 129 miljoner kronor planerat. De bugdeten togs i december 2010, långt innan krisen slog till i augusti. Ändå använder Stjernkvist den nuvarande krisen för att påstå att kommunen behöver gå med underskott nästa år.

Det är ju kreativt att använda den ekonomiska krisen till att hitta på argument, men jag tycker det vore bättre om han använde denna kreativa ådra till att fundera på jobbproblemet i Norrköping. Vår arbetslöshet är högre än övriga Sveriges och har så varit under många år. Ska kommunen börja gå med underskott kommer det slå mot jobbtillväxten.

Läser i NT om att antalet skadade fotgängare ökar. Man skyller på zebralagen. Men enligt artikeln har bara elva av fyrtiofem skador skett vid övergångsställen.

Jag tror att det stora problemet i huvudsak är att många fotgängare har väldigt dålig respekt för trafikreglerna. Jag kör bil så gott som dagligen i Norrköpings innerstad. Väldigt ofta är det någon fotgängare som knallar över gatan på ett sätt så jag måste sakta ner eller stanna. Alltså inte vid övergångsställen, där är det självklart att man ska gå, utan på bilvägarna. Där bilar har företräde.

Ofta går folk utan att ens se sig för om någon bil kommer. Tutar jag blir det ofta en arg min eller gest, trots att jag har företräde som bilförare. Ibland ser jag hur de kollar, ser mig komma i bilen, men går i alla fall.

Självklart ska man som fotgängare kunna gå över gator även där det inte finns övergångsställen. Men då får man se sig för och lämna företräda till bilar och cyklar.

Martin Gelin lade upp en träffande bild på Google+. Den är tagen för bara ett år sedan:

Längst till vänster Ben Ali, Khaddafi i solbrillorna och längst till höger Mubarak.

Ben Ali var premiärminister i Tunisien och den första av diktatorerna som fick ge upp. Khadaffi håller på att förlora makten just nu i Libyen. Mubarak är inte bara avsatt utan och ställd inför rätta i Egypten.

Efterspelet är osäkert, det kan bli islamister som tar över länderna, men demokratiska krafter är också i stark rörelse. Till slut segrar alltid demokratin, det är min övertygelse.

Det är ett märkligt resonemang som lett fram till att Miljöpartiet portas från årets Augustifest. Johan Bergerfalk, ansvarig, säger enligt NT:

"Det skulle bli ett helt annat forum om alla partier ska ställa ut, man ska själv kunna välja om man vill ha politisk information, det kan man inte på en marknad."

Då skulle jag vilja att Johan förbjuder de som säljer fula och värdelösa plånböcker. Jag avskyr dessa plånböcker. Jag vill slippa dem. Eller vänta... jag kan ju slippa dom. Jag går förbi deras stånd utan att stanna där och titta och köpa. 

Att man är politiskt och religiöst obunden betyder inte att partier eller kyrkor inte ska få ha ett stånd på Augustifesten. Det betyder att själva festen inte ska ta ställning eller erbjuda något parti några extra förmåner. Det, i sin tur, betyder inte att alla partier måste vara med. Bara att det är öppet för alla de som vill, och att villkoren är lika.

Folkpartiet har inte prioriterat att vara med på Augustifesten. Men självklart ska Miljöpartiet få vara det om de vill.

Centerpartisternas svar på Niklas Frykmans och min artikel om föräldraförsäkringen är i klassen goddag yxskaft.

Vi räknar upp sex idéer hur försäkringen kan förändras och förbättras. Detta besvara man med att vi "vill bevara status quo" och "sitta med armarna i kors". De kommenterar inte förslagen med ett enda kommatecken. Den enda idé de har ett femton år gammal förslag från Gudrun Schyman. Som de dessutom kallar liberalt.

De kallar också vårt påstående om idétorka hos centerpartisterna för en rökridå. Den som nämnden han klämnden.

I dag har dessutom Centerns partistyrelse kommit ut som förbudsivrare. De vill förbjuda föräldrarna från att överlåta dagar till den andra partnern. Som tur är partiledarfavoritien Annie Lööf (fd Johansson) motståndare till kvotering. Jag hoppas på henne!

Tre böcker till från sommarens läsning. De första tre hittar ni här: Sommarläsning I.

Key to Rebecca - Ken Follett

En av Folletts många spionromaner. Denna utspelar sig i Egypten. En tysk spion tar sig in i Kairo och börjar jobba på att leverera brittiska militärhemligheter till Erwin Rommel, som försöker erövra huvudstaden. I staden finns en brittisk major som försöker stoppa honom.

Inte någon outstanding bok, men spännande och bra skriven, som alltid med Follett.

Body of Lies - David Ignatius

Likt Bloodmoney utspelar sig denna bok i underättelsetjänsternas och arabernas värld. Nu är huvudsakliga spelplatsen Jordanien, där en amerikansk CIA-officer blir inblandad i ett komplicerat spel av lögner och försök att förleda varandra.

Ignatius har stor respekt för arabisk och muslimsk kultur. Ingen hyllning, bara en förståelse som är ovanlig. Efter jag läst boken kollade jag filmen som är baserad på boken. Den har missat precis allt av det. En amerikansk Hollywood-action när de är som sämst.

Courage and Consequence - Karl Rove

President Bushs mångåriga rådgivare Karl Roves självbiografi. Rove skriver enkelt och underhållande och det är väldigt intressant att följa med på exempelvis vad som hände på Air Force One vid 11 september-attackerna.

Få personer har det väl spunnits så mycket myter kring som Karl Rove. En del av dem är uppenbart fåniga, men några stämmer säkert. I grunden verkar han vara en person som förstår hur amerikanska väljare tänker, och det gjorde honom framgångsrik.

Ibland snurrar han in i försvar eller kritik av motståndaren som blir motsägelsefullt. Hur som helst en klart läsvärd bok, även om man inte delar hans politiska uppfattningar. Läste man bara sånt skulle livet bli tråkigt.

I helgen var min kollega i Linköping, Muharrem Demirok (C), ute i SvD tillsammans med Fredrick Federley och några till och förespråkade kvoterad föräldraförsäkring. Eller "individualiserad" som han kallar det. Lite märkligt, eftersom FF redan är individuell. 240 dagar till ena partnern, 240 till andra.

Dessa dagar, med undantag för 60 vardera, kan överlåtas till den andra partnern. Det är det som Murre, Federley & Co vill förbjuda. 240 dagar var. Punkt slut.

Men artikel har sina poänger. Problembilden om hur uttaget av FF drabbar kvinnor i deras arbetsliv och så vidare delar jag. Men inte lösningen att kvotera.

Niklas Frykman har skrivit en bra motion till Folkpartiets landsmöte, som jag skrivit under. Han skrev också en bra debattartikel som svar till Murre & Co, som jag också skrivit under. Den innehåller flera alternativa sätt att uppnå jämnare uttag och mindre negativa effekter, utan tvång och förbud.

I dag är den publicerad i SvD:

"Det är utmärkt att liberala och borgerliga politiker diskuterar viktiga jämställdhetsfrågor. Den analys som centerpartisterna gör av de negativa effekterna som ett ojämställt uttag av föräldraförsäkringen har på kvinnors ställning på arbetsmarknaden och barnens kontakt med båda föräldrar är också något vi som liberaler helhjärtat kan ställa upp på.

Problembeskrivningen är helt korrekt. Ändå landar de i galen tunna, nämligen den tunna Gudrun Schyman ställde fram som ledare för Vänsterpartiet under nittiotalet – att kvotera föräldraledigheten."

Nu är det full fart på jobbet igen. Istället för böcker kommer jag läsa kommunala handlingar. Jag gillar själv att läsa vad folk avverkat för böcker under semestern, så jag tänkte dela av mig av mina. Statsministern har ju dessutom föregått med gott exempel och meddelade att han läst fyra Läckberg-deckare.

Det blev ganska många i sommar, så jag delar upp det, tre åt gången. Här är de första tre.

Bloodmoney - David Ignatius

Ignatius är en intressant författare. Mångårig kolumnist på Washington Post med mycket stora kunskaper om arabvärlden och underrättelsetjänster. Sägs att CIA att läser honom med stort intresse, för de kan faktiskt lära sig ett och annat.

Dessa kunskaper kombinerar han i Bloodmoney. En katt-och-råtta-lek utspelar sig mellan ett hemligt underrättelseorgan och en dold motståndare någonstans i Pakistan.

Spännande och läsvärd, men når aldrig de riktigt höga höjderna.

Better Then Sex - Hunter S Thompson 

Thompson beskriver sin kärleksrelation till politik och framförallt presidentkampanjen 1992. Jag har svårt för hans sätt att skriva, så gillade den inte så värst mycket. Men den sägs vara en klassiker.

Inside Political Campaigns - James Bowers, Stephen Daniels

Elva personer skriver om olika delar av politiska kampanjer. Bra och intressant, men endast för de nördiga.

BoTrygg förbjuder kamphundar i sina lägenheter. Fler, bland andra Hyresbostäder, borde följa efter.

Jag har varit i kontakt med hyresgäster hos Hyresbostäder som har stora problem med så kallade kamphundar (farliga hundraser är en mer korrekt benämning).

NT:s politiska chefredaktör, Hans S Michajlov, kommer ut som folkpartist, ser jag. Han är kluven. Vill se ett förbud, men ändå inte. Välkommen i gänget, även jag just i den här frågan inte är så kluven.

Gunnar Asserhed och jag skrev häromdagen om vårdskandalerna i Norrköping. Och föreslår tre ganska breda åtgärder för att förbättra situationen. Den finns på nätet (eftersom NT numera lägger ut debattartiklar, strålande!).

Jag blir oerhört glad när jag läser nyheterna om mer charterflyg från Norrköpings flygplats. Fjärde starkast i landet nu. Inte illa!

Fler och fler människor kollar nu Norrköpings flygplats som sitt första alternativ när de ska ut och resa. Både reguljärt och charter. Jag kan bara titta på mig själv. Väldigt ofta går det att hitta en smidig resrut från Norrköping. Senast var jag i Indien, då vi flög via Helsingfors.

Det är skönt både när man åker iväg, men framförallt när man kommer hem. Att sitta sig i en taxi och vara hemma fem minuter senare, istället för att sätta sig på ett tåg vid Arlanda, byta i Stockholm och vara hemma tre timmar senare är stor skillnad.

Börsen dalar. Köpläge alltså. Jag försöker att spara riktigt långsiktigt när det kommer till aktier. Tjugo-trettio års sikt. Därför är kortare nedgångar inget att oroa sig för rent privatekonomiskt. Men trots det är det surt att kolla in Avanza och se alla minustecken.

Hur som helst. Jag la in en liten köporder på H&M i går kväll. Den aktien har gått upp nästan femtio procent sedan jag köpte den. Har tänkt att jag ska köpa några fler vid tillfälle. Nu la jag in en order som går igenom om aktien sjunker lite till.

Annars är det såklart allvarligt med den ekonomiska oron. Lars Stjernkvist påstår på sin blogg att Norrköpings kommun står väl rustat och pratar om ett reformutrymme. Om det ändå vore så väl. Såklart finns det ljuspunkter i kommunens ekonomi, men reformutrymmet är ett stort minus. Den budget som är lagd för nästa år är underbudgeterad med flera miljoner.

För att det ska finnas ett reformutrymme så måste det antingen sparas hårt (vilket sker i flera verksamheter nu) eller så måste ekonomi gå bättre än prognoserna (som budgeten bygger på).

Hittills har prognoserna sett bättre och bättre ut. Men den ekonomiska oron i omvärlden kan snabbt radera ut det.

Under hela förra högkonjunkturen tjatade jag, för döva öron, om att vi skulle spara i ladorna. Istället byggdes det som aldrig förr. Nya Parken är bara ett exempek i mängden.

Nu måste vi få balans i ekonomin och framförallt bekämpa den höga arbetslösheten.

Vilken otroligt vacker stad jag bor i. Och nu finns det äntligen en uteservering vid Strömmen också. Ser ni vart det är?

Läser på Lasse Stjernkvists blogg att man inte får ha kortbyxor i Rådhuset. Det blir till att smyga sig ut.

Jag har begått badpremiär i dag. Är en hyfsat stor badkruka, men det var inte så värst kallt i vattnet faktiskt. Simmade kapp med mammas hund om en tennisboll. Hunden vann. Men, rutinerad som jag är, så har jag en ursäkt. Knät är inte återställt ännu.

Jan Björklund tycker vi ska förlänga Libyen-insatsen. Utmärkt!

Jag var med i Sjöström i P1 häromdagen och pratade republikanska presidentkandidater med Karin Henriksson på SvD och Viktor Bernhardtz från Dagens Arena.

Vill ni lyssna i efterhand så hittar ni länk här. Cirka 13 minuter in.

När Jan Björklund (FP) kallade uppgörelsen om en militär insats i Libyen för en halvmesyr, eftersom JAS inte fick angripa markmål och därmed försvara civila som attackerades. Urban Ahlin (S) anklagade honom för att försöka ta inrikespolitiska poäng.

Det var befängt då och blir än mer befängt nu när vi kan läsa detta:

"Försvarsmakten berättar nu att de svenska piloterna vid flera tillfällen plötsligt upptäckt att Khaddafis styrkor attackerar civila mål, men inte kunnat ingripa."

Enligt tidningen Fokus var det internt maktspel inom Socialdemokraterna som gjorde att de landade i den märkliga inställningen att JAS skulle delta, men inte få angripa markmål.

Det är inte värdigt frågor som rör liv och död att låta sådant styra.  Det är djupt ovärdigt och civila där nu på grund av det.