Jag har inte bestämt mig om jag skall "fira" earth hour under lördagen genom att släcka ner hela lägenheten, om jag på pin kiv istället ska tända varenda lampa eller om jag ska strunta i alltsammans. Lite får jag väl anpassa mig till vad min hustru tycker och tänker.

En sak är jag däremot säker på. Det handlar inte om att vara klimatsmart, snarare om att vara klimatidiot. Något vi hittat på i den rika världen, som egentligen inte påverkar elförbrukningen i någon större utsträckning men där vi kanske inbillar oss att vi gjort miljön en tjänst.

Själv går mina tankar snarare till mörkläggning under krig, bombade städer, eller slumområden i den fattiga världen. Att släcka ner under timme klarar väl de flesta, men i konsekvensens namn bör den "miljömedvetne" i så fall inte utnyttja någon ström alls - inte ens från en ficklampa för att gå på toaletten.

Och vi kan ju fundera på hur det skulle kännas om strömmen var borta, säg ett dygn. Att det inte gick att laga mat, att bostäderna blev iskalla och att det var otrevligt mörkt att gå ut på stan.

Tänk på det när strömmen släpps på igen efter earth hour, att vi egentligen ska vara glada för våra moderna upplysta liv. Hela tanken med att vi måste spara energi är för övrigt att försöka lösa miljöproblemen i fel ände. Att förbättra produktionen är viktigare än att försöka strypa konsumtionen.

Sist och slutligen, nu ska vi spara ström men handlar inte klimatproblemen mer om att vi förbrukar för mycket olja i form av bland annat bensin och diesel i våra bilar? De få som har elbilar bör stänga av laddningen under earth hour, medan den vanlige bensinsbilsägaren inte påverkas. Hur dumt är inte det!

Debattens vågor må gå höga i Sverige om bonussystem och direktörers löner, det är ändå ett storm i ett vattenglas jämfört med vad som händer i USA. På andra sidan Atlanten är människor rasande efter turerna kring försäkringsjätten AIG. Först betalade amerikanska staten ut astronomiska 170 miljarder US dollar i lån för att förhindra AIG att gå omkull. Sedan visade det sig att 165 miljoner av dessa pengar gick rakt ner i bonusar för AIG:s chefer.

Reaktionen har blivit våldsam och direktörerna har kritiserats i ordalag som vi ännu inte sett maken till i Sverige. Senatorn Charles Grasley uppmanade till och med cheferna att först be om ursäkt och sedan antingen avgå eller på japanskt manér begå självmord.

Obama-administrationen har förstås rätt i att det är för farligt att låta storföretag som AIG gå i konkurs, det skulle kunna få ännu allvarligare följder än när Lehman Brothers gick omkull. Samtidigt kan president Obama inte gärna fortsätta lägga skattepengar på företag som dels fortsätter göra dåliga affärer (99 miljarder dollars förlust förra året, vilket för övrigt är världsrekord), dels har chefer som inbillar sig att de kan fortsätta sko sig som om inget hänt.

Hotet om en sorts retroaktiv bonusskatt på 90 procent har lett till viss tillnyktring och nu lämnar de flesta chefer tillbaka sin bonus. Men det är en omvändels under galgen. Den stora frågan är om Obama kan tänka sig ett klassiskt förstatligande, nästan efter socialistisk modell. För några månader sedan hade vem som helst blivit utskrattad för en sådan spekulation. I dag är allt möjligt.

Wanja Lundby-Wedin drar nog inte några "snuskisar" till kaffet och vad jag vet röker hon inte heller pipa. Men hon sitter, tillsammans med en del andra LO-toppar, i AMF:s styrelse. Där är alla, från låg till hög, lika goda kamrater! Skönt att det går att komma överens över klassgränserna, ungefär som på 70-talet: http://www.youtube.com/watch?v=p8bML18tYaA

Jag saknade AMF:s förre vd Christer Elmehagen under Melodifestivalen. Han hade passat som ett pittoreskt inslag i "Tingeling". Men kanske är vi hemmablinda. Rövarkapitalism och maffiametoder hör hemma i Ryssland, aldrig i lilla trygga Sverige. Eller?

Elmehagen har fått över 100 miljoner kronor i pension sedan han lämnade AMF förra året. Tillsammans med den nu sparkade vice vd:n Ingvar Skeberg passade han dessutom på att flytta sitt pensionssparande från det egna bolaget lagom till nedskrivningen på värdet av spararnas pensionskapital. Om man så vill en sorts insideraffär, som säkert bidragit till att Finansinspektionen nu ska undersöka AMF:s affärer.

Allt AMF:s styrelseordförande Göran Tunhammar förmår säga är att dylika avtal inte skrivs längre, nej de har passande nog inte skrivits under sedan han själv fick sitt jobb...

En del tror kanske att de feta lönernas tid kommer tillbaka, att det nu bara gäller att ligga lågt i väntan på bättre tider. Det tror inte jag. Jag tror istället på en kapitalistisk självsanering. Gordon Gekko hade sin tid, de feta lönekurverten i Sverige också.

Varför flyttar ett företag verksamhet från ett så kallat låglöneland till ett land med högre produktionskostnader mitt under den värsta lågkonjunkturen sedan 30-talet?

Svaret är otroligt nog att det lönar sig - både ekonomiskt och politiskt.

Jag tänker alltså på Renault som flyttar produktion från Slovenien till Frankrike. Den franska protektionismen har slagit till igen! Renault motiverar sitt beslut med att de måste göra som de gör om de ska få lån från staten. Denna stat är just nu under press att rädda "franska" jobb och dessutom är staten en av de största minoritetsägarna i Renault.

Man behöver inga stora matematiska kunskaper för att kunna addera det med det andra. Renaults agerande är logiskt, men i längden naturligtvis förödande.

Om franska jobb räddas men slovenska förloras handlar det i bästa fall om ett nollsummespel för EU. Men eftersom produktionskostnaderna är högre i Frankrike påverkas på sikt också bilpriserna. Renaultbilarna blir relativt sett dyrare och får därmed färre köpare.

Ovanstående konstaterande är om man så vill nationalekonomi på dess mest grundläggande nivå. Men vad bryr sig franska fackföreningar om det? Renaults fabriksflytt är ett exempel på avglobalisering i lågkonjunkturens spår. Det kommer vi alla i längden att förlora på.

Först bad ledningen för Sveriges television om ursäkt för "Tingeling" under Melodifestivalen och skickade till och med blommor till ryska ambassaden. Sedan, när ursäkten kritiserades för undfallenhet ovärdig Public Service-tv, ja då backar SVT och hävdar att det inte alls handlade om en ursäkt! "Vi står bakom inslaget till fullo" heter det nu.

SVT har alltså gjorte en parodi på den politiskt korrekta konsten att försöka vara alla till lags samtidigt. Huruvida det egentligen är så lustigt duger dock att diskutera. Den som trampat i klaveret en gång gör som bekant bäst i att stå stilla!

Bör EU över huvud taget umgås med "Europas siste diktator", Vitrysslands president Alexander Lukasjenko? Många skulle säga nej, men jag säger lika tveklöst ja. I dag beslutade EU att förlänga sitt tidigare ställningstagande för mildrade sanktioner gentemot Vitryssland. Ett klokt beslut, som gärna får leda till utökat ekonomiskt utbyte med landet.

Jag anser inte att vi bör närma oss Vitryssland eftersom den demokratiska utvecklingen är särskilt glädjande. Det har blivit lite bättre de senaste månaderna, men bara lite. Utan därför att verkliga reformer på lång sikt kräver ett genuint självständigt Vitryssland. Som en rysk lydstat riskerar däremot varje reform att misslyckas så länge mannen med makt i Moskva heter Vladimir Putin.

Det vitryska parlamentet ska rösta om att erkänna Abchazien och Sydossetien som självständiga stater. I praktiken är det Lukasjenko som bestämmer och bara det faktum att Vitryssland ännu inte erkänt de båda georgiska utbrytarstaterna tyder faktiskt på en mycket modig president. Lukasjenko utmanade Putin där det gjorde som mest ont i Kreml. Han satte dessutom ett exempel för hela den gamla Sovjetunionen. Inga andra länder har erkänt utbrytarstaterna.

Det fanns en tid när också jag trodde på sanktioner mot Vitryssland. Men isoleringspolitiken har inte gjort någon större nytta, utan bara gjort Vitryssland mer ekonomiskt beroende av Ryssland.  Vill vi utöva något inflytande på utvecklingen i Vitryssland får vi nog prata med regimen varken vi vill eller ej. Alltså säger jag ja till bat'ka, eller farsan som Lukasjenko brukar kallas av vitryssarna.

Med sedvanlig känsla för det dramatiska konstaterar Expressen att Gustav Vasa blev inburad på Stockholms tunnelbana häromdagen. I själva verket var det skådespelaren Kent Malte Malmström, som omhändertogs av ett par väktare eftersom han påstods ha varit berusad och uppträtt stökigt.

Den nyheten är emellertid nog så intressant. För när polisen kom fann patrullen att han var både nykter och lugn! Kent Malte Malmström fick skjuts hem och slapp fyllecellens förnedring.

Okej, ord står mot ord, men jag litar faktiskt på polisen. Dessa poliser är allt för få och därför börjar väktare ta över en del uppgifter i vårt samhälle som egentligen är polisiära. Men vaktbolagen får ursäkta, deras utbildning kan inte mäta sig med polisens. Ju färre poliser och fler väktare, desto större risk för misstag eller rena övergrepp.

När jag i min gröna ungdom träffa Anders Borg på Fria moderata studentförbundet gjorde han sig mest känd som en libertarian, om man så vil radikal nyliberal, och ville lägga ner så mycket som möjligt av den "onda staten". I dag är samme Borg finansminister och börjar nästan låta som en röstfiskande sosse.

I Ekots lördagsintervju lägger han skulden för de havererade förhandlingarna mellan Svenskt Näringsliv och LO helt på arbetsgivarsidan. Själv kan jag inte avgöra vem som har störst skuld, men det krävs som bekant två för att dansa tango. Och när Borg sedan antyder att Svenskt Näringsliv är ett "särintresse för väldigt rika personer", ja då är han faktiskt ute och cyklar. Svenskt Näringsliv företräder nog en mängd olika företagare, inte bara bonusdirektörer!

Uppenbarligen har Borg en god känsla för vad som är inne för tillfället. På 80- och 90-talen var han libertarian, en inneåsikt bland många ungmoderater. I dag känns det mer rätt att skälla på näringslivet! Alla som läser min blogg vet hur kritisk jag varit mot exempelvis SEB-chefernas lönehöjningar. Men man behöver ju inte bli populist för det.

Jämfört med för ett år sedan har Volvo tappat nästan en tredjedel av sin försäljning, Saab mer än hälften. Volvo lär åtminstone få stödpengar från EU, Saab tvingas istället varsla och ligger förmodligen i dödsryckningar.

Dåliga ägare och "dåliga" köpare håller på att knäcka Saab, för allt för få ville köpa Saabs bilar ens under högkonjunkturen. Men frågan om överlevnad handlar inte så mycket om dagens försäljning, utan om vilka produkter man kan erbjuda i den nära framtiden.

Tyvärr tycker jag det ser illa ut, både för Saab och Volvo. Saab har presenterat en relativt avancerad hybridlösning, tänkt att sitta i en bil kallad 9-1 eller 9-2. Men bilen finns knappast ens som prototyp, kommer inte att börja tillverkas förrän tidigast om tre år och då är dagens avancerade teknik snarare standardlösningar. I dagsläget kan Saab bara skryta med en fyrhjulsdriven 9-3 och en ny lyxigare 9-5:a. Tala om fel bilar i fel tid...

Men inte heller Volvo har mycket att komma med. Deras snåla dieselbilar ger i bästa fall bara respit i väntan på de hybrider som bara måste komma.

Till råga på allt presenterade Volvo en mycket intressant hybridversion av C 30 häromåret, med elmotor i varje hjul. Den hade behövts nu och hade sålt som smör i solsken. Bättre sent än aldrig, men när den så småningom kommer lär den inte längre framstå som särskilt revolutionerande.

Jag hoppas förstås att både Volvo och Saab klarar sig (även om jag är pessimistisk i åtminstone det senare fallet). Men jag vägrar vara dumpatrotisk nog att hylla svenska produkter bara för att de är svenska, om det finns utländska produkter som är modernare och bättre.

I dag vill jag passa på att gratulera alla Sveriges socialister. Sverige måste ju vara ett underbart att vara vänstervriden i när vi har ett näringsliv som, åtminstone ibland, företräds av såna pundare som cheferna på SEB.

Först avskaffade bonusar, sedan ökad lön med hundratusentals kronor! Trodde de verkligen att nån skulle gå på den lätte?

Antingen har SEB-ledningen inte insett hur allvarligt läget är, eller så är det precis vad cheferna gjort. Man vill alltså passa på att sko sig lite extra medan det fortfarande finns tid.

I vilket fall som helst riskerar SEB-ledningen genom sitt agerande den statliga bankstödsgarantin (vilken förutsätter frysta löner), något som i förlängningen kan påverka hela bankens framtid. Cheferna har smort kråset på de anställdas och kundernas räkning, utan en tanke på det egna företagets framtid.

Med sådana företrädare inom näringslivet är det inte konstigt om småfolket både tänker och röstar vänster. En SEB-chef kan göra större skada för marknadsekonomin än hundra bolsjeviker!

Att det är dyrt med spårvagnar visste vi sedan tidigare och egentligen har bara en ny faktor tillkommit den sista tiden: Sämre växekurs. Kronan har djupdykt offantligt jämfört med euron och det får inte bara Norrköpings kommun lida för, också många företag drabbas av den svagare kronan. Det är inte långsökt att säga att Norrköpings skattebetalare nu får betala priset för att vi har krona istället för euro.

Egentligen borde spårvagnsköpet köpas upp. Men det är inte säkert att växelkursen blir så mycket bättre under överskådlig framtid och dessutom har Mattias Ottosson (S) en poäng när han säger att det kan bli ännu dyrare med en uppskjuten affär.

Som den inbitne fordonsnostalgiker jag är vill jag egentligen inte alls byta ut de gamla spårvagnarna! Men jag är också realist nog att inse nödvändigheten av nyköp förr eller senare. Alternativet kan vara att avveckla spårvägstrafiken - och det vill jag absolut inte.

Även om bilden långsamt är på väg att förändras, är vår uppfattning om kinesisk högteknologi fortfarande fördomsfull. Mao-kostymer och cyklar tänker vi om landet som redan skickar taikonauter (som de heter på kinesiska) ut i rymden. Av den anledningen har vi ingen anledning att frukta ett kinesiskt uppköp av Volvo.

Problemet är däremot att denna köpare direkt eller indirekt blir den kinesiska staten. Med andra ord en diktatur, som vi just denna dag uppmärksammar för förtrycket i Tibet.

Och en diktatur som inte kommer att tveka att utöva utpressning mot Sverige i den stund Volvo blir kinesiskt. Att lägga ned tillverkningen på Hisingen är ett lätt politiskt beslut för regimen i Peking... Blir Volvo kinesiskt kan vi lugnt räkna med att många svenska makthavare (oavsett politisk färg) kommer att tänka sig för både en och två gånger innan de kritiserar förtycket i Mittens rike.

Därför är nästan vilka andra ägare som helst bättre än kineserna.

Tyvärr är jag inte på plats den här gången men jämfört med de stora demonstrationerna vid EU-toppmötet i Göteborg för åtta år sedan (som jag bevakade på plats), verkar det ha varit en relativt blygsam skara som höll låda i Malmö under eftermiddagen. Stoppa matchen-demonstranterna hade först hoppats på 20.000 deltagare, de förhoppningarna skruvades så småningom ner till hälften. Och på plats i Malmö deltog till sist bara 3-4000.

Så var det med den folkliga förankringen...

Däremot var den relativa andelen militanta demonstranter desto större. Tydligen spårade demonstrationen ur nästan omedelbart, även om polisen hittills lyckats förhindra de värsta våldsamheterna. Vi får väl se hur det går under resten av dagen. En sak är åtminstone klar: Antisemiterna har misslyckats.

Hälsoråden blir fler och fler, liksom de tvärsäkra experterna. Nu senast är Världscancerfonden ute och kräver allt från förbud av reklam för "skräpmat" till fler cykelbanor och mindre färdigportioner. Väl att lägga märke till handlar det inte bara om önskemål i största allmänhet, utan krav på hårdhänt statlig ingripande världen över.

Kraven spretar, saknar ibland politisk verklighetsförankring och är dessutom obehagligt totalitära. Vem avgör vad som är "skräpmat"?

Jag tror forskarna vill väl, men i politikens värld är de ofta oförbätterliga amatörer. Samtidigt som dessa amatörer leker med olika statliga ingripanden, läser jag i Svenska Dagbladet om sopbergen i Ghana. Västvärlden dumpar bokstavligen sitt elektroniska skrot i Västafrika och mitt ibland de hälsomässigt livsfarliga soptipparna försöker människor hanka sig fram för dagen.

Världscancerfondens företrädare får ursäkta, men jag tycker faktiskt det är viktigare att få bort sopbergen i Ghana än att fastställa färdigportionernas storlek.

Nej, jag såg inte kampsportgalan i Norrköping. Men jag tror inte jag missat något. Jag inbillar mig nämligen att det finns roligare saker att göra en fredagskväll än att se två personer bokstavligen slå varandra på käften. För min räkning hade för övrigt förbudet mot proffsboxning gärna fått vara kvar.

Jag noterar förvisso att Ingemar Johansson hedrades med en tyst minut. Många minns honom som världsmästare och visst förtjänar han hyllningarna. Men boxningshyckleriet ligger inte långt borta. Hur många har uppmärksammat att Johansson de sista åren led av alzheimer och demens, som mycket väl kan ha orsakats av hjärnskador han ådrog sig på grund av boxningen?