När amerikanska journalister grips i Etiopien utvisas de i tysthet. Svenska journalister utsätts däremot för skådeprocesser. USA kan hota med högst kännbara påtryckningar och Sverige inte - det är skillnaden.

Fast också Sverige kan tillämpa ett maktspråk som regimen i Addis Abeba begriper. Hota med att dra in biståndet! Sådant inger respekt.

Det blev inte de etablerade medierna som avsöjade bluffen - utan en skribent på Flashback. Denne avslöjade hur det varit möjligt att klippa in en gammal bild (från kungens förlovningsintervju) i Mille Markovic ökända porrklubbsbild. Bluff och båg från första början alltså.

Det är förstås inte konstigt att snubbar som Markovic försöker sig på utpressning, men varför gick halva Mediesverige på bluffen? Det talades om konstitutionell kris, om hur förtroendet för kungahuset sjönk och Carl XVI Gustafs eventuella abdikation diskuterades. Till sist tvingades kungen försvara sig i television för något han inte gjort, för något som bara var billigt bedrägeri!

Jag kan inte tolka händelserna på annat sätt än att det finns gott om republikaner på ledande platser i Mediesverige som tar varje chans att slå mot kungahuset, med metoder de knappast skulle tillämpa om det handlade om någon annan än kungen. Den här gången gick det ganska långt, förtroendet för kungahuset sjönk faktiskt något (från en hög nivå) i opinionsundersökningarna. Men nu kommer rekylen.

Först och främst kommer förmodligen monarkin att åter stärkas i folkdjupet. Värre är det för många republikaner, vars trovärdighet skadats allvarligt. Nu är de förstås tysta - men kom ihåg kungabildsskandalen nästa gång monarkin är i "blåsväder" eller någon försöker göra sig lustig på kungens bekostnad!

Värre är dock att förtroendet för medier i stort kan ha skadats. Det är sin sak om en del kvällstidningar kampanjar hårt för att sälja lösnummer, men av seriösa medier kan man kräva mer. Det är mycket illa att lösa och illvilliga rykten tagits som intäkt för oegentligheter det inte funnits någon grund för.

Saab har gått i konkurs, ett besked som dröjt mycket länge trots att företaget i praktiken varit bankrutt under lång tid. Problemen började egentligen redan när Spyker tog över. Finns det inga köpare finns det heller ingen framtid. Det insåg General Motors - som på en och samma gång hade både räddat och förstört företaget.

Nu är det lätt att skylla på hur nervöst GM slår vakt om sina tekniklicenser men det är begripligt att man resonerar som man gör i Detroit. Jag tror nämligen att det var tekniklicenserna (och möjligen varumärket) man var på jakt efter i Kina. Trollhättan var det ingen som brydde sig om, knappt de existerande produkterna heller. Bilvärlden brukar vara hård, marknadens överetablering har varit ett faktum länge och finanskrisen har förvärrat allting.

Saab har inte tillverkat några bilar på ett halvår! Under den tiden har Victor Muller presenterat den ena märkliga lösningen efter den andra. Samtidigt har skulderna växt, personalen inte fått ut sina löner och företagsnamnet dragits i smutsen. Med de förutsättningarna som rådde när Spyker tog över är jag inte helt förvånad över att det gick som det gick, men hela historien är lika sorglig för det.

Den näst störste någonsin har gått bort. Jag antar att det kommer att låta ungefär så i Nordkorea den närmaste tiden, efter att "den käre ledaren" Kim Jong Il avlidit. För han kan ju inte vara den störste någonsin, det var ju hans far Kim Il Sung ...

Det är lätt att göra sig lustig över Nordkorea. Men det är så lagom roligt att leva i världens sista stalinistiska stat, med totalitärt förtryck på alla nivåer och ständig hungersnöd. Därför tycker jag att omvärlden är väl ängslig för vad som ska hända nu. Kan det bli så mycket sämre? Jo, det kan förstås bli krig - men ärligt talat tror jag risken är relativt liten. Låt oss se möjligheterna istället. Till och med den stundande maktkampen inom ledargarnityret kan föra något gott med sig.

Huruvida "kronprinsen" Kim Jong-un tar över i slutändan återstår att se. Det gäller att hålla tungan rätt i mun i kommunistiska diktaturer. En äldre broder till Kim Jong-un förlorade sin arvsrätt till tronen efter att ha tagit sig in illegalt i Japan - för att gå på Disneyland!

Ja, det finns verkligen många anledningar för gamla folkmordsförsvarare som Jan Myrdal att gråta.

Av alla revolutionshjältarna från 1989 var förmodligen Vaclav Havel den störste. Fast han skulle förmodligen inte tycka om epitetet. Allt för kommunistiskt språkbruk - och dessutom inte något som riktigt passar på den ödmjuke, ja rent av lågmälde Havel.

Kanske är det bättre att istället göra som Sveriges Radio och kort och gott kalla honom en god människa? Han skulle kanske ha en del invändningar mot det också. Och när han fick frågan om att bli president efter sammetsrevolutionen skrattade han först. Man fick nästan släpa honom till presidentposten och väl där agerade han ibland låt oss säga okonventionellt. Till exempel gjorde gjorde han Frank Zappa till officiell rådgivare!

Havel var den lysande dissidenten som blev en framgångsrik president, men som egentligen förblev författare och dramatiker livet ut. Havel bearbetade till och med presidentskapet i ett av hans sista verk, utgiven efter att han lämnade sin post.

Till skillnad från många andra "revolutionshjältar" tror jag inte att det kommer att resas många statyer efter Havel. Men hans humanism kommer att leva vidare.

Ibland kan våren börja redan på vintern. För exakt ett år sedan brände sig Mohamed Bouazizi till döds i Sidi Bouzid, en tunisisk landsortsdag. En händelse som knappt ens blev notiser i exempelvis svenska tidningar och som gick de flesta helt förbi (inklusive mig) skulle bli inledningen på en av världens största omvälvningar de senaste decennierna - och som vi ännu inte sett slutet på.

Bouazizi brände sig till döds i desperation efter att han, som ett exempel på sedvanlig polisiär hänsynslöshet, hade förlorat sitt arbetstillstånd. Förtrycket var inte uttryck för någon unik händelse i Tunisien, men nu hade människor fått nog. Diktaturen skulle bort! I Tunisiens spår följde Egypten, Libyen och Jemen med flera länder. Ibland har det gått bra, i andra fall har revolutionen ännu inte lyckats segra och i många fall är det också oklart hur revolutionen kommer att sluta. Men en sak kan vi vara säkra på - enskilda människor har betydelse. Också i diktaturer.

Bilderna av kungen på porrklubb kan vara rent ljug. Åtminstone tror experter att den bild som Expressen publicerat i dag är manipulerad. Tack och lov verkar det vara en ganska tafflig produkt. Det hade varit värre om mer professionella manipulerare varit i farten.

Av detta lär vi oss två saker. För det första att den gamla sanningen om att en bild aldrig ljuger inte stämmer längre. Det har aldrig varit lättare att fabricera bildlögner. Bilder som inte backas upp med annan bevisning får helt enkelt betraktas som otillförlitliga.

För det andra tror jag att många frågar sig om det inte var mer än så här. All medial upprördhet, allt tal om författningskris och allt republikanskt krypskytte - kommer det att koka ner till förfalskade bilder? Är det kanske i själva verket så att Sveriges konung talat sanning, men utsatts för en kraftig förtalskampanj?

Oavsett utgång kommer dramat förmodligen att leda till förändrat förtroende för kungahuset. Det kan bli större.

Dom meddelas inte förrän nästa vecka, men eftersom alla åtalade i det så kallade Deli-målet släppts kan man på goda grunder misstänka friande domar i samtliga fall.

Det är en seger för rättsväsendet - och ett svidande nederlag. Segern består i att beviskraven uppenbarligen är höga. Nederlaget är emellertid lika uppenbart, för skottlossningen inträffade verkligen, människor blev skadade på riktigt.

Brott begicks och om ingen döms har de kriminella gängen vunnit en stor seger på rättssamhällets bekostnad.

Jag har inte haft möjlighet att följa nyheterna kring blodbadet i belgiska Liege, men en sak är jag ganska säker på: Det handlar inte om något egentligt terroristdåd. Jag vet inte vem förövaren är, men sättet som dådet utfördes på tyder ren slumpmässighet. Mannen började skjuta och kasta granater mitt på ett torg med (i skrivande stund) fyra till fem döda och långt över hundra skadade. Så agerar knappast jihadister, ej heller militanta extremnationalister - då hade det funnits ett politiskt utvalt mål. Taimour Abdulwahab försökte visserligen också spränga människor till döds på ett till synes planlöst sätt, men han var samtidigt en självmordsbombare - vilket uppenbarligen inte är fallet i Liege.

Under alla omständigheter är det emellertid en fruktansvärd händelse och man kan inte utesluta att någon galning på ett eller annat sätt inspirerats av Anders Behring Breivik, möjligen också Abdulwahab. I kväll sörjer hela Belgien.

Inte bara har det delats ut fredspris i Oslo, också Rysslands premiärminister Vladimir Putin har belönats - av Kina. Efter att Liu Xiaobo förra året fick Nobels fredspris instiftade Kina i protest ett eget pris och den förste mottagaren blir alltså Putin.

Premiärministern får priset eftersom han lyckats skapa fred i Tjetjenien ... Det som är svart humor här är dock allvar i Peking. Fred kan skapas på olika sätt och urskiljningslöst våld är förstås ett sätt att tvinga människor till lydnad och därmed, på sätt och vis, uppnå fred. I grund och botten tillämpar Kina samma hållning i Tibet som Ryssland gjort i Tjetjenien.

Fast först och främst handlar det förstås om att belöna en allierad och förolämpa väst. Örfilen borde kännas i många huvudstäder. För samtidigt som Liu Xiaobo fortfarande sitter fängslad och inte kunnat hämta sitt pris har världen annat att tänka på. Med en svag president i Vita huset och ett EU i finansiell gungning sätter alla sitt hopp till kinesisk hjälp.

Den verkliga fråga vi borde ställa är om vi verkligen vill ha den hjälpen, vill vi verkligen leva i en kinesisk värld?

Slutet för Saab - det var rubriken på min blogg för exakt en månad sedan. Och redan då konstaterade jag att det inte var första gången jag dödförklarade företaget, men att den gången det nog faktiskt var slut på "riktigt".

Om det är slut nu kan det ju inte ha varit slut för en månad sedan, alltså hade jag fel. Fast jag hävdar att det har varit lika slut hela tiden, det handlar bara om nya spikar i kistan. Det ena hänger dessutom samman med det andra. Nu vill rekonstruktören avbryta processen eftersom GM vägrade gå med på Victor Mullers försäljningslösning för just en månad sedan.

Däremot har den sista spiken förmodligen inte slagits in än, det blir väl inte förrän muséet går på aktion. En sorgens dag eftersom en av Sveriges finaste och industrihistoriskt mest intressanta bilsamlingar riskerar att splittras. Det hade inte behövt inträffa, och de anställda hade inte behövt gå utan lön, om GM fått lägga ner Saab under ordnade former istället för att låta dödgrävaren Muller ta över.

Extrasoldater har kallats in och flera hundra demonstranter har gripits i Moskva. Sett till att vi talar om en tiomiljonersstad är det ganska små missnöjesyttringar. Regimen gör mycket mer skada för sig själv genom gripandena än vad demonstrationerna hade orsakat.

Att Putin ändå väljer att slå till beror på att han är nervös, rädd för att tappa kontrollen och att demonstrationerna ska växa okontrollerat. Det är en huvudsak omotiverad rädsla och säger en del om hur nojiga man är i Kreml.

Samtidigt var det så här det gick till när Vitryssland förvandlades till en fullblodsdiktatur. Många hävdar att Putin är försvagad. Det är sant, men behöver inte innebära någon lycklig fortsättning.

Så länge Norrköping och Linköping är två kommuner så kommer det också att finnas två flygplatser. Eller möjligen en ganska olönsam - i Linköping.

Missförstå mig inte, jag är en flygvän och tycker personligen det är roligt med två flygplatser (tre, om man räknar in Malmen). Men förutsättningarna för två kommersiella flygplatser är dålig - och det är i Norrköping expansionsmöjligheterna finns. Men Linköping kommer nog aldrig att ge upp det så kallade Saabfältet. Det har inte bara med prestige att göra, utan framför allt just Saab. Även om det i praktiken innebär kommunala subventioner tolkas det från kommunalt håll som samhällsekonomiskt lönsamt.

Samtidigt skulle en nedläggning av Kungsängen inte automatiskt innebära något lyft för Linköping, eftersom expansionsmöjligheterna är sämre där. Linköping skulle alltså gynnas av det går bra för Norrköping, men Norrköping måste ta hänsyn till att Linköping av särskilda skäl slår vakt om sin flygplats.

En början kan åtminstone vara ett gemensamt driftsbolag, som den regionala flygplatsutredningen föreslår. Tätare turer behövs också - och ett tätare politiskt samarbete.

Finns de största republikanerna i hovet? Efter att ha hört Studio Ett i Sveriges Radio kan man ju undra.

Enligt Aftonbladet uppger kungens gamle polare Anders Lettström att kungen kände till "gangstermöten". Lettström och diverse skumma filurer i undre världen är åter sanningsvittnen - men det säljer ju lösnummer om inte annat.

Det vore lätt att avfärda alltsammans eftersom ord står mot ord, förtroendet för Lettström står inte på topp och dessutom tror jag inte allmänheten bryr sig längre. Men i Studio Ett svajar hovets informationschef Bertil Ternet så mycket fram och tillbaka att man inte vet ut eller in.

På en punkt har dock Ternet rätt, alla misstankar mot kungen bygger på insinuationer. Mot det går det ju egentligen inte att försvara sig.

I går såg det ett tag ut som om Putins parti Enade Ryssland inte skulle få majoritet i duman. I så fall en sensation eftersom Putin själv kunde bestämma hur mycket valfusk han behövde för att vinna. Och varför då förlora? Av sådan osäkerhet kan det bara komma dåligheter ...

Men jag trodde nog att det skulle ordna sig för Enade Ryssland till sist och precis så blev det. Partiet backar, men behåller majoriteten och det är det väsentliga. Dessutom domineras den invalda oppositionen av kommunister och extremnationalister.

Putin tvingades acceptera ett valnederlag, men han minimerar skadorna och blandar bort korten så att såväl den inhemska som utländska kritiken mot valfusk försvagas.

Fast där har jag ju fel, för Putin spelar inte kort utan självklart schack. Valet kan därmed ses som ett bondeoffer och inte mer.

Enligt en vallokalsundersökning - som man visserligen inte bör lita på - kommer Putins parti Enade Ryssland att få under 50 procent i parlamentsvalet. Det gör mig orolig!

För varför skulle Putin, som i princip kan fuska sig till vilka valsegrar som helst, nöja sig med ett sådant valnederlag, varför skulle han riskera en trygg majoritet i duman?

En förklaring skulle kunna vara att han ämnar distansera sig från sitt i eget parti och det impopulära parlamentet. Han skulle kunna gå till presidentval i vår på att stärka presidentmakten ytterligare. Han kommer förstås att vinna presidentvalet i vilket fall som helst, men att spela på motsättningar kan vara ett sätt för honom att stärka sin egen ställning. Det kan vara början på en mer öppen diktatur.

Fast mest tror jag att vallokalsundersökningen inte avspeglar det verkliga valresultatet. När jag vaknar i morgon hoppas jag att Enade Ryssland vunnit stort - eftersom alternativet paradoxalt nog kan vara värre.

Enligt uppgifter i Sveriges television ska Sverige ha stoppat EU från att införa hårdare sanktioner mot Syrien. "The Ericsson factor" enligt diplomater SVT talat med, syftande på företagets affärer med diktaturen.

Stämmer uppgifterna är det utomordentligt allvarligt. Sveriges har inte spelat någon mer framträdande roll under den arabiska våren, men deltog åtminstone aktivt i befrielsen av Libyen. I Syrien utnyttjas enligt uppgift Ericssons teknik för att spåra oppositionella. Det är skäl nog för Sverige att inte vika ner sig, utan istället vara drivande när det gäller sanktioner mot diktaturen. Allting annat är skamligt!

***

Det är intressant hur mycket infallsvinklarna kan skilja mellan Sveriges television och Sveriges Radio. Enligt Ekot stödde Sverige vissa sanktioner, men röstade nej till en - i det fallet handlade det om ett huvudsakligen Sydafrikaägt företag.

Enligt Carl Bildt skulle ytterligare sanktioner på området kunna drabba oppositionella istället för regimen, om nätet släcks ner. Har han rätt? Och vilken är den rätta bilden - SVT:s eller SR:s?

Kanske ligger det sanning i båda påståendena! Men jag borde naturligtvis varit klokare än att bygga mina åsikter enbart på vad som sägs i Rapport ...

Jag är en varm anhängare av broar - både fysiska och symboliska. Öresundsbron var jag för. I dag får bromotståndarna nästan skämmas.

Kanske får jag också skämmas någon gång i en avlägsen framtid om jag tar ställning mot en bro, som jag dessutom tycker skulle vara ganska kul. Men jag tar risken. Bron från Strömsholmen till norra kajen skull kostat 16 miljoner kronor, nu har den siffran av någon anledning stigit till 26 ...

Jag vet att det låter tråkigt, men jag tycker nog att det finns bättre sätt att använda miljonerna på.

Det går bra för Saab! Ja, Saab i Linköping alltså - inte biltillverkaren i Trollhättan. Schweizs beslut att köpa JAS 39 Gripen är lite, men bara lite, överraskande. Ekonomin spelade uppenbarligen stor roll för beslutet, men i bakhuvudet ska man också veta att Gripen gjorde bra ifrån sig under skarpa förhållanden i Libyen.

Affären är viktig i sig själv, men ökar indirekt också möjligheterna för större affärer på andra håll. Varken Brasilien eller Indien har bestämt sig för nya stridsflygplan än ...

***

Saab är Saab och Schweiz är Schweiz. Knappt hinner bläcket på avtalspappren torka förrän frågan om en klassisk schweizisk folkomröstning väcks till liv. Och tyvärr kan det mycket väl bli nej. Även om folket är försvarsvänligt kan det vara svårt att förstå behovet av nya stridsflygplan i den neutrala ön Schweiz - omgiven på alla sidor av Nato-länder ...

Egentligen är det en konstig kompromisslösning. Istället för ett nytt lån till Dolphins skrivs det gamla om på ett förmånligare sätt för klubben. Det gynnar Dolphins långsiktigt, men löser inte klubbens kortsiktiga problem. Alltså fanns det inte heller någon anledning för kommunen att skriva om lånet.

En annan sak är att Dolphins möjligen överdrivit sina problem offentligt. Klubbdirektören verkar någorlunda nöjd. Fast så ser ju förhandlingsspelet ofta ut.

En fördel med kompromissen är att Dolphins återbetalningsmöjligheter säkras med en längre amorteringstid. Det är samtidigt uttryck för en misslyckad hållning tidigare. Slutsatsen blir att kommunen fortsättningsvis bör vara försiktigare i sin lånepolitik.

Trots allt påvisar kommunstyrelsens agerande att elitidrotten inte längre kan kräva något av kommunen vid ekonomiska trångmål. Det är en viktig markering.

Anders Behring Brevik lider av "storhetskomplex" och var psykotisk när han begick massmordet på Utöya. Sannolikt en riktig bedömning, jag har ingen anledning att betvivla psykologernas omdöme. Men det finns anledning att ställa några följdfrågor.

Först och främst var massakern knappast ett brott i hastigt mod, utan planerat under lång tid. Var inte Breivik vid sina sinnens fulla bruk under hela den tiden? Dessutom är jag rädd för Breiviks dåd nu kommer att frikopplas från en bredare politisk bild.

Vi har sett det förr, inte minst i Sverige. Taimour Abdulwahab har avfärdats som en enskild galning, Mijailo Mijailovic också för den delen. Och visst var det fråga om vansinneshandlingar, men de bör samtidigt ses i sin rätta politiska kontext.

Breivik må vara en extremist till och med bland extremister, men han är inte helt ensam om att drömma om raskrig i apokalyptiska termer. Risken att något terrordåd liknande Breiviks ska inträffa är visserligen liten, men våld kan ta sig många uttryck. Var till exempel nynazisterna som mördade invandrare i Tyskland under flera år "bara" galna? Eller var de i själva verket politiskt mycket medvetna?