Jaha. Här åkte man in till jobbet i god tid, en timme innan jag egentligen skulle börja som redigerare. Målet var att jobba undan så mycket som möjligt så att det finns en chans att se IFK-matchen på tv halv sju. Vad hade jag för det? Absolut ingenting.

På tre timmar har två korta förhandsartiklar ramlat in i textkorgen, samtliga från den pålitlige Örtegren. Willner och Emil sitter och pillar med varsitt långreportage och verkar ha svårt att komma till skott. I stället för att skriva träter de med varandra om textlängder hit och textlängder dit. Nu är de dock sams och Emil berättar att Willner var och föreläste i hans klass en gång i tiden. Med tanke på Emils skolpojksuppsyn kan det inte ha varit så länge sedan.

Sak samma, några texter har inte dykt upp ännu. Räknar alltså iskallt med att missa IFK-matchen trots min tidiga start. Bara det inte blir som förra matchen när Emil skulle sköta Matchen direkt-rapporteringen. Datorn pajade ihop på Parken och Emil fick ringa in alla rapporter till mig som redigerade i stället...

(JD)

Hej och hej då. En dag får räcka för en gammal och sliten man. Nu har jag återvänt från semestern och imorgon går jag på semester igen.
Pust och stön.
Orken räcker inte längre än till nio timmars arbete.
Nu behöver man vila upp sig igen.
Jag gör min första arbetsdag på evigheter, men på grund av saker jag inte råder över måste jag hastigt och lustigt vara hemma igen i ett par veckor till och ta hand om barnen. Alltså blir det en mjukstart som heter duga för min del.
En arbetsdag.
Det får räcka för nu.
Det behövs dock inte mer än så för att få se Emil skämma ut sig. Det gör han så fort man sätter sin fot här. När han slarvade bort sina frierimöjligheter i samband med Väsby-matchen får han en minst lika bra chans snart igen. Nästa onsdag ska han intervjuas i tv om hur det är att precis ha flyttat ihop.
Kan man få ett bättre läge att också fria?
Knappast.
Just nu påstår han sig inte veta när och var programmet kommer sändas, men bloggen kommer snarast uppdateras med mer information så fort vi tvingat ur honom även detta.
Emil på knä i en tv-studio kommer bli något att se.
"Jag trodde jag hade sett allt på den där kanalen", konstaterade Willner nyss, men med Emil på redaktionen har man aldrig sett allt.

(CG)

En av stans absolut minst kända och minst besökta idrottsarenor försvann under sommaren. Under några intensiva dagar på 80-talet var den lilla åkerlappen intill gamla tapetfabriken en ytterst svårspelad rugbyplan.

Där avgjordes den kortlivade, men heta, "Gegga Moja Cup". Arrangörerna gjorde allt för att planen skulle passa för cupen. En tankbil vattnade den redan leriga planen. Tappra och vilsekomna utmanare mötte Trojáns rugbyspelare och sänktes i dyn. Det var vänskapligt spel under lättsamma former. De leriga kläderna tog tid att tvätta.

Det lilla gärdet, inklämt mellan järnvägen och industrilokalerna, intill Marieborgs folkhögskola, var inte mycket att odla på kanhända. Men nu har även den ytan blivit asfaltbelagd och passar väl in i den närliggande miljön intill industrilokaler och köplandskap. Där funkar inte någon "Gegga Moja Cup".

(CA)

Det råder förvirring i pressrummet.
Borta är pressnasvarige "Lollo" Karlsson och hans farsa som alltid styr och fixade med program och korv och till matcherna.
Nu är förvirringen total.
När vi journalister hämtat oss från den första chocken ska vi nog kunna komma ifatt verkligheten.

Om det blir någon match?

Det kom stora tunga droppar ungefär samtidigt som vattenbilen rullade in på ovalen. Nu smattrar det friskt i paraplyerna och ett och annat f-n kvider under regnskydden bland speedwayentusiasterna.
Jag är nog rädd att resten skrämts bort av den blöta inledningen.

Slutar regnandet nu samtidigt som solen bryter fram räcker det till en perfekt banpreparering. Sker inte det blir det en lång och sur kväll där Vargarna är skyhöga favorit mot Valsarna.

"Den här banan är inte känd för regntåligheten" säger kollegan från andra sidan. Spänningen stiger i takt med förvirringen i presshuset.

(US)

För ovanlighetens skull ha ju solen lyst över Peking denna dag. Även om dagens arbete innebar endast uppdrag från redaktionens skrivbord så har solstrålarna fått en på gott humör. 

Dagens laguppställning bestod av CA, Stråhle, Willner och jag. Men trots detta dök Herr Jacobsson upp på redaktionen till mångas förvåning. Ett starkt ifrågasättande från min och Willners sida haglade över Emil.

- Åk iväg och bada. Njut av det fina vädret, var min uppmaning.

 - Tänk om jag inte har lust med det, blev kollegans svar och förklaring på hans närvaro.

Jag har inget emot Emils närvaro här, men när man är ledig då tycker jag att man banne mig ska stanna hemma. När jag vaknar upp en ledig morgon kanske inte min första tanke är: "Hmm, jag ska nog åka förbi jobbet ett tag".

Smaken är som baken. Men hur skulle det se ut på andra arbetsplatser och i andra yrkesroller om "lediga" personer skulle jobba? En p-vakt som skriver ut böter i civilkläder och "känner för att lappa ett par bilar även idag"? Eller en sophämtare som frivilligt tömmer några stinkade och otympliga tunnor extra för att han/hon inte har "nåt bättre för sig"?

Kvällens meny har bestått av en stor portion fotboll. Öster-Hammarby följdes, där jag som Bajensupprter kastades mellan hopp och förtvivlan. Ledning med två mål tre gånger om, men ändå ska det bli nervös ända in på övertid. Det är Hammarby i ett nötskal. Oförmåga att stänga matcher samtidigt som man har vetskapen att de aldrig håller nollan. Superettamötet på ena tv:n, Man City-Liverpool på den andra. Tyvärr får jag säga, så kör City över de röda. Det blev en klar 3-0 seger. Samtidigt som fotbollsunderhållningen rullade avnjöts ett paket glass.

En bra afton på redaktionen. Fotboll och glass.

(Martin Örtegren)

Det hänger i luften.
En speedwayälskares värsta väder.
Regn.
Foto-Fredrik har näsa för väder men så är han vikbolänning som ständigt kan citera bondepraktikan.
"Blir det någon match i morgon" var hans första fråga när vi åkte på ett annat jobb under kvällen.
Det ska nog klara sig bra. kan Vargarna hålla banorna någorlunda torra under förmiddagen ska det bli uppehåll till kvällen.

För morgondagens match blir mer än viktig.
Säsongens viktigaste.
Både för Vargarna och Indianerna som slåss om den sista slutspelsplatsen. Det är klar fördel till Kumlalaget som har en poäng tillgodo.
Samtidigt får man skicka en tanke till Rospiggarna som måste få något av säsongens peak när de inte har något som helst att köra för.
Då kan Vargarna klara det.
Mycket att köra för har Indianen Magnus Zorro Zetterström som bjöd på en frispråkig pratstund. Jag försökte ställa antifrågor.
Han svarade snabbt och glatt, oftast med ett skratt.
Det är skönt med mogna idrottsmän som har lite distans till verkstan.
På något konstigt sätt ökar den kvoten desto högre upp man kommer på idrottens skala.

(US)

Det finns få ställen jag verkligen vill besöka som Craven Cottage.
Inte minskade den känslan idag.
Manchester United gillar inte arenan.
Speciellt inte idag.
Det röda topptippade laget tog ledning med 2-1 genom ett självmål när norske hemmabacken Hangeland fick bollen på stödjebenet.
När sedan Uniteds straff kom ett par minuter före full tid trodde de flesta att matchen var över. Den röda maskinen är hopplöst svår i sådana lägen.
Men en räddning och ett anfall senare hade ”underdogen” kvitterat till 2–2.
Vem nickade in målet?
Hangeland såklart!
Jag bara älskar outsiders, när det givna mönstret bryts skiter jag i hur skickliga ett lag kan vara när det slås av lite bonnenkel smartness och stora hjärtan.
Inför IFK Norrköpings comeback i allsvenskan för några år sedan träffade jag Sveriges störste Fulhamsupporter.
Ljungskiles pensionerade mästervärvare Hasse Hagberg bara älskar den lilla genuina arenan en spottloska från Themsen med så mycket fotbollskultur i väggarna att den går att ta på. När han beskrev de gamla träbänkarna, atmosfären och alla besöken han hade gjort hos sin favoritklubb vattnades det i munnen på en sann fotbollsnostalgiker. Jag bestämde mig för att vid nästa londonresa måste jag bara komma dit.
Inte blev den känslan svagare idag.

Förutom IFK-maskinens starka seger på Stora Valla har det varit en klen fotbollshelg resultatmässigt. Stryk för Sylvia, Sleipner, Assyriska. Bara Söderköping lyckas höja det lokala snittet med seger.
Ock så Vita Hästen förstås.
Inte en förlust i helgens tre träningsmatcher mot SHL-lagen. (Ja, Stocholmslagen har en egen liga!).
Det kan bli en shysst höst med Hästen för alla hockeyvänner!

(US)

Det är något speciellt med möten.
I dag var jag på Åby IP och allt var som det ska vara. Engagerade ledare, lekfullt nyfikna barn och två idoler på besök under klubbens sista dag på fotbollsskolan.
När Tobias Rickhammar och Mikael Lindskog kom klev flera ungar fram och tog i hand för att fråga vilka de var. När de hörde namnen kunde de det mesta om IFK-spelarna. Position, tröjnummer och så vidare.
Klart alla var inte lika uppdaterade men det finns ett kunnande redan vid sju till tioårsåldern som jag inte var i närheten av när jag var i deras ålder. Visst vi hade IFK-backen Krister Norblad som vikarie på Vilbergsskolan och frökens pojkvän var Peo Eek och hade en splitter ny Volvo 242 ute på skolparkeringen när jag växte upp på 70-talet. Men inte att vi ”nördade” ner på siffror och statistik om idolerna som kidzen gör idag.
Det är skönt och glädjande att se evolutionen gå åt rätt håll.

Men det finns undantag.
Vi hade idrottens svans från huvudstaden på besök förra veckan. Det var inte kul att se.
Deras svartklädda lekkamrater från Solna har haft tre intensiva veckor med sin favorithobby i huvudstaden:
Att hata.
Hata motståndarna, hata polisen, hata uefa-delegater, hata spelare som inte vill förlänga kontrakt med dem.
Så vad gör man.
Slår sönder motståndarnas bussar, de egna spelarnas bilar och hoppas att de förlänger kontrakt med dem.
De killarna har aldrig ätit korv och träffat idolerna på fotbollskola.
Det är sorgligt för dem.

(US)

I dag var jag tillbaka i skolan, och det var sannerligen inte i går om man säger så. Jag träffade IFK:s succédebutant Christoffer Nyman lagom till uppropet på Kunskapsgymnasiet och det var en trevlig bekantskap.

Självklart borde jag ha förstått att tv-Hjälm skulle ha varit där med sin kamera. Det fick jag dock erfara så det räcker och blir över. Två gånger om gick jag tillsammans med Christoffer, först in i själva skolbyggnaden, och därefter in i klassrummet. Bägge gångerna stod Hjälm precis i blickfånget och filmade Nymans (och min) entré. Resultatet blev fantastiskt bra och Hjälm har skrattat hela eftermiddagen åt sina filmklipp. Det är ovärderlig underhållning när 42-åringen glider in i klassrummet tillsammans med tonåringarna. Det är inte svårt att se vem som inte hör hemma där.

Om jag har fattat det rätt lär klippet dyka upp i Parken direkt. Missa det inte.

(JD)

Den gamle är tillbaka efter den frivilliga frånvaron. Märkligt nog har det kommit ut en tidning trots allt.

Det var med spänd förväntan jag smög mig in bakvägen på arbetsplatsen. Flera ansikten såg bekanta ut. Några av de närmaste arbetskamraterna mindes jag namnen på.

Min plats fanns kvar, märkligt nog. Bord och stol. Jag slog mig ned och svepte bort den värsta sörjan på skrivbordet. Kaffemuggar, anteckningsblock, plastflaskor, vikarier och annat bråte åkte ned på golvet. Därefter loggade jag in (överraskande nog utan problem) och plockade jag ihop delarna av det som i begynnelsen var ett billigt headset av enklaste telefonmodell.

Sedan kunde jag lägga upp fötterna på bordet och gå igenom traven med sommarens travronder...

(CA)

Oj oj oj. Vilken kväll på Nya Parken.
17-årige IFK:s Christoffer Nyman fick debutera efter paus. Knappa halvtimmen senare tunnlade han en Väsbyback och chippade in bollen i det bortre hörnet. Hur iskallt som helst.
3-0-målet var så läckert att jag fick gåshud över hela ryggen när jag satt där med pennan i handen på pressläktaren.
Helt jävla sjukt!
Jag sa det till den unge IFK-spelaren efter matchen också. Nyman bara skrattade. Hela han var ett enda stort leende under hela intervjuen. Inte undra på.
Han fick genomgå en riktig mediastorm efteråt. TV 4, 24NT, NT, Folkbladet, SR och diverse hemsidor. Alla ville prata med honom. Alla undrade vem han var.
Läs mer om drömdebuten i morgondagens tidning.

Ok, nu ska vi inte skena iväg här fullständigt i deadlineadrenalinet. Visst var det en drömdebut men vägen till att regelbundet spela i startelvan är grymt lång. Och till Degerforsmatchen kan han få tampas med ytterligare tre (!) farliga målskyttar om en plats i truppen.
Men vi kan väl i alla fall få glädjas över en grymt rolig kväll som denna ett tag.

Med det lämnar jag er för ett stund. Tre veckors semester väntar. Vill knappt ta ledigt känns det som. Efter en sådan här kväll inser man verkligen hur mycket man älskar sitt jobb.
(MH)

Morgondagens 011-lag är snart ihopsatt. Jag hoppas ni blir nöjda när ni slår upp tidningen i morgon bitti. Nöjd blir nog också tjejen som i en annan tidning beklagade sig över NT:s dåliga speedwaybevakning. I morgon dyker färska texter upp lagom till frukosten. Jag är snart redo för avfärd.

Martin Örtegren slänger i sig en matlåda av modell XL. Om jag inte är helt ute och cyklar är det pasta med någon typ av sås som ligger nertryckt i den stora platslådan.
Han var orolig för mig alldeles nyss, när jag förklarade att jag tänkt köpa med mig en klase bananer inför bilresan till Vetlanda.
- En klase bananer? Är det det enda du ska äta? utbrast han.
Jag lugnade honom snabbt. Självklart kommer det bli mer. Ett par bananer är alltid gott att stoppa i sig, men de räcker inte som stadig lunch ens åt spinkiga mig. Misstänker att det blir ett stopp på en snabbmatsrestaurang neråt Jönköping.

Återkommer med rapport framåt kvällen.

(Emil)

Semestern är över för den här gången och det känns väl helt okej. Har tagit plats på redigerarstolen igen och jag märker att tangenttryckningarna sitter där i ryggraden. Vikarie Örtegren sliter med en Vita Hästen-text men i övrigt är det ett manskap i förskingring. Chefen har dragit till Åtvid, Fusklappen är på föräldrakurs, Kamreren har semester igen liksom Ättetorparen, Målarmästaren är ledig enligt schema och från Den gamle hör jag skaderapporter om brustna baklår. Suck. Det är bara att kavla upp ärmarna och köra igång antar jag.

Semestern avslutades annars med ett besök i fiendeland. Norrköpingsprofilen öppnade upp Lilla Emirates inför Premier League-premiären. Jag gick dit i min oerhört snygga Liverpooltröja och hade en riktigt tuff kamp mot en fullsatt Arsenalläktare, plus extrastolar från köket. Matchen slutade som bekant 1-1, efter ett mindre smickrande ingripande från målvakten Reina i slutminuten. Han har ändå mitt stöd, inte minst eftersom jag har hans autograf hemma i en låda.

(JD)

Tre arbetsdagar har gått sen semestern - och nu tar jag ledigt igen. Precis som jag misstänkte när jag bestämde mina lediga veckor har sommaren fortfarande ett kompakt grepp om landet, då passar det perfekt att försöka hålla brännan från de två veckorna i Spanien vid liv så länge det går även här hemma. Får ta ett antal timmar i solstolen de närmaste veckorna.

Kan för övrigt varmt rekommendera en tur till Torrevieja, några mil söder om Alicante, i Spaniens sydöstra hörn. Den som gillar strand och varma bad i saltvatten åker inte därifrån besviken. Att beachen är populär märktes sannerligen, verkade typ som om alla spanjorer hade semester samtidigt. En ledighet som de tillbringade där. Snacka om mycket folk! Att det går direktflyg från Norrköping till Alicante är ju inget minus direkt. Nu kan man åka dit för bara några dagars avkoppling om man så önskar.

Idag har jag besökt Stadium Arena och sett det svenska damlandslaget i basket ta sin tredje raka seger i EM-kvalet. Portugal var egentligen utan chans, men skakade Sverige ett tag i tredje perioden. Typiskt för ett ungt och lite orutinerat lag, som det svenska trots allt är, att få några djupa svackor under varje match. Med mer erfarenhet blir de allt färre framöver. På tisdag är det herrlandslagets tur att visa vad de går för, men då är jag på semester och väljer solen före basket.

(FR)

Lekte med det egna träningsgänget på Borgsmo i lördags.
Med hjälp av instruktörerna Jesper och Eddie Sandberg, Monika Reby samt Roger Gustafsson som åskådare och funktionärer pressade vi våra stela kroppar till maxresultat i höjdhopp, kula, 80 meter, spjut, längdopp samt 400 meter.
Det blev inga stora siffror.
Men en varm dag med många skratt när vi försökte nå de resultat de flesta klarade av redan i sjätte klass.
Skuggan ligger lite framför oss när det gäller friidrott känns det som.
Det bekräftade kroppen också när jag steg upp i morse.
Efteråt hade frilansare Sandberg prisutdelning där han avslöjade att han för det mesta läser vår sportblogg.
Han kunde avslöja många detaljer om vår arbetsplats. Emils fågelskådande och hundintresse. Örtegrens väl tilltagna matlådor med mera. Vi två från NT-sporten som var på plats tyckte det var kul att få bekräftat att Folkbladet läser Sportbloggen. Så knorrade Eddie till prisutdelningen med att dela ut ett extrapris med en logotype från den andra sidan till kollega CA.
Ett plåster på såret för ett smärtande baklår?

Kul att se alla blogginlägg på nt.se.
Fortsätter politkerna i den här takten fyller de de dataservern lagom till julafton. Min intuition tror dock att mejlstormen kommer bedarra någon gång i mitten av september, eller. . .?

Ska jag vara ärlig är golf inte riktigt min ”bag”.
De sista fem åren har jag gjort endast två knäck – båda på finalen av NT-golfen.
Det är inte bra.
Men jag måste säga att stämningen och mottagandet på Hylinge golfbana är suverän, prisbordet väl tilltaget och varje gång jag sett tävlingen vinner lovande Johanna Helander och Cornelia Fredheim något.
I fredags var det ett jämnt finalfält med låga slagningar från spelare med lågt handicap, vilket också avslöjar att nivån på tävlingen har höjts en hel del. NT-golfen är en klassiker som bara blir bättre.

(US)

I morgon drar det igång igen. Premier League. Härligt!
Men det känns som att väntan inte har varit lika olidligt lång den här sommaren. Det beror främst på VM, antar jag. Sommarmånaderna har bara swischat förbi och det känns nästan overkligt att den nio månader långa kampen om ligatiteln i England börjar redan i morgon.

Viasat har tagit över sändningarna. Det känns sådär. Canal plus gjorde ju ett utmärkt jobb flera år i rad. Kan det bli bättre än så? De nya rättighetsägarna har en tuff uppgift framför sig att leva upp till de höga förväntningarna.
Kul att se att Erik Niva kommer att vara expertkommentator. Jag gillar honom. Inte bara för att vi båda är från Lappland. Han är kunnig och intressant att lyssna på, trots sin Gällivare-dialekt (förlåt, Erik om du läser det här...jag kunde inte låta bli).

Förra året band jag upp mig på Boxer och Canal plus för ytterligare två år. Det känns så där smart nu eftersom jag bara köper kanalen för Premier Leagues skull.
Nu känns den värdelös att ha. I stället tvingas jag även köpa ett abonemang på Viasat. Det känns surt men vad ska man göra? Älskar man fotbollen är det bara att bita i det sura, dyra äpplet.

Hur går det i ligan då? Såg att spelexperten Glenn Hysén tippade Tottenham som vinnare. Det skulle jag själv inte sätta en krona på.
Låg och läste Sportbladets ligabibel i natt. Är beredd att hålla med utmärkta Peter Wennman. City kommer på allvar att utmana i år. Laget är det enda hotet mot Chelsea och Manchester United, som jag ser det.
Men bara för att jag skriver det här går väl Arsenal och vinner hela skiten. Det nya prisskåpet på Emirates skulle behöva påfyllning, om man säger så.
(MH)

Heikki, Rossi och Marcus håller ställningarna på redaktionen. Vi andra rullar mot Jönköping i snabb takt. Foto-Matz rattar sin monstervagn i högt tempo och det platta landskapet väster om Linköping susar förbi utanför de tonade rutorna. Ämnet i bilen just nu: husvagnssemestrar. Glimhed har gått igenom sina semesterveckor och Johny Daagh kontrar. Regnminnena från Öland lär väl dyka upp snart. Gissar att han gärna hade bytt ut tältet mot en varm och trygg husvagn när regnet strilade ner som mest.

Uffe har hittat ett nytt namn i Jönköpings laguppställning. Killen med ett av de mest häftiga namnen i Sverige, Sheriff Suma, gör debut mot IFK. Sheriffen ska försöka bryta sig igenom det vitblå försvaret, där Anders Whass och Kristoffer Arvhage har varit fenomenala de senaste matcherna. Jag ligger nog på samma nivå som Heikki när det gäller att tippa fotbollsmatcher, men jag vågar nog tro att IFK har hyfsade chanser att sno med sig alla poäng från Jönköping.

(Emil)

Jag har svårt för pjosk.
Ett exempel är när manliga domare är i farten.
Normalt är männen i svart duktiga och kompetenta, men när det ska blåsas damfotboll förändras ofta regelboken.
Vanliga tacklingar eller motlägg förvandlas snabbt till regelvidriga handlingar. För när genusperpektivet ligger och lurar i bakhuvudet på oss killar blir logiken ofta rätt tilltufsad. Vi tar lätt parti för den som tjejer som faller eller hamnat i nöd. Handlingskraftiga karlar blir värnlösa fån som kan svälja vad som helst.
Fotbollstjejerna på lite högre nivå är medvetna om det och är inte domaren av samma klass kan det ändra slutresultatet på vilken match som helst.
Nu vill Svenska Fotbollförbundet att damfotboll ska spelas med mindre bollar.
Det är också pjosk.
De regler och förutsättningar man sätter upp i en idrott styr vilken typ av idrottare man vill ha fram i slutändan. Damfotbollen har gjort stora framsteg den senaste tio åren och det är lätt att glömma att damfotboll i princip har samma erfarenhet som herrfotbollen hade på 1930 och 40-talet. Nu vill förbundet skynda på den processen genom att ändra på bollstorleken, men blir det för stor skillnad mot killarnas förutsättningar blir det inte samma sport.
Då kommer garanterat damfotboll inte att tas på allvar.
Kliv inte i den fällan tjejer.
Ingen har väl någonsin gått fram till Lionel Messi och sagt: "Ööööh, du är rätt liten grabben, kan du verkligen spela med en så stor boll?"

(US)

En del kvällar är inte som andra. Igår var till exempel en sådan kväll.
Kraschen i det femte heatet mellan Vargarna och Vetlanda ställde till en hel del bekymmer. Matchen drog ut på tiden och Emil, som hade kommit sent på grund av andra uppdrag på redaktionen, hade åtminstone en bärbar dator med sig.
Det hade inte jag.
Det brukar liksom inte behövas på hemmamatcherna.
Men klockan gick, matchen kunde inte komma igång igen på grund av efterspelet till kraschen och jag började inse att jag nog behövde en dator trots allt.
Ingen hade dock tid och möjlighet att åka och lämna en till mig och själv ville jag inte lämna ICA Maxi Arena ifall det skulle komma igång igen.
Räddningen fick bli en taxi.
Stråhle skickade iväg min bärbara dator i en bil och taxichauffören kom snällt till entrén där jag mötte upp och fick mitt arbetsredskap.
Tur det.
Det hade blivit oerhört stressigt annars om jag skulle ha gjort intervjuerna och sedan suttit köerna ner till jobbet efteråt. Det är dock inte varje dag min dator åker taxi ensam ut på jobb. Det var första gången faktiskt.
Oavsett gårdagens stressnivå kom det i alla fall en tidning i brevlådan imorse. Vissa skönhetsfläckar kanske, och min speedwaytext var inte den bästa jag fått ur mig genom åren, men det får gå för den här gången.

(CG)

Vilken kväll. Vilken kväll, vilken kväll, vilken kväll.
Det är svårt att sammanfatta känslorna i ett framstressat blogginlägg, men det är så vi får göra nu. Jag hann knappt komma in genom dörren på redaktionen innan CG beordrade mig att skriva ihop en bloggtext att använda till sidhuvudet på sidan tre.

Snäll som jag är satte jag mig vid datorn och började skriva. För skriva finns det anledning att göra. Få sportkvällar är så händelserika som den speedwayafton vi bevittnade på Kråkvilan den här dagen. Jag inledde matchbevakningen med att missa första heaten på grund av ett försenat eftermiddagsjobb och CG fick därför rycka ut och förklara vad som hade hänt hittills. Det skulle snart visa sig att jag hade haft råd att dröja kvar på redaktionen ett bra tag till. Tre kraschar i ett och samma heat (det femte) drog ut på tiden rejäl och det är ingen överdrift att vi satt still i pressbådet i 45 minuter innan det började röra på sig igen.

När matchen väl fortsatte gjorde den det utan två förare, som lämnade Kråkvilan bakom sig i ambulans. De som var kvar gjorde sitt bästa för att bjuda på underhållning, särskilt Jason Crump. Den förre vargföraren imponerade på den lilla ovalen och tangerade inte bara Tony Rickardssons  gamla banrekord. Han tog 16 poäng och var en av hjältarna bakom Vetlandas vändning i det absolut sista heatet.

(Emil)

Tillbaka på redaktionen efter två veckors ledighet och det verkar som tiden har fryst fast.
På sportredaktionens lilla teve har den definitivt gjort det.
Vi missar som väl är bråket på stan, men vi missar också bilderna från Nya Parken eftersom nästan samtliga tevekanaler har fryst till is. Istället för Shpetim Hasanis straff får vi njuta av två stenstoder till MMA-boxare från någon sändning vem-vet-när. Det har stått stilla i samma pose som Operah Winfrey´s stela ansikte på teven bredvid.
Dataavdelningen vet ingenting.
Vår vaktmästare visste att ett utomstående företag har hand om våra interna tv-kanaler.
Men processen fram till rörlig bild är lika lång som en femårsplan från sovjets politbyrå känns det.
Får hoppas att någon kan ta tag i det under veckan.

Desto mer rörigt och rörligt har det varit på stan när idrottens fula tryne maskerat sig för att kunna härja fritt. Enligt rapporterna kommer fönsterbranschen uppleva en ökad oderingång i veckan och två gripanden har skett före/under matchen mellan IFK och Hammarby på Nya Parken.
Mer lär det bli när efterspelet till matchen sätter igång.
Ett sorgligt facit på något som är en idrottsfest.

Var i Örebro i helgen och såg allsvenska toppmötet ÖSK mot MFF. Också där jobbade polis extra för att ta hand om supportrar som förväxlat idrott med kravaller och bråk.
Varför drabbar sådana här aktiviteter bara fotboll och ishockey?
Det frågade sig Vargarna och stans handbollsklubbar som kommer samarbeta på varandras arrangemang.
Jag hade inget bra svar på den frågan.

(US)

Här skulle Daagh ha suttit - om han inte haft semester.      Foto: Christer Gustafson

Daagh har fortfarande inte återkommit från sin semester.
Och det är fortfarande tur det.
Det läcker nämligen från taket igen.
Och eftersom det inte är så enormt långt kvar på hans semester finns fortfarande chansen att han kan få uppleva hur det droppar i huvudet på honom när han kommer tillbaka.
Ingen av oss vet vad som händer, men när Emil kom förut var det sjöblött på golvet. Nu har vi i alla fall ställt dit en hink och lagt lite papper på golvet för att torka upp den värsta vätan.
Det vore kul att se Daagh om det fortsätter regna in när han kommer tillbaka hit.
Heikki och jag kan dock se vissa fördelar med det här också. Hans Liverpool-mugg ser lite mögelskadad ut av allt vatten. Den är nog bara att kassera när han återkommer. Vi får se om han kan använda något annat av det han har på skrivbordet - det är nog högst tveksamt.

(CG)

Är det något ni saknar i morgondagens tidning eller något ni gärna hade velat läsa mer ingående om förstår jag er.
Det är grymt trångt!  Vi har bara sex och en halv sida men hade kunnat fylla åtta, nio utan några som helst problem.
Jag får försöka att klämma in materialet så bra det bara går utan att paja allt som har med layoutregler och vackert utseende att göra.
Ni får trösta er med att Sportmånaden dyker upp i morgon. Två packade sidor med lite annorlunda sportläsning. Som till exempel vad Mats Jingblads nya jobb är. Vad det är avslöjar jag inte. Ni får vackert vänta till att tidningen dimper ner i brevlådan på morgonen.
Har ni ingen prenumeration får ni skylla er själva!

Själv kan jag knappt vänta till morgondagen. Då tar jag tåget till Stockholm för att se både Mötley Crüe och Iron Maiden på samma kväll!
Wiiiiiiiih!
Snacka om adrenalinkick!
Kan knappt sitta still på stolen här på jobbet. Får nog ta och youtuba fram några klassiska hårdrocksnummer att lyssna på så länge medan jag syr ihop tidningen.
(MH)

Heikki var stiligt klädd när han kom till jobbet. Vita byxor, matchande skor och en ljusblå skjorta.
- Jag ska på lunchdejt med min sambo sen, sa han.
"Sen" har blivit "nu" och Heikki har lämnat redaktionen nästintill tom. Jag är ensam kvar och håller ställningarna. Det går utmärkt.

Vid sidan av morgondagens månadsuppslag serverar jag lite IFK-nytt och lite annat smått och gott. En färsk guldkille ringde alldeles nyss. Det får ni mer av i morgondagens tunna men fullspäckade tidning.

(Emil)

Aftonen har spenderats i Stadium Arena. Basketen ligger mig varmt om hjärtat då jag själv spelat sen barnsben. Det känns som att jag "kommer hem" när jag äntrar Dolphins hemmarena. Självklart spritter det i benen på en och man vill ju mer än gärna själv springa runt, skjuta och dribbla. Att förra veckan få träffa Jonas Jerebko var coolt. För mig var det fantastiskt stort och självklart var jag tvungen att kliva ut journalistrollen för ett par sekunder och bli privatpersonen Martin Örtegren som tog en autograf och ett foto tillsammans med NBA-stjärnan.

En kompis ringde innan matchen och sa att vi vid det här laget var jag och Jerebko "bundisar". Det är väl en smärre överdrift. Men jag fick en pratstund med honom även denna kväll. Ödmjukheten ligger som en tunn hinna över Kinnasonen. Han har verkligen fötterna på jorden.

Matchen Sverige-Estland var till en början en rolig svensk historia. 25-5 efter den första quartern och med tre Dolphinsspelare i startfemman! Man blir extra glad för Anton Saks framgång. Det är kul att se talangen fullkomligt blomma ut och 20-åringen får 25 minuter på planen. I seniorlandslaget.

Min andra matlåda för dagen tömdes en aning sent. 22.15 är väl knappast en idealisk tid för middag. Men vad gör man inte för basketen?! 

(Martin Örtegren)

- Det kan ha varit det absolut värsta träningspasset i hela mitt liv. Helt sjukt, fick redigeraren ur sig när han stapplade in på redaktionen
Svetten rann längs de rosenröda kinderna och håret var ett enda kaos. Ögonen glänste. Hade han gråtit? Det såg så ut.
Han pustade, frustade och satte sig ner. Andades. Ut och in.
- Tre mot tre. Små mål. Inga avbytare. Helt jäkla sjukt!
Han andades ett par gånger till och fortsatte. Blicken var riktad rakt ut i luften och utstrålade trötthet, nästintill uppgivenhet.
- Efter två minuter slutade det vara roligt, efter 14 minuter orkade jag inte mer. Efter 32 minuter kom spykänslorna och efter 65 var jag helt lam. Det fanns inte en känsla i kroppen, jag var helt kall.
Han fortsatte att stirra rakt ut i luften, men reste sig snart. Lade sig på golvet och gjorde ett par rörelser. Kroppen såg tung ut.
- Nu börjar jag vakna till, försökte han.
Stretchingen övertygade inte.
- Det här var tio gånger jobbigare än korpfotboll, jag lovar. Det fanns inte en chans att stanna. Man måste ju fortsätta hela tiden. Det här är inte nyttigt, sa han innan han mödosamt reste sig upp och haltade mot dörren.
Duschen väntade.
- Det känns som om jag kan hoppa över styrketräningen imorgon...

Foto: Emil Jakobsson

(Emil)

En skrämmande tanke slog mig när jag satt och åt middag med kollegorna från webben och nattredigeringen.
Jag tittade mig omkring och drog slutsatsen: Jag är äldst vid bordet!
Herregud! Hur kunde det här hända? I de här sammanhanget har jag vant mig vid att vara yngst, eller i alla fall tillhöra de yngre medarbetarna.
Jag är van att sitta bland gamla...förlåt...äldre journalist-rävar med historier från svunna tider när varken internet, mobiltelefoner eller alfabetet fanns.
”Det ska du veta pojkspoling. Förr i tiden fick man minsann uppfinna bokstäverna själv innan man satte rubrikerna”.
Vad kunde unga jag dra till med för ”förr-i-tiden-historier”? Att vi inte hade en egen tv-kanal förr i tiden? Eller att vi hade en annan kaffeautomat?

Nattredaktionen bestod i kväll av sommarvikarier plus nattchefen Malin Säberg. Inte nog med alla mina gråa hår. I dag var jag gamlingen i gänget runt matbordet. Det får åldersnojan att börja spöka hos en.
Jag fyller 31 i år. Jösses jag har bara 34 år kvar till pensionen. Det kommer bara att säga swisch så sitter man där på ålderdomshemmet med barn som aldrig ringer och barnbarn som just flyttat till Mars.

Nej, nu släpper vi det där. Tänk på sport i stället så kommer allt genast att kännas bättre igen.
Jag undar om det blir någon speedwaymatch nere i Västervik. Väderprognosen ser dyster ut men jag har inte hört något från Emil Jakobsson som är på plats så jag räknar kallt med matchtexter. Om matchen regnar bort har vi annan spännande speedwayläsning att kasta in där istället.
Vad avslöjar jag inte. Ni får vänta på tidningen i morgon bitti istället.
I morgon bitt när vi alla är en dag äldre...
(MH)

Första dagen på arbetsveckan kan innebära en mjukstart på jobbet. Icke på NT:s sportredaktionen. Idag har laguppställningen bestått av CG, Heikki och mig själv. En minst sagt stabil starttrea och som vi har levererat.

CG gick loss på favoritsporten speedway och agerade Vargarnas motsvarighet till IFK:s avgående experttippare Bua. CG skulle väl kunna vara en giraff, eller? Om han får rätt eller inte får tiden utvisa.

Jag själv har haft fullt upp med en minst sagt blandad kompott. Det har varit Silly Season-koll inom basketvärlden, en skåning som satt en rykande färsk kråka på IFK:s kontrakt och en 17-åring som hoppas på att bli svensk mästare till hösten i rugby.

Mitt i allt skrivande tog jag och Heikki ett break för att träna på gymet en trapp ned. Vi frågade CG om han ville hänga med men responsen var negativ.

- Ni är så oseriösa.

Jag skulle inte påstå att träning var något dåligt. Troligtvis ligger lördagens fotbollsmatch bakom hans uttalande. Träningsvärken i hans långa, gängliga ben var tydligen för påtaglig. Men det är bättre att han vilar sig så att han kan medverka i höstsäsongsstarten i Korpen. För min del var detta startskottet på en förhoppningsvis ihållande träningsperiod. Jag har varit alldeles för lat denna sommar. Passet tillsammans med Heikki gick bra och han uppskattade mitt sällskap.

- Det är enklare och roligare att köra två.

Och fler pass kommer det garanterat bli. Sportredaktionen är på gång!

(Martin Örtegren)

Resan hem från Borlänge gick lika lugnt och skickligt till som resan dit.
Förklaringen?
Jag körde även då.
Emil satt bredvid och skötte resten istället - det vill säga höll mig sällskap och vaken. Den biten klarade han bra, mannen med det snedställda huvudet.
Vi landade i Norrköping frampå nattkröken efter tre poäng för IFK. Det såg så enkelt ut, men blev ändå tufft till slut när Brage kom tillbaka starkt på slutet.
Men det är IFK:s år.
Det är bara så.
Det känns väldigt mycket allsvenska avancemang över den här säsongen - laget vinner och plockar poäng även när de inte spelar bra. Dessutom fick de alla andra resultat med sig igår.
Största snackisen efter matchen var dock den straff som IFK fick när Caio Mendes revs ner i straffområdet. Eller var det utanför?
Bragefunktionärerna hävdade det.
"Ni fick ju en straff också. Vi har kollat tv-bilderna, han är en halvmeter utanför", hävdade en av dem när han störtade in i pressrummet när vi satt och skrev.
Andra som sett bilderna tycker att han var precis innanför linjen.
Själv uppfattade jag det som om han var "på rätt sida" för att få straff i ögonblicket, men jag hade inte direkt bästa platsen för att se det.
Straff eller inte.
Det är skitsamma nu.
Det blev straff, IFK vann och det är det som räknas i slutändan.
För övrigt var pressbåset vi satt i trevligt på många sätt. Men herregud så varmt det var därinne. Svetten rann nästan direkt när man slog sig ner. Dessutom var det placerat på ett sådant sätt att ville man se vad som hände på den närmaste långsidan, alldeles intill linjen fick man ställa sig upp. Är man lång som jag och takhöjden inte är så väl tilltagen kan det bli vissa bekymmer där...
Men varför gnälla?
Jag fick ju gudbevars uppleva Borlänge för första gången om man inte räknar genomresor. Och Domnarvsvallen för första gången hur man än räknar.

(CG)

Ingemar hälsade oss välkomna till Domnarvsvallen. Vi hann knappt parkera bilen förrän han kom fram och frågade hur det såg ut i IFK i år.
"Det ser bra ut", konstaterade jag när en man med tidigare kopplingar till vår hemstad ville prata av sig lite.
Det verkade som att han hoppas på IFK-seger idag, även om han numera bor häruppe.
Det har regnat längs vägen till och från, men nu när vi är här strålar solen över oss och spelarna som värmer upp nere på planen. Emil har dragit igång Matchen Direkt här bredvid. Han var så oerhört orolig längs vägen att vi var alldeles för sent ute, men det kan aldrig bli problem när ett proffs sköter planeringen.
Ganska precis en timme före avspark var vi framme.
Perfekt alltså.
Både Emil och jag gör debut på Domnarvsvallen. Det är våra första besök här. Vi hoppas båda få återvända med tre poäng.
I övrigt kan rapporteras följande:
*Gårdagens årliga fotbollsmatch slutade 7-5 till åldringarna mot ungdomarna. Kollega Grips son hade inte fått ihop fullt lag i år, men förstärkta med de ännu yngre barnen i tioårsåldern höll de ändå jämna steg med oss gamla och trötta. I alla fall nästan. Även om jag nog tycker vi hade ganska bra kontroll på läget.
* Kvällens grillning flöt också på lugnt och städat. Jag undrar dock fortfarande lite över vad Grip egentligen tror att det ska sluta om han och jag möts i en match i racketlon - alltså i bordtennis, tennis, squash och badminton. Var det 2-2 i grenar? Eller 3-1? Han tjatade inte tillräckligt mycket för att det ska ha fastnat i mitt minne.
* Slutligen kommer här ett löfte. Emil har lovat att det kommer hända stora saker i samband med IFK:s hemmamatch mot Väsby den 18 augusti. Det är något i alla fall jag ser fram emot att få uppleva. Det handlar en del om hans framtida familjebildning och en utveckling av hans civila förhållanden. Så har jag i alla fall inte lovat för mycket.

(CG)

Läckan i taket är lagad. Tror vi åtminstone. I vilket fall som helst har det slutat att droppa vatten från kylaggregatet ovanför Johny Daags plats. Hinken stor kvar på golvet, men är torr och tömd på vatten. Tur för CG, jag var bara millimeter ifrån att dränka snusmumriken när han för ett par timmar sedan drog igång ännu en hatkampanj mot stackars Emil Jakobsson.

Sedan dess har han bättrat sig. Han var till och med iväg och köpte mat till mig förut. En vanlig starnardhamburgare från MAX ligger i magen och smälts samman till en saftig smet tillsammans med den frusna tårtan som Martin Örtegren kom hit med förut. Den store snabbmatsfantasten CG valde givetvis en annan burgare, en betydligt större och mer exklusiv än min egen.

Just nu sitter han och diskuterar släggtrategier med kvällsreportern Isabel som letat sig in på sportredaktionen. Isabel ställer frågor och CG svarar.

Jag har aldrig kastat slägga. Det närmaste jag kommit sporten är "kast med liten boll" på mellanstadiets idrottslektioner. Jag var usel, den lilla bollen kom inte alls många meter och jag blev oftast utskrattad av mina klasskompisar. Jag undrar om CG kastat slägga någong gång?

(Emil)

Den ihållande nederbörden fortsätter i Norrköping stad. Däremot var det betydligt skönare att besöka Söderköpings golfklubb och NT-golfens andra kvaldag, denna eftermiddag. Jag och fotograf Hallberg tog en golfbil för att rapportera från "fältet". Ni får läsa mer om tävlingen i morgondagens NT.

Det verkar som kollegornas bloggande och bildbevis om mitt stora matintag har uppmärksammats och väckt reaktioner. I min mailbox hade det kommit ett meddelande från Anna-Lena med rubriken. "Kära Martin. Varför har du inte hämtat ditt kostnadsfria bantningspaket?"

Jadu, Anna-Lena det är en bra fråga. 

(Martin Örtegren)

Från taket kommer dropparna som fyller hinken med regn.

Lätt att ha koll på tv:n bakom den där...                              Foton: Christer Gustafson

Det är tur att inte Daagh är här.
Och nej, det är inget påhopp från min sida, enbart ett konstaterande.
Regnet har nämligen dragit in så kraftigt över Norrköping att det regnar in på redaktionen. Precis vid Daaghs plats står numera en hink som samlar upp allt vatten som kommer in från taket. Jag kan bara tänka mig hur han hade låtit om han skulle ha suttit där och jobbat...
Hur det här har gått till vet jag inte, men hinken stod där när jag kom hit. Nu är den ungefär halvfull och om det ska fortsätta droppa i den här takten utan att någon kan lösa problemet lär den svämma över innan kvällen. Det kan bli blött ikväll med andra ord.
Annars undrar vi så smått om Emil också har det blött ute på sjön. Han bevakar segling, och har varit borta oroväckande länge. Både Martin Örtegren och jag börjar misstänka att han kapsejsat i vågorna ute på sjön. Kommer inte Emil snart skickar jag ut Martin med för att efterlysa Emil via flaskpost i skärgården.
Förresten, det är inte bara regnet från taket som stör.
Problemet har även medfört att någon monterat ner en lampa och placerat den väldigt strategiskt, framför tv:n. Det lär inte bli lätt att hålla koll på friidrotts-EM eller speedway-VM ikväll om det ska se ut så här.
Jag tror jag ger Emil uppdraget att reda ut det här när (om) han kommer tillbaka mer idag. I den lilla hinken kan han i alla fall knappast kapsejsa eller gå på grund.

(CG)

Att den ena dagen inte är den andra lik som journalist visste jag redan. Men den här veckan har varit extrem.
I går var jag ut till Kolmårdens djurpark. Jag stod med en kamera i högsta hugg och väntade på att en elefant skulle välja en av två hinkar och därmed tippa dagens fotbollsmatch mellan IFK Norrköping och Assyriska.
Inte alls konstigt.
Nyligen satt jag mitt i rondellen utanför Nya Parken och fick mitt hår klippt av en frisör.
Inte alls underligt.
Det verkar inte finnas någon gräns för Peking Fanz coola fantasi den här säsongen. Inför varje hemmamatch har de kommit på den ena roliga installationen efter den andra i just den rondellen.
Snacka om häftig supporterkultur!
När jag och kollegan CG hörde talas om dagens påhitt kunde vi inte låta bli att svänga förbi, kolla läget och putsa lite på frisyren. Hur kul som helst! (Läs mer om det i inlägget nedanför).

Resten av arbetsdagen lär innehålla mer traditionellt arbete. Jag, Emil (han hade behövt klippa sig förresten) och Willner rullar ner till Parken lagom till matchstart. Ska bli spännande.
Jag tror på en IFK-seger. Laget har flyt och Assyriska har ett dåligt bortafacit. Jag är normalt rätt usel på att tippa matcher så i och med det här bör varje Pekingsupporter bli lite orolig.
Till deras tröst jag säga att Bua, mästertippar-elefanten, tippade IFK.
Hon verkar ha bättre koll på fotbollen än vad jag har.
(MH)

Mattias Heikki får äntligen sin frisyr kontrollerad och fixad...

...och han ser inte helt missnöjd ut över att bli av med lite lugg.

Sedan var det min tur. Lite mer hår att slita i här.

Visst blev det vackert?

Nyklippt och vacker. I alla fall en centimeter. En liten lagom toppning av hårsvallet dagen till ära.
Man måste passa på när det är gratis i rondellen, så Heikki och jag drog iväg direkt.
Peking Fanz-sekionen Club 33 har hela året stått för lysande installationer inför varje hemmamatch och den här gången var det frisören Riad från Onitas Frisörsalong som stod i rondellen och klippte hela dagen lång.
"Vem klipper vem ikväll då?", stod det på skylten bredvid.
- Vi säger så här; Assyriska klipper IFK under dagen och IFK klipper Assyriska ikväll, förklarade Dennis Petersson, en av de som ligger bakom alla roliga upptåg i rondellen.
Till tonerna av Sargon Gabriel ur högtalarna hade Riad det svettigt, men han klagade inte.
- Nej, det är bara skönt, lovade han när han ansade till en hårslinga på min skalle.
Nu har jag blivit klippt.
Vem som blir klippt ikväll får vi se...

(CG)

 
Före.                                                                                 Efter.