Fas 3 är högerregeringens försök att få tillbaks människor som länge haft a-kassa till arbetsmarknaden. Ända sen systemet sjösattes har det fungera dåligt och utsatts för stark kritik, inte minst av de närmast livegna deltagarna. Det känns dock som att medieuppmärksamheten kring fas 3 har minskat något, antagligen på grund av att medierna och allmänheten tröttnat och gått vidare till nya problem. Regeringen har ju dessutom försökt trixa bort fas 3-kritiken med att döpa om den till ”sysselsättningsfasen”, ett lite patetiskt försök till nyspråk som knappast lurar någon. Det är värt att påminna om att tokigheterna fortsätter, också i Norrköping.

Fas 3 gäller för dem som varit arbetslösa mer än 450 dagar och är inte frivilligt om man vill ha rätt till den mycket låga 65%-iga a-kassenivån. Det finns en mängd anordnare av fas 3 eftersom det är mycket lukrativt, man får nästan 5000 kronor i månaden per deltagare. Regeringen har dessutom förbjudit ordinarie arbetsuppgifter, praktik, jobbsökande, kartläggning och utbildning inom fas 3. Detta är självklart vansinne, om man inte ens får utbilda sig hur tusan ska då fas 3 kunna leda till jobb? Fas 3 handlar alltså om att låsa in vuxna människor i en åtgärd som varken tillåter arbete, utbildning eller möjlighet att skaffa sig arbetslivserfarenhet.

Idag finns det främst två sorters fas 3-anordnare, dels dom som tänjer på reglerna och låter folk jobba med vettiga saker eller i praktiken få utbildning, och dels dom som ser till att deltagarna gör så lite som möjligt för att minimera sina kostnader och öka intäkterna. Den första typen är nog att föredra även om det riskerar att tränga undan riktiga arbetstillfällen. Alternativet att tvingas sitta och göra nära nog ingenting om dagarna medan någon annan blir rik på det måste vara ännu mer förnedrande. Ett exempel som uppmärksammades av Folkbladet i veckan är Norrköpings största fas 3-anordnare ”jobbfabriken” som har över 100 deltagare. Deltagarna själva beskriver verksamheten som en ”förvaringsplats” och VD:n gör många miljoner i privat vinst på arbetslösa varje år (nästan 6 miljoner förra året!).

Det sjuka är att det dessutom idag faktiskt finns ett majoritetsbeslut i riksdagen om att sluta med anvisningarna till det ovärdiga fas 3, något som både regeringen och AF än så länge struntat helt i...

För övrigt är det väl få som missat att Mattias Stenberg avgått som kommunalråd för MP. Själv träffade jag först Mattias i arbetsmarknadsnämnden förra mandatperioden och han gjorde ett väldigt trevligt intryck. Jag har lång ifrån alltid hållit med stenberg politiskt, han är för mycket av en marknadsliberal för mig. Men han har alltid varit positiv, debattglad och full av energi. Jag önskar MP lycka till i processen med att hitta en bra efterträdare! Och heder till Mattias om det är som det står i NT:s artikel och han inte har tänkt ta ut någon politikerpension.

Nu packar jag in pick, pack och katter i bilen för att åka till Småland och flickvännens försäldrars torp. Glad midsommar på er medborgare, kamrater och meningsmotståndare!

Gårdagens kommunfullmäktige kanske är mest minnesvärt på grund av en motion från enskilda miljöpartister och centerpartister om att kommunen skulle dela ut smågrisar till utvalda medborgare för att öka kommunens självförsörjning. Intentionen var god och fick ju mycket uppmärksamhet men är tyvärr i grunden ett rätt dåligt förslag. I praktiken skulle det ju snarast bara ge en liten subvention till redan existerande bönder, reglerna för djurhållning är ju av goda skäl rätt hårda och inget vem som helst kan göra. Just grisar skulle ju dessutom bara slaktas och köttproduktion är varken särskilt bra för miljö eller klimat. Ska man satsa på hållbar självförsörjning (vilket vi på sikt måste) skulle bättre möjligheter till odlingslotter för stadsbor och möjligen stimulans av produktion av får och getkött vara klokare (det kan vara riktigt klimatsmart om det görs rätt).

Va? ska ni äta upp lilla mig??!!

I gårdagens KF pressade borgarna återigen på om att privatisera Norrköpings äldreomsorg. Det kommer inte att hända så länge som Vänsterpartiet har något att säga till om. Vänsterpartiets kommunalråd Mona Olsson besvarade en borgerlig interpellation om skillnader mellan kvalitén mellan offentlig och privat äldreomsorg med att hänvisa till socialstyrelsens senaste utvärdering där man inte ser några stora kvalitetsskillnader mellan vårdformerna. Viktigt är dock att notera att de offentliga är bättre både vad gäller personal och utbildningsnivå, de två antagligen viktigaste förutsättningarna för god äldreomsorg. Sägas ska också att Socialstyrelsens undersökning fått en del kritik kring metodik och urval (de nya metoderna kan misstänkas gynna de privata eftersom förra året visade stora fördelar för de offentliga i Östergötland).

Men det som är riktigt intressant är att de borgerliga politikerna både i Norrköping och nationellt förr hävdade att privatiseringarna skulle förbättra och effektivisera vården. Efter skandaler, debatt och nya undersökningar slår man sig istället för bröstet och hävdar att privatiseringarna i alla fall inte direkt har försämrat äldreomsorgen. Perspektiven och diskussionen håller på att ta en ny vändning.

För att repetera de huvudsakliga argumenten mot privata vinster i välfärden som jag återigen tog upp igår:

1. Privata vinster innebär mindre resurser till äldreomsorgen. Våra skattepengar går till företagens ägare, ofta i skatteparadis, istället för att användas till verksamhet vilket främst innebär att de privata har mindre personal.
2. Marknadsekonomi och konkurrens fungerar sällsynt dåligt inom välfärden. Ett aktiebolags främsta syfte är alltid att se till ägarnas vinster, helst minst 3% per år, detta leder till ständiga nedskärningar, nedläggningar och ägarbyten.
3. Meddelarskyddet gäller inte i privata företag som det gör i det offentliga, trots det har det inom den privata äldreomsorgen uppdagats allvarliga skandaler. Det får mig att fundera på hur det verkligen ser ut inom det privata och vad som skulle komma fram om full yttrandefrihet rådde.
4. Ett av de mest bisarra fenomenen i den privata välfärden är att både privata och offentliga utförare tvingas lägga massor av pengar på reklam och marknadsföring. Resurser som istället borde gå till verksamheten.

Men det här är tyvärr bara början. De privata riskkapitalbolagen har bara börjat etablera sig inom äldreomsorgen och försöker nu ta över från de offentliga. Om det lyckas kommer de stora besparingarna och vinsternas tid att komma. Och då kommer vi att få se hur kvalitén rasar, precis som den har gjort på skolmarknaden med låg lärartäthet, segregation och dykande kunskapsresultat. För att kunna höja kvalitén på äldreomsorgen måste vi se till att ta tillbaka den från de privata kapitalet och satsa alla resurser på våra äldre istället.

Intressant är också att ”socialdemokratiska” Folkbladet fortsätter sitt korståg för vinster i välfärden, även när det är någon annan är den tidigare Carema-anställda Widar Andersson som skriver. Tydligen är det bara extremhögern och extremvänstern som är mot vinster i välfärden enligt Folkbladet. Fast extremhögern i SD är ju för vinsterna, och dessutom måste Folkbladet i så fall måste räkna in också LO i ”extremvänstern”.

För övrigt så är det bisarrt att statsminister Reinfeldt höjer sin lön med 4000 kronor i månaden medan antalet fattiga familjer skjuter i höjden! Sådana pampfasoner kommer vi i V alltid att bekämpa. Läs också Ricardo Olivares inlägg om orimliga politikerförmåner.

Folkpartiet har tyvärr gjort sig kända för att fiska röster i grumliga vatten när det gäller att locka främlingsfientliga väljare. Innan vi hade SD i riksdagen kunde förslag som t.ex. språktest vara förståeligt ur ett cyniskt röstmaximerande perspektiv. Men idag leder det bara ännu mer direkt till att hela det svenska politiska landskapet förflyttas åt SD:s håll. Utvecklingen i Danmark visar ju hur illa det kan gå och hur snabbt media och politik kan börja anamma rasistisk retorik. Och i Sverige verkar det som att Folkpartiet tyvärr börjat dra åt det hållet. Det gäller såklart FP:s nya ”integrationspolitiska program”

Det ska ju sägas att jag läser FP:s ”nya integrationsidéer” som fan läser bibeln, men när det gäller att hålla rent för främlingsfientlighet är det högst motiverat. En del förslag som krav på motprestation för försörjningsstöd eller att fler praktikplatser behövs är fullständiga slag i luften eftersom det redan är så eller att alla redan är överens. Bättre stöd till anhöriginvandrare och rätt för dom att ta del av hela introduktionspaketet (förhoppningsvis inklusive statsbidrag till kommunerna) är rent av ett bra förslag. Det finns dock två riktigt riktigt otäcka förslag från Folkpartiet.

1. Kravet på ett språktest för medborgarskap. Folkpartiet har tillsammans med övriga borgerliga partier ställt sig bakom en utredning och förändring av SFI (svenska för invandrare). Man talar om ”snabb och flexibel inlärning” av svenska. Vad det handlar om är att begränsa SFI-undervisningen, numer får man maximalt gå 2 år oavsett förutsättningar. Samma studietid gäller en akademiker och en svårt krigstraumatiserad analfabet med många barn. Det säger sig självt att alla inte längre kan lära sig fullgod svenska inom SFI. Och det erkänner också regeringen, dom förstår att långt ifrån alla kommer att lära sig bra svenska men man tycker inte att det är något problem eftersom t.ex. analfabeter ”bedöms kunna få arbete inom bransch där det endast krävs begränsade svenskkunskaper”. Men nu går FP ett steg längre, de ”svaga” invandrare som p.g.a. deras egen reform inte får möjlighet att lära sig svenska ska nu inte heller få möjlighet att bli medborgare. Konsekvensen riskerar att bli en illitterat invandrargrupp som tvingas ta vilket jobb som helst och inte ens har rätt att rösta eller möjlighet att delta i samhällslivet. Vi pratar alltså om en underklass som kommer att sakna demokratiska rättigheter, tänk på vad det innebär folkpartister.

Läs också Kajsa Ekis Ekmans briljanta analys av SFI-”reformen”

2. FP vill skära i antalet dagar med föräldrapenning för utrikes födda. FP menar att föräldraledigheten riskerar att bli en kvinnofälla för familjer med många barn. Så kan det vara ibland men den stora frågan är varför det bara gäller invandrare. Detta skulle vad jag vet vara det första exemplet på en svensk lag som pekar ut människor efter etnicitet och säger att just de som inte är födda i Sverige ska ha sämre villkor. Det är en otäck utveckling där lagen upphör att vara lika för alla. Kommer man fram till att lång barnledighet är ett så stort problem på arbetsmarknaden måste man istället begränsa föräldraledigheten för alla på samma sätt, t.ex. genom övre åldersgräns eller en sänkning av föräldraledigheten om man har många barn. Med FP:s förslag så får vi som jag ser det två rättssystem i Sverige, ett för ”svenskar” och ett för ”invandrare”.

Det sägs att det en gång fanns ett socialliberalt parti i Sverige som alltid tog kampen mot rasismen och aldrig accepterade diskriminering. Men det är väldigt länge sen nu...

För övrigt så bör man skänka en tanke till den fängslade och hungerstrejkande palestinska fotbollsspelaren Mahmoud Sarsak när man ser på EM. Sarsak arresterades godtyckligt på väg till träningen med landslaget och har hållits olagligt inspärrad i tre år tills han nu i desperation tagit till hungerstrejk. Fifa har uttalat sitt stöd och här hittar du information om hur du kan göra mer.

Upptäckte ett halvskrivet svar till Jessika Isaksson (MP) i vår bloggdiskussion om miljöpartiet och nyliberalismen. Fast nu blir det ju en väldigt sen replik efter förra veckans bloggpaus, och dessutom mer av en lång och vindlande essä än ett rakt svar. Men det bjuder jag på!

Jessika Isaksson tog tydligen mycket illa vid sig för att jag kallade mp för ett nyliberalt parti på bloggen häromveckan. Hon menar också att jag gör ett antal "felaktiga analyser". Föga oväntat håller jag inte med henne om det. Det beror antagligen på att vi har olika ideologiska och politiska utgångspunkter. Detta trots att många miljöpartister nuförtiden tycks hävda att det inte finns någon ideologi, och antagligen då inte heller någon politik. Med det synsättet skulle ju politiken snarast handla om ett sorts proffessionaliserat tjänstemannastyre, det kanske inte skulle behövas några politiker alls? Och dit hoppas jag verkligen inte att vi är på väg trots att allt fler partier försöker trängas i mitten. Själv ger jag inte mycket för miljöpartiets nytänkande om: ”varken höger eller vänster utan framåt” (som för övrigt var en slogan som delades av det högerpopulistiska ny demokrati när det begav sig).

Förhoppningsvis inte ett nytt gäng nyliberaler?

Grundproblemet är att om man idag varken vill ta ställning för höger eller vänster när hela samhällsdebatten ligger långt ut åt höger så för man i praktiken oftast en högerpolitik. Höger-vänsterskalan handlar i grunden om motsättningen mellan en okontrollerad marknadsekonomi och rättvis fördelning av ekonomiska resurser och ekonomisk makt. Och om miljöpartiet inte längre har någon tydlig ståndpunkt i den grundläggande frågan så tycker jag såklart att det är synd, för då tenderar valet att bli höger av slentrian och anpasslighet.

Varför kallar jag då mp för nyliberala när dom vill ha fortsatta vinstutdelningar i privata skolor? Nyliberlaismen är en ideologi som kraftigt vill begränsa det demokratiska inflytandet på ekonomin och istället låta marknaden styra så mycket som möjligt. I praktiken innebär det att företagen och företagens ägare får mer att säga till om och vi andra mindre. De mest extrema nyliberalerna förespråkar nattväktarstaten som bara ska ha hand om ordningsfrågor och rättväsende medan resten styrs av företagen. Dit räknas såklart definitivt inte miljöpartiet men tendensen mot mer marknad och mindre politik är tydlig i och med kongressbeslutet som ju innebär mer marknadsstyre och mindre demokrati i skolorna. Jag och vänstern vill istället ha mer ekonomisk jämlikhet och mer demokrati i alla former, människorna ska ha makten, inte pengarna.

Ett av de senaste årtiondenas stora nyliberala projekt har varit att låta marknaden ta över också den offentliga välfärden. Tidigare har våra skattepengar som gått till jämlik skola, vård och omsorg legat utanför marknadens kontroll och verksamheterna har fungerat lika för alla. Nu när kapitalisterna har svårt att nå sina tillväxtmål på över 3% avkastning per år suktar man efter nya marknader som kan ge de ekonomiska vinster som de är beroende av. Tyvärr är Sverige alltså en av de rika länder som gått längst i sin privatiseringsiver och därmed överfört enorma rikedomar från det skattebetalande folket till rika riskkapitalister. Exemplen är otaliga, allt från billig utförsäljningar av välfärdsenheter som gett miljardvinster åt rika kapitalister till den enorma skatteflykten när våra gemensamma resurser via avancerade räntesnurror förs ut till hemliga skatteparadis.

Konsekvenserna av privatasieringarna av skolan ser vi idag. Kuskapsresultaten sjunker , pengarna går till vinster istället för fler lärare, betygsinflationen stiger och segregationen ökar kraftigt med än sämre resultat som följd. Ett alternativ för grundskolan kan man se om man tittar på grannlandet Finland som istället har allt bättre kunskapsresultat, en allt mer likvärdig skola och medvetet för en skolpolitik för att integrera elever med olika bakgrund. Alternativet till friskolor är alltså högre kvalitet, jämlika förutsättningar och mer personal i skolan.

Jessika vill sedan bemöta mina argument om att klassklyftorna i Sverige ökar som ett reslutat av privatiseringarna och regeringens övriga omfördelningspolitik från fattig till rik. Jessika gör här en jämförelse med extremt nyliberala länder som Storbritannien och menar att Sverige då ligger rätt bra till. Så är det naturligtvis, den svenska arbetarrörelsen har i över 100 år kämpat hårt för ett mer jämlikt samhälle och via välfärd och omfördelningspolitik hade vi nått relativt långt. På 80-talet vändes dock trenden mot ett mer rättvist samhälle och klassklyftorna började åter öka. Under den borgerliga regeringen har den här utvecklingen stegrats på ett mycket allvarligt sätt. Självklart kan man jämföra Sveriges fattiga med dom i Afghanistan eller för den delen Storbritannien och komma fram till att dom har det bättre. Men det jag och Vänsterpartiet kämpar mot är den ökande orättvisan som måste stoppas innan vi når det fruktansvärda läge som råder i de länder Jessika jämför med.

De rikaste tiondelarna har blivit mycket rikare med borgerlig politik med en katastrof har drabbat dom fattigaste.

Lite fakta om det allt värre klassamhället som alla bör känna till:

Rädda barnen visar att barnfattigdomen ökar kraftigt och organisationen varnar för utvecklingen:

http://www.rb.se/SiteCollectionDocuments/Rapporter/Barnfattigdomsrapport_2012.pdf

Inkomsternas förändring i deciler, en ytterst tydlig omfördelning från rika till fattiga:

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=4381367 (mycket bra blogg)

Ojämlikheten ökar dessutom snabbare i Sverige än i övriga OECD-länder

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=4381367

Inkomstskillnaden mellan män och kvinnor har ökat med 40% sedan borgarna tillträdde:

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/jonas-sjostedt-for-gront-ljus-om-inkomstskillnader_7245439.svd

Avslutningsvis: omröstningen på kongressen var mycket jämn och det är just för att jag vet att många i miljöpartiet inte gillar nyliberalism, tillväxtmaximering och orättvisor som jag blev besviken över beslutet.

Grattis till dig som orkat läsa hela inlägget!

För övrigt så är jag och Vänsterpartiet kraftiga motståndare till de politikerpensioner som återigen blev aktuella för ett par veckor sedan i och med Jörgen Rundgrens m.fl. höga ersättningar. Självklart kan det vara svårt att hitta ett lika bra jobb för en politiker som lämnat sitt uppdrag, särskilt om man varit vänsterpartist och stött sig med stora delar samhällseliten. Men allvarligt talat, jämfört med vad det stora folkflertalet har för framtidsutsikter om dom förlorat jobbet (speciellt nu när borgarna har totalhavererat trygghetssystemen) så har politiker inget att gnälla över. Både jag och Vänsterpartiet tycker att politikerna ska ha precis samma villkor som alla andra när dom förlorar sina uppdrag, d.v.s. jämförbart med a-kassa. Därför motionerar och agerar V också ständigt för sänkta ersättningar och förmåner för politiker.

Under slutet av veckan åkte jag upp till Skellefteå där jag ursprungligen kommer ifrån. Och det är definitivt skönt att höra den lugna norrländskan och komma till en stabilt röd landsände där det nästan inte existerar sverigedemokrater överhuvudtaget.

Projektet var att tillsammans med pappa renovera badrumet i familjens sommarstuga som ligger i söderläge vid en sandstrand alldeles intill Skellefteå flygplats. Stugan är nog min "kraftplats" där jag kan ta det lugnt, hämta energi och minnas en lycklig barndom. Stugan, eller snarae tomten, för stugan var bara ett litet skjul vid den tiden min pappa köpte den på 70-talet för en mycket rimlig penning. För det begav sig på den tiden då Sverige fortfarande rörde sig mot ökad jämlikhet och det inte fanns en massa väldigt rika personer som drev upp sommarstugepriserna till dagens helt orimliga nivåer.

Jag hoppas på högsommarvärme nästa gång jag åker upp!

Renoveringen gick bra, vi rev, spacklade, städade, handlade och la nytt golv (det var inte alldeles utan frustration vi fick till rätt lutning i duschen – vattnet ska rinna mot golvbrunnen, helst inte ut på resten av golvet). Det är i stort sett bara tapetseringen kvar och det lämnar jag med varm hand över till pappa och bröderna.

Ignorera tröjan, det är en sån som det inte gör något att få spackel på liksom...

Och det där om ROT – visst är det så att det mest är till för folk med alldeles för mycket pengar eller stockholmare med tummen mitt i handen? Lite mer seriöst kan man säga att jag är ytterst skeptisk mot att ge skatterabatter till vissa sektorer, som RUT och ROT, det är konstgjord stimulans till tjänster som huvudsakligen används av dom med mycket pengar. ROT-avdraget kan ha visst existensberättigande som konjunkturåtgärd men borde då definitivt riktas också mot flerbostadshus, annars är det bara dom som har råd med villa som kan använda det.

Nu blir det att hålla tummarna i fotbolls-EM. Förutom Sverige är mina favoriter nog Spanien, Portugal och Frankrike (även om det vore himla kul om det gick bra för Grekland också, det kan dom verkligen behöva.

För övrigt är det helt sinnessjukt att det finns folk i Chile som igår hyllade slaktaren och diktatorn Augusto Pinochet som orsakat mänskligehten så mycket lidande. Det känns skönt att motdemonstrationerna var betydligt större (och även hölls i Sverige). Jag skickar min tankar till de som gjorde motstånd mot diktaturen och dess många offer.

Som tur var har jag slarvat bort den. Dom i vanliga fall toknyliberala stortidningarna går nu till stora delar på Vänsterpartiets linje vad gäller Eurokrisen och hur man löser den. I DN skriver Peter Wolodarski om hur om att det är bankernas risktagande som är huvudproblemet och att Euron i grunden är felkonstruerad. Lars Calmfors skriver i samma tidning om att skuldnedskrivningar kan vara nödvändigt för flera länder, något vi Vänsterpartister brukar vara ensamma om att påpeka. I SVD skrivs det om att det svenska överskottsmålet är absurdt och att man borde investera istället och angriper dessutom de extrema nedskärningarna skapar onödig misär och klasskonflikt. På Expressens ledarsidan kan man sedan läsa en generalangrepp på Eurons orimlighet, det är helt enkelt, även ur ett marknadsekonomiskt perspektiv, orimligt att ha en gemensam valutapolitik utan en gemensam finanspolitik. Vi i vänstern har sagt det många gånger förr men kanske är det nu ett verkligt paradigmskifte på gång. Det skulle behövas för välfärden, jobben och jämlikheten i Europa.

Som Jonas Sjöstedt skriver: ”Regeringen framstår som allt mer udda som bara försöker förklara krisen som en skuldkris och hävdar att lösningen är fortsatt åtstramning, fler avregleringar och att rädda euron. Enligt dem ska vägen ner i dyn ta oss upp ur diket. Men det verkar vara allt färre som tror på det. Det sorgliga i pjäsen är att socialdemokraterna verkar sluta upp bakom regeringens förenklade analys med stöd för EU:s finanspakt och allt. Vi ska strama åt i konjunkturnedgången och medan Tyskland verkar ta konsekvensen av krisen i den ekonomiska debatten i en ny diskussion om löner och inflation så duckar svenska politiker.”

Att NT:s ledare och Folkbladets Widar skulle föreslå något annat än dogamtisk nyliberalism är dock ganska otänkbart. Skulle dom börja se ens en smula mer nyanserat på ekonomisk politik så skulle jag nog få äta upp åtminstone en marsipanhatt.

För övrigt åker jag snart upp till Skellefteå och renoverar badrumet i familjens sommarstuga i en vecka, så det blir nog lite skralt med bloggandet. Men oroa er inte, jag kommer tillbaks!

Det är oerhört deprimerande att som ikväll på Kommunfullmäktige tvingas lyssna på hur SD vill räkna på människors (eller snarare invandrade människors) värde. Dom tar alltså upp frågan om vad invandrare "kostar" och vill med dom siffrorna agera för att stoppa invandringen till Sverige och Norrköping. Ingen som kostar pengar ska få komma hit. Ska vi då börja räkna på andra grupper av människors ekonomiska värde också? Ska man enligt SD räkna på pensionärer, handikappade, långtidsarbetslösa eller sjuka på samma sätt, dessa kanske också kostar mer än de kan bidra med? Och vilka åtgärder ska vidtas mot olönsamma människor? Ska dom stoppas från att komma till stan, uppmuntras att flytta eller till och med kastas ut? Vilka människor är egentligen lönsamma nog för Sverigedemokraternas Sverige?

För mig är detta mörker som sänker sig över Norrköping och Sverige också högt personligt. För många av dom människor som dom inte tycker sig ha råd med är mina kamrater och vänner.

Min partikamrat Ricardo Olivares föreslog att man istället skulle räkna på rasismens och diskrimeneringens kostnader som SD göder och spelar på. Det är en betydligt klokare idé.

Den 27/5 gick Widar Andersson återigen i polemik mot mig på Folkbladets ledarsida. Den här gången inte ens vid namn utan bara som " ytterkantspolitiker". Detta för att jag menar att det är nyliberalt av Miljöpartiet att fortsätta tillåta vinster i skolan. Att vara nyliberal innebär att marknadsanpassa samhället i så stor utsträckning som möjligt, det vill säga att låta pengarna styra istället för demokratin, också inom välfärden. För mig är det rätt tydligt att just utförsäljningen och konkurrensutsättningen av välfärden är ett nyliberalt projekt. Och den diskussionen tar jag mer än gärna.

Men det där med "ytterkantspolitiker" tycker jag också är intressant. Widar menar tydligen att det är ganska extremt att vilja ta bort profitmaximeringen inom välfärden som vi i Vänsterpartiet vill. Men i så fall är en väldigt stor del av den svenska befolkningen som har "ytterkantsåsikter". I tidningen Dagens Samhälle kan man till exempel läsa om vad svenska folket tycker om privatiseringen av vård och omsorg. Den senaste undersökningen är från mars i år. När folk får frågan om vårdens kvalitet blir bäst i offentlig eller privat regi svarar 61% offentligt medan bara 18% svarar privat. Det är också en väldigt tydlig tendens att förtroendet för den privata vården sjunker alltmer. Ju mer av välfärden som privatiseras desto mer sjunker alltså förtroendet. Det är alltså en väldigt stor del av det svenska folket håller med om min ”ytterkantspolitik” i frågan om privatiseringar.

En viktig samhällsaktör som inte håller med Widar om att ”det närmast maniska intresset för denna tämligen marginella fråga är fascinerande” är alltså LO. LO-kongressen beslutade i helgen att ”LO ska verka för att en non profit-princip ska vara rådande inom vård, skola och omsorg”. LO organiserar de flesta arbetare inom den allt mer privatiserade välfärden och dessa har själva valt ombud som i mängder gick upp på kongressen och fördömde de privata vinstintressenas härjningar i välfärdssektorn. Inte minst med försämrade arbetsvillkor för de arbetande som konsekvens. Det är för mig rätt fascinerande att en obundet socialdemokratisk tidning på ledarsidan går i så fullständig otakt med den arbetarrörelse man borde vara en del av.

LO-kongressen är en samling klokt folk.

Argumenten mot privatiseringen av välfärden tål att upprepas. Det handlar om att privata företag gör stora vinster på skattepengar som istället borde gå till mer välfärd. Detta gör man främst genom att skära ner på den dyraste delen av välfärden, d.v.s. personal. Bara vinsterna som de privata företagen i vårdsektorn tar ut skulle kunna räcka till att anställa omkring 10 000 sjuksköterskor. Privatiseringarna innebär också en segregering av samhället, föräldrar väljer olika skolor för sina barn vilket lett till att barn med sämre studieförutsättningar hemifrån koncentrerats till vissa skolor. Det ser vi idag konsekvenserna av med allvarligt fallande kunskapsresultat i de svenska skolorna. Exemplen skulle kunna göras många fler.

Widar har däremot helt rätt när han skriver: ”torde de allra flesta partiledningar i Sverige vara överens om att vinstuttagen i praktiken är en icke-fråga”. Så är det onekligen, i den här frågan finns det bara ett parti som ser problemen med privatiseringen av välfärden och därmed representerar folkflertalet i denna avgörande fråga.

För övrigt fortsätter debatten om privatiseringarna här på bloggen imorgon då jag bemöter Jessika Isakssons inlägg i samma fråga.

Vänsterpartiet kämpar varje dag hårt för jämlikhet och mot klyftorna i samhället som ökat katastrofalt under den borgerliga regeringen. I landstingspolitiken i Östergötland syns det på den ökade ohälsan hos stora delar av befolkningen. Dessutom har det visat sig att vilken vård en person får är starkt klassbundet, de som är rika, välutbildade och "helsvenska" tenderar att få bättre vård än andra.

På landstingsnivå är det svårt att göra något åt själva den ökande ojämlikheten och orättvisan. Den har regeringen medvetet orsakat och den tvingas hela samhället ta konsekvenserna av. Men de hälsokonsekvenser som  fattigdomen får kan vi angripa politiskt. Och i den nya landstingbsudget som Vänsterpartiet presenterar tillsammans med Socialdemokraterna och Miljöpartiet finns en sådan satsning med.

Vi föreslår att man ska satsa extra resurser på de fem områden i Östergötland där störst andel av befolkningen lider av stora sociala och ekonomiska problem, däribland Hageby och Skäggetorp. Vi vill utveckla vårdcentralerna i dessa områden till hälsocentraler som ska få ett bredare uppdrag när det gäller att bemöta och förebygga ohälsan. Dessa hälsocentraler ska enligt vårt förslag få mer resurser och det ska göras en extra satsning på forskning och metodutveckling. Tanken är att denna satsning ska minska ojämlikheten i vård och hälsa och också främja demokratin och integrationen i dessa områden. Särskilt kul tycker jag att det är att basen i utvecklingsarbetet ska ligga i Skäggetorp som ska få ledartröjan i projektet. Och det behöver verkligen Skäggetorp, orättvisor och fattigdom är inget som ska sopas under mattan utan mötas med offensiva politiska satsningar. Om den rödgröna budgeten vinner i landstingsfullmäktige kommer dessa fem vårdcentraler att få 10 miljoner extra under den här budgetperioden och det är vi i Vänsterpartiet väldigt glada för.

För övrigt var jag och Per utanför Hageby Centrum (nä det heter inte Mirum) och delade ut partiets kampanjtidning i eftermiddags. Fick du ingen idag så kommer du säkert att se oss på stan framöver

På kvällens KF lyfte jag frågan om att Norrköping bör påtala för vår samarbetskommun Riga att Pride är en bra idé: Här följer min fråga till kommunstyrelsens ordförande Lars Stjernqvist:

Riga försöker återigen förbjuda att Pride anordnas i staden. Jag tycker att Norrköpings kommun har en skyldighet att försöka påverka Riga i en mer medmänsklig riktning i den här frågan, det är ju en officiell samarbetssort till oss. Dessutom har kommunen nyss hjälpt till att anordna Norrköping Pride och delat ut fem-i-tolv-priset till Desireé Ljungcrantz för att hon startat pride, därför bör vi agera.

Argumenten för att inte tillåta Pride är ur ett svensk perspektiv svåra att förstå. Ett exempel är: "Detta är en ren provokation och vi som offer har rätt att försvara oss. Vare sig Lettland eller Riga får hamna i det öde som staden Sodom gjorde. Det är inte bara Guds straff, det är även en degradering av det moraliska måttstocken såväl som en demografisk katastrof som populariseras av lesbiska, bögar, bisexuella, transpersoner och deras vänner...".

Förbudet mot Pride var ett utskottsbeslut. Pride har förbjudits tidigare och då överklagar arrangörerna och vunnit. oavsett det så är stadens beteende oacepptabelt och jag tycker att vi måste markera det. Det finns en splittrad opinion i frågan i Riga och jag tror att vi har vissa möjligheter att påverka politiskt.

Jag tycker alltså att Norrköpings kommun och kommunfullmäktige borde agera i frågan så snart som möjligt och ställer därför frågan till Lars Stjernqvist:
Har kommunen tänkt agera i den här frågan?I så fall när och hur?

Svaret jag fick från Lars var mycket bra, han föreslår att vi skriver till Riga som partiföreträdare från norrköpings partier. På så sätt kan vi agera snabbt och enat. Fortsättning följer. Antagligen också en mer komplett KF-rapport imorgon.

För övrigt så rapporterar EXPO om att SD har fortsatta problem med rasism, ja till och med ren nazism i sina led. Eddie Påfvelsson, vice ordförande i SD i Ale har följande att säga om nazismen:
– "Historiskt har det blivit lite fel, men grunderna tycker jag är sunda. " Grunderna i Nazismen är läran om den ariska rasens överhöghet och hat mot demokrati och jämlikhet. Självklart är inte alla Sverigedemokrater nazister men att det kan finnas öppna nazistsympatisörer i partiet säger en hel del. Läs mer på:

http://expo.se/2012/sd-politiker-nationalsocialism-ar-karlek_5053.html