Jag skriver i dagens Corren tillsammans med framträdande politiker från Linköping, Mjölby, Kinda och Motala om jämställdhetsskatt är den enda vägen mot ett jämställt samhälle?

"Trots samma grundförutsättningar redan från födseln mellan kvinnor och män så är inkomstskillnaderna mellan könen stora. Män som grupp tjänar 4 500 kronor mer än kvinnor som grupp varje månad. Samhällsekonomiskt är det katastrof att hälften av befolkningen har helt andra ekonomiska förutsättningar än den andra hälften. Anledningarna är många. Det handlar om de val som vi förväntas göra och hur de valen värderas. Fortfarande tar kvinnor ut majoriteten av föräldraledigheten, och arbetar i högre utsträckning deltid och mer obetalt hemma. Det förlorar kvinnor på i sina plånböcker, hela livet ut. Grundläggande strukturer i samhället leder i dag fortfarande till att det råder ekonomisk ojämställdhet. Den orättvisan är det nödvändigt att prata om och ta ansvar för. I den takten som jämställdheten ur ett ekonomiskt perspektiv utvecklas kommer det att ta flera hundra år innan kvinnor och män har samma inkomster. Det handlar om att kvinnors ekonomiska självständighet som i dag skiljer sig väsentligt från mäns. Vi skulle därför vilja inspirera Linköping, Motala, Kinda och Mjölbys kommuner att arbeta mer aktivt med jämställdhet, som en rent samhällsekonomiskt rättviseåtgärd. Umeå kommun har arbetat fram flera bra förslag som skulle fungera även i våra östgötska kommuner och där har frågan väckts om en jämställdhetsskatt är den enda vägen att gå.. Vi i samhället uppnår inte de mål vi satt för jämställdhetsarbetet ? att kvinnor och män ska ha samma möjligheter till ekonomisk självständighet. Därför måste vi kanske börja utreda införandet av en jämställdhetsskatt? Skulle en jämställdhetsskatt utformas så skulle det handla om att män betalar en högre skatt på grund av att det fortfarande finns en oförklarlig löneskillnad på cirka sju procent till mäns fördel. Ska vi vara ekonomiskt jämställda och ekonomiskt självständiga? Hur ska vi komma dit? Är jämställdhetsskatt kanske enda möjligheten? Eller finns det andra vägar? Ja, det är klart att det gör. Att utjämna löneskillnader, att utmana strukturer och arbeta aktivt för en jämn fördelning av det obetalda hemarbetet, att bryta den könssegregerade arbetsmarknaden, att se till att pappor tar en större del av föräldraledigheten, att utmana våra egna föreställningar och våga se saker för hur de faktiskt ser ut och inte hur vi tror att det ser ut. Det är dags att börja prata om makt, kön och ekonomi och om vi vill ha ett jämställt samhälle eller inte. Det är dags att de östgötska kommunerna aktivt vågar prata om att hälften av befolkningen systematiskt och genomgående har lägre inkomster. Vi har var och en ett ansvar att utmana och förändra det ojämställda mönster som finns i dag. Att ifrågasätta varför det ser ut som det gör, samt att bidra till en förändring. Vi hoppas på att den förändringen ska gå snabbt i Linköping, Motala, Mjölby och Kinda. Vi uppmanar kommunerna att ta ett helhetsgrepp för ett mer jämställt samhälle, det tjänar vi alla på."

Linda Snecker, ordförande V Östergötland

Monica Eriksson, gruppledare V Linköping

Kerstin Lundberg, gruppledare V Motala

Sara Frank, kommunfullmäktigeledamot V Kinda-Ydre

Lena Höjdevall, 1:e vice ordförande i Omsorg- och Socialnämnden V Mjölby

Inte av politiskt engagemang (även om det ofta brinner även där) utan byggnader brinner ned alltför ofta. Den sorgliga nyheten att Färgaregården nu har brunnit ned nådde mig imorse, jag vet hur mycket caféägaren har kämpat med gården och det är en härligt solig plats i Norrköpings vackraste område.

För några veckor sedan brann även Blå huset ned. Många föreningslokaler försvann, bland annat min favoritlokal hos RFSL. Det är väldigt tråkigt. Norrköping är van att repa sig efter tråkigheter, men ibland blir det lite för mycket.

I Stockholm lyser solen på SKL-huset. Och mitt bostadspolitiska engagemang fortsätter att brinna. .

Jag har idag suttit i publiken på ett bostadsseminarie arrangerat av SKL. En intressant dag där den stora showen var att bostadsministern Stefan Attefall deltog och pratade om vad regeringen ska göra för att öka bostadsbyggande. Om jag påstår att bostadsbyggande är en komplex fråga så ljuger jag inte direkt. Det var den bilden som väldigt tydligt målades upp från regeringen, från Boverket, från olika kommuner och från byggkoncerner.

Bostadsminister Attefall kom inte med några bra exempel eller åtgärder på vad som skulle kunna åtgärda den akuta situation som rådet på bostadsmarknaden. "Alla måste dra åt samma håll" vad hans viktigaste budskap. Samt att nämna alla utredningar som görs från regeringens håll. Ja du Attefall, visst är det viktigt att göra sin hemläxa, att vilja göra ungefär samma sak (att bygga). Men, det behövs mer. Jag passade på att fråga Attefall (det är svårt att låta bli när tillfället ges) om hur går regeringens tankar och arbete med att om flera människor överhuvudtaget ska ha råd att bo? Attefall, som ganska snabbt listade ut vilken politisk sida jag står på, vad mig svaren jag ville ha. Nämligen att markpolitiken måste bli bättre, regelverket måste inom vissa delar förenklas, och att det går att bygga billigt. Han nämnde SABOs Kombohus som ett bra exempel. Jag kan inte göra annat än att hålla med honom. Men när han nämner att flyttkedjan är en viktigt komponent i bostadsbyggandet så kan jag inte göra annat än att skaka på huvudet. En intressant dag. Om jag litar på att regeringen kommer lösa bostadskrisen? Absolut inte. Nej, Attefall allt är inte bra då.

Jag sitter på tåget mot Stockholm. Jag har helt klart blivit en van tågresenär sedan mina politiska uppdrag har ökat. Med läppstift på SJ-kaffet och läsning av handlingar gör jag mig beredd för två dagar med bostadspolitik och SKL. Idag ska jag bla lyssna på bostadsministern.

Idag skriver Vänsterpartiet Norrköpings Peter Butros på NT debatt om spårvagnar, spårvägen och hur en utbyggnad av spårtrafiken gynnar alla.

"Vänsterpartiet har en tydlig åtgärdsplan för att förbättra, utveckla och bygga ut kollektivtrafiken. I Vänsterpartiets vårbudgetmotion satsar vi 3,9 miljarder kronor mellan 2014-2016 för att finansiera en sådan utbyggnad. Det skriver Peter Butros (V).

Norrköping är en på många sätt unik stad. Ett av de kanske mest typiska inslagen förknippade med Norrköping är spårvagnstrafiken som också är positiv för stadsutvecklingen i Norrköping. Samtidigt finns det stor potential att både utveckla, bygga ut och förbättra kollektivtrafiken i Norrköping, något som vi i Vänsterpartiet ser som en naturlig del i den gröna omställningen. En politik som är bra för miljön samtidigt som den ger lokala jobb.

Norrköping har i dag höga halter av hälsofarliga partiklar särskilt i innerstaden. Sådana hälsofarliga partiklar kan leda till både astma och allergier samt bidra till hjärt- och kärlsjukdomar. Det är därför problematiskt att de mest tätbefolkade stråken, där både barn och ungdomar vistas, har de största partikelutsläppen i Norrköping. Något som direkt går att koppla till det ökande bilåkandet.

Vänsterpartiet har därför en tydlig åtgärdsplan för att förbättra, utveckla och bygga ut kollektivtrafiken. I Vänsterpartiets vårbudgetmotion satsar vi 3,9 miljarder kronor mellan 2014-2016 för att finansiera en sådan utbyggnad. Detta kan vi använda för att förverkliga våra planer för en förbättrad kollektivtrafik i Norrköping."

Läs resten av debattartikeln här.

”Det låter fint i teorin, men det funkar ju inte i verkligheten”, ”När du blir vuxen kommer du växa bort från det där” det och många andra motiveringar får jag som vänsterpartist höra lite titt som tätt. Att vänsterpolitik, det är någonting man växer ifrån, eller att vänsterpolitik det fungerar inte i verkligheten.

Det är lätt att säga så. För i det samhälle som hellre lägger 70 miljarder på jobbskatteavdrag (alltså att dom med jobb betalar mindre i skatt med motivering ”Det ska löna sig att jobba” vilket innebär att dom utan jobb procentuellt betalar mer i skatt samt välfärden får otroligt mycket mindre resurser) istället för att dom 70 miljarderna läggs på, låt oss säga bygga bostäder, infrastruktur och omsorg. (70 miljarder är inte taget ur luften, utan det är LOs förslag till vad man Sverige skulle behöva satsa på för att sänka arbetslösheten och bygga bort bostadsbristen, klassisk vänsterpolitik, testat av bla Roosevelts i 1930-talets krisAmerika).

Eller är det vänsterns eget fel att uppfattningen är att vänsterpolitik inte fungerar? Kanske är det så. Låt mig då citera Vänsterpartiets partisekreterare Aron Etzler:

”Vänsterpartiet år 2013 är med och styr i nära 30 procent av landets kommuner och senast jag räknade, nära hälften av Sveriges landsting och regioner. I varje nummer av vårt samhällsmagasin, Rött, berättar vi om små och stora framgångar i kommuner och landsting. Vi är ofta, som i Göteborg, pådrivande för bättre arbetsvillkor, och som i Malmö, för jämställdhet. Vi förbättrar äldreomsorgen genom att få bort vinstdrivande företag, som i Umeå och Norrköping. Och vi driver långsiktigt miljöarbete på ställen som ­Eskilstuna, som förra året blev landets miljöbästa kommun. Allra bäst blir det förstås när vi styr helt själva och länge, som i Fagersta, den kommun i hela landet som har minst privatiseringar OCH bäst skött kommunekonomi.”

Tillåt mig att upprepa: ”Allra bäst blir det förstås när vi styr helt själva och länge, som i Fagersta, den kommun i hela landet som har minst privatiseringar OCH bäst skött kommunekonomi.”

Den kommun som har den bästa kommunekonomin är Fagersta. Som helt styrs av Vänsterpartiet.

Alltså, vänsterpolitik fungerar i praktiken. Det växer inte bort på grund av att du helt plötsligt blir ”vuxen”. Vänsterpolitik betyder att fler får jobb, den ekonomiska fördelningen blir jämn oavsett om du är bankdirektör eller undersköterska och jämställdheten går framåt. Bland annat. Det som låter fint i teorin fungerar också i verkligheten.

ps, vill du läsa mer om vänsterstyrda Fagersta? Läs, här, här och här.

Idag har jag besökt Ung vänsters 46:e kongress som hålls i Linköping. Jag hade äran att framföra en hälsning från Vänsterpartiet, vilket var helt fantastiskt. Så mycket kärlek, framtidstro och kamp i ett rum fylld med 200 politiskt engagerade ungdomar. Ung vänster är framtiden!

Jag är helt slut. Idag har jag lyckats med konststycket att vara på jobbet i ett par timmar, åka till Östsam fullmäktige, vidare till Norrköpings kommunfullmäktige för att avsluta kvällen på Kulturkammaren tillsammans med Norrköping Pride, Galago, Bang och Fronesis. På kommunfullmäktige handlade ärendena om bolagets direktiv, på Norrköping Pride debatterde jag klass. Som politiker är tvären mellan möten stora. Som idag. Det är fantastiskt roligt, utmanade och ibland lite småkämpigt att vara politiker. Men idag var det mest bara kul. Imorrn har jag semester för första gången sedan julen. Kommer bli riktigt härligt!