Ok, jag erkänner, ibland får man twista till sina rubriker så att folk ska få upp intresset. Men jag lovar att knyta ihop säcken i slutet. Och det är inte så knasigt som det låter. Jag ska förklara. Vi börjar från början.

I dag publicerade Aftonbladet en stor undersökning om svenska folkets sexvanor. Den visar  oroande siffror. Vi har helt enket sluta ligga varandra. Värst är det för oss i 35-45 års åldern. Vi orkar inte, efter jobb, hämta lämna på förskolan, träna och piffa våra hem för att verka lyckliga knappt titta på varandra än mindre rolla runt och ha lite skoj i sänghalmen. Vi släcker hellre lampan och hoppas tyst att hen inte ska snarka så mycket.

Experterna har under dagen oroat sig. Av lite olika anledningar. Några hävdar att det inte blir några barn gjorda vilket i sig är ett stort problem. Dessutom helt sant. Inget ligg- inga barn. Dock tror jag inte att det är de som försöker skaffa barn som slutar ligga med varandra. De har nog planlagt sex på rätt tid i månanden som barnönskande par alltid haft, nej de som är för trötta för att ligga är de som har rätt antal barn, som jobbar och gnetar som försöker leva upp till bilden av den perfekta familjen, det perfekta paret och den perfekta maken men som snubblar på mållinjen eller snarare halvt sovande i soffan med vinglaset halvfullt medan fredagsunderhållningen rullar på tvn.

Hur blev det så här, så här okul? Som ordförande i kultur- och fritidsnämnden är jag ju liksom i kulbranschen även om just detta område inte faller inom nämndens verksamhet. Och tänker vi efter så har det kuliga liksom blivit något fel, i alla fall det kuliga som finansieras av det offentliga. Alla politiska partier kommer med största sannlikhet sätta jobb och utbildning högst på den politiska agendan. Inget fel i det. Vi behöver sätta dessa frågor högst- ingen tvekan om det.

 Dock prioriteras viss verksamhet längre ner, och längst ner hamnar vi i kulbranschen. För att hamna lite högre upp kan vi försöka motivera vår existens med att det som vi gör faktiskt också leder till jobb och skapar bättre möjlighet till utbildning. Vilket också är sant. Men att ha kul bara för att kul är bra. Det går liksom inte som motiv.

Jag träffade en gång en psykolog som berättade hur en deprimerad person fungerar. ofta tänker personen att bara jag mår lite bättre, då ska jag träffa mina vänner, gå på bio, shoppa, söka jobb osv. När det i själva verket är vännerna, jobbet och shoppingturen som ger kraft och energi. Så är det med kulbraschen också. Den behövs, för att den ger energi och för att den är bra. För sig själv. För att kulturen och idrottslivet har ett värde i sig. För att de ger energi, för att det är bra för oss människor att ibland bara ha kul. För att vi inte bara ska skes som nyttoproducerande varelser som gnetar runt och vars enda stävan är att jobba och tjäna pengar och gärna mer pengar. Lyckan har liksom försvunnit. Vi ska jobba fast vi är sjuka och vi ska jobba fast vi är gamla och vi ska jobba så att vi får mer pengar. Jobba, jobba, jobba.

Och visst ska vi jobba, så länge vi vill och hur mycket vi vill och förhoppningsvis har vi kul på jobbet också men det måste finnas annat i ett liv också. Glädje, nya tankar, kreativitet, intryck, det som motsäger våra föreställningar, vackra saker, fula saker, debatt. Kultur, konst och musik och en riktigt bra fotbollsmatch. Och kanske då, när livet blir mer än gnet, när vi inte jobbar jämt, eller känner dåligt samvete för att vi inte jobbar jämt, när vi hellre går på konstutställning eller knattefotboll än att städa. När vännerna får komma hem och äta macka istället för finmiddag för vi valde musikskolans uppvisning ja då kanske vi börjar upptäcka glädjen i varandra, då kanske vi hittar tillbaka lusten inte bara till konsten utan också till varandra. När vi prioriterar andra värden i livet än bara gnet, då kanske vi också kommer ligga med varandra igen. Dessutom tror jag, att kultur och skapande ger jobb, gör människor mer rustade för jobb, ger självförtroende åt den som inte trodde den hade något, får människor att våga- först i liten skala sedan i det stora livet. Så kulturen är livsviktig och ett viktigt område, både för jobben och liggen. Dessutom, kommer nya intryck ge oss ny engergi också i arbetslivet