Partiets officiella avtackning av Mona Sahlin är precis avslutad (till tonerna av Bruce Springsteen och sång at Rickard Wolff).

Ett tårfyllt farväl där Sahlins politiska gärning redovisades. Juholt summerade sin företrädare med ordet "mod" och SSU:basen Jutte Guteland berömde hennes musiksmak. Av partiet fick hon ett seminarium om fredsarbetet i Mellanöstern som ska hållas i Östra Jersualem och av SSU fick hon ett seminarium om Mona Sahlins kamp för mänskliga rättigeheter.

Äntligen skulle frågetecknen rätas ut. Socialdemokraterna nyvalde partiordförande skulle hålla sitt första linjetal och alla förväntade sig besked om partiets framtid. En sargad Rörelse och en nyfiken presskår lyssnade spänt. Inledningen är oväntad. En lång utvikning om kulturpolitik! Dalademokratens Göran Greider är gladast av alla och konstaterar att så har det inte låtit på en partikongress de senaste 25 åren. Mer av sådant som inte hörts på länge skulle komma…

Juholt levererade tydlig vänsterretorik. Tillbaka till rötterna. Ett tal som vänder sig till de redan övertygade (de som finns kvar) och föga förvånande applåderar alla när han citerar, Erlander, Palme, Palm, Carlsson och andra hjältar i Rörelsen.

Juholt spelar skickligt på trygga strängar på den socialdemokratiska lyran. I förbigående nämns att företagandet är grunden för välfärden. Men i talet går Juholt även till frontalangrepp på företagandet. F-skattsedeln är bara ett sätt att slippa ” arbetsrätt och kollektivavtal”. Landets tiotusentals enmansföretagare som bidrar till bruttonationalprodukten med runt 15 procent håller förmodligen inte med om den beskrivningen.

Juholt vänder sig helt till partiet, världen utanför får vänta. Lovar att det ska bli precis som förr. Ingen klump i magen när man lämnar på dagis, någon som sitter och äter med dig när du bli gammal, rätt till arbete och försörjning, en bra pension, bra kommunikationer och allt annat som är bra. Det är ”social demokrati” enligt partiordförande Juholt. Allt som inte är bra, som klumpar i magen när man stressar till dagis, tillskrivs någon annan.

Det Juholt säger låter bra, men det låter gammalt. Till och med Mattias Ottosson tycker att det låter 80-tal. Det låter tryggt och fint, men det låter som något som sades för länge sedan. Dessutom är det synnerligen luddigt utan konkreta förslag. Allt ska bli bättre liksom, men få ord om hur.

På den efterföljande presskonferensen får vi besked att besked om den ekonomiska politiken kommer senare, när partiet valt en ekonomisk-politisk talesperson. Sannolikt Mikael Damberg och sannolikt ganska snart. Men det är bara en gissning.

Juholt är en skicklig retoriker, väldigt skicklig. Han har dessutom humor och självdistans, något som saknats hos tidigare partiledare. Han kommer att bli en stark utmanare av statsminister Fredrik Reinfeldt. Men han måste utmana med något. Att vara kul räcker inte. I valbåset är det politiken som avgör. Sett till talet i förmiddags verkar Socialdemokraterna sluta sig inåt och kanske åt vänster. Som brittiska Labour gjorde på 80-talet. Det gick inget vidare där och det kommer inte att gå bättre här nu om Juholt tänker ta nostalgitåget till framtiden.

I uteställningslokalen utanför stämmosalen finns bland annat energibolaget Eon som bland annat visar bilder på en vindmölla. Det är inget vidare tryck i deras monter. Mer folk borte hos Unga Örnar.

På presskonferensen efter sitt tal kallade Håkan Juholt energibolagen för "extremt giriga". Gissningsvis steg inte stämningen borta hos Eon

Precis som väntat, i alla fall de senaste två veckorna, valdes Håkan Juholt från Oskarshamn till ny partiledare för Socialdemokraterna. Ett val vars konsekvenser vi ännu inte vet något om. Hittills har han sagt att partiet inte ska "vika ner sig" (på engelska).

I morgon håller han sitt jungfrutal som partiledare. Ett välavlyssnat tal en timme innan partiet gör resten av sina fyllnadsval den här extrakongressen. Ett tal som det kommer att finnas goda skäl att återkomma till. En fingervisning, eller möjligen pekar försvarspolitikern Juholt med hela handen, om vart det en gång statsbärande partiet ska ta vägen i framtiden. Intressant lär det bli!

Nyheten att FN:s säkerhetsråd gett förbundets medlemmar rätt att med våld stoppa Muammar Gaddafi från att slakta sin egna befolkning är synnerligen välkommen. Resolutionen gäller en flygförbudszon och i praktiken att omvärlden får rätt att bomba sönder diktatorns styrkor och se till att de saknar möjlighet att anfalla oppositionen från luften.

I det här läget väljer Tyskland att göra gemensam sak med Ryssland och Kina och lägga ner sina röster. Skandalöst och fegt. 

Av flera skäl har lyckligtvis Frankrike och Storbritannien valt att agera desto tydligare. Bra att några inom EU har en moralisk kompass som fungerar. Till och med Norge säger sig vilja vara med och hjälpa till.

Förhoppningsvis börjar bekämpandet av Gaddafis styrkor så fort som det bara är möjligt.

Ser att SVT börjat publicera debattartiklar på nätet.

http://svtdebatt.se/2011/03/dyrare-infora-datalagring-an-att-betala-boter-till-eu/#

Förvisso ett intressant inlägg om datalagringsdirektivet, men är det verkligen en uppgift som man ska använda licensbetalarnas pengar för?

Håkan Juholt!

Den som för ett par månader sedn hade sagt att Håkan juholt skulle bli föreslagen att efterträda Mona Sahlin hade förmodligen ansets som en politisk vettvilling. Inget fel på Juholt, en försvarspolitiker med trovärdighet och respekt. Men knappast en fullfjädrad partiledare.

Politik handlar på gott och ont mycket om personfrågor. Juholt må ha många kvaliteter men hur tror Socialdemokraterna att han ska kunna locka nya väljare till partiet i valet 2014?

Dessutom anses han internt vara en av de som höll i yxan när Sahlin föll.

Den socialdemokratiska valberedningen har kallat till presskonferens om en dryg timme. Då väntas valberedningens förslag till ny partiledare för partiet presenteras.

Det synnerligen oväntade namnet Håkan Juholt är tydligen hetast! 

Min uppfattning är att alla alternativ förutom Mikael Damberg eller Veronica Palm är att i bästa fall röra sig i sidled för Socialdemokraterna, i sämsta fall bakåt.

Snart vet vi lite mer...

Läser att näringsminister Maud Olofsson (C) funderar på en skatteväxling inom enegisektorn. Sänkt skatt för konsumenter ska växlas mot höjd skatt för producenterna.

Låter ganska bra tycker säkert många. Fast med tanke på hur skickliga energibolagen är på att ta betalt lär räkningen i slutändan förmodligen var densamma.

Lägre el-räkningar kan vi nog inte räkna med innan ologopolen faller och det råder riktig konkurrens på energimarknaden.

Beskedet att Socialdemokraternas partisekreterare Ibrahim Baylan avgår kommer ett par månader för sent. Egentligen borde han avgått efter det katastrofala valresultatet i höstas. Att han inte gjorde det då var förvånande.

I det öppna brev han författat på partiets hemsida kan vi bland annat läsa att han anser att det socialdemokratiska partiet ska ledas av en man och en kvinna. Därmed kan man också tolka hans avgång, som formellt borde ske 2013, som att det kommer att bli en man som väljs till ny partiledare den 25 mars. Samt att det blir en kvinna som efterträder honom. Och ska principen gäller för hela partitoppen måsteman även se över posterna för ekonomisk-politisk kommentator och för posten som utrikestalesperson.

I Afonbladet säger Baylan att manegen nu är "krattad" för hans efterträdare. Sant men det kan hävdas att den manegen befinner sig framför en betydande uppförsbacke. Knappast det drömläge för en efterträdare som Baylan vill få det att verka!

Internationella brottsmålsdomstolen ICC meddelade i dag att man startat en utredning mot Muammar Khadaffi om brott mot mänskligheten.

Får några dagar sedan var Libyen ett av länderna i FN:s råd för mänskliga rättigheter. utöver attdet kan gå snabbt i diktatorvärlden är det sjukt att dylika regimer ens kan komma på tal för uppdrag i FN. När ska diktatorer förbjudas att använda FN organ för at skyla över sina egna övergrepp?

Läser att FN:s säkerhetsråd igår uteslöt Libyen ur organisationens råd för mänskliga rättigheter.

Osäker på om det mest pinsamma är att det skedde först igår eller att Libyen överhuvudtaget finns med i dylika sammanhang.

Tyvärr kan FN:s moraliska haverie knappast visas tydligare.

I en intervju med amerikanska ABC:s Christiane Amanpour säger Muammar Khaddafi at han inte kan avgå eftersom han varken är kung eller president. Däremot häcdar han att det libyska folket älskar honom och att "De skulle dö för mig."

Risken verkar överhängande att många libyer kommer att göra det sistnämnda. Dock inte av kärlek till översten Khadaffi.