Avslöjandet, eller vad det ska kallas, att partiledarkandidaten Rossana Dinamarca (V) inte månatligen betalar in 5000 kronor i "partiskatt" är roande på något sätt.

Inte bara för att det anses vara en belastning för Rossana Dinamarca i sin kandidatur att hon inte alltid betalar denna "frivilliga" skatt. Utan även för att det förekommer något som en partiskatt nu för tiden. På det hela taget är det nästan absurt att ett parti som får miljontals kronor i partistöd från stat, landsting och kommun, dessutom ska avkräva sina förtroendevalda en del av deras lön. Att detta uppenbara obligatorium dessutom kallas frivilligt skapar viss olustkänsla. Antingen är det frivilligt och då gnäller man inte om någon väljer att inte gör det eller så är det obligatoriskt.Svårare borde det inte vara.

Å andra sidan har vänstern aldrig varit något vidare på att kallas saker vid dess rätt namn.

Premiärminister Silvio Berlusconis kansli uppger att han tänker lämna in sin avskedsansökan till Italiens president. Om parlamentet röstar igenom det budgetförslag, med åtrstramningar, som lagts fram för att börja reda ute den italienska finanskrisen.

Det finns som alltid ett antal om och men när det gäller den idag 75-årige regeringschefen. Nrmalt avverkar han ett par skandaler varje vecka som var för sig skulle fälla vilken annan toppolitiker som helst. Väldigt mycket kan sägas om Berlusconi, varav endast en lite del är positivt. Sant är dock att han valts och omvalts som premiärminister och har suttit vid makten längre än många andra italienska premiärministrar. Huruvida det säger mer om de italienska väljarna, oppositionen eller Berlusconi får vara osagt. Tills avskedsansökan verkligen är inlämnad finns det goda skäl att avvakta.

Att låta grekerna folkomrösta om krispolitiken är ungefär som att ge räven  veto om huruvida den ska få vara i hönsgården och dessutom bjuda på tre månaders betänketid. 

Hönsen är förmodligen ganska oroliga.