Ikväll samlar vi bandet för genrep och i morgon åker vi till Stockholm för att värma upp tillsammans med Houston. Marie Laveau heter stället, nio är tiden. Kom gärna förbi, gratis inträde!

På torsdag lyfter planet mot London där turnébussen hämtar upp oss, för färd vidare mot Grimsby, där första giget går av stapeln på fredag kväll. Jag vet ingenting alls om Grimsby, men förmodligen utgörs stadens skyline till stor del av skorstenar, husfasaderna i huvudsak av brunt tegel. Gissningsvis regnar det rätt ofta.

Vår trummis Magnus hävdar dessutom att väggarna i källaren på stället vi ska spela på pryds av porträtt på folk som blivit skjutna därinne. Trevligt ställe, Grimsby.

Sebbe har gig i Degeerhallen på torsdagskvällen vilket gör att han får flygas in direkt på fredagen. Det återstår med andra ord att se om vi har sångare eller inte när vi hoppar på scenen… mycket som skall klaffa med tåg, flyg, taxi etc. Kommer han inte dagen efter heller så ska jag gå ner i källaren och titta porträtten, så att han inte är med där.

Vi kommer att försöka skriva en del från vägarna, jag hoppas att ni följer bloggen då. Premiärgig i Stockholm i morgon kväll som sagt!

 Kolla in länken här för mer info om giget i morgon kväll. http://www.marielaveau.se/?sida=kalendarium&klubb=494

/Erik

Det har gått sex dagar sedan vårt senaste blogginlägg och vi börjar nu bli mailbombade och telefonterroriserade av upprörda läsare som vill ha mer uppdateringar. Så kan det vara, men så är det självklart inte. Det är bara en som hört av sig på facebook och han skrev att vi sög på att blogga. Hårda ord, men han har en poäng – vi ska skriva mera!

Vi repar ganska mycket just nu och det är oftast roligt, dock inte i söndags. Det var BEDRÖVLIGT (läs ordet med Glenn Hyséns uttal)! Vi spelade odugligt, nästan sämre än Snoka under Jingblads tid. Det hela hänger självklart ihop med att det var just en söndag. Jag säger inget om de andra i bandet, men själv mådde jag allt annat än bra. Det finns två banditer i dramat. Den ena är Johan Axelsson i bandet Sarea, den andra är Grogg. Var och en för sig är de väldigt harmlösa, men när de kombineras då händer det grejor. Mycket trevligt givetvis, men ack så tufft efteråt.

Vi tog revansch redan igår och då slog det gnistor på riktigt. Det kändes tajt, roligt och musikaliskt berusande. Top of the line!

Vi håller ju även på att spela in två stycken "bonuslåtar" till vår skiva "Last Woman Standing". Låtarna är skrivna av mig, Erik och Sebbe i en härlig kombination. De spelades in i Studio Lärkbacken på ett mycket snabbt och effektivt sätt för någon vecka sedan. Just nu befinner sig projektet hos Daniel "Dante" Gese på Realtime Recording, där det slutligen ska mixas och mastras. Dante har varit inblandad i nästan allting som Erik och jag har spelat in de senaste 10-12 åren. Redan när vi tragglade med vårat powermetal band Ravenlords, så var det Dante som rattade mixerbordet i studion. Resultatet var allt som oftast horribelt, men det var verkligen inte Dantes fel. Tack och lov har vår musikaliska utveckling gått framåt och samarbetet med Dante har blivit viktigt. Faktum är att vi knappt har fått en enda recension (förutom den inkompetenta recensionen i NT) där just vår produktion och unika sound inte har hyllats. Mycket av detta kan självklart tillskrivas Dante.

Det är lite drygt en vecka kvar tills vi åker till Storbritanien på turné. Jag önskar att det inte fanns några lösa trådar och att allt var klart, men så är det inte. Vi sitter på mängder av frågetecken.

Jag noterade förresten att Marcus Birro har lagt ut sitt familjealbum från Italien på expressens hemsida. Ett ovanligt tilltag av någon som säger fly offentligheten. Noterade även att han slutade blogga på NT efter att han fått en dålig recension, medan vi började blogga på NT efter en minst sagt inkompetent och dålig recension.

/Henrik

Hej! Erik här. Vi återkommer till den kryptiska rubriken senare.

Tänkte ta tillfället i akt och presentera banden vi ska åka med till UK. Ligger framför TV'n med macbooken och konstaterar med ett öga på hockeyfinalen att fotboll faktiskt är så mycket mer underhållande. Gillar dessutom inte slutspelsskägg. 

Vi delar management med den eminenta duon Houston, högaktuella med sitt självbetitlade album. Houston utgörs i huvudsak av sångaren Hank Erix och trummisen Freddie Allen. Det går bra för grabbarna nu, vilket är riktigt kul. Vi kommer att supporta dom i Stockholm den 27/4 och sedan på den följande turnén. 

Hamburgare är gott. Det åt jag två stycken nyss. Hade egentligen en ambition om att ta en bira med Henke men han hade "lite mycket fix" ikväll. Hamburgare leder mig osökt in på nästa band, om än omvänt. Det blir en omvänd "Crash diet" om man envisas med att trycka i sig skräpmat. 

Crashdiet håller den svenska sleaze-fanan högt. Ska bli kul o dela turnébuss med dom i england. Och äta hamburgare. Dom har precis varit i UK på turné tillsammans med Hardcore Superstar, men jag gissar att engelsmännen helt enkelt inte kan få nog. 

Utöver dessa båda band ska även de glada engelsmännen i Serpentine följa med. Vega ansluter dessutom sista kvällen i London.

Rubriken ja... Generation Wild, så heter Crashdiets senaste platta. Köp den! När ni ändå är i skivbutiken (finns det någon sådan kvar i stan?!) så köp även Houstons platta. Och vår...om ni inte redan lagt vantarna på den.

Trevlig kväll och grattis till SM-guldet Färjestad. Nu kan ni raka av er skägget.

Postar en bild på grabbarna i Houston:

/Erik

Våren/sommaren 2010 var vi med i Sveriges Radios tävling "Svensktoppen Nästa", vilket var väldigt roligt. Visserligen gick det inte riktigt så bra som vi hade hoppats på (inkompetent jury?) och låten "Till We Meet Again" är en ganska tung historia. Den är tillägnad minnet av en kompis till Erik och mig som tyvärr tog sitt liv.

Under två kulna höstdagar förra året spelade vi in video till låten. Att göra en musikvideo är en kombination av asjobbigt, skitroligt och snordyrt. Inpelningsplatserna är dels en liten sommarstuga på Norra Finnö och ett av Eons reservkraftverk i Norrköping.

Videon producerades av 1897 Production Group, regiserades av Andreas Edelönn och klipptes och joxades av Rickard Moneus. Hatten av för deras arbete! Rickard har även tagit samtliga bilder på Miss Behaviour i samband med senaste skivsläppet.

Det vackra kjoltyget som florerar i både videon och på skivomslag/tröjor mm är ingen mindre än make-up artisten/modellen och sminkbloggerskan Linda Hallberg. Stort tack till Linda som har ställt upp i tid och otid och alltid är väldigt duktig! Hennes blogg hittar man här då: http://nyheter24.se/modette/lindahallberg 

En utlandsturné kräver mycket förberedelser. En väldigt viktig detalj är att ha ett giltigt pass. Därför begav jag mig igår till polisstationen för att förnya mitt. Väl framme vid polisens reception tryckte jag fram en kölapp och noterade förnöjsamt att det endast var fem nummer före mig i kön. Allt gott, trodde jag. I maklig takt lunkade tre polisanställda receptionister omkring bakom disken, men det trycktes inte fram några nya nummer. Jag vet inte hur man vågar uttala sig om den tredje statsmakten som är beväpnad med pickadoller och batonger, men viss regimkretik känns ändå befogad. Den totala avsaknaden av servicekänsla var påtagligen i lokalen. Det tog över en timma innan det äntligen var min tur.

Jag gillar annars poliser, även om dom har plockat mig på många sköna slantar och rent av körkortet vid ett par tillfällen. Jag vill dock påpeka att jag INTE har fyllekört som Per Gahrton, utan det har uteslutande handlat om hastighetsöverträdelser. Jag beskyller dock inte polisen för detta, det var min fot på gaspedalen.

Själva passbilden då? Går det överhuvudtaget att bli bra på ett sådant foto? När jag fick syn på bilden sjönk mitt självförtroende till den lägsta nivån sedan puberteten. Om jag verkligen ser ut som på den bilden vill jag nog inte stå på en scen någonsin igen. Englandspubliken kommer tro att det är en vitrysk bärplockare som har förirrat sig upp på scenen.

Nu är det färdigbloggat för idag. Det är dags att gå till O'learys och se IFK spöa Gefle! Trevligt kommer det bli då jag har sällskap av bland andra Victor "Vichy" Andersson som är en utmärkt telefonsäljare och en mästare på att citera backstreet boys texter

/Henrik

Sebastian Roos är ju inte direkt okänd för Norrköpingspubliken. Han har som soloartist gått till final i Sveriges Radios stora tävling Svensktoppen nästa. Han har turnerat som en galning samt medverkat i melodifestivalen med Liverpool. Han har släppt två skivor med Norrköpingsbandet Shineth. Han har varit med i flera musikaler osv. Rutin är ingen bristvara hos Sebastian Roos om man säger så.

Miss Behaviour träffade Sebastian första gången 2005 när vi var på gång att spela in vår första skiva Heart of Midwinter. Kärlek vid första ögonkastet kanske är att ta i, men trevligt så in i bänken hade vi. Det slutade med att Sebastian sjöng samtliga körstämmor på hela plattan och det var inte lite stämmor. När vi nu arbetade med senaste skivan Last Woman Standing, frågade vi helt frankt Sebastian om han ville vara med igen och denna gång även som bassist. Återigen hade vi trevligt så in i bänken. Efter mycket om och men så stod vi helt utan sångare och Sebastian fick förfrågan om han ville ta rollen som leadsångare. Så blev det och nu är Sebastian en självklar medlem i Miss Behaviour och en mycket stor musikalisk drivkraft. Jag har aldrig haft med en så universalmusikalisk människa att göra tidigare. Att vi dessutom kan styrka oss med öl och jack daniels och ha trevligt så in i bänken i tid och otid gör samarbetet än mer angenämnt.

I dag är det dags för Sebbe att än en gång leverera lite magi till Miss Behaviour då ytterligare en "bonuslåt" och ska förses med sång. Det roliga med dessa två låtar som vi spelar in nu är att det är de första som vi gör helt och hållet tillsammans Jag, Erik och Sebastian. Huruvida det är ett lyckat samarbete får ni avgöra själva inom en snar framtid.

Det är behagligt att hänga i studion när man inte själv är den som ska prestera. Det öppnar för andra sympatiska möjligheter. Skål!

/Henrik   

Godkväll! Erik här med en liten uppdatering.

Hade jag hetat Marcus Birro hade jag förmodligen skrivit några vresiga rader om "den mörka dagen för italiensk fotboll" efter Inters nesliga (men sköna!) förlust mot Schalke i Champions League igår. Nu är jag som tur var inte Marcus Birro utan Erik Heikne och jag ska istället skriva lite om vad som händer i camp Miss Behaviour.

Vi har haft sjukt mycket grejer på gång på sistone. Det har varit mycket förberedelser inför den stundande turnén men också andra roliga saker. Bland annat har vi tillbringat många timmar i studion med att skriva och spela in två helt nya låtar som kommer att finnas med på en ny utgåva av vårt album "Last Woman Standing". (Som för övrigt belönades med tre svala spårvagnar av NT:s recensent...).

Vi kommer att återkomma till nyutgåvan av plattan när "the business side" är klar...

Nåväl. I kväll lade Sebbe (som för övrigt nyligen fått en son!), sång på en av de båda låtarna. Arbetet fortsätter i morgon och på fredag med körer etc, sen skall det mixas och mastras. 

Vi hörs snart igen!

/Erik

Det började i Kalmar 2003. Erik och jag satt i vår gemensamma studentlägenhet och försökte skingra vardagstristessen med folköl och musik. Vår ambition var aningens naiv, men skaparglädjen var fullständigt äkta där vi satt i soffan, med en elgitarr och en pytteliten casio synth och skrev de första Miss Behaviour låtarna.

Vad som har hänt sedan dess ber vi att få återkomma till, men i dagsläget ser det ut så här; Vi släppte nyligen vårt andra studioalbum "Last Woman Standing" på det tyska skivbolaget Avenue of Allies. Utan ett unns skrytsamhet kan vi konstatera att vi överlag har fått kanonbra recensioner. Vi ska om knappt en månad åka till Storbritanien på vår första turné. Fortfarande är ambitionen stundom naiv och skaparglädjen är större än någonsin.

Förhoppningsvis kommer vi ha många tokigheter (och framgångar) att rapportera från turnén. Vi har lovat att ge en fullständigt ocensurerad bild av resan, oavsett vad som händer. Presentation av de andra banden på turnén återkommer vi till.

Miss Behaviour består av: Sebastian Roos (sång), Erik Heikne (gitarr), Henrik Sproge (keyboards), Niclas Linblom (bas) och Magnus "Magnum" Jacaobsson (trummor).

Har ni frågar/klagomål kan ni skriva en kommentar så löser vi det.

Har ni lust kan ni besöka: www.missbehaviour.se

/Henrik