På väg till jobbet cyklade jag som vanligt genom Vasaparken, halvvägs in i parken stötte jag och alla andra som försökte passera parken på ett antal hinder. Det låg tjocka vattenslangar över cykelvägen, vagnar och lastbilar stod huller om buller och på ett ställe var det så trång mellan två parkerade lastbilar att det inte gick att passera dem om man inte hoppade av cykeln och lirkade sig emellan dem. Jag såg sura och besvärade miner när folk forcerade dessa hinder, reflexmässigt höll jag också på att ta på mig den sura minen och börja muttra något om olämpligheten att parkera mitt på cykelvägen. Människans humör smittar av sig väldigt lätt. Jag stannade upp och tänkte efter, jag skulle inte låta mig smittas den här gången.  

Det tillfälliga stöket berodde på att en cirkus slagit läger i parken och höll på att förbereda kvällen föreställning. I stället för att sura valde jag att kosta på mig en liten paus. Jag menar, hur ofta får man en chans att titta på zebror, åsnor och kameler på vägen till jobbet? Att stanna upp och njuta av vardagen är något som jag har blivit ganska bra på, men det har krävts mycket träning. Att ibland kunna lägga bort måsten och stress och istället njuta ett par minuter av det som vardagen har att bjuda på. Det är dessutom ett utmärkt sätt att ladda sig själv med lite ny energi. Det behöver inte vara en cirkus som får mig att stanna upp. Våren bjuder på massor av tillfällen, ta ett par minuter på lunchen och gå ut i den värmande solen, lyssna på fågelsången och titta på grönskan.

Barn är observanta och nyfikna och hade inte tvekat om de passerat cirkusdjuren, de hade stanna och tittat och sen glömt bort både tid och rum. Barnen vet hur man gör för att ha roligt och njuta av livet. Där har jag en del att lära eller snarare lära om. 

Klartänkt finns på Facebook: https://www.facebook.com/Klartankt

Sedan jag blev nykter så har jag en återkommande mardröm och i natt var det dags igen. I drömmen är jag berusad och håller på att tappa kontrollen. Det är obehagskänslan av att tappa kontrollen och därmed den överhängande risken att göra något dumt får mig att vakna. I drömmen så finns även en underliggande oro över att bli avslöjad.

När jag drack alkohol så var min högsta önskan att få kontroll. Men en dåres envishet försökte jag få mitt onormala drickande att bli normalt. Jag ville vara som alla andra och kunna ta en pilsner utan att det skulle uppstå obehagliga konsekvenser. Jag hade patetiska försök till förhandlingar med mig själv, i fortsättningen ska jag bara dricka mellanöl, max tre öl på festen och så vidare. Jag var besatt av tanken på att få kontroll på mitt drickande. Ibland eller snarare sällan fungerade det.  Men i slutändan resulterade det alltid i ännu värre katastrofer. De planerade måttliga intaget på tre öl slutade med att jag hade druckit tio samt en ansenlig mängd vin. En annan variant som garanterat inte heller fungerar är att göra ett längre uppehåll. Ett år utan att dricka en droppe, det borde väl göra susen! Nu är det bara att korka upp, kroppen har återhämtat sig och det är klart att jag kan dricka som folk. Första försöket gick bra, men snart var jag tillbaka i samma destruktiva mönster. Jag saknar helt enkelt en spärr för när jag ska sluta dricka. För mig är alkoholen som en naturkraft, människan kan inte tämja naturen och jag har accepterat att jag inte kan besegra alkoholen.

Det är sällan jag minns mina drömmar, men den här minns jag och den återkommer ett par gånger om året. Det är jag tacksam för, jag behöver bli påmind med jämna mellanrum. 

Klartänkt finns på Facebook: https://www.facebook.com/Klartankt

Att alkoholen är viktig i vår kultur råder det ingen tvekan om, det räcker med att läsa morgontidningen för att få det bekräftat. På första sidan i både DN och SvD:s nätupplaga kan man läsa om hur Systembolaget stoppar Iron Maidens nya öl på grund av dess opassande etikett. Detta engagerar och sätter i sin tur igång diskussionerna på sociala medier. Folk bryr sig, en del tycker det är löjligt och kommentarer som ”typiskt Sverige” blir startskottet för en kombinerad moral- och alkoholpolitiskdiskussion.

Varje hårdrocksband med självaktning har idag sitt eget öl eller vin, det är så det ser ut. Att Systembolaget tycker att ett 30 år gammalt skivomslag är olämpligt som etikett ser jag mest som komiskt. Mer besvärande tycker jag dock är att den här nya formen av marknadsföring genom alkoholhaltiga drycker knappast lär minska en tonårings nyfikenhet på att göra en tidig alkoholdebut. Jag var oerhört lättpåverkad som tonåring och hade det funnits hårdrocksvin på den tiden så hade jag druckit det även om jag egentligen inte gillade vin. Men jag gissar att vi får se mer av det här fenomenet då det är ett nytt sätt för banden att tjäna pengar. Man kan undra varför de inte lanserar en läskedryck i stället, eller förresten hur mycket hårdrock är egentligen läsk?

På tal om hårdrock så lämnade en legend oss i veckan, Slayer´s Jeff Hanneman. Han dog av skrumplever. I U.S.A. är alkoholrelaterade sjukdomar den tredje vanligaste dödsorsaken totalt sett. Bland svenska män mellan 20-55 års ålder anses alkohol vara den största dödsorsaken. Hanneman blev 49 år gammal när han mötte sin ”Angel of death”.

Klartänkt finns på Facebook: https://www.facebook.com/Klartankt

Vad skulle du vilja göra om du hade ett liv? Den frågeställningen såg jag på en affisch från kommunens vägledningscentrum här om veckan.  Det fick mig att tänka på tiden då jag tappat gnistan och trodde att livet mer eller mindre förutbestämt. En av de viktigaste anledningarna till att jag är nykter idag är att jag tvingade mig själv att ta reda på vad jag ville göra med resten av mitt liv. Det var inte så att jag vaknade en morgon och såg ljuset utan det var en lång och ibland smärtsam process. Vad jag inte ville hade jag klart för mig. Jag kunde räkna upp massor av saker som jag inte ville. Men att ta mig själv på alvar, stanna upp och fundera på vad jag verkligen ville det var betydligt svårare.

En process tog form i mitt huvud och sakta men säkert började jag riva ner de inbillade hinder som jag så noggrant murat upp genom åren. Som att jag snart skulle fylla 40 år och därmed var för gammal för byta karriär. Eller att jag inte hade tillräckliga betyg för att läsa på universitetet och att jag inte hade råd att vidareutbilda mig. Jag gläntade på dörrar och såg möjligheter jag tidigare inte vågat drömma och började ifrågasätta gamla sanningar.

Jag insåg mitt eget värde och började engagera mig i mitt eget liv. Besvarade frågan vad jag vill göra med mitt liv och ifrågasatte alla mina invändningar. När jag hade svaren klara för mig var det dags att börja jobba mot de uppsatta målen. Det första jag tog tag i var min relation till alkoholen, det var smärtsamt men ett nödvändigt första steg mot mitt nya liv. På samma sätt har jag sen tålmodigt arbetat vidare för att uppnå mina mål. Inget sker över en natt men om du inte har en tydlig målbild så kommer du inte att nå fram.

Två frågor. Vad vill du och varför då? Ta dig tid att besvara dem, och använd dem som beslutsunderlag i livets små och stora frågor. Tro på dig själv!

Klartänkt finns på Facebook: https://www.facebook.com/Klartankt