Dela och kommentera

I går kom beskedet att Ostlänken ska byggas. Igen. Ja, regeringen har redan gett beskedet, men nu var det dags för Trafikverket tala om hur och när den ska byggas. Verket smyger elegant runt frågan om det ska vara höghastighets- eller snabbtåg. Den är dock inte oviktig. För Norrköpings del är det viktigt att investeringen i första hand görs för att klara trängseln i regionen runt Stockholm, och att man väljer en lösning som innebär att tågen stannar vid alla större stationer. För oss är snabbtåg en fullt tillräcklig lösning.

Trots alla besked, det gäller att fortsätta bevaka frågan.

Bra kommunikationer och utbildad arbetskraft, där har ni tror jag de viktigaste framgångsfaktorerna för att pressa ner arbetslösheten. I går kom det månadsstatistik från Arbetsförmedlingen som visar att vi har drygt fyra procent högre arbetslöshet än riket. Detta trots att vi har en bättre utveckling på arbetsmarknaden. Så min analys är att vi måste satsa ännu mer på yrkesutbildning och annan utbildning.

Vi måste dessutom bli bättre på att att använda stödet till arbetsmarknadspolitik. Därför är det avtal vi nyligen träffade med Af så viktigt. Om vi kan förvandla dagens åtgärder till utbildning och jobb, ja, då blir både enskilda och samhället vinnare.

Ja, apropå debatten om gräsklippning och nedskräpning, med kreativt samarbete kan vi hitta lösningar som ger både meningsfulla arbetsuppgifter till arbetslsösa och en renare och finare stad.

Nu ska jag ge mig i väg till Sleipners hemmamatch. En seger där och jag är övertygad om att framgången sprider sig. För så är det, framgång ger framgång.  Förmår vi vända en negativ trend, ja, då växer optimismen och det i sin tur skapar nya framgångar. Det gäller på arbetsmarknaden, och det gäller på fotbollsplanen.

Dagens besök på Örtagårdens förskola gjorde mig varm. Nja, cykelturen i sommarvärmen gjorde förstås en del, men det var framför allt verksamheten, Britt-Marie Andersson  och hennes kollegors engagemang, som gjorde mig varm. Jag träffade några av barnen när de besökte Rådhuset för att förbereda sin utställning om Norrköping. Nu var det dags att se resultatet. Jag lovar, det var lysande. Särskilt imponerad blev jag av deras modell av Rådhuset.

Kramen jag fick av en liten kille när jag skulle gå gjorde förstås inte besöket sämre.

Lika roligt var inte dagens nyhet om att EU fortfarande funderar på att förbjuda stöd till regionala flygplatser. För ett avlångt land som Sverige skulle det förstås vara illa, mycket illa. Jag tänker på vår egen flygplats, men framför allt på flygplatserna i norr. Det är svårt begripa logiken. Nästan alla transporter är subventionerade, och då blir det märkligt förbjuda just flygstöd. Jag vet att Göran Färm kämpar emot förslaget, men nu måste vi ligga på riksdag och regering i Sverige så att de agerar.

Apropå värme och glädje; avslutade dagen med en joggingtur. Mötte många leende norrköpingsbor och trodde först förklaringen var stigande opinionssiffror för S. Men nej, orsaken var nog snarare medlidande med någon som kämpar för kung och hemkommun men ändå rör sig i snigelfart.

Cyklade ikväll genom ett soligt Navestad.Träffade trevliga ungdomar och andra och fick onekligen uppleva en skarp kontrast till den bild av förorterna som förmedlats under senare tid. Jo, vi har utan tvekan sociala problem i Norrköping. Men jag vet också att vi har duktiga lärare, fritidsledare och andra som förmår skapa framtidstro.

Träffade några av dessa ikväll på fritidsgården Frinavet och framför allt träffade jag Magda, som snart lämnar grundskolan för att läsa naturvetenskap på Hagagymnasiet.

Skolan är viktig och framför allt kan en bra skola lyfta både enskilda och hela bostadsområden. Vi ska inte ha några skolor där det är normalt att misslyckas med stuidierna och där ambitiösa lever ses som knäppgökar. Jag vågar påstå att vi inte har några sådana skolor i Norrköping. Trots brister så är det normala att det går bra på alla våra skolor. Magda är inte unik.

Härom dagen blev jag intervjuad av NT om framtiden i Norrköping. Jag förklarade - åter igen - att vi måste fortsätta satsa på skolan. Trots krisen måste de som jobbar i våra skolor känna att vi satsar uthålligt- För att vara övertydlig sa jag ungefär följande; en misslyckad skolgång kan inte göras om, och därför måste vi prioritera skolan. Annat, som gräsklippning, kan vi däremot pruta på och ibland till och med fixa själva.

Jag har fått flera reaktioner, en del skämtsamma, men också en del allvarliga. NT gav mig en skrapa på ledarplats. Ok, jag kanske inte uttryckte mig så diplomatiskt, men jag hoppas alla förstår min huvudpoäng; vi måste förbättra skolan i Norrköping. Det betyder mycket, för alla.

För rövrigt tycker jag dessutom att vi som enskilda kan plocka upp skräpet efter oss. Visst ska kommunen göra sitt, och jag välkomnar Tekniska kontorets besked om ytterligare städning i parkerna. Men visst sjutton känns det onödigt. Är det dags för nystart på folkrörelsen Håll Sverige rent?

Jag vet, man ska vara försiktig med orden. Spara ord som "unik", "historisk", "katastrofal" och så vidare till tillfällen då de verkligen är relevanta. Men jag undrar om inte denna dag, den 10 juni, kommer att framstå som väldigt speciell i Norrköpings historia.

Ja, i mitt politiska liv i Norrköping har jag nog inte upplevt något liknande. Hyresbostäder och kommunens ledning har fattat ett beslut som är stort i både omfattning och betydelse. Jag förstår att försäljningen orsakar oro hos många hyresgäster, men det bäddar för ett byggande som verkligen behövs. Dagens beslut markerar tydligt förändringen från en rätt stillastående stad till en stad som växer och utvecklas. Hyresbostäder planerar 400 bostäder de kommande två åren, och får nu det kapital som krävs för att komma igång.

Dagen har även innehållit överläggningar om två andra viktiga frågor; en ny flyglinje till Köpenhamn och Universitetets framtidsutredning. Det sistnämnda är kanske det allra viktigaste. Vi behöver fler studenter och mer forskning till Campus i Norrköping och därför är utredningen minst sagt viktig. Hittills har utredningen arbetet tämligen osynligt, om jag undantar NT-s Mats Granbergs artiklar. Jag tackar för dem, och hoppas att fler engagerar sig.

Kvällens TV-Rapport uppmärksammade Norrköping i ett mindre smickrande sammanhang. Vi har inte hunnit bygga riktiga förskolor i den takt som behövs, utan har tvingats köpa baracker. Det är förstås inte bra, men också den nyheten visar att kommunen växer. Och den växer snabbare än vi vågats tro.

Trots framtidstron, det är ingen risk att jag glömmer problemen. Mitt under kvällens intensiva diskusion om fastighetsförsäljning och husbyggen fick jag ett facebook-meddelande från en av de trogna Ria-besökarna. Han ville bara försäkra sig om att vi inte glömmer deras bekymmer.

Nej, vi glömmer inte. 

Jag har träningsvärk och den känns bättre än någon annan värk jag haft. Hämtade tvåårige Nils på förskolan i fredags och sedan följde ett par timmars bollsparkande och springande. Insåg att jag har en överman när det gäller viljestyrka. Han hävdade bestämt att springande ska ske i solen, varför jag för första gången på väldigt länge är solbränd.

Ja, jag ser faktiskt ut som en levande röd fana.

Besökte Ria-byrån i förra veckan. Personalens och frivilligas engagemang imponerar verkligen. Trots Socialnämndens budgetbekymmer måste vi hitta en lösning. Jag är inte naiv, utan tror att det i alla typer av samhällen kommer att finnas människor som lever s a s utanför. Det går nog inte att vaccinera samhället helt från sjukdom, missbruk och annat. Men det som skiljer ett gott samhälle från andra är förmågan att behandla alla med repekt, också dem som lever långt utanför normen.

Det är precis det jag upplevde på Ria, mänsklig respekt.

Jag har i olika sammanhang sagt att Norrköping kan bli Sveriges ledande musikstad. Vi har redan en god grund med Symfoniorkestern, musikgymnasierna, musikskolan med mera. Till denna välljudande skara hör Choppevent. Såg och hörde i går Strömt va dä här med Carina, Pontus och de andra. Njöt av sången och skrattade åt sketcherna, även den som var rolig på min bekostnad. Ja, författaren Reidar Svedahl får vässa pennan rejält mycket mer för att jag ska rodna.

Tackar för en trevlig upplevelse på Strömsholmen.

Apropå musikstad - jag köpte i helgen biljetter till Bråvallafestivalen. Insåg att det var i sista stund. Förstod att biljetterna är på väg att ta slut. Kul.

I morgon väntar ett extra möte med Kommunstyrelsen. Just nu pågår diskussioner om en större affär vars yttersta syfte är att möjliggöra byggande i Norrköping. Det behövs verkligen. Jag håller tummarna för en uppgörelse. De senaste befolkningssiffrorna visar att Norrköping fortsätter växa. Trots krisen skapas det nya jobb. Men om vi inte får igång byggandet finns en uppenbar risk att utvecklingen hämmas.

Besökte i dag Apelgården för att hälsa på en man jag träffade första gången för tre år sedan. Hans då 90-åriga liv hade satt tydliga fysiska spår, men i huvudet var han glasklar. Det blev ett kort men spännande samtal. Då för tre år sedan, alltså. Sedan dess har jag många gånger tänkt på att jag borde återvända för att fortsätta samtalet.

Nu var han borta. Kände sorg trots att jag inte kände honom. Sorgen förstärktes av känslan att jag varje dag hinner med väldigt många möten, men kanske ändå väljer bort de viktigaste. Jag borde åkt dit tidigare.

Nu blev det ett trevligt samtal med personal och andra boenden. Lovade återkomma senare i sommar och följa verksamheten en hel dag. Och det tänker jag göra.

Besökte Sandbyhovsköket tidigare under dagen. Träffade stolta och engagerade kommunanställda. Hälsade bland annat på Anna som varje dag lagar specialkost, ibland till 100 personer. Var och en ska ha sin speciella variant, och ett fel, t ex förväxling av mat, kan få katastrofala följder. Jag undrade hur många gånger under alla år som hon har gjort fel. Det är trots allt mänskligt göra misstag. Hon förklarade att det gäller att vara nogrann och att ingen nånsin, så långt hon visste, hade fått fel mat. !00 procent rätt varje dag, år ut och år in.

Det finns många som utför mästerverk i det tysta.

Det gör även personalen på Ria-byrån. En av besökarna hörde av sig i dag och frågade oroligt om Ria-byrån ska läggas ner. Kollade bakgrunden och fick veta att Socialnämnden först i höst kan ge besked om hur stort bidraget blir nästa år. Fullt begripligt med tanke på nämndens ekonomiska bekymmer, som är en följd av att fler behöver akut hjälp i vår kommun. Ria-byrån är en mix av ideellt och professionallt arbete. Nu måste vi i god tid innan nästa år ha en dialog med Hela människan, som driver byrån,  om framtiden.

Tog en cykeltur till Strömparken och laxtrappan i morse. Trodde jag var tidig, men flera hundra hade hunnit före. Små och stora arn lekte och umgicks och bekräftade att den nygamla parken blivit en riktig succe.

Även i går umgicks jag med hundrtals norrköpingsbor; det var  kulturskolans med fleras kulturparad och därmed gick startskottet för firandet av våra kulturinstitutioner i staden. Laxtrappan och kulturparaden säger något viktigt om Norrköping, nämligen att det finns ett otroligt engagemang. Engagemanget behöver ibland smörolja i form av kommunalt stöd, men utan engagemanget är pengarna bortkastade.

Apropå kulturskolan: Chefen Hans Eriksson och alla hans kollegor gör ett otroligt arbete. Jag tror inte musik löser alla världsproblem, men jag är övertygad om att spelglädjen hos alla barn jag mötte rustar dem för resten av livet.

Idag blir det fortsatta kulturaktiviteter, först cirkus och sedan Sleipner.

Det ringde en förtvivlad mamma i början av helgen. Hennes son gick på ett numera nedlagt fristående gymnasium och hon undrade vad kommunen tänker göra för sonen. Jag skulle kunna sagt att hon och sonen får skylla sig själva och att detta är valfrihetens baksida. Men det gjorde jag inte. För mig är det självklart att vi alla har ett ansvar för alla barn och ungdomar.

Problemet är att vi i dag har en lagstiftning som gör det svårt ta detta ansvar. Kraven på de som startar skolor måste skärpas, helt klart. Håller med Miljöpartiet om att det behövs någon form av garanti som förhindrar snabbavvecklingar. Men  kommunerna måste också ges en möjlighet påverka mer och därmed få en chans ta det ansvar som nog de flesta tror att kommunerna redan har.

Nä, nu ska jag förbereda morgondagen innan det blir cirkus. Arbetsförmedlingens generaldirektör kommer till Norrköping och vi ska underteckna ett historiskt och mycket viktigt avtal. Spännande.

Det är lika bra erkänna; jag har skolkat i dag. Missade ett möte i Rådhuset. Jag har egentligen ingenting att säga til mitt försvar. Kan inte skylla på punktering eller något annat. Jag skolkade, kort och gott.

Förklaringen är att jag inte kunde slita mig ifrån Idrott utan gränsers idrottsdag i Stadium Arena. Tanken var att jag skulle besöka dagen på morgonen, hälsa på alla hundratals barn och prata lite med USA-s ambassadör. Allt detta gjorde jag. Efter ett spännande samtal med ambassadören om idrott, segregation, upplopp i förorterna med mera så var det dags åka åter till Rådhuset.

Då blev jag hejdad av en liten kille som behövde hjälp knyta skosnörena til fotbollsskorna. Snart hade jag fler ungar omkring mig och lite senare följde jag med spänning en match melan Bråviksskolan och Matteus. Glömde tid och plikter och njöt av all spelglädje och engagemang.

Dock, när det var dags för Jobbkommission var jag åter i Rådhuset. Vi hade ett mycket viktigt möte med dem som utreder Universitetets framtida organisation. Så här långt låter det väldigt lovande. Men från Norrköpings sida måste vi fortsätta följa frågan mycket noga.

Mathias Sundin skriver att han skrattade och klappade händerna när han fick beskedet att Peace&Love i Borlänge går i konkurs.

Jag skrattar definitivt inte åt Sundins blogg. Den är ett riktigt lågvattenmärke. Dubbeldum kommentar. För det första därför att konkursen naturligtvis skapar en osäkerhet inom hela branschen, vilket flera initierade påpekat ikväll. För det andra - skratta när andra har problem, nej, det är inte anständigt.

Anständig var däremot kvällens manifestation för Hörsalen. Sällan eller aldrig har jag varit på en så välljudande manifestation. Jag fick ett medborgarförslag som går ut på att Hörsalen ska vara kvar i kommunens ägo och byggas om varsamt.

Jag håller med. Moderaterna vill sälja Hörsalen, och jag delar inte alls uppfattningen. Det är en kulturskatt och dessutom behövs det en mötesplats för musik och teater i stadens kommersiella kvarter.

"Han såg inte ut som en journalist".

Det var enligt reportern Hector Barajas ett av skälen till att han föstes bort i samband med helgens SDU-demonstration. Jag har förståelse för kollegornas upprördhet. Självklart är det viktigt att media kan fullgöra sin uppgift. Men citatet ovan visar att polisen även har en del att förklara i övrigt. Jag hör och läser ofta om personer som känner sig missgynnade på grund av utseende. Den typen av fördomar förstärker självklart spänningar i samhället.

Åter igen, det ska bli intressant höra hur polisledningen reagerar.

Träffade tillsammans med kollegor från flera partier häromdagen ledningen för Somaliska föreningen i Norrköping. Under ett par timmar resonerade vi om arbetslöshet, utanförskap och reaktionere efter Jasminskolans nedläggning. Norrköping är en stad med många religioner och nationaliteter. Vad vi än tycker om det så blir ingenting bättre av att vi pratar om istället för med varandra. För övrigt ledde samtalet till stor samsyn i flera frågor. För så är det, när vi väl börjar prata så upptäcker vi att skillnader i åsikter har väldigt lite att göra med ålder, kön, hudfärg eller något annat.

Nu ska jag träffa föräldrar från musikskolan. Jag har inga fördomar, men vågar i alla fall på förhand dra slutsatsen att de vill prata om vikten av att få behåla Hörsalen. Jag håller med. Sedan blir det nog en joggingtur. Lagom varmt och inte allt för mycket pollen - bättre kan det inte bli.