Dela och kommentera

I ett mänskligt samhälle kan det aldrig accepteras att en mamma med sex barn saknar tak över huvudet. Ja, ingen ska behöva vara utan tak över huvudet, men finns det barn med i sammanhanget är förstås rätten ännu starkare.

Därför finns det skäl se över bakgrunden till det som NT berättar om i dagens tidning. Så får det inte gå till. Men analysen måste också omfatta bakgrunden till att familjen kom till Norrköping. Av artikeln får man intrycket att familjen levde i tron att det fanns en lägenhet ledig i Norrköping. Så var det uppenbarligen inte. Jag utgår ifrån att hon och familjen anvisats andra alternativ av Migrationsverket. Det här fallet visar övertydligt hur viktigt det är att utveckla samarbetet mellan kommuner och staten.

Ibland blir tillvaron absurd. Såg gårdagens nyheter, som först handlade om förödelsen i Oklahoma och sedan förödelsen i Husby.  Ok, naturkatastrofer är inte lätta att skydda sig emot, men hur förklarar vi förödelsen i Husby...?

Många gör kopplingen till sociala orättvisor, och den finns förstås. En del går längre och framställer förstörelsen som en slags politisk protest, och menar därmed att det yttersta ansvaret ligger hos politiker och myndigheter. För mig blir det absurt. För mig är det obegripligt hur man vill förminska ansvaret hos förörvarna och till och med försöka få  in dem i sin egen ideologiska tankevärld.

En kastad gatsten gör precis lika ont oavsett om den kastas av en förbannad förortskille, fotbollshuligan eller upprörd överklassyngling.

Ska Färgargården byggas upp igen? Frågan ställs i dagens NT och ansvarig på Lokalförsörjningen tycker så, men säger samtidigt att det inte är säkert om försäkringen täcker hela återuppbyggnaden.

Jag tycker absolut att den ska återställas - så snabbt som möjligt. Till dess är det viktigt försöka hitta tillfälliga lösningar. Pratade i går med ägarna och de hade flera uppslag och en bra dialog med kommunens  tjänstemän. Om det blir en merkostnad, ja, då får vi skjuta på någon annan investering. Jämfört med Färgargårdens värde är det trots allt ganska små pengar.

Ibland måste man lägga almanackan och alla "måsten" åt sidan och göra det som är ännu viktigare. Alltså hoppade jag över ett möte och cyklade upp till Färgargården.

Det var en sorglig syn.När jag kom till Norrköping för väldigt många år sedan blev det snabbt en av mina favoritplatser. I takt med att hela Industrilandskapet och strömmenpromenaden fräschats upp har området blivit ännu trevligare. I dag är det en pärla i vår kommun. Därför var det sorgligt se brandens effekter.

Men besöket var också hoppfullt. Mötte flera gamla och nya norrköpinngsbor som vittnade om hur viktigt det är att bygga upp det nedbrunna cafeet och som hade kreativa ideer om hur verksamheetn kan leva vidare under tillfälliga former. Även ägarna orkade mitt i all bedrövelse se möjligheterna, och de lovordade alt stöd från gäster, andra norrköpingsbor och kommunala tjänstemän och andra myndighetspersoner. Självfallet måste alla medverka till att Färgargården återställs så snabbt som möjligt.

Avslutningsvis, en liten glad nyhet; Norrköping har avanverat rejält i listan över kommuner som är bäst att bo i. Nu gör jag bara ett behärskat glädjeskutt eftersom den här typen av rankingar inte får övertolkas. Men visst, just den här dagen kan det behövas en liten framgång.

Nej, det är inte medias fel att Norrköping tappar placeringar i Svenskt Näringslivs ranking. Den debatten är för mig ett stickspår som leder fel.

För och främst därför att om vi i kommunen ska bli riktigt bra måste vi i första hand fokusera på det som faktiskt är problematiskt och vi kan göra något åt. Och det är problematiskt att företag inte upplever att de får det stöd och den service de behöver. Just av det här skälet har vi tagit fram riktlinjer för att alla - från barnomsorgshandläggaren till gymnasielärraen till bygglovshandläggaren - ska förstå sin roll för att skapa ett bra näringslivsklimat. Ja, jag glömmer inte kommunstyrelsens ordförande i sammanhanget.

Av just det här skälet måste vi i fortsättningen undvika omskyltningar och andra regeländringar utan rejäl dialog med berröda. Oavsett hur välmenande de är.

Sedan är det ett stickspår därför att det skymmer det verkligt viktiga, nämligen att nästan all tillväxt och företagsutveckling i dag är kunskapsdriven. Vi måste höja kompetens- och utbildningsnivån i Norrköping därför att det är bra för enskilda och därför att det mer än något annat stimulerar en bra utveckling på arbetsmarknaden.

Just nu är jag för övrigt på tillväxtdagarna. Träffar nya och gamla vänner och får förstås chansen berätta vad vi i Norrköping har att erbjuda. I vimlet hälsade jag just på Göran Hägglund. Han uttryckte gkädje över Norrköpings framgångar. För visst går det bra för er just nu, undrade han.

Det var IFK han tänkte på. Ett viktigt företag men också del av vårt varumärke.

I dagens NT står det om Norrköping och näringslivsklimatet. Vi åker ner ett femtiotal platser i Svenskt näringslivs senaste  ranking trots att vi faktiskt har förbättrat vår position när det gäller den faktiska utvecklingen, t ex antalet nya jobb. Problemet är att vi förlorar när det gäller kommunens service till företag.

För min del är jag helt övertygad om att det finns en slutsats som är viktigare än alla andra; vi måste göra mer för att utveckla och förbättra skolan. I dag betyder en bra utbildning mer än nånsin för att du som enskild ska få ett jobb. Därför måste vi bli bättre på att hjälpa alla barn till en bra start i livet. Trots den kärva ekonomin hoppas och tror jag att vi kan göra ytterligare satsningar nästa år.

Har varit ledig över helgen. Skönt. Det betyder att jag fått tid att tänka efter. Det behövs i det här uppdraget. I första hand funderar jag på en rad stora och svåra politiska bekymmer. men det ska erkännas, ibland funderar man på sin egen och andra politikers personliga situation. Hot mot politiker har åter igen diskuterats apropå en undersökning som visar att flertalet kvinnliga riksdagsledamöter drabbats. Demokratiminister Birgitta Olsson överväger skärpta straff för den typen av brott.

Jag är osäker. För mig är det viktigt att lagar och regler gäller lika för alla, och då är jag inte säker på att hot mot makthavare ska särskiljas. Däremot är jag helt övertygad om att ordningsmakten måste reagera hårdare mot alla typer av kränkningar mot enskilda, oavsett om de är fysiska eller verbala.

Tja, veckans bloggande börjar med problematiska frågor för min del. Men den kommande veckan innehåller också flera trevligheter. Det händer onekligen mycket positivt i Norrköping. En sak ska för övrigt uppmärksammas nationellt den här veckan, men det får jag återkomma till.

Dessutom är det den här veckan uppladdning inför eurovision-tävlingen på lördag. Jag är nästan löjligt förtjust i tävlingen. Och ikväll spelar Sleipner mot Smedby, och jag kan redan nu lova poäng till Norrköping. 

Fick i dag siffror som visar att Norrköping fortsätter växa. Det är bra det. Trots lågkonjunkturen händer det positiva saker på arbetsmarknaden. Helt klart, arbetslösheten är vårt stora bekymmer, men det är betydligt lättare göra något åt den när arbetsmarknaden och kommunen växer.

Jag tycker det är helt rätt att polisen kan ta betalt av företag, kommuner och andra när det ordnas kommersiella arrangemang. Det är inte rimligt att ha fri tillgång till samhällets resurser när syftet är att tjäna pengar. Däremot förstår jag inte polisens resonemang när det gäller Augustifesten. Enligt NT24 håller polisen med om att arrangemanget är icke-kommersiellt, men tar ändå betalt då det finns andra än kommunen som kan tjäna pengar i anslutning till gratisfesten. Hm, det betyder rimligen att polisen därmed ger öppnar för att ta betalt vid alla arrangemang eftersom det även vid ideella arrangemang kan finnas någon korvförsäljare som i förlängningen tjänar en slant.

Besökte i dag Skolriksdagen. Deltog i ett panelsamtal med en kollega från Nacka. Våra båda komuner sågs som exempel på kommuner som målmedvetet jobbar för att förbättra skolan.  Jag förstod att det bland annat är vårt förebyggande arbete (sociala investeringsfonden mm) som väckt uppmärksamhet utanför vår kommungräns. Kul, och uppfordrande. Jag är väl medveten om våra brister, men jag vet också att vi har otroligt många duktiga och engagerade pedagoger i vår kommun.

Nä, nu ska jag ta en tur på testcykeln, trots att jag egentligen inte behöver anstränga mig för att svettas i denna vårvärme.

När jag följer debatten om före detta politikers övergång till lobbyism så känns det lite sorgligt. Nog borde vi kunna ta till vara ministrars och andras erfarnheter på ett bättre sätt. Dessutom känns det sorgligt att privata företag betalar så mycket för sånt de kan få i stort sett gratis. För vill de ha kontakt med ansvariga politiker, ja, då behöver man inte gå omvägen via lobbyister.

Jag vet av egen erfaranhet att det handlar om stora pengar inom konsult- och lobbybranschen. Pengar som rimligen kunde användas bättre.

Kvällens Rapport berättade om att Sverige har Europas högsta byggkostnader. Jag blir inte förvånad. De byggskandaler vi haft i Norrköping har gett mig en viss inblick i hur branschen fungerar. För den som är intresserad rekommenderar jag läsning av polisutredningen efter Källvinds-skandalen. Vid sidan av det rent kriminella  ges en skrämmande beskrivning av bristande moral, och läsaren förstår att det som beskrivs inte är helt unikt. 

Jag vet att dessa skandaler - jag tänker på Källvindsskolans ombyggnad och Strykbrädan - skadat Norrköpings rykte.  Ja, det är möjligt, kanske troligt, att vi fått ett oförtjänt dåligt rykte. Men jag tycker det var rätt att reagera kraftfullt, inte bara mot olagligheter, det är självklart, men också mot onödiga fördyringar. Jag är helt övertygad om att vi lärt oss mycket inför framtiden. 

Apropå byggen- har just varit med om invigningen av Linköpings nya fotbollsarena. Kan man säga att en anläggning är söt? Låter lite föraktfullt, men jag tycker att den är det. Ser ut San Siro, men mindre. Såg dessutom en spännande match mellan Linköping och Örebro och träffade en gammal bekant som numera är Fotbollsförbundets bas. Kul.

Nu ska jag bänka mig framför TV-n för att se partiledardebatten.

Ur led är tiden. När vintern fortfarande höll oss i ett hårt och kallt grepp, då började fotbollssäsongen. Nu har värmen kommit, och då startar ishockey-VM...?! Jag är ingen vän av vårvärme. För mig betyder det pollen och snuva. Men jag måste erkänna, det finns fördelar. Det är som om människor i allmänhet blir gladare och vänligare.

Det gäller dock inte alla. Ilskan hos vissa web-kommentatorer här på NT-s sida förefaller vara lika stor oavsett väderlek.

I morse träffade jag några av stadens renhållare. De har onekligen ett tufft jobb. Det är skräpigt, särskilt på vissa platser. En av mina grannar påpekade samma sak när jag kom hem. Han undrade vem som är ansvarig. Utan tvekan, kommunen har ett ansvar. Men det har också vi som enskilda. Jag tycker det är dags för en rejäl skärpning.

Jag får många kommentarer om hur fint det har blivit i vår stad. Helt klart, många boende och besökare uppskattar de stolta stenhusen och inte minst Industrilandskapet. Just därför känns det särskilt trist att miljön ska störas av glasspapper, läskedrycksburkar och cigarettfimpar. Jag vet att det finns fastighetsägare och enskilda som gör mycket för att hålla gatorna rena. Och kommunens renhållare gör sitt bästa. Men uppenbarligen krävs det mer.

Sverige är ett civiliserat land och därför accepterar vi inte våld. Ja, det vill säga, i nästan alla sammanhang kräver vi ett civiliserat uppträdande. Idrotten, och framför allt, fotbollen utgör uppenbarligen ett undantag.

Jag gillar fotboll. Så här års försöker jag se så mycket som möjligt. Och jag njuter lika mycket av en match med Bosna som med Barcelona.  Men oförmågan att ta itu med våldet och hatet gör mig kluven.

Visst, alla fördömer de som hotade Djurgårdens tränare. Det talas om dessa "några få idioter" inte ska få förstöra nöjet för alla hundratusentals riktiga fans. Nja, jag tycker inte fördömandet är hundraprocentigt. Under mina matcher i år har jag sett banderoller som försvarar våldsverkarna och jag har sett så kallade Firma-medlemmar uppträda helt öppet på läktarna.

Jo, det går att bryta den här utvecklingen. Men jag tror att det kräver en mycket tydligare gränsdragning, en nolltolerans. Det kräver att någon klubb tar första steget och förklarar att när någon förhärligar och försvarar våldet, då lämnar spelarna planen.

Fotbollen är viktig, men inte livsviktig, och det behöver uppenbarligen påpekas.

På lördag spelar Sleipner mot Motala. Det blir en härlig upplevelse, och jag kan lova; det är garanterat huliganfritt.

Det var marschmusik, demonstrationståg och tal. Första maj-firandet var alltså som det brukar.

Jag skriver om Nyköping. Det kändes bra. Men det kändes också bra att mina kamrater i Norrköping vågade pröva nya former för årets firande. Det är många som kritiserat att tåget togs bort. För övrigt många som jag aldrig sett i något tåg. Men vem vet, reaktionerna leder kanske till att det blir ett tåg nästa år med ett större deltagande.

Jag har alltid haft svårt för dem som tycker att formerna är heliga. Det är budskapet som är viktigast, och självklart kan budskapet föras fram på väldigt många olika sätt. Vilket som är bäst sätt i den tid vi lever i nu, ja, det får man bara veta om man vågar pröva och ompröva formerna.

Det är med 1 maj-firandet som med Kalle Anka på julafton. Det mesta ska man känna igen. Men bara det mesta. Varje år ska innehålla någon nyhet annars finns risken att traditionen förvandlas till slentrian.  Ja, missförstå mig inte, inga likheter i övrigt.

I mitt tal funderade jag en del kring påståendet, som jag hör rätt ofta, att det numera inte är några stora skillnader i politiken. Alla tycker ungefär likadant. I viss mån är det förstås sant och sunt. För visst hade det varit märkligt om vi i dag stridit om samma saker som för 100 år sedan. I en fungerande demokrati är det logiskt att det växer fram ett samförstånd i vissa frågor.

Men betyder det att de stora konflikterna är förbi? För mig blir det absurt påstå det när vi har ett riksdagsparti som ifrågasätter en av demokratins mest grundläggande principer, nämligen att vi alla har samma rättigheter, oavsett bakgrund, kön med mera.