Dela och kommentera

Idag har jag sista mötet för säsongen. Det blir jobb till och från under sommaren, men det mesta kan skötas från andra ställen än Rådhuset. Bland annat ska jag hinna skriva klart en bok.

Det ska bli underbart skönt med lite lägre tempo. Våren har varit brutal. I grunden är det positivt för den arbetsbördan är delvis orsakad av att det händer mycket bra saker både i FP Norrköping och FP Östergötland. Men det innebär också mycket arbete. 

Thomas Idenås fortsätter i traditionen till vänster i svensk politik, med osmaklig retorik (inte alla, men tyvärr alltför många). Han beskriver alliansens politik som att vi vill ha hungriga vargar som jagar efter mat. Plumt och nedvärderande. 

Precis som Thomas försöker vi skapa det samhälle som är bäst för alla människor. Ingen sida har den perfekta politiken, men det har visat sig att nästan alla har fått högre inkomster under Alliansregeringen. Något som S-regeringen inte kom i närheten av. 

Vi vill såklart att alla ska få det bättre, men tror inte att vägen dit är högre bidrag, utan att människor får ett arbete. Alla som kan arbete ska kunna göra det.

Att det snart är lite lugnare tempo glädjer mig, men det grumlas av den fasansfulla händelsen med kvinnan som dog efter att hon föll från en balkong. Det var svårt att fokusera på debatten på fullmäktige igår, och det är svårt att hålla tankarna på dagens kommunstyrelse.

På vänstern låter det som om klyftorna ökar kraftigt och aldrig varit större. Det är fel.

För det första kan man konstatera att klyftorna var som minst 1995. Alltså i slutet av en ekonomisk kris som ledde till kraftiga besparingar i hela samhället.

Samma sak såg vi i Grekland 2007 och 2009.

Var Sverige 1995 eller Grekland 2009 det vi ska sträva efter?

Klyftorna ökade sedan i Sverige fram till 2006, men har sedan dess knappt ökat, efter att Alliansen kom till makten.

Erik Ullenhag och Carl B Hamilton skriver om detta i DN idag:

"Vad som faktiskt har hänt med klyftorna under alliansregeringen är alltså att låg- och medelinkomsttagare har fått det bättre. Skillnaderna mellan 2006 och 2011 är dock relativt små.

Vissa vill i debatten skylla allt ont i samhället på ökade klyftor. Vi uppmanar alla att i stället begrunda vad som faktiskt har hänt under alliansregeringen. Vi har haft en djup finanskris utan att klyftorna ökat nämnvärt och många med låga inkomster har fått det bättre. Är det höjden av orättvisa? Vi anser inte det."

Jag kan förstå att Lars Stjernkvist känner ett motstånd till att klippa ner något långt, spretigt och burrigt, men det val han målar upp - mellan att klippa gräs och priortera skolan - är falskt.

NT:s ledare belyste detta urmärkt i en artikel i helgen.

Att vara politiker är alltid att prioritera, men den kommun som inte klarar av att både klippa gräs på offentliga platser och ha en bra skola är en dåligt skött kommun.

Dåligt skött eftersom det inte finns pengar till de grundläggande uppgifter som en kommun har att sköta.

Men har då inte Lasse och majoriteten prioriterat skolan? De kanske de har gjort, men i så fall på ett sätt som inte syns.

2007 prioriterade han också skolan i en artikel i NT. Då skulle lärartätheten öka (den har minskat) och vi skulle i "ett första steg" nå samma betygsresultat som jämförbara kommuner och övriga Sverige (det har vi inte gjort och resultatet är sämre).

Grundorsaken till att kommunen inte klarar sin grundläggande uppgifter är den höga arbetslösheten. Något som Lasse och S också "prioriterat", men bara ökar ändå.

I denna strävan att "prioritera skolan" tänker man lägga ner De Geer-skolan. Folkpartiet har lämnat ett förslag till fullmäktige att den ska hållas öppen. Det ska vi beslut om ikväll, i säsongens sista fullmäktige.

Hemma efter två dagar i Stockholm. Idag på samhällsbyggnadsberedningen, som jag sitter i, gick vi igenom de förslag som finns för att göra byggprocesser enklare och snabbare.

Bland annat är det något man kallar områdesplaner på gång som gör att man slipper detaljplaner, och går direkt på bygglov.

Man kapar helt enkelt bort en del arbete och byråkrati, minskar möjligheterna till överklaganden och gör så att det går snabbare och enklare.

Det rådde dock en stor skepitism bland de rutinerade rävarna i rummet. Inte mot förslaget, uta om det verkligen skulle bli så smidigt. 

"Det ligger en hund begraven nånstans", misstänkte någon.

Ja, så kan det vara, men det ser rätt lovande ut.

På Centralen hade jag tio minuter över. Gick in på Pocketshop, som jag alltid gör när jag har tio minuter över på Centralen. Kunde inte låta bli att köpa något denna gång heller. När ska jag läsa allt?

Google-koden och berättelsen om Minecraft blev det.

På grund av sena SJ missar jag brottningsträningen ikväll. Får väl gå en promenad. Kanske lyssna på en bok samtidigt?

Igår fattade vi beslut på kommunstyrelsen att godkänna Hyresbostäders försäljning av drygt 1000 lägenheter för den nätta summan 670 miljoner kronor.

En bra affär verkar det som. Man kan inte veta vad de nya ägarna tänker göra med lägenheterna, men inget tyder på att deras intresse är kortsiktigt.

Affären ger Hyresbostäder muskler att både renovera befintliga fastigheter och börja bygga en del nytt. Alltså samma anledning som gällde 2006 när man ville sälja ca 1500 lägenheter. Då stoppade Vänsterpartiet affären.

Hyresbostäder kunde ha varit ett mer offensivt bolag under dessa sju år om affären gått igenom. En del av bostadsbristen vi ser idag ska lastas det beslutet som Vänsterpartiet fattade då.

Jag har full respekt för att Vänsterpartiet stod upp för sin övertygelse, men jag tror det är bra både för Norrköping och Hyresbostäder att den här nya affären nu kan genomföras.

Det blev en lyckad manifestation i Strömparken på nationaldagen. Trots hård konkurrens från fint nationaldagsfirande med gratis kaffe så dök 73 personer upp (plus några ofrivilliga som låg och solade en bit bort i parken).

Anita Jernberger (FP), som arrangerade manifestationen, satte upp lappar på träden som gjorde det mjligt att rösta (i form av att sätta en liten klisterlapp) på om man ville ha ett högt bostadshus eller en låg byggnad med kafé, restaurang, Cityfiske och så vidare.

Föga förvånande vann den låga bygganden överlägset. Det höga huset fick inte en enda röst, inte ens av förbipasserande som inte visste att det var manifestation.

KD var representerade i form av nya oppositionsrådet Eva-britt Sjöberg. Hon ville istället för hus se att p-platsen blir park. Exakt hur fick vi inte reda på, men det är just detta vi hoppades kunna uppnå genom att presentera ett alternativ till högt bostadshus. Nu diskuterar vad vi ska ha där istället för det stora schabrak som kommer att förstöra parken.

Fler idéer är välkomna!

Idag är Sveriges nationaldag, jag ska fira den med att besöka manifestationen för Strömparken 11.30 och så ska jag äta lite polsk mat som går att köpa uppe på stan idag.

Jag tycker om att vi alltmer uppmärksammar nationaldagen, men i mitt huvud kretsar tankarna mer kring de allierades invasion i Normandie. För 69 år sedan var den nu i full gång. På flera stränder hade det gått bra och de allierade brutit igenom försvarslinjerna, men på Omaha Beach satt de fast.

När jag var i tonåren var familjen i Frankrike på semester. Min moder, historieläraren, tog med oss till Normandie och besöket har etsat sig fast i minnet. Framförallt alla korsen ovanför Omaha beach. De tusen och åter tusen av vita kors, i rader så långa att jag inte kunde se slutet.

Jag var intresserad av andra världskriget, hade läst ganska mycket om det redan då, men det var första gången jag på något sätt förstod hur många som dött.

Att idag äta polsk mat känns extra bra. Min morfar, Tadeusz Zbozil, kom till Sverige från Polen på grund av andra världskriget. Han tillfångatogs efter ett par veckors strid mot nazisterna i Polen, hamnade såsmåningom i arbetsläger i Norge och flydde därifrån in i Sverige.

Så samtidigt som många miste livet, ändrade det också livet för andra, och hade inte han kommit hit, hade jag inte funnits till.

Tack Sverige för att ni tog emot en flykting.

Förra året satt jag i konstiutionsutskottet, KU, och var med i den inledande granskning av Saudiaffären. Igår presenterade KU sitt betänkande.

Det visar sig att regeringen inte kände till, eller godkänt, bildandet av bolaget SSTI, det företag som skulle sköta byggandet av det som i medierna kallats vapenfabrik. 

Jag har själv läst alla handlingar (några tusen sidor) men missade vårens utfrågningar. Det går dock att se i handlingarna från KU och höra i kommenterarerna att ingen person i dessa utfrågningar påstår att regeringen godkände bildandet.

Jag tycker det är väldigt bra att Ekot avslöjade själva affären. Avtalet med Saudiarabien var ingen hemlighet, men att folk inom svenska myndigheter tänkte gå så långt i hjälpen med produktion och renovering av vapen var ett viktigt avslöjande. Stora Journalistpriset var välförtjänt.

Nu tycker jag dock det är på plats för medierna att självrannsaka sig. Sten Tolgfors avgick efter ett mycket kraftigt drev. Ett enigt KU slår nu fast att han inte kände till, eller godkände, bildandet av SSTI. Tolgfors var inte inblandad i upplägget kring vapenaffären.

Tolgfors får kritik av majoriteten i KU (oppositionspartierna) för att han inte styrde FOI tydligare. Jag, som inte varit med i utfrågningarna, har svårt att bedöma den delen, men kan slå fast med rätt stor säkerhet att det inte hade räckt för att avsätta honom.

Tolgfors var oskyldig, om ni ursäktar begreppet (KU är ingen domstol), men medierna tvingade bort honom (nu tror jag visserligen att han hade gått snart ändå, men det hade inte varit på det här sättet med det eftermälet). Lite eftertanke kräver det allt.

Läs gärna mina tidigare KU-kollegor i Svenska Dagbladet.

1 miljard människor har lämnat extrem fattigdom senaste 20 åren. Låt oss göra samma sak igen. I senaste numret av The Economist.