Ingen har väl kunnat undgå hur miljöpartiet och Stefan Arrelid  gång efter annan attackerar centerpartiet vad gäller miljöfrågor.  Arrelid missar sällan en chans att kritisera oss för vårt samarbete med moderaterna och gnäller på i stort sett allt som rör vår miljöpolitik.

 Han kritiserar energiuppgörelsen, trots att det är den mest ambitiösa i världen och inte i närheten av vad tidigare regeringar arbetat fram. Det är smått patetiskt att läsa hur Arrelid kritiserar vårt energisamarbete med moderaterna när han själv samarbetar med ett socialdemokratiskt kommunalråd som vill bygga kärnkraft – i Norrköping.

 Överallt i Sverige byggs det nu vindkraftverk, utan i Norrköping. Här fungerar det uppenbarligen inte, sitter inte miljöpartiet med och styr vår kommun?  Nu ska Norrköpings kommun åka till Gotland för att studera vindkraft.  Där ska centerpartiet  ta emot för att lära ut…

Aldrig tidigare har någon regering satsat så mycket på vägar och järnvägar som nu. Det hindar dock inte Arrelid från att kritisera regeringens vägsatsningar. Han tycks tro att Sverige bara består av järnvägsräls, det är tragiskt. Sverige behöver naturligtvis också bra vägar för att klara företagen och jobben och hör o häpna –  även kollektivtrafiken! Bussar går också på vägar! Miljöpartiet är emot bilar och vägar men vill ha en bilfabrik! 

 Arrelid tycks tro att miljöpartiet skulle få igenom sitt partiprogram till punkt och pricka tillsammans med (s) och (v) vid ett ev regeringssamarbete.  Ett samarbete som bygger på en socialistisk grundsyn med kommunistiska företagsfientliga inslag.  I Alliansregeringen bygger miljöarbetet på tydliga regler, hushållning, teknikutveckling,  innovationer  och en aktiv marknad. Det har visat sig vara en betydligt mer framgångsrik väg och den vägen kommer vi att fortsätta på.

I Norrköping säger miljöpartiet nej till att bebygga fin åkermark. Det är bra! Men vad hjälper det när deras samarbetspartner kör över dem fullständigt? Nej, om jag vore i Arrelids kläder skulle jag akta mig väldigt nogaför att sätta mig på för höga hästar. Risken är uppenbar att man kan falla av ganska fort, och dessutom skada sig riktigt ordentligt.

Jag har varit på centerpartiets kommundagar i Göteborg några dagar. Om någon undrar så kan jag meddela att stämningen som vanligt var mycket god. Innan kommundagarna försökte media förmedla om "den stora krisen" i partiet. Efter konferensen har jag bara hört gott, t om från media. Jag tror de blev lite tagna på sängen faktiskt.

Efter några intensiva dagar så har jag försökt att sammanfatta det som jag tyckte var det viktigaste. En sak som framgår väldigt tydligt är att centerpartiets statsråd har en grön tråd genom alla frågor de driver och det är jobb, företagande och miljö. Åsa Torstenssons fögderi med infrastrukturen bygger på att hela landet ska bindas ihop vilket ger förutsättningar för tillväxt i hela landet. Trafikverken måste samarbeta för att ge oss på lokal nivå bättre förutsättningar att planera, det har länge varit efterlängtat.  Eskil Erlandsson och Andreas Carlgren lägger stor vikt vid att de gröna näringarna ska utvecklas miljövänligt och marknadsmässigt så de även bidrar till tillväxt och jobb. Al Gore sa i en TV-intervju i CNN för tid sedan att Sverige var bäst i världen på miljösidan, bara att ta åt sig! Just detta att koppla ihop miljö o energi med marknaden har ju gjort att vi fått fart på det hela. Man måste se möjligheterna, inte svårigheterna.

När det gäller just företagsamheten och jobben så har regeringen givetvis gjort en hel del under de gångna åren, men mer finns att göra. Jag tycker att Maud talade mycket klokt om vikten av att ungdomarnas kunskaper tas till vara. Regeringen har ju lagt ner mycket jobb på att stödja vanliga människor som har idéer. Det har bl a handlat om produktutveckling, forskning och annat. Över huvudtaget att utveckla samhället och se vilka möjligheter det finns. Det talas mycket om nya jobb, men VEM ska skapa de nya jobben? Det måste ju ske på en bred front. Tjänstesektorn är ett område som kan utvecklas mycket, där kommer Mauds förslag om sänkt moms in. Jag tycker det låter rimligt även om det säkert kommer att uppstå gränsproblem.

Våra CUF-ungdomar kräver ju också att regeringen måste se över de arbetsrättsliga reglerna på arbetsmarknaden. LAS är en fråga. Här ser jag dock en stor risk i att vi hamnar i en vulgärdebatt, vilket inte är önskvärt. Här borde arbetsmarknadens partner sätta sig ner och se över gällande system för allas bästa. Fler och fler börjar inse att man måste göra något för att få in ungdomarna och även invandrarna på arbetsmarknaden. Men här gäller det ju också att ha ett system för de som inte blir kvar på sina jobb när de kanske lämnar plats för ungdomarna. Jag skulle tro att just ungdomsfrågorna kan bli stora i kommande valrörelse.

Idag har jag fått hålla mig hemma. I morse ringde en granne och sa att hennes man satt fast med bilen uppe vid Fristad, och han var inte ensam... Vilket himla oväder vi har haft. Vår lilla väg har varit öppen, men det spelar ju ingen roll när det är stängt för övrigt. Skolorna stängda, ingen morgontidning, ingen post, ingen hemtjänst för grannen.

Men det är ju inte hela världen. Man har ett varmt hur att vistas och vi har dessutom el, det är ju helt fantastiskt! Eon grävde ju ner alla elledningar för ett par år sedan. Nu ser man att det gör nytta. Vi har inte haft några elavbrott i vinter, peppar peppar.

Jag hörde att Hells Angel funderar på att starta ett nytt parti. En av huvudfrågorna de ska driva är tydligen att minska antalet poliser i Sverige! En annan fråga var att man ville minska möjligheten att bli förföljd i Sverige. Tja, vad ska man säga om det?? Jag undrar i vilka kretsar de ska värva medlemmar och sympatisörer. Man skulle ju kunna tänka sig att de kan värva röster på fängelser och häkten. Men där sitter det väl bara en 4000-5000 personer, det räcker inte långt.

Sedan har det tydligen startats ett nytt landsbygdsparti, Landsbygds-demokraterna. Deras agenda verkar vara av mer allmänpolitisk karaktär även om det handlar om landsbygdsfrågor.  Att lyfta fram landsbygdsfrågorna är givetvis viktigt och alla som jobbar för det är välkomna! Däremot tror jag inte att det är framgångsrikt att starta ett speciellt parti för det. Stad och land är trots allt beroende av varandra och ett samspel måste ske.

Sedan har det visst startats ett nytt lokalt parti i Östergötland också, tror det var i Ödeshög, men jag kan ha fel.

Jag har både hört och läst om Norrköpings hamns representationsvanor idag. Med jämna mellanrum brukar kommunen bli granskad och det tycker jag är bra. Över lag tycker jag också att kommunens representationsregler fungerar bra. Enligt äldre kollegor så förekom det betydligt mer alkohol förr, både inom den offentliga och den privata sfären. Kommunen höll t om med cigaretter till kommunstyrelsens ledamöter som man gladeligen rökte under själva sammanträdena. Det verkar dock fortfarande råda en speciell grabbkultur i mansdominerade branscher. Själv har jag aldrig varit på en tjejmiddag där det bjuds på konjak eller whisky.

När det gäller hamnens verksamhet så kan jag till viss del förstå Bengt-Erik Bengtssons åsikter. Han vill säkert bjuda sina affärsgäster på fin mat och dryck, han tycker att det hör till och det ger en god image för bolaget. Tidigare var bolaget delvis också privatägt, då rådde man sig mera själv och ingen kunde väl egentligen ha synpunkter på vad som åts och dracks. Så länge bolaget gick bra och var alla nöjda och glada.

Men sedan bolaget blev kommunalt har det fått ögonen på sig mycket mer. Bolagets grabbkultur passar inte in i den kommunala kulturen, eller tvärtom om man så vill. Här finns det en anledning för kommunens koncernbolag Rådhus AB att ta upp en principdiskussion om vad som ska gälla. Det kanske är skitsamma om hamnen bjuder på mat och sprit till sina affärskontakter, bara de levererar ett resultat?

Däremot så vänder jag mig mot att hamnstyrelsen tydligen har samma grabbkultur vid sina egna sammanträden. Efter sammanträdena har man tydligen middag med vin och om någon vill, även starksprit. Det är verkligen en urgammal kultur som inte hör hemma längre. Jag skulle tro att de flesta privata företag har lagt ner sådant för länge sedan, då borde även hamnen kunna göra det.

Så här års pågår mycket partiarbete i det dolda. Det är valår och alla olika typer av program ska författas för att väljarna ska kunna bilda sig en uppfattning om vad vi tycker. I vårt partidistrikt har vi haft ett antal grupper igång för att ta fram ett länsprogram. Jag satt i julhelgen och försökte sammanställa det och fila på formuleringar. Nu sitter jag o sammanställer det kommunala programmet efter att fyra arbetsgrupper har jobbat med det.

Inom Alliansen har vi också ett flertal programgrupper igång. Det gäller både lokalet här i Norrköping och på landstingsnivå. Sedan håller visst våra östgötska riksdagsmännen inom Alliansen på att planera en del aktiviteter ihop också. Det här är jobb som inte märks så mycket av utåt. Politiska program är väl inga kioskvältare direkt, men de måste ändå finnas. Just den politiska processen är viktig. Att man faktiskt sätter sig ner och funderar över politiken och hur den behöver förändras med tiden.

Nomineringsstämmorna avlöser nu också varandra bland partierna. Listor ska fastställas till de olika nivåerna. Vi har inte fastställt våra ännu utan medlemsomröstningen pågår för fullt för kommunvalet. Här är det extra roligt, centerpartiet har lyckats sänka medelåldern bland de nominerade med hela 7 år sedan förra valet! Mycket tack vare politikerskolor och ett allmänt intresse för att kandidera. Det bådar gott för framtiden. Faktum är att vi kan ha ett annat problem, nämligen brist på pensionärer, något som vi aldrig upplevt tidigare.

Jag vet att det är väldigt olika i våra östgötska kommuner när det gäller ålder på kandidater. I vissa kommuner ställer samma personer upp som var med i förra valet, inte ett nytt namn. I andra är det tvärtom. Jag tycker inte att man kan se någon tydlig orsak. Att skylla på att ungdomen flyttar ifrån de mindre orterna kan vara en orsak, men inte alltid. Det finns även kommuner som har nya kandidater trots utflyttning och lite halvtrista utvecklingsmöjligheter. Det gäller nog att ha lite tur också.

Igår morse visade vår termometer - 29 grader och imorgon går vi in i årets kallaste månad. Hur ska det här sluta mån tro. Jag hörde att det var -32 i Kuddby, där brukar det vara några grader kallare än här hemma. Jag vet inte om jag har upplevt -30 grader på hemmaplan tidigare, det är i alla fall inte ofta det händer. Landskapet är i alla fall oerhört vackert. Solskenet har inte gjort det sämre. Igår var jag tvungen att åka skidor på den snöbelagda grusvägen. Snödjupet är för stort för att spåra själv, man kommer ju ingenstans.

Jag så att NT hade som nyhet att tågtrafiken fungerade och kom i tid! Då kan man tycka att det har gått ganska långt. Det naturliga vore ju att trafik som inte fungerar skulle vara en nyhet. SJ och andra transportföretag måste ha ett ganska hopplöst uppdrag. Hela järnvägsnätet är ju så hårt belastat att varenda försenad minut stör hela trafiksystemet. Det är klart att det finns tekniska problem också, dåligt underhåll o så. men jag skulle tro att överbelastning är den största orsaken till alla tågförseningar.

I fredags när jag körde på Trädgårdsgatan i Norrköping så hade en bil parkerat för nära spårvagnsspåret. Det ledde till att två spårvagnar nu stod och väntade efter varandra och stoppade upp all trafik på den sträckan. På så vis är spårvägen väldigt sårbar, det går inte att komma ifrån. Men man kan ju undra hur folk parkerar, ser de inte att de kan hindra spårvagnarna från att komma fram?

Och ikväll är det partiledardebatt. Jag tycker det är för tidigt, folk brukar vara dötrötta på politisk tjabbel när det bara har pågått någon månad före valet. Hur ska det då bli nu, när partierna börjar 7-8 månader före? Själv ska jag iväg och prata på ett årsmöte i Häradshammar, jag tror faktiskt att det ger mer än TV-soffan.

Jag såg gårdagens nyhetsreportage om några riksdagsledamöter från centerpartiet som ansåg sig vara överkörda av Maud Olofsson angående kärnkraftsfrågan. Jag kan till viss del förstå dem, det är inte kul att behöva rösta emot sin politiska övertygelse. Det har funnits en del kritik inom partiet då det gäller den demokratiska processen. En del medlemmar har också valt att lämna partiet, så är det. Den här frågan är oerhört smärtsam för många, det är bara att inse.

Men samtidigt så tycker jag att man måste se frågan i sitt sammanhang. Energiuppgörelsen ändrar ju i grunden inte partiets inställning till kärnkraften. Däremot måste vi ta hänsyn till vad övriga partier i regeringen också tycker. Med tanke på hur debatten går från Fp och M så inser nog de flesta vilket enormt jobb centerpartiet lyckades göra för att ändå styra om energipolitiken och inte bygga ut kärnkraften ytterligare. Det finns väldigt starka krafter både inom Fp och M som ser kärnkraften som den enda energikälla vi behöver i Sverige och anser att regeringen har gått centerpartiet till mötes allt för långt. Ur den synvinkeln tycker jag ändå att centerpartiet måste vara nöjda. För att vara ett så pass litet parti så har vi ändå lyckats styra om energipolitiken till det bättre även om vi inte fick all vår vilja igenom. Så är det i de flesta förhandlingar.

Alternativet till energiuppgörelsen hade ju varit ännu sämre för partiet, dvs satt Allianssamarbetet ur spel. Ur den aspekten så tycker jag ändå att det inom partiet har funnits en bred acceptans för uppgörelsen. Maud Olofsson har givetvis insett frågans vikt inom partiet men har också ett ansvar att hålla ihop regeringen och gå vidare.

Att enskilda riksdagsledamöter kommer i kläm är nog tyvärr ofrånkomligt. Det är bara att inse att man ibland måste rösta mot sin politiska övertygelse, annars skulle systemet inte fungera. Vi kan ju bara se hur det såg ut i fullmäktige i måndags när vi debatterade idrottsparken. Det var säkert inte kul för några enskilda ledamöter i koalitionen att behöva rösta igenom förslaget mot sin övertygelse. Demokrati betyder ju inte att man alltid får sin egen vilja igenom, ibland måste man finna sig i majoritetsbeslut, hur smärtsamt det än kan vara.

Vi är säkert många idag som undrar hur det kan vara möjligt att en hög polischef kan göra sig skyldig till en så pass allvarlig brottslighet som våldtäkter och sexuellt utnyttjande av minderåriga. Om han nu är skyldig, ska väl tilläggas. Men jag skulle tro att det förhåller sig på det viset, man häktar inte en polischef utan att ha mycket på fötterna.

Det här måste vara en av de största skandalerna i svensk kriminalhistoria. En polischef som åker runt och pratar om etik och moral och som sedan gör det motsatta. Man kan ju tycka att det är oerhört konstigt att han för det första utfört handlingarna, men sedan också tror att han inte skulle bli upptäckt. En person i den ställningen borde väl ändå ha tänkt i de banorna och kanske också på konsekvenserna. Det är ju det som är så oerhört märkligt, man kan ju inte förstå hur karl`n har tänkt, om han har tänkt.

Det är ju ungefär samma "fenomen" som med Röda Korschefen som förskingrade pengar som skulle gå till de nödlidande. Fanns det inga tankar på att han kunde bli upptäckt och dess konsekvenser? Jag funderar också på deras familjer. Om de nu har fruar och barn, har man inte funderat på vilka konsekvenser det hela kan medföra för dem? Hur kul kan det vara att se sin farsa på varenda löpsedel såsom en storbov? Hur kan man utsätta sina nära anhöriga för det? Det tycker jag är ganska obegripligt.

Antagligen måste väl personerna i fråga lida av någon psykisk störning, en frisk person skulle rimligen tänka på följder och konsekvenser. Det här skadar förtroendet enormt både för polisväsendet och hjälporganisationerna. Man finner inte ord, så himla lågt människor kan sjunka. Det är tragiskt för alla inblandade.