Det hann nästan bli midnatt, när Dream Team bestämde sig för ett lite högre tempo, lite vassare defensiv och ett vassare skytte mot världstrean Argentina i häftiga arena, som var slutsåld till sista plats. Jag gick från OS-bubblan och in i en NBA-show.
Det var så det kändes.
När den gamle världsmästaren i tungvikt, Evander Holyfield, intervjuades på läktarplats nådde stämningen kokpunkten.
Dream Team ledde bara med en poäng, 60–59, i halvtid innan gruppen Get Tricky bjöd på en hisnande show med sina hopprep – både korta och långa, som nästan tog musten ur en. Dream Team fortsatte med samma fart och fläkt för enkla 126–97 till slut. Jag tänkte göra ett försök att ta mig till den mixade zonen, där spelarna måste passera på vägen till OS-byn och höra de verkligt stora stjärnorna i Lebron James, Kobe Bryant och Kevin Durant, men hoppade det.
Det var längre kö dit än det är in på Ullared en regnig sommardag.
Hade det varit i början av spelen hade man nog gett det en match, men två veckors intensiv tid på arenor, i tunnelbanan och i bussar börjar ta ut sin rätt. Det känns nu – om vi säger.
Jag ska runda av dagen med lite cykel i Velodromen, som jag besökte under tiden den byggdes. Det är tydligen värsta draget där inne.